Prosalyrik

Jag har kommit att uppskatta prosalyrik allt mer. Prosalyrik är som en blandning mellan poesi och prosa, dikt och roman. Jag skulle beskriva det som en roman skriven i diktform där dikterna hör ihop och bildar en lång berättelse. Det jag gillar med prosalyrik är att de ofta är väldigt vackert skrivna. Det går också snabbt att läsa eftersom det inte är så mycket text samtidigt som man verkligen måste sätta sig in i berättelsen då mycket finns i undertexten. På senaste tiden har jag läst tre prosalyriska böcker som jag tänkte berätta om idag.

För några år sedan läste jag Vi är en som är en prosalyrisk bok för ungdomar som jag verkligen gillade. Sedan dess har jag velat läsa mer av författaren Sarah Crossan och när Bikupan kom ut på Sekwa blev jag supernyfiken. Den riktar sig till vuxna och handlar om Ana som länge haft ett hemligt förhållande med Connor. De är både gifta och har träffats i smyg. När Connor plötsligt dör har Ana ingen att dela sin sorg med och börjar därför närma sig Connors fru Rebecka. Boken är väldigt fint skriven och det är en intressant berättelse. Nutid när Connor dött vävs ihop med dåtid då Ana och Connor träffades. De olika perspektiven vävs ihop på ett snyggt sätt. Men tyvärr fångades jag inte helt av berättelsen och jag gillade inte huvudkaraktären Ana så mycket. 

Även Tvångsamheten av Alexandra Sundqvist är en prosalyrisk berättelse för vuxna. Men i den är dikterna lite mer fristående och skulle kunna läsas var för sig även om de tillsammans bildar en berättelse. Boken handlar om ett kärleksförhållande mellan en man och en kvinna. När de möts är allt fantastiskt men kärleken förvandlas till rädsla och allt blir inte lika bra som det varit. Berättelsen är skriven ur kvinnans perspektiv och mycket sägs mellan raderna. Jag tyckte mycket om den här boken. Dikterna är vackert formulerade och det är en riktig berörande berättelse.

Till sist vill jag tipsa om en prosalyrisk bok för ungdomar som var fantastisk! Den heter Poet X och är skriven av Elizabeth Acevedo. Boken handlar om Xiomara som kommer från en religiös familj med många regler. Av sin tvillingbror fick hon en gång en anteckningsbok och den har hon fyllt med sina ord. På skolan har en spoken word-klubb startats och Xiomara blir uppmuntrad av sin lärare att gå med. Hon vill nog det men har sin konfirmationskurs som hennes mamma tvingar henne att gå på samma tid. Samtidigt lär Xiomara känna känna Aman men hennes mammas ord om att synda finns ständigt i bakhuvudet. Språket är kärnfullt, rappt och fint på samma gång. Det prosalyriska passar perfekt då boken handlar mycket om spoken word. Berättelsen är också skriven ur Xiomaras perspektiv vilket gör att det blir som att läsa hennes ord. Boken inspirerade mig till att testa att skriva haikus. En stark berättelse om hur det kan vara att vara ung och kärleken till det skrivna ordet!

Att läsa de här prosalyriska berättelserna har verkligen gett mig mersmak. Har du tips på fler liknande böcker? Lämna en kommentar!