Tobias Söderlund är aktuell med Slottsruinens förbannelse som är den avslutande delen i trilogin om Vanessa och hennes spökkamera. Det är tre oerhört spännande, läskiga och välskrivna böcker för mellanåldern som jag verkligen tyckt om. På läslovet förra veckan var Tobias Söderlund på Eskilstuna stadsbibliotek och hade ett författarbesök och jag tog tillfället i akt att intervjua honom efter hans framträdande. Det blev ett samtal om läsning, läskigheter och innehållet i hans böcker.
Hur fick du idén till böckerna om Vanessa och spökkameran?
Det började med att jag ville skriva en serie om platser som finns på riktigt och sägs vara hemsökta. Då började jag googla runt efter sådana platser och Borgvattnets prästgård var bland det första jag hittade och det som kändes allra mest spännande att skriva om. Så jag åkte upp dit och sov över och efter det började jag fantisera fram berättelsen. Det började med platsen och så har det varit med bok två och tre också. Till den andra boken fick jag idén från ett youtubeklipp av Clara Henry där hon berättar om marteboljuset. När det kommer till bok tre läste jag om slottsruinen som boken utspelar sig vid i en bok och sedan läste jag vidare på olika spöksiter på nätet. Så det är genom alla historier genom de här platserna som böckerna utspelar sig på som idéerna till mina böcker kommit.
Hur föddes Vanessa som karaktär?
Det vet jag nästan inte riktigt. Hon bara dök upp! När jag var i Borgvattnets prästgård för första gången funderade jag på vad som skulle kunna hända där och hur jag kunde få det att bli som mest spännande. Det som dök upp i huvudet var att ett gäng ganska unga barn skulle ta sig till den här platsen. Jag ville inte att det skulle vara högstadie- eller gymnasieungdomar som det handlade om för då skulle det kanske ses som mer okej. Jag ville att karaktärerna skulle vara så pass unga att det var lite mer förbjudet att sticka till den här platsen. Jag ville också att de skulle filma saker vilket gjorde att Vanessa fick bli en youtuber. Så det var där hon föddes.
Hu såg din väg till att få en bok utgiven ut?
Prästgårdens hemlighet var mitt andra seriösa försök till att skriva och ge ut en bok. Jag har alltid skrivit kortare historier, dock med ett litet uppehåll när jag gick på universitetet eftersom det var så mycket annat skrivande då. Men så fort jag fått ett jobb började jag skriva fiktiva historier igen. Då var det mest noveller jag skrev i väntan på att jag skulle få en riktigt bra idé för att kunna skriva en hel bok. Jag visste att jag ville skriva en bok men jag visste inte vilken bok jag ville skriva. Någonstans vid 2011 eller 2012 drömde jag en mardröm som jag inte kunde släppa taget om. Då skrev jag först en novell om den drömmen men jag kunde inte släppa den ändå. Så det blev så att jag la omkring fyra år på att skriva en bok som handlade om en sekt i en isolerad by som hade märkliga ritualer där de offrade barn. Den boken blev väldigt lång och ingen ville ge ut den. Min mamma är en av de få som har läst den och hon är fortfarande besviken på att jag inte skrivit någon uppföljare. Det var tänkt att bli två böcker men när ingen ville ge ut den första var det ingen idé att skriva den andra delen. Men samtidigt som jag skickade in det manuset till olika förlag började jag fundera på berättelsen om prästgården. Den boken var det faktiskt två förlag som ville ge ut. Så det var kul!
Var det bestämt från början att det skulle bli en trilogi?
Från början hade jag tänk att det skulle bli en serie som skulle utspela sig på olika verkliga platser. Jag visste att det skulle bli fler böcker men inte exakt hur många. Men så fort den första boken hade blivit antagen hade jag kommit fram till att det skulle bli en trilogi.
Hur kommer det sig att du ville skriva för barn?
Jag älskar barnböcker själv. Jag tycker ofta att de är riktigt bra, i vuxenböcker finns det oftare saker som jag stör mig på. Det föll sig ganska naturligt att mina karaktärer med Vanessa i spetsen. Vanessa är ju en 12-årig tjej och då blev det ganska naturligt att boken skulle rikta sig till barn i den åldern. Den boken jag skrev innan som inte blev utgiven var en bok för ungdomar i åldern 12-15, så det var också en bok i barn- och ungdomssvären. Jag trivs väldigt bra i barnboksfacket men jag tänker att jag någon gång ska testa på att skriva för vuxna också!
Vad läste du själv i 9-12 årsåldern?
Allt från kortare spökhistorier i alla dess slag till Sagan om ringen och böcker av Stephen King från pappas bokhylla. Så jag läste mycket skräck både för barn och vuxna.
Hur tror du att man ska få barn i den åldern att läsa mer? Tror du att det är ett bra sätt att skrämma dem till läsning?
Ja, skrämma dem till läsning tror jag är perfekt! Det finns ju så många olika sätt att underhållas nuförtiden. Så jag tror att man måste skriva så bra och spännande historier som möjligt som lockar barn att läsa. Sedan måste man ju också få in vanan att läsa så tidigt som möjligt. Det är ju en högre tröskel till läsning än till Netflix till exempel. Man måste också hitta rätt böcker. Det finns så många olika typer av böcker så om man inte fastnar för en viss bok är det bara att lägga ifrån sig den och ta en annan bok istället för att välja Netflix istället.
Dina böcker är riktigt läskiga. Vad är dina bästa tips om man vill skriva läskigt?
Det är nog att få karaktärerna att bli så rädda som möjligt. Som läsare lever man ju sig in i det karaktärerna är med om. Det går ju att beskriva ett möte med spöken på olika sätt, om Vanessa skulle träffa ett spöke och inte alls bli rädd så skulle inte boken i sig bli läskig heller. Så mitt bästa tips är att få karaktärerna att må så dåligt som möjligt och bli väldigt rädda! Då blir läsarna också rädda.
Men förutom alla spöken och läskigheter handlar böckerna om Vanessa också om vardagen och realistiska händelser. Hur tänker du kring det? Är det viktigt för att det andra ska kännas trovärdigt?
Jag har tänkt att när man har övernaturliga element i berättelser så måste man för att få folk att tro på det göra så att allt annat är hyperrealistiskt. Det tycker jag i alla fall. Det är därför mina böcker utspelar sig på platser som finns på riktigt och alla miljömässiga detaljer är verkliga. Relationerna karaktärerna emellan och vardagsproblemen ska också kännas äkta och trovärdiga för då tror jag att det övernaturliga och känns mer verkligt.
Tror du själv på spöken och har du upplevt något övernaturligt?
Jag vill tro men har inte blivit övertygad än eftersom jag själv inte upplevt något övernaturligt än. Men om jag fortsätter att skriva om hemsökta platser kanske det till slut händer!
Vad har du fått för reaktioner på dina böcker från barn som läst dem?
I princip har jag bara fått positiva reaktioner. Några få har tyckt att det varit för läskigt och inte läst klart men har sagt att de vill läsa klart när de blir lite äldre. Väldigt bra självinsikt för att vara i 9-10 årsålder, haha! Men de flesta verkar gilla det läskiga. Det är fler vuxna än barn som tyckt att det varit för läskigt. Barn verkar överlag mer svårskrämda än vuxna. Det finns några vuxna som har hört av sig och sagt att de fått mardrömmar av mina böcker!
 |
| Tobias Söderlund, foto: Kajsa Göransson |
Vad skriver du på nu?
Just nu håller jag på att skriva nya spökhistorier. Det ska bli en serie för barn 6-9 år där jag också ska jobba med en illustratör vilket är spännande. Det kommer att bli en spökhistoria i varje del och sedan finns det en berättelse i bakgrunden som hänger med över de olika delarna. De två första delarna ska släppas under nästa år är tanken.
Så det blir inga fler böcker om Vanessa?
Det är inte tanken. Jag har så många andra idéer och tankar om vad jag vill skriva sen! Men jag gillar karaktärerna i böckerna om Vanessa och kommer såklart att sakna dem. Nu när jag skriver den här nya serien för lite yngre barn känner jag mig lite ny i bokvärlden igen och det är roligt att testa på något nytt. 6-9 år verkar vara en rolig målgrupp att skriva för. Där får man också ännu roligare och knäppa frågor när man är ute på författarbesök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar