Barnradions bokpris 2023

Precis som förra året har jag suttit med i urvalsgruppen för Barnradions bokpris vilket innebär att jag tillsammans med Elisabeth Niskikari, Peter Johansson och Anne-Marie Körling valt ut vilka böcker som ska bli nominerade till priset. Under våren har vi läst en stor del av det senaste årets utgivning för mellanåldern och diskuterat läsningen. Nu har de fem nominerade böckerna tillkännagivits och jag ska snart berätta mer om böckerna. Men först tänkte jag berätta lite mer om Barnradions bokpris. Priset anordnas av Barnradion som tillhör Sveriges radio och varje år delas priset ut till en riktigt bra bok för åldersgruppen 9-12 år. Vi i urvalsgruppen läser de böcker som förlagen skickat in och när vi valt ut fem nominerade titlar läser en barnjury böckerna. I år kommer barnjuryn från Göteborg. Under läslovet vecka 44 sänds radioavsnitt där Manuel Cubas samtalar med barnjuryn om böckerna och barnen väljer också en vinnande författare som belönas med 30 000 kr. 

De nominerade böckerna till Barnradions bokpris 2023 är....

Den yttersta vildmarkens historia: Kuben av Nils Lundkvist, Bonnier Carlsen:

"Det finns en pojke instängd i kuben som är placerad i Johns trädgård. Staten vill anpassa pojken. Men relationerna mellan pojken och Johns familj växer sig allt starkare. Och i den yttersta vildmarken, rör sig en aktiv motståndsrörelse. En tät och iskall dystopi någonstans i Sverige." 

Totalt bortglömd av Christina Lindström, B. Wahlströms:

"Gabriel är mellanbarn och blir därför bortglömd när familjen reser till Tyskland på semester. Någon hotar att bränna ner skolan. Varför måste Gabriel göra en massa konstiga uppdrag för att förhindra det? Tur att han har sin speciella granntant i lägenheten ovanför. Hon blir tryggheten i den bisarra veckan. En skruvad vardagshistoria med mycket värme och humor."

Pärlbäraren av Maria Hellbom, Bonnier Carlsen:

"En hjärtlös rasist kränker Klaras vän Aron. Det blir upptakten på ett magiskt äventyr där rättssystemet behöver hjälp av de övernaturliga krafterna som finns i skogen. E bok där död och sorg får lov att skänkta hopp. Och se upp med att förolämpa potatis."

Inte riktigt döda av Thomas Halling, Alfabeta:

"Vem är det som hemsöker stugan? Har spöken vita ögon? Något står i alla fall inte rätt till när familjen kommer till sitt semesterställe. Det blir en spännande jakt i högt tempo men, vem jagar vem?"

Kompassens hjärta av Anna Thulin, Natur & Kultur:

"Hugo har en ovanlig pappa som försvinner ibland. Denna gång i flera veckor. Momo är Hugos bäste ovän, och det omaka paret ger sig ut i snön för att leta efter pappan. Är hjärtat en bedräglig kompass eller kommer det att hjälpa dem?"

Alla nominerade böcker är riktigt bra berättelser som jag verkligen tycker ni ska läsa!

Amors pilar

Att läsa en riktigt bra ungdomsbok är bland det bästa jag vet. Det är en fröjd varje gång jag får dyka ner i ett nytt universum och fångas av en berättelse som på ett fantastiskt sätt berättar om hur det är att vara ung. Den senaste ungdomsboken som fångade mig var Amors pilar av Wibke Brueggemann, översatt till svenska av Amanda Svensson, som jag skulle beskriva som en feelgood för ungdomar (och såklart alla som någon gång varit unga). 

I berättelsen får vi möta Tilly som känner sig utanför i sin familj där alla utom hon håller på med något kreativt. Hennes farfar som har Alzheimers ska flytta in till dem och Tilly tycker det känns jobbigt. I huset bredvid bor Tillys bästa kompis Teddy och han tar med henne till en audition. Det är nämligen så att han spanat in en tjej som heter Katherine Cooper-Bunting och för att ha en chans att lära känna henne har han bestämt sig för att göra audition till samma pjäs som hon ska vara med i. På något sätt dras även Tilly med i projektet med pjäsen som ska sättas upp och snart börjar hon inse att hon också har fått känslor för Katherine.  

Amors pilar är en roman fylld av både glädje och sorg. Den beskriver hur det kan kännas att vara kär för första gången samtidigt som den berättar om rädslan att såra och sorgen i att en närstående är på väg att förändras och försvinna. När Tilly inser att hon är kär i Katherine ljuger hon för Teddy för att inte göra honom ledsen. Det är intressant att läsa om hennes dilemma. Hon är kär i Katherine och vill kunna vara med henne men samtidigt vet hon att det skulle vara ett svek mot Teddy. Kärleken mellan Tilly och Katherine är beskriven med sådan värme och det är fint att läsa om deras känslor för varandra. Att det är en samkönad relation är något som kommenteras men det är inte det som är i fokus för berättelsen vilket jag uppskattar. Tilly har länge vetat att hon gillar tjejer men för Katherine är det något nytt som gör deras relation speciell. 

Förutom relationerna till Teddy och Katherine handlar boken om Tillys relation till sin familj. Jag upplever det som att Tilly känner sig lite som det svarta fåret i familjen och känner press från sin familj. När hennes farfar flyttar in blir allt ännu jobbigare. Farfar som har Alzheimers kan ena stunden verka som vanligt för att i nästa stund bete sig konstigt och inte veta vad han pratar om. Boken är en fin beskrivning av hur det kan vara att ha en närstående med en demenssjukdom. Samtidigt som Tilly är rädd för vad som ska hända med hennes farfar och ledsen över situationen försöker hon att göra gott. Hon tar med sin farfar till repetitionerna för pjäsen hon och Teddy ska vara med och sätta upp och låter honom spela piano i föreställningen. Är det något som finns kvar hos hennes farfar är det musiken.

När jag läser en bok vill jag att det ska kännas som att karaktärerna är verkliga människor. Att läsa om Tilly, Teddy, Katherine, Douglas, Robin och alla andra karaktärer var som att lära känna nya människor. I takt med att Tilly blev en del av teatersällskapet och fick nya vänner fick jag nya pappersvänner. Wibke Brueggemann skriver fint om stora känslor och jag vill direkt sätta tänderna i hennes andra bok Lycka är för losers som också finns översatt till svenska.