Att läsa klassiker

Jag drar mig för att läsa klassiker då jag tänker att klassiker ofta är långsamma, långtråkiga och svåra att förstå. Vad jag baserar den tanken på vet jag inte riktigt då jag egentligen inte läst så många klassiker. De klassiker jag har läst är To Kill a Mockingbird av Harper Lee (som jag faktiskt gillade även om den var lite långdragen), Möss och människor av John Steinbeck, God natt mister Tom av Michelle Magorian (som jag älskade, men den är ju skriven för barn och unga så det kanske är anledningen) och några noveller av August Strindberg. Selma Lagerlöf har jag försökt mig på någon gång men jag kom inte så långt innan jag gav upp. Egentligen borde jag vara hoppfull då jag faktiskt gillat To Kill a Mockingbird och God natt mister Tom, Möss och människor var inte heller så tokig faktiskt. Men jag får samma känsla som när mamma skulle läsa någon av de böcker hon gillade när hon var liten för mig som en bok av Maria Gripe eller Kulla-Gulla. Det känns tråkigt och gammalmodigt. Varför ska jag läsa något gammalt när det finns så många nya böcker att läsa? Samtidigt finns det många klassiker jag känner att jag borde läsa för att det ingår i allmänbildningen och jag vill också ha koll på litteraturhistorien. Jag ska ju faktiskt läsa litteraturvetenskap andra året på språk- och kommunikationsprogrammet på högskolan som jag kommit in på. Det tror jag kommer att bli intressant även om det är klassiker man läser. Litteratur är ju ändå ett av mina största intressen och jag vill ha mer kunskap om äldre litteratur.

När jag var i Örebro för några veckor sedan besökte jag Lidhska bokhandeln och jag kände att jag ville köpa en bok. De hade en klassikerhylla med så många fina utgåvor av olika böcker. Jag hittade Jane Austens Stolthet och fördom i en fin pocketutgåva som jag köpte. Det är en av de klassiker som jag känner att jag vill läsa och eftersom de i Feelgoodpodden beskrev Jane Austen som "the mother of feelgood" blev jag sugen på att läsa något av henne. 

Just nu håller jag på att läsa Stolthet och fördom. Den är lite långdragen och inte så händelserik tycker jag. Men inte alls så svårläst och svår att förstå som jag trodde att den skulle vara. Jag tycker dock att det kan vara lite svårt att få grepp om karaktärerna. Många av dem har flera olika namn som de brukar kallas och det dyker hela tiden upp nya personer. Det finns dessutom flera med samma efternamn som jag ibland blandar ihop. Med ett register över karaktärerna hade det varit enklare att hålla koll på. Det är intressant att läsa en roman som utspelar sig för så länge sedan och jag tycker inte att den är dålig. Men samtidigt vill jag bara läsa ut den så att jag kan börja läsa något mer snabbläst och underhållande. 

Jag skulle gärna vilja hitta någon klassiker som inte är för svårläst och har en mer rapp berättelse (finns det ens?). Tipsa gärna om de klassiker du gillat och som du tycker att jag borde läsa!