Sidor

fredag 23 april 2021

Världsbokdagen

Idag den 23 april är det Världsbokdagen. En dag som uppmärksammar boken och upphovsrätten. Egentligen uppmärksammar ju jag boken varje dag men jag ser alltid fram emot Världsbokdagen då man kan få uppmärksamma boken och det skrivna ordet lite extra. Läsningen är en viktig del av mitt liv. Jag har haft en bok på gång sedan jag var åtta år och läsningen har lärt mig mycket och gett mig nya vänner, både pappersvänner och riktiga av kött och blod. Till böckerna kan jag alltid komma och genom dem lever jag tusentals liv. 

2019 under april månad slog jag på stort och hade varje dag fram till Världsbokdagen någon som boktipsade. Det var alla möjliga fina personer som olika bokbloggare, författare, kulturministern Amanda Lind och min svensklärare som boktipsade. Här kan ni hitta alla inlägg därifrån.

I år uppmärksammar vi Världsbokdagen på Unga läsares instagramkonto där det under dagen kommer att läggas ut massor av boktips och bokkärlek från våra medlemmar och följare. Kolla in det! Vi heter @ungalasare. 

För att uppmärksamma Världsbokdagen här på bloggen tänkte jag idag tipsa om en trilogi böcker som verkligen förmedlar kärleken till läsning och det skrivna ordet. Böckerna jag tänkte tipsa om är Pages & Co eller Den magiska bokhandeln som de heter på svenska av Anna James. Än så länge finns bara den första boken, Den magiska bokhandeln - Tilly och bokvandrarna på svenska. Del två kommer i sommar. Jag har läst den första på svenska och de två andra på engelska och tycker att de är fantastiska! Serien riktar sig till mellanåldern men kan med fördel även läsas av äldre. 

Den magiska bokhandeln - Tilly och bokvandrarna handlar om Tilly som bor tillsammans med sina morföräldrar som driver en bokhandel där Tilly spenderar mycket tid. På lovet har hon tråkigt och sitter och läser i sin favoritsoffa i bokhandeln och där träffar hon också Alice och Anne. Det är något bekant över dem och det visar sig vara Alice från Alice i underlandet och Anne från Anne på Grönkulla. Hur kan Tillys favoritkaraktärer finnas på riktigt? Lovet blir ett äventyr i böckernas värld. Tilly upptäcker nämligen att hon är en bokvandrare som kan ta sig in i böcker. I den två Pages & Co - Tilly and the lost fairytales fortsätter äventyret då Tilly och hennes kompis Oskar åker till Paris och försöker ta reda på vad det är som händer med sagorna. I Pages & Co - Tilly and the map of stories åker de till USA.

Böckerna om Tilly är både spännande och mysiga. Det är så häftigt att Tilly kan ta sig in i böckerna hon läser och bokvandra. Samtidigt förmedlar de kärleken till böcker på ett så fint sätt. Det är mysiga berättelser som nog alla bokälskare kan känna igen sig i. Men jag tror även att de som inte är så mycket för att läsa skulle tycka att böckerna är spännande. Jag gillar verkligen att det finns så många litterära referenser som gör en nyfiken på vidare läsning. Jag gillade den första boken bäst. I de två andra kommer äventyret mer igång och jag gillade mer att läsa om när Tilly upptäcker att hon är en bokvandrare. Men del två och tre är också de bra böcker. Har du inte läst böckerna om Tilly tycker jag verkligen att du ska göra det!

Hoppas ni har en fin Världsbokdag! Lämna gärna en kommentar med ditt bästa boktips på världsbokdagen!

tisdag 20 april 2021

Min storslagna död

Att Jenny Jägerfeld är en mästare på att skriva roligt om svåra ämnen visste vi redan sedan tidigare. Med böcker som Comedy Queen och Brorsan är kung! har hon tagit upp viktiga ämnen på barnens nivå och kryddat det tunga med humor. Nu är Jägerfeld tillbaka med nästa bok om Sigge. Uppföljaren till Mitt storslagna liv heter Min storslagna död och här får vi fortsätta läsa om Sigges liv i Skärblacka. I de här böckerna är det vardagen och humorn som står i fokus men i bakgrunden finns det även mörker.

I den första boken om Sigge hade han och hans familj precis flyttat in hos mormor Charlotte på The Royal Grand Golden Hotel Skärblacka och nu har han hittat sin plats i den nya staden. Sigge är kompis med Juni och alla i skolan är snälla mot honom. Men Sigge blir ändå lite misstänksam när de coola tvillingarna Sixten och Karl-Johan i hans klass frågar om han vill vara med i deras hiphop-crew 6 10 Mushroom. Tvillingarna vill att de ska uppträda på skolans julshow och Sigge blir mer och mer nervös för varje dag som går. För Sixten och Karl-Johan verkar det viktigaste vara att göra saker som hiphopare gör. Åka skateboard, lära sig rita så att de kan måla graffitti och ta pressbilder. De har inte ens några låtar att uppträda med. Det är så mycket att göra inför julshowen att Sigge inte hinner vara lika mycket med Juni. Hur ska han göra för att ha tid till alla kompisar?

Böckerna om Sigge är perfekt läsning för mellanåldern! Det är vardagsnära böcker som många nog kan känna igen sig i samtidigt som de får en att både att skratta och att bli fundersam. Det handlar mycket om identitet och att hitta sig själv. Sigge har länge varit osäker på den han är och är rädd för att bli mobbad även i den nya skolan. Men i Skärblacka kan han äntligen vara sig själv och han har hittat kompisar som vill vara med honom. Men vänskap är inte alltid så lätt. I Min storslagna död vet han inte hur han ska få tid till att både vara med tvillingarna och med Juni. 

Om de viktiga ämnena varit i fokus i Comedy Queen som tar upp självmord och Brorsan är kung! som handlar om att vara trans ligger det tunga budskapet i bakgrunden i böckerna om Sigge. Man märker genom boken att Sixten och Karl-Johans mamma inte mår så bra. Hon ligger bara i sin säng och gör nästan aldrig något med familjen. Det här med att Sigge tidigare blivit mobbad är också något som ligger i bakgrunden. Böckerna innehåller mycket humor och skratt och det är det glada som lyfts fram. Men det mörka och tunga behövs för det gör att det blir äkta. 

Det bästa med böckerna om Sigge är de fantastiska karaktärerna som Jenny Jägerfeld skapat. Sigge är en så fin kille som vill allas bästa men ibland blir det lite fel. På The Royal Grand Golden Hotel Skärblacka bor han med sin mamma som måste jobba mycket för att tjäna pengar så att de en dag ska kunna flytta till en egen lägenhet. Där finns också systrarna Majken och Bobo. Majken (eller MAJKEN kanske jag ska skriva) skriker när hon pratar och alla hennes repliker står i versaler i boken. Bobo däremot säger nästan ingenting. Vi får också möta mormor Charlotte som inte vill bli kallad för mormor utanför sitt riktiga namn och Charlotte uttalas på engelskt vis. På hotellet bor även Krille Maräng som älskar att göra filmer och drömmer om att bli skådespelare. Det är karaktärerna som gör att böckerna blir så roliga. Speciellt gillar jag Majken som alltid tar plats och pratar högt. Hon ska spela Jesus i julshowen på skolan vilket hon övertalat musikläraren om att få göra. Men hon är inte bara pratsam och tar plats, hon ser också sina medmänniskor. Det finns en scen där hon verkligen står upp för sin lillasyster Bobo som jag tycker är väldigt fin.

Jag skrattade flera gånger när jag läste boken. Den innehåller en stor dos av humor! Allt är uttänkt och hänger ihop på ett bra sätt. Det finns många små detaljer som att 6 10 Mushroom står för Sixten och Karl-Johans namn och raptexterna som Sigge skriver är riktigt roliga att läsa. I Min storslagna död sås också ett frö till nästa bok, Min storslagna kärlek som jag ser fram emot att läsa. För är det något Jenny Jägerfeld kan är det att på ett bra sätt beskriva tankar om livet, döden och kärleken för mellanåldern. Sätt böckerna om Sigge i händerna på alla 9-12 åringar du vet! Det är fantastiska böcker som stannar kvar hos en länge.

Författare: Jenny Jägerfeld
Förlag: Rabén & Sjögren
Åldersgrupp: 9-12 år men funkar även upp i åldrarna 
Köp: hos Adlibris, Bokus eller din lokala bokhandel

fredag 16 april 2021

Prosalyrik

Jag har kommit att uppskatta prosalyrik allt mer. Prosalyrik är som en blandning mellan poesi och prosa, dikt och roman. Jag skulle beskriva det som en roman skriven i diktform där dikterna hör ihop och bildar en lång berättelse. Det jag gillar med prosalyrik är att de ofta är väldigt vackert skrivna. Det går också snabbt att läsa eftersom det inte är så mycket text samtidigt som man verkligen måste sätta sig in i berättelsen då mycket finns i undertexten. På senaste tiden har jag läst tre prosalyriska böcker som jag tänkte berätta om idag.

För några år sedan läste jag Vi är en som är en prosalyrisk bok för ungdomar som jag verkligen gillade. Sedan dess har jag velat läsa mer av författaren Sarah Crossan och när Bikupan kom ut på Sekwa blev jag supernyfiken. Den riktar sig till vuxna och handlar om Ana som länge haft ett hemligt förhållande med Connor. De är både gifta och har träffats i smyg. När Connor plötsligt dör har Ana ingen att dela sin sorg med och börjar därför närma sig Connors fru Rebecka. Boken är väldigt fint skriven och det är en intressant berättelse. Nutid när Connor dött vävs ihop med dåtid då Ana och Connor träffades. De olika perspektiven vävs ihop på ett snyggt sätt. Men tyvärr fångades jag inte helt av berättelsen och jag gillade inte huvudkaraktären Ana så mycket. 


Även Tvångsamheten av Alexandra Sundqvist är en prosalyrisk berättelse för vuxna. Men i den är dikterna lite mer fristående och skulle kunna läsas var för sig även om de tillsammans bildar en berättelse. Boken handlar om ett kärleksförhållande mellan en man och en kvinna. När de möts är allt fantastiskt men kärleken förvandlas till rädsla och allt blir inte lika bra som det varit. Berättelsen är skriven ur kvinnans perspektiv och mycket sägs mellan raderna. Jag tyckte mycket om den här boken. Dikterna är vackert formulerade och det är en riktig berörande berättelse.


Till sist vill jag tipsa om en prosalyrisk bok för ungdomar som var fantastisk! Den heter Poet X och är skriven av Elizabeth Acevedo. Boken handlar om Xiomara som kommer från en religiös familj med många regler. Av sin tvillingbror fick hon en gång en anteckningsbok och den har hon fyllt med sina ord. På skolan har en spoken word-klubb startats och Xiomara blir uppmuntrad av sin lärare att gå med. Hon vill nog det men har sin konfirmationskurs som hennes mamma tvingar henne att gå på samma tid. Samtidigt lär Xiomara känna känna Aman men hennes mammas ord om att synda finns ständigt i bakhuvudet. Språket är kärnfullt, rappt och fint på samma gång. Det prosalyriska passar perfekt då boken handlar mycket om spoken word. Berättelsen är också skriven ur Xiomaras perspektiv vilket gör att det blir som att läsa hennes ord. Boken inspirerade mig till att testa att skriva haikus. En stark berättelse om hur det kan vara att vara ung och kärleken till det skrivna ordet!


Att läsa de här prosalyriska berättelserna har verkligen gett mig mersmak. Har du tips på fler liknande böcker? Lämna en kommentar!

tisdag 13 april 2021

Min bullet journal januari-mars 2021

Jag har en bullet journal vilket är en som anteckningsbok med prickade sidor där man t.ex kan rita upp sin egen kalender. I min bullet journal skriver jag upp böckerna jag läser och trackar min läsning och idag tänkte jag visa hur mina sidor sätt ut de tre första månaderna det här året. 

Inför 2021 skaffade jag en ny bullet journal och började därför med att skriva Agnes läsdagbok på första sidan. 


På det andra uppslaget gjorde jag en tracker för mitt läsmål på Goodreads som det här året är att läsa 80 böcker. Jag fyller i en bok för var femte bok jag läser. På sidan bredvid skrev jag citatet "Read more of what makes you happy". 


Sedan har jag skrivit upp alla böcker jag vill läsa ur vårens utgivning och vilken månad böckerna kommit ut. När jag har läst boken gör jag ett kryss bredvid titeln. 


I januari inspirerades jag av Amanda Rach Lee på youtube och gjorde ett tema med papperstranor. Citatet jag skrivit är från en av böckerna ur Pages & Co-serien av Anna James. 


Januari fortsätter med böckerna jag läste under månaden och citatet "No one is too old for a story before bed" som också det kommer från en av Pages & Co-böckerna.



I februari valde jag att ha ett färgglatt och blommigt tema. 





Mars månad fick kantas utav stjärnor i röda och orangea toner. När jag la ut en bild på instagram var det en som undrade om det var inspirerat från filmen och boken Moxie. Det är det faktiskt inte men skulle mycket väl kunna vara eftersom jag i mars såg filmatiseringen. 




Ni får en liten sneak peak på aprils första uppslag också. Där blev det lila blommor!


Jag tycker bullet journaling är ett roligt sätt att vara kreativ och det bästa är att man kan anpassa den utifrån vad man själv vill skriva ner och har behov av att hålla koll på. Hoppas ni gillade inlägget!

torsdag 8 april 2021

Läst i mars

Mars månad är slut och den har bjudit på en hel del läsning! Nu ska jag berätta om böckerna jag läste under månaden!

Tilly and the map of stories av Anna James var den första boken jag läste i mars. Det är den tredje boken i trilogin om Tilly som kan bokvandra genom böcker. Jag hade svårt att komma in i boken och koncentrera mig på läsningen vilket gjorde att det inte blev en lika bra läsupplevelse som de två första böckerna. Jag gillar verkligen berättelsen och universumet men det kanske inte var rätt tid för mig att läsa den då. Jag får läsa om böckerna om Tilly någon annan gång!

Jag skriver till honom och säger att allt är okej av Ebba Hyltmark är en ny lättläst bok för ungdomar. Den är skriven helt i chattmeddelanden och handlar om kärlek. Jag tror att många unga skulle uppskatta den här boken då det är ett intressant sätt att skriva en bok på. Vi hade ett författarsamtal med Ebba Hyltmark med Unga läsare i mars och det var väldigt intressant att höra henne berätta om sitt skrivande. 

Dansa med Sigge av Lin Hallberg och Margareta Nordqvist var nostalgisk för mig att läsa eftersom jag tyckte mycket om böckerna om Sigge när jag var yngre. Nu har en ny bok i serien kommit och det var mysigt att läsa den!

Gå med mig till hörnet av Annelie Furmark är en serieroman som jag hört mycket gott om. Jag tyckte karaktärerna och berättelsen var ganska speciell men ändå intressant. Det handlar om en kvinna som är gift men träffar en annan kvinna på ett kulturevenemang. De blir kära i varandra men lever fortfarande kvar i sina äktenskap och deras respektive vet om att de träffas. 

Ellens val - Det nya livet av Helena Dahlgren är första delen i en ny feelgood-serie som utspelar sig i början av 1900-talet. De två första böckerna är skrivna av Helena Dahlgren och de två kommande delarna är skrivna av Moa Eriksson Sandberg. Under mars lyssnade jag på första delen som ljudbok. Den handlar om Ellen som kommer till universitetsstaden Ljungsala för att leta efter sin syster. Hon stannar kvar där och börjar ett nytt liv. Supermysig bok!

Bikupan av Sarah Crossan är en bok skriven som prosalyrik, alltså en roman skriven i diktform. Jag har tidigare läst Sarah Crossans ungdomsbok Vi är en och blev därför nyfiken på även den här boken. Bikupan är skriven för vuxna läsare och handlar om en kvinna som är gift men har en affär med en annan man. När den här mannen dör möter hon hans fru och lär känna henne. Jag fastnade tyvärr inte helt för boken men så är jag inte riktigt målgruppen heller.

Sonjas verkstad - Chipstjuven av Ingrid Jönsson är en lättläst bok för 6-9 åringar som jag läste under månaden. Den här gången har någon gjort inbrott på Sonjas mack och Jon och Eddie bestämmer sig för att ta reda på vem det är som är tjuven.

Hokus Pokus - Den lilla häxan av Fabian Göransson riktar sig också den till 6-9 åringar. Det är en bok skriven i serieformat om Ida som hittar en häxhatt som gör henne magisk. Spännande med fina bilder!

Tvångsamheten av Alexandra Sundqvist är en prosalyrisk bok som handlar om ett förhållande som till en början är bra men som när allt utvecklar sig visar sig inte vara någon härlig relation. En berörande berättelse som är otroligt vackert skriven.

De vackraste idioterna i världen av Anette Eggert lånade jag på måfå på biblioteket då jag drogs till omslaget och lockades av att den beskrevs som en bok om feminism, kärlek och vänskap. Den handlar om Marit som som blir kär i Frank som hon inte alls borde bli kär i. Han har varit taskig mot folk tidigare och hon vill inte riktigt släppa in honom trots de starka känslorna. Samtidigt pratar Marits mamma på om jämställdhet och nu börjar Marit förstå de skillnader som finns mellan män och kvinnor. Kanske ska hon skriva om det i sin samhällskunskapsuppgift. De vackraste idioterna i världen kändes som en vanlig ungdomsbok med kärlek, vänskap och festande. Jag gillade vissa delar av den men jag tror inte det är en läsupplevelse jag kommer minnas särskilt länge.

Poet X av Elizabeth Acevedo däremot kommer jag för alltid bära med mig. Även den är skriven på prosalyrik och vilket språk! Boken handlar om Xiomara som kommer från en religiös familj med många regler. Av sin tvillingbror fick hon en gång en anteckningsbok och den har hon fyllt med sina ord. På skolan har en spoken word-klubb skapats och Xiomara blir uppmuntrad av sin lärare att gå med. Hon vill nog det men har sin konfirmationskurs på samma tid. Samtidigt lär hon känna Aman men hennes mammas ord om att synda finns ständigt i bakhuvudet. En riktigt bra bok som fick mig att inse hur kul det är att skriva haikus!

I april ser jag fram emot ännu mer bra läsning! Bland annat ska jag lyssna på andra delen i Ellens val-serien och läsa många böcker ur min läshög.

måndag 5 april 2021

Tävling på instagram - Engelforstrilogins 10-årsjubileum

I år firar Engelforstrilogin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren 10 år! Tillsammans med Rabén & Sjögren kommer jag därför att lotta ut hela trilogin och ett snyggt print. Engelforstrilogin består av böckerna “Cirkeln”, “Eld” och “Nyckeln” och handlar om sex gymnasietjejer som får veta att de är häxor och blir utvalda att bekämpa ondskan. 


När böckerna kom ut började jag läsa “Cirkeln” men då var jag lite för liten och tyckte den var väldigt läskig. Men nu har jag börjat lyssna på boken igen och tycker att den blandar spänning och vardag på ett bra sätt. 


Tävlingen hålls på min instagram @agnes_lindholm!



Jag skriver till honom och säger att allt är okej

Ebba Hyltmark är 20 år och har redan skrivit tre riktigt bra ungdomsböcker. Hennes senaste bok heter Jag skriver till honom och säger att allt är okej och är en lättläst bok för ungdomar skriven i chattformat. 

Genom Vanessas chattkonversationer Genom chattkonversationer får vi lära känna Vanessa som är tillsammans med Mio men råkat hångla med en annan person på en fest. Nu får hon inte riktigt ihop sina känslor. Är hon fortfarande kär i Mio eller är hon faktiskt intresserad av den här andra personen?

Hela boken är alltså skriven som sms och mobilanteckningar vilket gör den här boken unik. Det är en genial idé och något jag verkligen tror kan locka ungdomar till läsning. För vilken tonåring chattar inte med sina kompisar. Jag skriver till honom och säger att allt är okej är en lättläst bok som inte blir barnslig då den trovärdigt beskriver känslor och tankar många ungdomar kan känna igen sig i. Samtidigt gör chattfomatet att historien blir enkel att läsa samtidigt som man som läsare måste sätta sig in in i kontexten bakom meddelandena vilket gör berättelsen komplex.

Jag skriver till honom och säger att allt är okej är första delen i serien Nevermind och även om jag gillade Ebba Hyltmarks tidigare böcker Alla suger och det är ingens fel och Jag kan nästan känna solen mer ser jag fram emot att läsa de kommande böckerna i serien. Idén ligger helt i tiden och jag är övertygad om att många ungdomar kommer att gilla den!

Författare: Ebba Hyltmark
Förlag: Hegas
Åldersgrupp: från ca 13 år
Köp: t.ex hos Adlibris, Bokus eller din lokala bokhandel

fredag 2 april 2021

Intervju med Annelie Drewsen

 Annelie Drewsens nya bok Prinsen av Porte de la Chapelle om Salar som flyr från Sverige och kommer till Paris och Porte de la Chapelle berörde mig starkt. Vi hade ett författarsamtal med Annelie med Unga läsare och det var intressant att höra henne berätta om boken, sin research och skrivande. Det hon har att berätta vill jag ska nå ut till fler och jag har därför gjort en intervju Annelie Drewsen. Den kan ni läsa här!


Annelie Drewsen, foto: Ulrica Zwegner
I Prinsen av Porte de la Chapelle får vi möta Salar som flyr från Sverige efter att ha fått avslag på sin asylansökan. Hur skulle du beskriva Salar?
Han är en helt vanlig kille som har varit med om svåra saker i sitt liv. Som papperslös hazar i Iran hade han aldrig några rättigheter under sin uppväxt. Tvärtom har rasism, fattigdom och våld alltid varit en del av hans liv. Han har flytt till Europa och lämnat sin familj, men hittat ett nytt sammanhang under de tre år han bott hos Karin och Albin i Sverige. Allt detta har givetvis påverkat honom och när boken börjar befinner han sig i en akut kris, eftersom han inte får stanna i Sverige. Han är både självständig och vilsen, rädd och arg. För att orka klipper han kontakten med sin svenska familj och försöker tränga bort minnen och känslor, men det funkar inte riktigt. Ibland blir det kaos i skallen, men Salar lyckas ändå fortsätta vidare. Han är killen som klarar sig.

Hur fick du idén till Prinsen av Porte de la Chapelle?

Jag har tidigare arbetat som lärare i svenska som andraspråk och märkte under 2016 att flera av mina tidigare elever fick avslag på sina asylansökningar. Det hade hänt tidigare, men inte i den omfattningen. Vi var många som reagerade och agerade då, bland annat genom att försöka lösa de situationerna som uppstod. Men många ungdomar gav upp om Sverige och flydde vidare, framförallt till Frankrike. Eftersom jag befann mig mitt i detta kände jag ett ansvar för att använda min röst som författare. Bland annat tog jag initiativ till en debattartikel som cirka 150 barnboksförfattare skrev under. Men när situationen inte blev bättre kände jag ett allt starkare behov av att berätta om det skönlitterärt. En roman kan beröra sina läsare på djupet på ett helt annat sätt än debattartiklar eller tidningsartiklar. Det svåra var att hitta en form för att gestalta en ganska komplicerad situation. Till sist skrev jag en novell som heter ”Tusen tashakor, hejdå” om när Salar säger hejdå till sin svenska lillebror Albin. Sedan kunde jag inte släppa Salar, så jag skrev vidare. 


Du har gjort en gedigen research till boken, kan du berätta lite om den?

När jag skrev om Salars flykt från Sverige kom jag till en punkt där jag insåg att mina tidigare kunskaper och min fantasi inte räckte till, så jag fick helt enkelt resa till Paris. För det är där han hamnar, i ett tältläger i närheten av tunnelbanestationen Porte de la Chapelle. Eftersom jag i min text ville vara så nära Salar som möjligt var jag tvungen att se, lukta och uppleva samma sak som han – i den utsträckning det var möjligt. Så jag träffade ungdomar som bodde på gatan, besökte tältlägret och andra platser som är viktiga, till exempel biblioteket där man kan ladda mobilen eller svenska kyrkan som startat ett språkcafé för svensktalande flyktingar. Eftersom jag arbetar som journalist också kunde jag använda mina vanliga researchmetoder, som att vara på plats och att ställa frågor, men sedan skriva om det skönlitterärt. 


När jag var i Paris var Salar med mig hela tiden, som en skugga, och jag såg allt genom både mina egna och hans ögon. Det var avgörande för att jag skulle kunna skriva klart boken. Ofta är det ju de små detaljerna, som en skylt, någon som passerar på gatan eller en doft som sätter igång fantasin. I skrivandet växer sedan berättelsen fram. Jag visste inte på förhand hur det skulle gå, utan skrev intuitivt och lät Salar bestämma det mesta. 


Karaktärerna i Prinsen av Porte de la Chapelle känns väldigt trovärdiga och som läsare förstår man verkligen deras känslor. Hur gör du för att sätta dig in i karaktärerna du skriver om?

Tack, vad fint att du tycker det. Min grundinställning är att vi människor har mer gemensamt än vad som skiljer oss åt. Även om jag är en vit medelklasstant så har jag erfarenheter som överlappar Salars och de andra karaktärernas erfarenheter. Där börjar det, men sedan är ju inlevelseförmågan central. Utan den skulle det inte finnas fiktion. Genom skrivandet försätter jag mig i samma situation som Salar – i alla fall mentalt – och låter alla tankar, intryck och känslor ta vägen genom mig själv. Det är bitvis en väldigt jobbig process, som i bästa fall utmynnar i en text som känns … självupplevd. I någon mening har jag ju upplevt det jag skriver om, på samma sätt som läsaren upplever något genom att läsa. Jag tror att skönlitteraturen är ett av det starkaste medel vi har för att förstå världen och oss själva. I grunden är det därför jag skriver, för att försöka förstå. 


Prinsen av Porte de la Chapelle berör ett tungt ämne men är ändå enkel att läsa. Hur skriver man starka scener på ett bra sätt?

Jag vet inte om jag har något bra svar på det, men antagligen är det inte helt oväsentligt att jag har skrivit många lättlästa böcker tidigare. Det har säkert satt sina spår i mitt språk, även om jag den här gången också njöt av att ett friare skrivande utan att behöva kompromissa med ord och formuleringar. 


Men om jag ska säga något så handlar det mycket om att skala bort. Någon har sagt att vissa formuleringar kan behövas för att skriva en text, men inte för att läsa den. De fungerar som ett slags byggnadsställningar för berättelsen och när den väl är klar kan man riva dem. Så jag strök mycket. Det ger också ett bättre driv. I ”Prinsen av Porte de la Chapelle” finns till exempel en övergreppsscen. Där strök jag ganska mycket sent i redigeringen, framförallt Salars tankar och känslor, och ändrade samtidigt vissa formuleringar så att de blev mer precisa. Om det är en kuk så ska det stå ”kuk”, och inte ”den äckliga saken”. Sådana saker. 


Många av dina böcker berör temat flykt och att vara ny i Sverige. Hur kommer det sig att du återkommer till det temat?

För att det berör mig, från början genom mitt tidigare arbete som lärare i svenska som andraspråk. I mitt klassrum fick jag höra många berättelser som jag inte mötte någon annanstans. Det öppnade världen för mig, på samma sätt som Monica Zaks böcker öppnade världen för mig som barn. Hon skrev på ett sätt som gjorde att en politisk kamp på en kontinent jag aldrig hade varit på tycktes angå mig. Det var häftigt. Som 19-åring flyttade jag ensam till Mexiko utan att kunna mer än två, tre ord spanska. Även om det är långt ifrån en flykt har nog den erfarenheten format mig, på sätt som jag kanske inte är helt medveten om. 


Dessutom är jag helt ointresserad av att undersöka den svenska medelklasstillvaron. Det får andra gärna göra. Med det menar jag inte att det råder något motsatsförhållande, tvärtom kan flykt mycket väl hänga ihop med medelklassliv, vilket också gestaltas i min bok. 


Vilka vill du ska läsa Prinsen av Porte de la Chapelle och vad är det viktigaste budskapet du vill förmedla?

Jag hoppas att såväl ungdomar som vuxna ska läsa boken och bli berörda. Där finns spänning, sorg och smärta men också människors värme och vänlighet – det som håller samman tillvaron när allt går åt helvete. Häromdagen fick jag ett mejl från en man i 70-årsåldern. Han hade läst boken och undrade varför den var klassad som barnbok och inte vuxenbok. ”Den är värdefull för alla”, skrev han. Jag har också märkt att många vill prata om boken efter att ha läst den, så jag hoppas att lärare och bibliotekarier ordnar boksamtal kring den, särskilt för ungdomar. 


Förhoppningsvis kan boken berätta något om vad det innebär att leva i Europa just nu. Jag har försökt gestalta ett samtidshistoriskt skeende som vi behöver många olika slags berättelser om. Det finns en politisk dimension i det, inte så att jag vill föra fram en specifik politisk ståndpunkt, utan mer att jag vill försöka förstå hur människor påverkas av politiska beslut. Inte bara Salar, utan hur vi alla påverkas. Vilket sorts samhälle lever vi i och vad gör det med oss?


Stort tack Annelie för din fantastiska bok Prinsen av Porte de la Chapelle och för att du ville vara med i min intervju!