Pojkarna - Recension

Pojkarna är en ungdomsbok skriven av Jessica Schiefauer och utgiven hos Bonnier Carlsen. Boken vann Augustpriset 2011 och du kan hitta den hos Adlibris eller Bokus.

Kim, Bella och Momo är tre fjortonåriga tjejer som inte riktigt vill vara stora än. De vill vara kvar i lekens och fantasiernas värld. I skolan är killarna taskiga, deras utseenden kommenteras och de är hela tiden framme med händerna. På eftermiddagarna håller de sig för sig själva, oftast i Bellas fantastiska växthus. Där finns många färgsprakande växter. Men en dag får Bella en ny växt, den är alldeles speciell. Men vad de inte vet är vilken betydelse växtens nektar kommer att få för deras framtid...

Jag tycker att boken har en väldigt bra handling. Den är bra skriven, lite annorlunda och poetiskt. Jag tycker både att det är kul att läsa när den är skriven så, men ibland kan det bli lite tråkigt. Så sättet den är skriven på tycker jag är både bra och dåligt. Annars tycker jag att tonårsskildringen är väldigt bra gjord. Man kan lätt känna igen sig i tjejernas tankar och i hur killarna beter sig mot dem. De dömmer dem efter utseendet, skrattar och kommenterar och tyvärr är det nog så det är för många. Det är väldigt tråkigt eftersom att det drar ner på självförtroendet. Jag gillade första hälften av boken mer, jag tror det var för att den var liksom mysigare på något sätt. Då var allting bra, tjejerna hade det bra tillsammans. Men sedan förändrades allt på grund av den där växten. Jag skulle rekommendera den här boken till de som är över 13 år. Den liknar inte någon annan bok jag har läst och var lite speciell, det tycker jag är bra. Den var också väldigt underhållande även om den ibland kunde bli lite tråkig och utdragen. Omslaget tycker jag är väldigt fint och det passar väldigt bra till berättelsen.

Jag ger Pojkarna av Jessica Schiafauer 3 av 5 ugglor.

Skorstensjul - Fjärde advent

Det är fjärde advent och julafton om 4 dagar! Hur kan tiden gå så fort?! Jag fyller 14 år idag! Woop, woop!

 

Idag ska jag berätta om årets julkalenderbok Skorstensjul av Mårten Sandén och Lina Bodén som jag har läst under hela december. Det är meningen att man ska läsa ett kapitel om dagen fram till julafton.

Boken handlar om Stella, Mago och Issa som har rymt från sitt barnhem och kommer till Stockholm. Där ska de vänta på att Magos pappa som bor i Sydafrika ska komma och hämta dem. Men redan när de stiger av tåget på centralstationen möter de annorlunda människor. Tiggaren Niklasson har glömt bort vem han är och barnen bestämmer sig för att hjälpa honom att minnas. De får hjälp av Lille Haj och de andra skorstensbarnen som bor själva på taken. De måste skynda sig att hjälpa Niklasson, innan julafton!

Jag tycker att det är jätteroligt med en julkalenderbok, det borde finnas fler sådana. Det bästa med
den här boken är att den passar både för stora och små och den ger verkligen den rätta julkänslan. Illustrationerna är fantastiskt fina och jag gillar hur dem hänger ihop med berättelsen. På något sätt är berättelsen så fint skriven och allting har verkligen en röd tråd. Karaktärerna är härliga och detta är en bok som verkligen rekommenderas till alla! Jag tror både att små barn, stora barn och vuxna skulle gilla den. Den är enkel att förstå för ett litet barn samtidigt som det finns mer att upptäcka i texten för de äldre. Jag tror inte att det finns något negativt om den här boken. Läs den!

Prinsessan Ja!

"Prinsessan Ja!" är första fristående delen i serien Grybbingdalen och boken är skriven av Patrik Stigsson. Boken passar bra för barn mellan 9-12 år, kanske som högläsning vid 7-9 års ålder

Davvad är en fruktgrybbing som bor i ett frukttorn och är bra på att göra saft, sylt, marmelad och allt annat som har med frukt att göra. En dag hittar han en flaskpost från prinsessan Ja! där det står att hon behöver hjälp och att han ska äta det röda blåbäret. Men alla vet ju att det inte finns några röda blåbär, inte minst en fruktfrybbing. Vad vill prinsessan ha hjälp med och var ska Davvad hitta henne?

Man får även följa med prinsessan Ja! i slottet Ulinor och läsa hennes berättelse om hur häxan Pakel Packa la en förbannelse över Ja!, slottet och de andra människorna på slottet. Nu är Ulinor bara en kall ruin full med halvdöda trollkarlar men en dag dyker mästertjuven Zingus Fingus upp och prinsessan får hopp om att bli räddad från mardrömmen hon lever i.

Boken är annorlunda och liknar ingen skönlitterär bok för den åldern jag läst tidigare. Det är kul med något nytt för ofta är många böcker ganska lika. Jag skulle säga att genren är Sago-fantasy och att den har en skogsmulle- känsla. Karaktärerna hade väldigt ovanliga namn och ibland kunde det bli svårt att hålla reda på alla. Men det jag gillar med boken är att den var annorlunda, spännande och jag tyckte att omslaget var fint. Jag ger "Prinsessan Ja!" 4 av 5 ugglor.