torsdag 10 augusti 2023
Tre sörmlandsskildringar jag läst i sommar
torsdag 3 augusti 2023
10 böcker att se fram emot ur höstens utgivning
lördag 15 juli 2023
5 x sommarläsning
onsdag 5 juli 2023
Min kandidatuppsats om vänskap i ungdomslitteraturen
torsdag 22 juni 2023
Barnradions bokpris 2023
tisdag 13 juni 2023
Amors pilar
Att läsa en riktigt bra ungdomsbok är bland det bästa jag vet. Det är en fröjd varje gång jag får dyka ner i ett nytt universum och fångas av en berättelse som på ett fantastiskt sätt berättar om hur det är att vara ung. Den senaste ungdomsboken som fångade mig var Amors pilar av Wibke Brueggemann, översatt till svenska av Amanda Svensson, som jag skulle beskriva som en feelgood för ungdomar (och såklart alla som någon gång varit unga).
I berättelsen får vi möta Tilly som känner sig utanför i sin familj där alla utom hon håller på med något kreativt. Hennes farfar som har Alzheimers ska flytta in till dem och Tilly tycker det känns jobbigt. I huset bredvid bor Tillys bästa kompis Teddy och han tar med henne till en audition. Det är nämligen så att han spanat in en tjej som heter Katherine Cooper-Bunting och för att ha en chans att lära känna henne har han bestämt sig för att göra audition till samma pjäs som hon ska vara med i. På något sätt dras även Tilly med i projektet med pjäsen som ska sättas upp och snart börjar hon inse att hon också har fått känslor för Katherine.
Amors pilar är en roman fylld av både glädje och sorg. Den beskriver hur det kan kännas att vara kär för första gången samtidigt som den berättar om rädslan att såra och sorgen i att en närstående är på väg att förändras och försvinna. När Tilly inser att hon är kär i Katherine ljuger hon för Teddy för att inte göra honom ledsen. Det är intressant att läsa om hennes dilemma. Hon är kär i Katherine och vill kunna vara med henne men samtidigt vet hon att det skulle vara ett svek mot Teddy. Kärleken mellan Tilly och Katherine är beskriven med sådan värme och det är fint att läsa om deras känslor för varandra. Att det är en samkönad relation är något som kommenteras men det är inte det som är i fokus för berättelsen vilket jag uppskattar. Tilly har länge vetat att hon gillar tjejer men för Katherine är det något nytt som gör deras relation speciell.
Förutom relationerna till Teddy och Katherine handlar boken om Tillys relation till sin familj. Jag upplever det som att Tilly känner sig lite som det svarta fåret i familjen och känner press från sin familj. När hennes farfar flyttar in blir allt ännu jobbigare. Farfar som har Alzheimers kan ena stunden verka som vanligt för att i nästa stund bete sig konstigt och inte veta vad han pratar om. Boken är en fin beskrivning av hur det kan vara att ha en närstående med en demenssjukdom. Samtidigt som Tilly är rädd för vad som ska hända med hennes farfar och ledsen över situationen försöker hon att göra gott. Hon tar med sin farfar till repetitionerna för pjäsen hon och Teddy ska vara med och sätta upp och låter honom spela piano i föreställningen. Är det något som finns kvar hos hennes farfar är det musiken.
När jag läser en bok vill jag att det ska kännas som att karaktärerna är verkliga människor. Att läsa om Tilly, Teddy, Katherine, Douglas, Robin och alla andra karaktärer var som att lära känna nya människor. I takt med att Tilly blev en del av teatersällskapet och fick nya vänner fick jag nya pappersvänner. Wibke Brueggemann skriver fint om stora känslor och jag vill direkt sätta tänderna i hennes andra bok Lycka är för losers som också finns översatt till svenska.
söndag 28 maj 2023
8 böcker att se fram emot ur sommarens utgivning
lördag 6 maj 2023
7 riktigt bra boktips
måndag 17 april 2023
Min praktik på Selma Stories
fredag 31 mars 2023
De tar allt ifrån mig
onsdag 22 mars 2023
Nytt i bokhyllan
tisdag 21 februari 2023
En kavalkad av boktips för mellanåldern
tisdag 7 februari 2023
10 titlar att se fram emot ur vårens utgivning
tisdag 31 januari 2023
3 x lättläst
tisdag 24 januari 2023
Två böcker av Jaqueline Woodson
tisdag 17 januari 2023
Tre riktigt bra ungdomsböcker
torsdag 5 januari 2023
Tankar som väckts under omläsningen av serien Ellens val
Den artonde januari anordnar jag tillsammans med Unga läsare ett samtal med författarna till serien Ellens val. En bit in i omläsningen av böckerna blir det tydligt hur jag och Ellen går bredvid varandra.
Ellen är arton år när hon kommer till Ljungsala. Hon lär känna Gerda och flyttar in på pensionat Solgården, blir kär i Jonas och börjar så småningom läsa litteraturhistoria på universitetet. Trots att Ellen endast är en pappersvän blir hon min följeslagare. Vi tar kliven in i vuxenlivet sida vid sida. Medan hon går på Ljungsalas gator med hjärtat utanpå och letar efter sin syster går jag här hemma i Eskilstuna och letar efter mig själv. Vem ska jag bli och kommer jag nå mina drömmar?
Böckerna om Ellen utspelar sig i början av 1900-talet och Ellen får kämpa för att hitta sin plats som ung kvinna på universitetet. Min plats i föreläsningssalarna är självklar och jag har alltid vetat att jag ska läsa vidare. Nu tar jag snart min kandidatexamen och precis som för Ellen är det litteraturen som är i fokus i mina studier. Om kvällarna möter Ellen Skymningsklubben och diskuterar litteratur. Tänk att få vara en del av ett sådant sammanhang.
Vid sidan om Ellen finns andra kvinnor. Gerda, Ingeborg, Alva, Gabriella och Elisabeth för att nämna några. De har inte funnits på riktigt, men det har funnits kvinnor som dem. De blir symboler för förändring. De blir symboler för de kvinnor som kämpat innan oss. Som gjort att min plats på universitetet är lika självklar som en ung mans. Ellen säger att man inte kan uträtta verklig förändring utan att vara en del av förändringen själv. Jag tänker på förändring.
Ellen är ung och tiden går snabbt. Med tre författare och en berättelse som skapats i ett writing room kommer flera delar i serien varje år. I april släpps den sjunde av tio delar och snart har vi nått slutet på berättelsen om kvinnorna i Ljungsala. Ellen kliver längre in i vuxenlivet och jag hinner inte riktigt med i hennes takt. När jag började läsa serien var hon arton och jag tjugo. Nu är hon en bit in i tjugoårsåldern och jag har precis fyllt tjugoett. Ellen har blivit kär, gjort slut och blivit kär på nytt. Hon har gift sig och blivit gravid. Jag läser och förundras. Älskar att befinna mig i Ljungsala, en fiktiv värld med både sorg och glädje där allt känns äkta. Om och om igen vill jag läsa om Ellen, Ingeborg, Gerda, Elisabeth, Gabriella, Alva och alla människor i Ljungsala. Sakta tar jag kliven in i vuxenlivet med böckerna som mitt sällskap. Tids nog kommer jag växa ikapp och till och med om Ellen.
De säger att det är i ungdomen som känslorna är som starkast. Är det också då behovet av litteraturen är som störst? Serien om Ellens val får mig att tänka på Anne på Grönkulla och Kulla Gulla. Bokserier där man får följa en karaktär från barn till vuxen. Böckerna om Ellen är historiska men de är skrivna nu vilket gör berättelserna anpassade för idag. Det är böcker som kan läsas av såväl unga som vuxna och några av mina absoluta favoriter.
Jag har länge drömt om att ordna ett författarsamtal med de tre författarna till serien, Helena Dahlgren, Moa Eriksson Sandberg och Elvira Berg. Den artonde januari bjuder jag tillsammans med Unga läsare in till ett digitalt författarsamtal med författarna. Det kommer bli ett spännande samtal om hur bokserien skapades och jag ser verkligen fram emot det! Gå med i gruppen Unga läsare på Facebook om du också vill vara med och lyssna.
Att få vara ung och läsa böcker man verkligen känner igen sig i är en lycka. Att likt skymningsklubben få diskutera böcker med andra är en ännu större lycka. Ellen skapar sig ett nytt liv i Ljungsala och följer sina drömmar. Unga läsare är ett steg på vägen mot mina drömmar. Våra träffar må inte vara i skymningen på ett stängt bibliotek. De är digitala och genom skärmar. Men det är av äkta bokglädje och läslust vi fortsätter ordna bokcirklar och författarsamtal och vi hoppas att fler ska vilja vara med och läsa med oss.
tisdag 3 januari 2023
Min storslagna kärlek
Jenny Jägerfeld är en etablerad författare som skrivit många barn- och ungdomsböcker och bland annat belönats med Augustpriset, Barnradions bokpris och Astrid Lindgren-priset. I sina böcker beskriver hon viktiga och svåra ämnen med både allvar och humor och gemensamt för många av hennes böcker är att de handlar om identitet och att vara ung. Just identitet skulle jag säga är ett övergripande tema i trilogin om Sigge. I Mitt storslagna liv som är den första boken flyttar han med sin mamma och sina systrar Majken och Bobo från Rågsved till Skärblacka. De flyttar in hos mormor Charlotte på The Royal Grand Golden Hotell Skärblacka. I den första boken är Sigges mål att bli cool och populär och i den andra boken,
Min storslagna död, stundar en julshow med klasskompisarna Sixten och Karl-Johans hip hop-crew. Nu kommer den tredje och avlutande delen i trilogin. Den heter Min storslagna kärlek och när berättelsen tar sin början har Sigge insett att han är kär i Adrian i sin klass. Men det är inte alltid lätt att vara kär. Speciellt inte när kärleken går utanför normen. I sin förra skola blev Sigge mobbad och kallad för bög och nu när han upptäckt att han faktiskt gillar killar blir allt extra jobbigt eftersom det mobbarna hela tiden retat honom med visat sig vara sant. Sigge gör en lista på saker som skulle vara bättre än att vara kär i Adrian och där ingår bland annat att droppa tabasco i ögat och att göra hål i öronen med en hålslag. Samtidigt är det snart dags för klassresa och Sigges klass måste samla ihop pengar. Kan vykort för lata vara en bra idé?I Min storslagna kärlek visar Jenny Jägerfeld än en gång att hon har ett knivskarpt öga för mellanåldern. Hon beskriver känslor som jag tror att många unga kan känna igen sig i och gör det på ett fint sätt ur Sigges perspektiv. Det handlar om vänskap, identitet och kärlek.
Det här är en trilogi där karaktärerna är det som stannar kvar hos mig när jag läst färdigt. De tillåts vara som de är och tillför mycket humor till berättelserna. Vi får möta mormor Charlotte som bor i ett stort hotell fullt med uppstoppade djur. Där finns bara en enda gäst, Krille Maräng som gör en realityserie om Sigges familj och vill filma allt. Sigges två systrar är varandras motsatser. Majken skriker när hon pratar, tar stor plats och säger allt hon tänker medan Bobo knappt pratar alls och inte gör så stort väsen av sig. I Sigges klass finns också många roliga karaktärer som tvillingarna Sixten och Karl-Johan och kompisen Juno som Sigge har gjort en dejtingapp för djur tillsammans med. Jägerfeld har en förmåga att skapa karaktärer som inte liknar andra och gör berättelsen otroligt rolig. Hon lägger inte heller någon värdering i att karaktärerna är annorlunda utan låter alla vara precis som de är. Jag fäster mig verkligen vid Sigge som är huvudkaraktären och gillar att det är en berättelse med hbtq-perspektiv men där Sigges sexuella läggning bara är en del av berättelsen bland mycket annat som också är i fokus.
Samtidigt som Min storslagna kärlek är en vardaglig och verklighetstrogen bok som beskriver vanliga tankar hos en tweenie har berättelsen verkligen ett driv. Det händer ständigt saker och boken blir aldrig tråkig att läsa. Det gör att den nog kommer att tilltala målgruppen. Men med det sagt tycker jag att trilogin om Sigge är böcker som passar alla, oavsett ålder. De allra flesta har någon gång varit kär eller funderat på vem man är och den humoristiska men samtidigt allvarliga berättelsen om Sigge har ingen övre åldersgräns.
Trilogin om Sigge håller samma höga nivå som Jägerfelds tidigare verk med en trovärdig beskrivning om hur underbart och jobbigt det kan vara att vara kär som är både underhållande och berörande. Berättelsen om Sigge får sitt slut i Min storslagna kärlek men nu blir det spännande att se vilken ny berättelse av Jägerfeld som tar sin början.