15 år och läser barnböcker

Många i min ålder läser inte alls, bara när de blir tvingade slår de upp en bok, till exempel i skolan. Men då kanske de inte ens läser hela boken, bara en del eller kanske baksidan. De personerna kan inte för sitt liv förstå hur jag kan vara så oerhört intresserad av allt som har med läsning att göra. Det finns också dem som läser lite då och då om de hittar en bra bok. Jag är den där extrema bokälskaren som tänker och pratar böcker hela tiden! Jag läser allt jag kommer åt, när som helst och älskar det över hela mitt hjärta. Den underbara världen som finns innanför ett par bokpärmar kan vara helt otroligt magisk och jag önskar att alla ska få uppleva den känslan. För jag tror att om man någon gång har upplevt läsmagi kommer man vilja uppleva det igen och på så sätt läsa fler böcker. Jag håller med om att alla böcker inte är jättebra, men det är det ständiga sökandet efter nya litterära upplevelser som är så härligt! Och att böcker kan vara så olika varandra, precis som varje människa är en egen person, är häftigt. Det finns verkligen något för alla!

Eftersom att jag är en bokälskare som ständigt är på jakt efter nya böcker att läsa, nya världar att upptäcka och nya karaktärer att upptäcka, tar jag emot varje boktips jag får. Oavsett om det är en ungdomsbok med kärlekstema, en spökhistoria, en barnbok, en roman eller en bilderbok. Jag har alltid en lång lista på böcker jag vill läsa. Just nu är flera av dem barnböcker eller bilderböcker. Jag är 15 år, vilket betyder att jag enligt normen ska läsa ungdomsböcker. De handlar om personer i min ålder och om ämnen som ska intressera mig. Och oftast läser jag den typen av böcker. Jag har en lång rad med fantastiska ungdomsböcker som jag skulle kunna tipsa om. Men som bokälskare tycker jag om böcker i alla former, oavsett om det är en tunn bilderbok med tre ord på varje sida eller en ungdomsbok på 400 sidor med massor av text. De där vanliga människorna som kanske inte läser alls eller bara ibland, förstår inte hur jag kan bli så uppspelt för en bilderbok för 3-åringar. Det kan jag förstå till viss del, men för mig är en bok inte anpassad just till en viss ålder, utan vem som helst kan läsa vad som helst. För mig kan en bilderbok vara intressant för att jag vill lära mig om att skriva. Vilka ord väljer man så att en 3-åring kan förstå och relatera samtidigt som den vuxna som läser boken ska kunna förstå något mellan raderna? Hur kombinerar man text och bild? Och hur skriver man för att texten ska passa för högläsning? Men det kan lika gärna vara att jag njuter av historien och det som sägs med hjälp av text eller bild. När jag läser en lättläst bok för 9-åringar, kan det intressanta vara innehållet, vad som berättas i texten. Men också hur man petar in lite svårare ord för att barnen ska lära sig vad de betyder och hur man gör det.

Vissa kan säga att jag borde läsa böcker med svårare text för att utmana mig själv istället för att läsa lättlästa böcker för yngre barn. Men jag får ut lika mycket av en lätt att läsa-bok som en ungdomsbok. Det blir en bra blandning att läsa olika typer av böcker och när jag läser böcker för yngre barn minns jag tillbaka på tiden då jag var yngre.

Men samtidigt som jag älskar böcker av alla slag grämar jag mig över att stå och titta på bilderböckerna i en bokhandel eller på ett bibliotek. Jag vill inte att folk ska tro att jag har svårt att läsa eller är barnslig. Och trots att majoriteten personerna som vistas på ett sådant ställe förmodligen är något intresserade av litteratur, känns det som att jag får blickar om jag står och tittar på barnböckerna för länge. Om en vuxen person skulle göra det skulle det dock inte vara pinsamt, de kanske har barn att köpa eller låna böcker till.

Det är synd att det är så här. Jag tänker mig alltid för när jag ska läsa på en allmän plats, då väljer jag hellre den där vanliga ungdomsboken före en bilderbok eller lättläst barnbok trots att jag kanske lockas mer av någon av de sistnämnda. Speciellt om jag befinner mig i skolan där det anses väldigt konstigt att läsa frivilligt. Men jag har bestämt mig, 2017 ska bli året då jag läser vad jag vill, var som helt. Jag står redan för att jag är en bokälskare och läser ofta i skolan, men någon gång ska jag banne mig sätta mig med en bilderbok i skolkorridoren.

I det här inlägget lät jag verkligen mina tankar flöda, det här är en ska jag tänkt en del på ett tag. Varför ska man egentligen skämmas över det man läser? De som inte läser borde skämmas över det! Sammanfattningsvis vill jag säga tack till alla mina fantastiska bokvänner på här på internet och i det verkliga livet. Tack för att ni också är så nördiga och förstår! Sedan undrar jag vad ni tänker om det här? Varför tillhör det inte normen att gilla läsning? Är det för att det anknyts till skolan som anses vara töntig? Har ni någon gång upplevt att en person i er närhet ifrågasatt erat val av bok? Berätta gärna!