När klockan var slagen 14.40 ringde vi Ritta på Skype som hade matchat sin röda tröja med ett fint läppstift.
Enligt Ritta är det bästa med att vara författare att hon sugs in i världen hon skriver om.
- Ibland när jag skriver något roligt kan jag sitta och skratta åt det jag skrivit själv, men ibland kan jag också börja gråta. Speciellt när jag skriver sorgliga scener som till exempel om Magnes dalmatin Zenta i Han kallar sig Esmeralda."
- Ja, man måste ju vara lite uppiffad på överdelen i alla fall, sa hon och skrattade. Men på benen har jag bara mjukisbyxor.
Någon frågade när hon kom på att hon ville bli författare och då svarade Ritta att hon lärt sig skriva när hon var fyra år och sedan dess alltid skrivit. Hon blev uppmuntrad av sina lärare i skolan att bli författare för de tyckte att hon skrev väldigt bra. Som ung flyttade Ritta från Finland till Sverige och fick med det lära sig ett nytt språk. Efter att ha bott i Stockholm ett tag bestämde hon sig ändå för att ta upp drömmen om att bli författare och det är hon väldigt nöjd över.
- Jag hade inte kunnat haft ett bättre liv! Jag lever min dröm och får ibland nästan nypa mig i armen för att jag ska tro att det är sant.
Läs hela texten här! Jag måste säga att det var väldigt roligt och givande att få prata med Ritta och jag tyckte det var väldigt roligt att skriva den här texten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar