Fat dance och Så jävla operfekt

Jag har läst två böcker som båda handlar om kroppsnormer och kroppspositivism. Det är bra att det kommer skönlitteratur på det här temat tycker jag eftersom vi lever i ett samhälle där det är enkelt att jämföra sig själv med andra på till exempel sociala medier. Böckerna jag har läst heter Fat dance och Så jävla operfekt och de tänkte jag berätta om nu.

Fat dance är skriven av Malin Eriksson Sjögärd och riktar sig till läsare i 9-12 årsåldern. Boken handlar om Maddi som älskar att dansa. Hon ser upp till sin kusins dansgrupp Fat dance som sprider ett budskap om att alla kroppar är lika mycket värda. Maddi vill vara lika modig som dem men det är inte så enkelt när alla i skolan tycker att det är fel att vara tjock. Men så börjar Elli i Maddis klass och äntligen hittar hon någon som förstår henne. Elli är inte som andra. Hen är sig själv och vågar vara annorlunda. Tänk om de två skulle få dansa tillsammans med Fat dance och visa att även tjocka kroppar kan dansa. Jag som tycker om dans tyckte det var roligt att läsa om Maddis glädje till dansen. Jag tror att boken kan ge styrka och visa att ens kroppsform inte spelar någon roll för vad man kan göra. Det är en fin bok om kärlek, vänskap och att få vara precis som man är. 

Jag har också läst en ungdomsbok på temat kroppspositivism. Den heter Så jävla operfekt och är skriven av Charlotte Cederlund. Boken handlar om Emma som går på högstadiet. Förut var hon bästa kompis med Clara men nu vill har Clara börjat spela handboll och umgås med de populära tjejerna. Emma är utanför i klassen och ständigt rädd för att någon ska kommentera hennes tjocka kropp eller ge sig på henne. Det är stökigt i klassen och eleverna verkar kunna göra som de vill, i alla fall när de har vikarie. Emma jämför sin kropp med de andra tjejerna klassens kroppar. Hon är mycket tjockare än dem. Kanske borde hon gå ner i vikt? Men en dag hittar Emma en lapp där det står: Du är fin som du är. Det blir startskottet på en förändring. Både för Emma själv men också för hela skolan. För det visar sig att det inte bara är Emma som känner att hennes kropp nedvärderas. Jag sträckläste den här boken på en kväll. Det var något med de korta kapitlen och den välskrivna berättelsen som gjorde att läsningen flöt på. Berättelsen är egentligen ganska tung att läsa och jag kände mig ledsen när jag läste om Emmas känslor men berättelsen hade ett driv som gjorde att jag hela tiden ville läsa vidare. Även om det är sorgligt att läsa om ungdomar som ser ner på sina kroppar finns det ett hopp i boken. Tjejerna går ihop och vill förändra. Det fick mig att tänka på upproret i ungdomsboken Moxie av Jennifer Mathieu. 

Både Fat dance och Så jävla operfekt är två böcker som visar på att alla kroppar är lika mycket värda. De ger kraft, styrka, pepp och inspiration och är viktig läsning för alla.