Prinsen av Porte de la Chapelle

Annelie Drewsen är en etablerad författare som tidigare skrivit många lättlästa böcker för barn och unga. Ett återkommande tema i hennes böcker är flykt och att vara ny i Sverige. I hennes nya bok Prinsen av Porte de la Chapelle handlar det om att fly från Sverige och det är inte en dystopisk berättelse. Det som sker i boken händer nu och är baserat på verkliga omständigheter. 

Boken handlar om Salar som kommer från Afghanistan men har bott i Sverige i tre år. Han har gjort Sverige till sitt nya hem och fått en ny familj i Karin och Albin. Men så kommer avslaget på asylansökan och för att inte riskera att bli skickad tillbaka till Afghanistan flyr han. 

"Idag är det lördag och jag ska fly från Sverige. Det låter helt skadat. Det borde inte finnas ord för det som händer nu. Men orden finns och allt är på riktigt." (s. 9)

Tillslut kommer Salar till Paris och Porte de la Chapelle. Där lär han känna Najib som han får dela tält med i tältlägret. Tillsammans med Najib lär han känna det nya landet i väntan på om han ska få stanna där eller inte. 

Prinsen av Porte de la Chapelle är en otroligt gripande och berörande bok. Den ger förståelse för hur det kan vara att vara på flykt och man lär sig om hur situationen kan se ut för människor som tror sig funnit ett nytt hem i Sverige men blir tvungna att lämna landet. Det är en tung, mörk och tragiskt berättelse som också blir jobbig att läsa då man vet att det här faktiskt händer på riktigt. Det märks att Annelie Drewsen gjort en gedigen research för att kunna beskriva hur det är att leva på gatan i Paris i väntan på om man ska få stanna där. Vi hade ett författarsamtal med Annelie med Unga läsare och där berättade hon om sina reserchresor till Frankrike och visade bilder därifrån. På toaletterna på biblioteket sitter skyltar som visar att man inte får duscha där. I Svenska kyrkan i Paris finns språkcaféer för att flyktingar som kommit från Sverige ska kunna lära sig franska från svenskan. Det är små detaljer som berör och upprör. Berättelsen får mig att undra varför de här människorna inte kunde fått stanna i Sverige. 

Trots att det är en tung berättelse är boken enkel att läsa. Det är ett lättläst språk, korta kapitel och ett vackert språk med många fina formuleringar. Berättelsen bara flyter på. Jag gillar också att det här och var i boken finns instickande korta kapitel på bara några meningar som fångar en känsla. Det blir nästan som dikter. En som verkligen berörde mig är: 

"Vatten, 

ingen flaska.

Hunger, 

ingen mat. 

Nyckel, 

inget hem." (s. 142)

Karaktärerna i boken känns också väldigt trovärdiga. Vi får komma in i Salars huvud och följa hans känslor och tankar. Hans känslor blir mina känslor. Orden går rakt in i hjärtat. Hur han inte vill vara en av de andra flyktingarna. Hur han försöker tränga bort de jobbiga tankarna. Hur han inte svarar på Karins meddelanden. 

"Hjärtat dunkar hårt. I huvudet blandar sig rösterna med varandra. Röster som tillhör någon. Röster som försöker säga något. Men Salar har slutat lyssna." (s. 39)

Prinsen av Porte de la Chapelle riktar sig till 12-15 åringar men boken har ingen övre åldersgräns. Den kan läsas likväl av unga som vuxna och den bör verkligen läsas av alla. Annelie Drewsen har en viktig berättelse att berätta. Salar är ingen verklig person men det finns tusentals som går igenom liknande saker som Salar och det minsta vi kan göra är att läsa och förstå. För det är när vi har kunskap som vi kan agera och förändra. 

På fredag kommer jag att publicera en intervju med Annelie Drewsen där ni kan läsa mer om boken och dess innehåll. 

Titel: Prinsen av Porte de la Chapelle

Författare: Annelie Drewsen

Förlag: Rabén & Sjögren

Åldersgrupp: från 12 år 

Köp: hos Adlibris, Bokus eller din lokala bokhandel

Mitt bästa boktips på Världsbokdagen - Tusen stjärnors ö

Idag är det 23 april och Världsbokdagen! Det betyder att vi går i mål med alla boktips det har bjudits på här på min bokblogg under april. Många spännande och inspirerande människor har berättat om sin läsning varje dag den här månaden och jag hoppas att ni har uppskattat det. Jag har tyckt att det varit roligt att få veta vad andra läser och de har kommit med så många bra boktips! Tack till alla ni som varit med och boktipsat!

Idag är det ju själva Världsbokdagen, en dag instiftad av Unesco för att uppmärksamma böcker och författare. För mig är läsglädje att fångas av en bok som jag inte vill ska ta slut och som har en berättelse jag bär med mig länge. En sådan bok är Emma Karinsdotters nya bok Tusen stjärnors ö. Det är en sorglig, fin och spännande berättelse som passar för alla åldrar och mitt bästa boktips såhär på Världsbokdagen. 

I Tusen stjärnors ö möter vi Tigris vars mamma Lyra gick bort när hon var ett år. Men sedan dess har inget blivit detsamma. Hennes pappa är inte den han brukade vara och Tigris tänker ofta på hur det skulle vara om hennes mamma fortfarande levde. Den här julen är det extra jobbigt, de har just flyttat från lägenheten med alla minnen som hennes mamma lämnat kvar till en ny lägenhet. Pappa sitter bara och stirrar in i det tomma akvariet och det är fullt av flyttlådor överallt. En dag hittar Tigris en låda med sin mammas namn på. Hon kryper ner i lådan och somnar. När hon vaknar är hon i en helt annan värld. På Tusen stjärnors ö möter Tigris Ariann och Leo. Men där finns också Skuggan som släcker stjärnorna en efter en. Tillsammans måste de komma på ett sätt att besegra Skuggan och hitta Tigris mamma som försvunnit i Förstenade skogen. 

"När Lyra spelade, svarade ön. En efter en tände hon himlens alla stjärnor. Och vet du? Det var så jag hittade henne. Jag hade simmat så länge i Oändligheternas hav att jag tappat både ord och bokstäver. Jag var nästan förlorad, men stjärnorna räddade mig. När jag såg dom tändas där uppe på himlen visste jag att jag måste ta mig hit, till ön under tusen stjärnor."

Det här är en riktigt spännande äventyrsbok som jag tycker att man ska läsa tillsammans hela familjen. Att få följa med Tigris mellan Tusen stjärnors ö och den verkliga världen är spännande. Samtidigt är boken otroligt vackert skriven och har ett djup som gör att man berörs ännu mer. Den är sorglig, fin och spännande på samma gång. Hela boken har en sagolik känsla över sig med intressanta karaktärer och en häftig värld. När jag läser Tusen stjärnors ö förs tankarna till Bröderna Lejonhjärta och jag hoppas innerligt att den nomineras till Augustpriset. Det är den bästa boken jag läst på länge!

Titel: Tusen stjärnors ö
Författare: Emma Karinsdotter
Åldersgrupp: från 9 år
Förlag: Bonnier Carlsen
Betyg: 5 av 5 ugglor
Köp: t.ex hos Adlibris eller Bokus

Nils och den blinkande stjärnan - Recension

Nils och den blinkande stjärnan är skriven av Lena Forsaeus och illustrerad av Mia Nilsson. Boken är tänkt för barn mellan 6-9 år pch utgiven av Idus förlag. Du hittar boken på Adlibris eller Bokus.

Nils börjar i skolan och det känns spännande med också lite läskigt. Som tur är blir Nils kompis med Alvar som också gillar att bygga med lego. I skolan ska man berätta om sin familj och ta med en bild på dem. Då blir Nils tvungen att berätta om sin storasyster Majken som är död. Vad ska klasskamraterna säga? Nils funderar på vart Majken är nu och vad som händer när man dör. Han tror att Majken är en stjärna för han har sett en stjärna på himlen som blinkar till honom.

Den här boken är fin, viktigt och välbehövlig! Den tar upp döden på ett sätt så att man som barn förstår och känner att det ör okej att inte vet riktigt vad som händer. Man får tro vad man vill. Många barn funderar mycket på döden och den hör boken kan nog vara ett bra stöd till föräldrar som inte riktigt vet vad de ska säga till sina barn. Oavsett om man har varit med om döden eller inte tycker jag att alla föräldrar borde läsa den här boken tillsammans med sina barn. Då kan man tillsammans prata och reflektera över saker och det tror jag gör att barnen känner sig mindre ensamma. Här är ett citat ur boken som jag tycker är väldigt fint och bra beskrivet:

"Ibland tänker Nils att Majken är en stjärna nu. Mamma har sagt att i gen vet vad som händer när man dör, men att man får tro vad man vill. Att man till exempel kan tro på Gud och att man kommer till himlen när man dör. Eller också att man blir en katt i ett nytt liv. Nils vet inte riktigt vad han tror. Men han vet att han har sett en stjärna på himlen som blinkar till honom."

Men den här boken handlar inte bara om döden, utan också om vänskap och hur det är att börja skolan. Det tror jag många barn kan relatera till! Jag gillar Alvar som var så snäll och välkomnande mot Nils och många av de andra karaktärerna. Bokens illustrationer är även dem väldigt fina!

En fin bok både till utseendet och innehållet! Den var så fint skriven, jag gillar språket som är enkelt men samtidigt inte barnsligt. Mycket läsvärd bok som jag rekommenderar till alla! Läs!

Jag ger Nils och den blinkande stjärnan 5 av 5 ugglor.

Farväl Eritrea - Recension

Farväl Eritrea är skriven av Samuel Brhane och hittas på Adlibris eller Bokus.

I den här boken berättar Samuel om när han som sextonåring lämnade sitt hemland Eritrea. Man får läsa om hans sista tid i hemlandet där han blir kär i en flicka som redan är bortlovad till någon annan. De flyr mot Europa och ett friare liv. Många långa resor i trånga utrymmen, kvinnor som blir våldtagna om nätterna och människor som dör av svält. En tuff men viktig berättelse.

Just nu är fler människor än någonsin ute på flykt och genom den här boken får man läsa om hur det kan vara. Jag vet inte hur man ska beskriva det, men det var intressant att läsa om. Jag skulle nog aldrig kunna tänka mig hur det skulle vara att behöva lämna sitt hem och sin trygghet helt plötsligt. Därför var det intressant att läsa den här boken och det är varför jag rekommenderar andra att läsa den. Jag tror att den här boken skulle passa väldigt bra att läsa i skolan, då det är en ung kille som har skrivit den utifrån sina upplevelser. Man får en förståelse över vad så många människor går igenom just nu och boken är lärorik.

Jag är 14 år, snart 15, alltså inte så mycket yngre än vad Samuel är i den här boken. Därför känner jag att jag kan relatera till vissa känslor och tankar han har. När jag läste den här boken funderade jag mycket om hur det skulle vara om jag upplevde det här. I början av boken får man läsa om Samuels liv i Eritrea där han förälskar sig i en tjej som ska bli bortgift. Många tankar går runt i huvudet hur det skulle vara som jag blev bortgift. Jag känner mig fortfarande som ett barn i den här åldern och tänk att jag om kanske ett år skulle giftas bort till någon jag inte känner. Det skulle kännas så konstigt.

Den här boken berörde mig verkligen, det är Samuel som berättar sin egen historia och det här har faktiskt hänt på riktigt. Det känns så hemsk och skrämmande att människor ska behöva uppleva det här och jag kan nog inte riktigt förstå att det här har hänt och händer på riktigt. Men jag gillar boken, den var intressant och är en viktig bok!

Jag ger Farväl Eritrea, av Samuel Brhane 3 av 5 ugglor.