Sidor

tisdag 23 mars 2021

Bibliotekens betydelse

När jag var yngre var jag ofta på biblioteket. Jag lånade en hög böcker och när de var utlästa kom jag tillbaka igen och lånade fler böcker. Det bästa jag visste var att befinna mig bland alla böcker på biblioteket. Jag gick runt bland hyllorna och lånade ofta böcker på måfå. De som såg intressant och spännande lånade jag. Ibland var det böcker som blev nya favoriter och ibland fick de lämnas tillbaka olästa nästa gång jag kom till biblioteket. 

Nu väljer jag böcker att läsa mer strukturerat. Jag går igenom förlagens kataloger för nyutkomna böcker, får boktips på instagram och via bokbloggar och skriver listor på vilka böcker jag vill läsa. Jag får också många böcker skickade till mig av förlagen vilket ofta styr min läsning ganska mycket. Eftersom jag alltid har nya olästa böcker hemma behöver jag inte gå till biblioteket lika ofta och låna nya böcker. Men jag älskar fortfarande att vara på biblioteket och det är så fantastiskt att kunna låna massor av böcker. 

Häromdagen var jag på biblioteket för att hämta en bok jag reserverat. Mitt bibliotek har coronaanpassat sin lokal för att man bara ska kunna gå in låna och lämna böcker och sen gå. Jag tog ett varv runt i biblioteket när jag ändå var där för att hämta min reserverade bok. På snabblånshyllan hittade jag Tvångsamheten av Alexandra Sundqvist och Candy av Hanna-Linnea Rengfors, två böcker jag varit nyfiken på länge. Tvångsamheten har Johanna Lundin pratat om på sin instagram. Det är en prosalyrisk berättelse och jag gillar verkligen det sättet att skriva romaner i diktform. Jag har faktiskt redan börjat läsa och den är väldigt fint skriven. Candy har jag också hört mycket gott om så den fick också följa med hem. 

På ungdomsavdelningen fick jag syn på ett omslag som tilltalade mig. Det var omslaget till De vackraste idioterna i världen av Anette Eggert. Jag läste lite snabbt på baksidan och att boken beskrevs som en "brännande roman om vänskap, kärlek och feminism" gjorde mig väldigt lässugen så jag lånade även den boken. 

Samma dag hade min mamma som jobbar på biblioteket lånat några böcker till mig. Även det är en anledning till att jag inte längre behöver besöka biblioteket så ofta. Om det är någon bok jag vill ha från biblioteket kan ofta mamma låna den till mig. Jag hade bett henne att låna två av de nominerade böckerna till Slangbellan, Inte din baby av Seluah Alsaati och Dömda kvinnor av Elin Hägg. Jag har velat läsa dem böckerna länge och när jag såg att de nominerats till Slangbellan tänkte jag att det var dags att göra slag i saken och läsa dem. Mamma hade också med sig serieromanen Närmare kommer vi inte av Annelie Furmark och Monika Steinholm. Jag har på senaste tiden läst flera serieböcker, bland annat Heartstopper och Gå med mig till hörnet. 

När jag var på biblioteket den där dagen slog de mig hur mycket läslust biblioteksbesök kan ge och hur stor betydelse biblioteket faktiskt haft för mig och mitt läsande. Att gå runt bland bokhyllorna och välja böcker efter omslag var som att hitta tillbaka till mitt den tioåriga bokslukaren i mig. Nu har jag en hög med böcker från biblioteket hemma som jag kommer att läsa en efter en. Någon kanske inte faller mig i smaken och lämnas tillbaka oläst. Men det gör inget. För i bokhyllan finns fler böcker att välja på. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar