söndag 20 november 2016

Augustpriset 2016: Intervju med Elin Bengtsson

Elin Bengtsson har skrivit boken Ormbunkslandet som är nominerad till Augustpriset. Här kommer en intervju med henne om Augustnomineringen, skrivande, hennes bok och mycket mer!

Stort grattis till nomineringen i Augustpriset! Vad betyder det för dig att ha blivit nominerad?
Det är jätteroligt, eftersom degör att boken får större spridning. Jag tycker egentligen att det är omöjligt att tävla i litteratur, men jag ser det som att nomineringen är ett uttryck för att min bok uppfattas som viktig, och jag hoppas att det innebär att den kan nå fram till fler läsare. 

Hur skulle du beskriva din bok Ormbunkslandet för någon som inte läst den?
Ormbunkslandet är en roman som utspelar sig dels i en symbiotisk fantasivärld som syskonen Margit och Mika skapar tillsammans, och dels i ett kollektiv av unga politiska aktivister, som Margit sen blir en del av. 
Det här är två världar som av det normativa samhället och vuxenvärlden, betraktas som ”på lek, inte på riktigt”. Något jag har velat utforska i boken handlar just om makten att definiera vad som är den riktiga världen och vad som kan avfärdas som dumheter eller på lek. Men framförallt handlar det om motståndet, om att skapa utrymmen i världen där de egna världarna får plats, och där man själv har möjligheten att definiera vem man är. 
Boken inleds med att Margit sitter på ett tåg, Mika har lämnat henne, han har sagt att det de håller på med måste få ett slut. Och Margit har på måfå köpt en tågbiljett till Malmö, hon har ingen aning om vart hon ska ta vägen, bara att hon inte kan stanna kvar hemma. Så boken börjar mitt i ett uppbrott, med en huvudperson som är väldigt ensam och vilse, och bär på en stor hemlighet. 

Varför tror du att just din bok har blivit nominerad till Augustpriset? Vad är det som gör att den utmärker sig?
Kanske för att jag, när jag skrev Ormbunkslandet, inte tänkte på den som en ”ungdomsbok”? Jag tror att Ormbunkslandet bryter mot en del föreställningar om hur en ungdomsbok förväntas vara. Den är poetisk och suggestiv och har inget intresse av att vara uppbygglig. Nu generaliserar jag förstås, för det är självklart inte så att ungdomsböcker alltid är uppbyggliga. Men ofta upplever jag att folk tänker att det är något helt annat att skriva för unga än att skriva för vuxna, som om skrivandet för unga var mer en pedagogisk praktik än en konstnärlig? Jag tror att ungdomslitteratur kan vara lyrisk och komplex på samma sätt som litteratur för vuxna, och jag är väldigt ointresserad av att ”uppfostra” någon. Det märks nog i den här boken, kanske gör det att den utmärker sig. Plus att den handlar om frågor som är brännande för många, både unga och vuxna: ensamhet, normer för kön och sexualitet, att skapa alternativ till ett tråkigt och förstörande samhälle.

Vad har du inspirerats av till din bok Ormbunkslandet? 
Fantastiska queerfeministiska, antirasistiska och socialistiska aktivister som varje dag kämpar för att göra världen lite möjligare att leva i. Och massa andra texter och författare förstås!

Din bok tar upp ämnet incest, varför var det viktigt för dig att skriva om det? 
Centralt i boken är det som Margit kallar för "reglerna för vem som får älska vem och hurdå". Det är alltså en bok som handlar om en kärleksrelation mellan två syskon som växer upp tillsammans, och det är en relation som också har sexuella inslag. Det är tabu som finns angående intimitet mellan syskon tycker jag är intressant att utforska, inte minst eftersom många personer, även de som vanligtvis är bra på att förklara varför de tycker och tänker på ett visst sätt, reagerar med en sådan instinktiv känsla av avsky när de får höra talas om syskonrelationer som går över gränsen för vad en "normal" syskonrelation förväntas vara. Ordet incest är oerhört starkt kopplat till övergrepp. I Mikas och Margits relation finns inga övergrepp; det finns två personer som lever i en intim symbios med varandra. Ibland tar den symbiosen uttryck, ibland inte. Ormbunkslandet är ingen debattbok kring ämnet, den levererar inga svar, men jag tror att den gör att läsaren måste förhålla sig till sina egna föreställningar om kön, sexualitet, normalitet och familj, och det är något jag har velat med den här boken.

Vad är ditt bästa skrivtips?
Elin Bengtsson
Att läsa andras texter, samtala om text med andra, att låta andra läsa det du har skrivit. Ormbunkslandet skulle aldrig ha blivit samma bok utan mina kloka skrivarkompisars frågor, kommentarer och idéer.

Av alla böcker som finns, vilken bok önskar du att det var du som hade skrivit?
Oj, vad svårt! Kanske Nina Bouraouis Pojkflickan. Eller Sara Stridsbergs Drömfakulteten. 

Jag är 14 år, hade du författardrömmar när du var i min ålder? Trodde du då att du skulle kunna bli författare?
Med risk för att låta klyschig så är jag en sån där som alltid har skrivit, sen jag lärde mig skriva. Eller egentligen innan dess också, bara att då hade jag dikterna inuti huvudet. När jag gick i nian skrev jag den novell som ligger till grund för min debutroman Mellan vinter och himmel, som kom ut 2013. Det finns massa andra saker i mitt liv som jag har varit osäker på, men skriva har jag alltid vetat att jag vill göra. 

Slutligen, vad tror du att nomineringen i Augustpriset kommer att ge för möjligheter för dig i framtiden? Har du någon ny bok på gång?
Jag jobbar med två parallella textprojekt (det brukar jag göra, för då kan man växla till det andra om man fastnar med det första). Det ena är en lyrisk, ganska fragmentarisk roman om tvåsamhet och instängdhet, om två unga kvinnor som älskar varandra oerhört men förstör varandra i sin kärlek. Det andra är poesi som tar avstamp i min erfarenhet av att växa upp som tredje generationens förintelseöverlevare, och de tystnader och tabun det är förknippat med. Men förlaget har inte fått se någon av texterna än. Vad gäller nomineringen hoppas jag framför allt att den ska få fler att läsa boken, och gärna min debutbok Mellan vinter och himmel också!

Tack så mycket Elin för att du ville vara med i intervjun!

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar