Annelie Drewsen är en etablerad författare som tidigare skrivit många lättlästa böcker för barn och unga. Ett återkommande tema i hennes böcker är flykt och att vara ny i Sverige. I hennes nya bok Prinsen av Porte de la Chapelle handlar det om att fly från Sverige och det är inte en dystopisk berättelse. Det som sker i boken händer nu och är baserat på verkliga omständigheter.
Boken handlar om Salar som kommer från Afghanistan men har bott i Sverige i tre år. Han har gjort Sverige till sitt nya hem och fått en ny familj i Karin och Albin. Men så kommer avslaget på asylansökan och för att inte riskera att bli skickad tillbaka till Afghanistan flyr han.
Tillslut kommer Salar till Paris och Porte de la Chapelle. Där lär han känna Najib som han får dela tält med i tältlägret. Tillsammans med Najib lär han känna det nya landet i väntan på om han ska få stanna där eller inte.
Prinsen av Porte de la Chapelle är en otroligt gripande och berörande bok. Den ger förståelse för hur det kan vara att vara på flykt och man lär sig om hur situationen kan se ut för människor som tror sig funnit ett nytt hem i Sverige men blir tvungna att lämna landet. Det är en tung, mörk och tragiskt berättelse som också blir jobbig att läsa då man vet att det här faktiskt händer på riktigt. Det märks att Annelie Drewsen gjort en gedigen research för att kunna beskriva hur det är att leva på gatan i Paris i väntan på om man ska få stanna där. Vi hade ett författarsamtal med Annelie med Unga läsare och där berättade hon om sina reserchresor till Frankrike och visade bilder därifrån. På toaletterna på biblioteket sitter skyltar som visar att man inte får duscha där. I Svenska kyrkan i Paris finns språkcaféer för att flyktingar som kommit från Sverige ska kunna lära sig franska från svenskan. Det är små detaljer som berör och upprör. Berättelsen får mig att undra varför de här människorna inte kunde fått stanna i Sverige.
Trots att det är en tung berättelse är boken enkel att läsa. Det är ett lättläst språk, korta kapitel och ett vackert språk med många fina formuleringar. Berättelsen bara flyter på. Jag gillar också att det här och var i boken finns instickande korta kapitel på bara några meningar som fångar en känsla. Det blir nästan som dikter. En som verkligen berörde mig är:
"Vatten,
ingen flaska.
Hunger,
ingen mat.
Nyckel,
inget hem." (s. 142)
Karaktärerna i boken känns också väldigt trovärdiga. Vi får komma in i Salars huvud och följa hans känslor och tankar. Hans känslor blir mina känslor. Orden går rakt in i hjärtat. Hur han inte vill vara en av de andra flyktingarna. Hur han försöker tränga bort de jobbiga tankarna. Hur han inte svarar på Karins meddelanden.
"Hjärtat dunkar hårt. I huvudet blandar sig rösterna med varandra. Röster som tillhör någon. Röster som försöker säga något. Men Salar har slutat lyssna." (s. 39)
Prinsen av Porte de la Chapelle riktar sig till 12-15 åringar men boken har ingen övre åldersgräns. Den kan läsas likväl av unga som vuxna och den bör verkligen läsas av alla. Annelie Drewsen har en viktig berättelse att berätta. Salar är ingen verklig person men det finns tusentals som går igenom liknande saker som Salar och det minsta vi kan göra är att läsa och förstå. För det är när vi har kunskap som vi kan agera och förändra.
På fredag kommer jag att publicera en intervju med Annelie Drewsen där ni kan läsa mer om boken och dess innehåll.
Författare: Annelie Drewsen
Förlag: Rabén & Sjögren
Åldersgrupp: från 12 år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar