Augustpriset 2016: Intervju med Ida Sundin Asp

Ida Sundin Asp är nominerade till Augustprisets barn- och ungdomskategori för sin bok Idag vet jag inte vem jag är. Den handlar om en dement morfar som letar efter sig själv. Istället hittar han sitt barnbarn som hjälper honom att leta. En fin bok om något som kan vara jobbigt. I den här intervjun berättar Ida bland annat om sin bok och hur det gick till när hon gjorde den. Hur hon tänkte om illustrationerna och vad som var första idén till boken.

Stort grattis till nomineringen i Augustpriset 2016! Vad betyder det för dig att ha blivit nominerad? 
Tack så jättemycket! Det känns fantastiskt roligt och betyder väldigt mycket för mig att ha blivit nominerad. Jag ser det som ett tecken på att boken verkar nå ut till människor, att de som läser den kan ta till sig av berättelsen och förhoppningsvis också relatera till den. Det känns otroligt fint för mig. 

Varför tror du att just din bok har blivit nominerad till Augustpriset? Vad är det som gör att den utmärker sig? 
Jag tror att min bok utmärker sig just eftersom den berör ett tungt ämne som demens och skildrar detta på ett hoppfullt och ljust sätt. Dessutom tror jag att relationen mellan barnbarnet och morfar i boken är något som många människor kan relatera till. Barnbarnet får axla den vuxenroll som morfar inte längre klarar av att ta, vilket barnet gör med stor självklarhet och ödmjukhet. Det finns ett samspel mellan dem, som fungerar väldigt fint trots den hemska sjukdomen. Detta kombinerat med illustrationerna skulle jag gissa är anledningen till att just min bok blev nominerad till Augustpriset. 

Vilka av de andra författarna och illustratörerna ser du som dina största konkurrenter? 

Oj vilken svår fråga! Alla de andra nominerade är otroligt duktiga författare och illustratörer. Egentligen vill jag inte se på någon som min konkurrent, eftersom jag generellt sett tror på att stötta varann och samarbeta snarare än att tävla. Men om jag måste välja någon så säger jag nog Eva Lindström, Ulf Stark och Linda Bondestam, samt Henrik Wallnäs och Matilda Ruta eftersom de har gjort jättebra och fina bilderböcker. 

Hur skulle du beskriva din bok för någon som inte läst den? "Idag vet jag inte vem jag är” handlar om en dement morfar som försöker leta efter sig själv. Istället hittar han sitt barnbarn, som försöker få honom att komma ihåg deras fina minnen tillsammans. 

Hur kommer det sig att du ville skriva en bok om en dement morfar och vad var första idén till boken? 

Berättelsen är inspirerad av min egen morfar, som var demenssjuk under många år av min uppväxt. Idén till boken fick jag för två år sedan, då jag precis fått veta att min morfar inte hade lång tid kvar att leva. Jag började då fundera på alla fina och humoristiska saker som händer kring en demenssjuk person, också på hur jag själv skulle kunna gestalta minnet av min morfar. Jag har alltid velat göra en bilderbok för barn och kom på att det vore fint med en lite tokig berättelse om en dement person. 

Av alla böcker som finns, vilken bok önskar du att det var du som gjort? 
Också en svår fråga! Det finns så mycket fina bilderböcker där ute. Den första jag kommer att tänka på är ”Orden var är ni?” av Klara Persson, så jag säger den! Det jag älskar med den boken är den fina och ödmjuka kärleksberättelsen, samt Klaras varsamma sätt att gestalta svårigheten en kan ha att uttrycka sina känslor i ord. Kombinerat med de fina och skickligt utförda illustrationerna blir det för mig en väldigt gripande och viktig berättelse.  

Ida Sundin Asp

Jag tycker att illustrationerna i din bok är väldigt fina, hur tänkte du när du gjorde dem? 
Tack, vad glad jag blir! Jag hade min egen morfar i åtanke när jag skapade illustrationerna, jag försökte helt enkelt lägga in element som jag förknippar med honom i berättelsen. Min morfar älskade växter och att påta i sin trädgård, därför ville jag skapa ett väldigt lummigt landskap och ge morfar i boken ett växthus. När jag var liten brukade morfar ta ut mig, mina syskon och kusiner i sin roddbåt, därför var det viktigt för mig att ha med båten i boken. Huset är inspirerat både av ett fartyg och min morfar och mormors hus, de bodde nämligen i en gul villa som jag ofta besökte när jag var liten. Jag ville att landskapet skulle kännas som en blandning mellan verklighet och fantasi, att det skulle vara som någon slags drömvärld som är svår att definiera geografiskt sätt. När det kommer till karaktärerna ville jag hålla de öppna när det kommer till utseende och könstillhörighet, just för att jag vill att så många som möjligt ska kunna relatera till dem och kanske se sina egna anhöriga i figurerna.  

Jag är från Eskilstuna precis som du, hur upplevde du staden som barn? 
Som barn upplevde jag nog Eskilstuna som mestadels en bra stad, tror jag. Såhär i efterhand känns det som att jag tyckte att staden var mycket större än vad jag uppfattar den som idag. Jag har alltid bott nära skog och natur, när jag var liten var vi ofta utomhus och lekte. Jag tror att naturen skapar en trygghet och främjar kreativitet, så på det sättet var nog Eskilstuna en väldigt bra stad att växa upp i. 

Slutligen, vad tror du att nomineringen kommer att ge för möjligheter för dig i framtiden? Har du någon ny bok på gång? Jag hoppas att nomineringen till Augustpriset kommer leda till större uppmärksamhet kring boken, att den på det viset kan nå ut till fler människor. För mig personligen kanske det kan innebära en uppmuntran till att skapa fler bilderböcker och att fortsätta skriva och illustrera. Just nu har jag ett samarbete med en annan författare på gång, där jag ska göra illustrationerna till hens text. Boken är tänkt att komma ut hösten 2017.

Tack så mycket Ida för att du ville vara med i intervjun och hoppas att du som läste gillade den!