Pippi 75 år: Intervju med Fabian Göranson

I samband med Pippi Långstrumps 75 årsjubileum släpptes en ny serieutgåva av Pippi på rymmen med illustrationer av Fabian Göranson. Jag har intervjuat honom om bland annat Pippi Långstrumps storhet, hans illustrationsteknik och vad man måste förhålla sig till när man illustrerar så kända figurer.

Vad var din relation till Pippi Långstrump innan du illustrerade "Pippi på rymmen"?

När jag var lite hade jag ett lite ambivalent förhållande till Pippi tror jag. Å ena sidan tyckte jag väldigt mycket om att hon bodde i det här stora kaotiska huset och hade en stor säck med guldpengar. Jag växte själv upp i ett stort stökigt gammalt trähus, så på jag kunde verkligen relatera till det. Samtidigt är hon ju lite besvärlig person också. Och det är tycker jag är en del av poängen med Pippi, hon är inte bara snäll, hon är lite självgod och jobbig också. 

Fabian Göranson, foto: Kajsa Göranson

Nu som vuxen har jag återupplevt Pippi genom mina barn. Det är verkligen fantastiska berättelser, och så blir man medveten om alla ord, uttryck och sånger som man inte ens alltid tänker på att de kommer från Pippi. 

Jag såg på Rabén & Sjögrens instagram där du visade tekniken du använde när du illustrerade "Pippi på rymmen", kan du berätta lite om den?

Illustrationerna till boken är först tecknade med tusch för den svartvita versionen. Sedan har jag skannat in och skrivit ut de svartvita bilderna och färglagt dem med gouachefärg. Gouache är en sorts täckande vattenfärg, så färgen lägger sig delvis över de svartvita linjerna i när bilden färgläggs. Därför finns det en till utskrift av den svartvita bilden på genomskinlig plastfilm, och som man lägger över färgläggningen och på så sätt ”får tillbaka” skärpan i linjerna. Det är ungefär den metod som användes till exempel för serier som Tintin.

Hur var det att illustrera en bok som filmatiserats och som har karaktärer som tidigare illustrerats av andra illustratörer i olika versioner? På vilket sätt tänker du att man måste förhålla sig till det?

Det är förstås ett enormt förtroende att få illustrera Pippi Långstrump, och jag känner av det mer och mer nu sedan boken släppts. Men medan jag arbetade med boken försökte jag framförallt göra en stark bildberättelse, och inte tänka så mycket på Pippi som ikon. 

I arbetet gick jag tillbaka på tre källor: dels själva filmen Pippi på rymmen, dels filmmanuset och dels en bok med stillbilder från filmen, som Astrid Lindgren skrev texten till. De tre källorna var delvis ganska olika, även om manuset till min bok framförallt bygger på texten till boken med stillbilder. När jag väl hade texten klar så blev ambitionen att gestalta den så starkt som möjligt. Jag gick helt enkelt tillbaka till Astrid Lindgrens text förutsättningslöst och tänkte igenom hur jag kunde levandegöra det på mitt sätt. 

Vad gäller karaktärernas utseende tänkte jag att barnen skulle känna igen dem, så de är ganska lika Ingrid Vang Nymans illustrationer. Sedan byggde jag upp en värld till dem, ett Sverige på kanske 40- eller 50-talet. Jag tänkte Pippis anarkism funkar bäst när hon kontrasterar mot ett lite mer gammaldags Sverige. 

Du har sagt att du ville lyfta fram Annika i den här boken, varför valde du att göra det?Jag märkte i texten att Annika är den som råkar ut för mest saker, och som också reagerar på dem. Hon somnar i en myrstack, hon får sina kläder uppätna av en ko,  får för sig att hon ska tvätta folk på olika sätt. Till skillnad från Pippi och Tommy, som är ganska jämna i humöret, så reagerar Annika jättestarkt på allt som händer henne, och den som står för känslorna i en berättelse är ju också den som är lättast att identifiera sig med. Så på det sättet kan man se Annika som huvudperson i berättelsen. 

Pippi firar 75 år, vad tror du gör att böckerna om Pippi Långstrump fungerar än idag? 

Det är ju olika i olika tider och för olika människor. Pippi är inte heller riktigt samma karaktär i de första böckerna som i filmer som Pippi på rymmen eller Pippi på de sju haven, där hon är mer upprorisk i de första böckerna och mer av en äventyrare i filmerna.

I de flesta andra länder finns det hjältar, helgon och nationalikoner på ett sätt som det faktiskt inte gör i Sverige. Även om till exempel Olof Palme betyder väldigt mycket för många så är det ingen som har ett foto av honom hemma på väggen. Där har kanske Pippi fyllt ett tomrum, hon har blivit ett slags antiauktoritärt nationalhelgon.

Tack Fabian för att jag fick intervjua dig! Hoppas ni som läst tyckte det var intressant! Missa inte att delta i min Pippi-quiz där du har chans att vinna Pippi på rymmen. Här kan du göra det.

Augustpriset 2016: Intervju med Henrik Wallnäs och Matilda Ruta

Åka buss är en bok om att åka buss och att fly från sitt hemland ur barnets perspektiv. Boken är skriven av Henrik Wallnäs och illustrerad av Matilda Ruta. I den här intervjun får du läsa om hur de tänkte när boken växte fram, Augustpriset och skrivandet och illustrerandet i all ära.

Grattis till nomineringen i Augustpriset 2016! Vad betyder det för er att ha blivit nominerade?

Tack! Det betyder väldigt mycket! Framför allt att det är just denna bok, som handlar om flykt. Eftersom 30 miljoner barn är på flykt just nu känns det viktigt att de uppmärksammas, som människor, inte som siffror i statistik, eller ännu värre, som problem. Och boken får ju en helt annan spridning nu. 

Hur skulle ni beskriva er bok Åka buss för någon som inte läst den? 

Som en berättelse om flykt och rotlöshet, uppbrott och återförening.  

Varför tror ni att just eran bok har blivit nominerad till Augustpriset? Vad är det som gör att den utmärker sig? 

Oj, vad svårt. Tror det är samspelet mellan text och bild, och att berättelsen är öppen för tolkning beroende på vem som läser.

Vilka av de andra författarna och illustratörerna ser ni som era största konkurrenter?

Alla böcker är så otroligt bra. Vi konkurrerar inte utan är glada att vara nominerade i detta fina sällskap.

Hur har det varit att arbeta tillsammans med den här boken? Blir ni någon gång oense? 

Det har varit fantastiskt att se boken växa fram, men samtidigt väldigt känslofyllt eftersom den kretsar kring så tunga ämnen. Matilda fick Henriks text när den var relativt färdig och vi har utifrån det bollat tankar och ideer. Tror inte att vi blev oense en enda gång faktiskt.   

Tror ni att ni kommer att fortsätta arbeta tillsammans? 

Det hoppas vi verkligen!

Matilda Ruta om illustrationerna och att illustrera böcker:

Karaktärerna i Åka buss är inte målade som människor. Hur kommer det sig? 

Ibland är det lättare att känna igen sig i en katt än i en annan människa. Jag vill visa att det kan vara vem som helst som flyr, och att alla barn, och vuxna, är lika varandra, med samma behov av trygghet och liv. Ibland beskrivs människor som tvingas fly som att de förstör för andra. Det är fruktansvärt tycker jag. 

Du har illustrerat fler andra böcker, vilken är du mest stolt över? 

Just nu är det Ninna och syskongrodden, som just kommit ut. Jag skrev den för att jag var så förundrad över att nya människor börjar finnas hela tiden, att de börjar leva i magen på andra människor. Syskongrodden är den andra boken om Ninna och just nu jobbar jag på en tredje. 

Vad inspireras du av när du målar? 

Ofta av barn som jag samarbetar med. Jag brukar intervjua barn om de teman jag vill berätta om, och ritar och samarbetar med barngrupper. Men också av förorten jag bor i, och stämningar i vädret och naturen. 

Vad tycker du är roligast att teckna och varför?

Vardagliga situationer, blandat med påhitt. växter. Jag vet inte varför faktiskt. 

Vad vill du att dina bilder ska förmedla? 

De är en beskrivning av världen som jag upplever den. men sen lägger jag in en del fantasi, eftersom det är så trevligt att ha makten att göra det, som berättare. 

Hur lång tid tar det att illustrera en bild till en bok? 

Allt från en halvdag till en vecka, beroende på dagsform. 

Henrik Wallnäs om skrivande:

Boken Åka buss är inspirerad av din frus upplevelser av att fly från sitt hemland. Varför kändes det viktigt för dig att berätta om det och vad vill du förmedla med boken?
Främst tror jag att det kändes viktig för mig själv. Boken blev ett sätt för mig att försöka förstå allt det som hon fortfarande går igenom varje dag.
Och det är en av sakerna jag vill förmedla. Att en flykt kan fortsätta trots att man egentligen kommit fram.

Av alla böcker som finns, vilken bok önskar du att det var du som skrivit? 
Oj, det var en svår fråga. Det finns ju en massa böcker som jag önskar att jag skrivit. Jag svarar Frankenstein av Mary Shelley. Frågar du mig imorgon blir det kanske en annan!

Jag är 14 år, hade du författardrömmar när du var i min ålder? Trodde du då att du skulle kunna bli författare?
Nej, det hade jag nog inte. Jag skrev dagbok och lite poesi, men var egentligen mest intresserad av musik när jag var 14. 

Vad är ditt bästa skrivtips?
Det är nog faktiskt att läsa. För mig kommer alltid skrivandet när jag läst något riktigt bra!

Tack så mycket Henrik och Matilda för att ni ville vara med i intervjun och hoppas att du som läste tyckte det var intressant!

Intervju med Henrik Jonsson - Illustratören till PAX-böckerna

Henrik Jonsson har illustrerat PAX- böckerna som jag skrivit om tidigare. Nu ska du genom den här intervjun få veta mer om honom och hans sätt att jobba med bilderna.

Vilken Pax-bok illustrerar du just nu?
Nu ska jag snart börja teckna Gasten som är den femte boken i serien. Det ska bli riktigt spännande. Just i detta nu sitter jag och tecknar en serie till Fantomen-tidningen. Pax är det jag jobbar med största delen av året, men jag brukar teckna många andra serier vid sidan av också.

Hur lång tid tar det att illustrera en bild till en av Pax-böckerna? Det brukar vara olika, men ca. 16-20 timmar spenderar jag nog från skiss till färdig illustration. Jag är väldigt noggrann när jag tecknar och eftersom jag är rätt ny och ung som illustratör och serietecknare håller jag fortfarande på att lära mig och kommer förhoppningsvis fortsätta att bli bättre. I början kunde jag sudda och sura länge innan jag blev någorlunda nöjd. Nu känner jag mig lite säkrare med penna och pensel.

Vad tycker du är roligast att teckna och varför? 
I Pax-böckerna är det så klart alltid kul att teckna alla monster och väsen. Imparna är favoriter, och de är ju ett återkommande element i böckerna. Impen i kattmössan som man kan läsa om i Mylingen gillar jag. Jag hade väldigt kul med Mylingen också. Ville verkligen göra Mylingen läskig eftersom jag själv tyckte sånt var spännande när jag var 9-12 år. Det tycker jag ju fortfarande också. Även om jag ibland tittar bort när det blir lite för läskigt eller spännande på film. Jag är nog lite av en fegis egentilgen. :)
Nytillskottet Iris är också en favorit bland personerna i de nya böckerna. Jag gillar henne. Hon är lite "punk" och mystisk, vilket är roligt att teckna.

De känslomässiga scenerna, som när Alrik pratar med sin mamma i telefon i Grimmen, är nog min favorit bland alla bilder.
 

Vart hämtar du din inspiration? Jag läser mycket serier av tecknare och författare jag gillar. Åsa och Ingela är också bra att ha för det är så peppande och roliga att jobba med och deras entusiasm och skaparglädje smittar alltid av sig. Vi är alla lite nördiga och det är perfekt när man ska jobba ihop.

Annars så brukar jag lyssna mycket på musik för att komma in i rätt "mood". Jag gör listor med låtar som passar som soundtrack till den scen jag tecknar. Sedan försvinner jag alltid in i det och allt spelas upp som en film i huvudet medan jag ritar.

En bild på Henrik när han sitter och tecknar.

Min kompis Oscar Hjelmgren, som också är en grym serietecknare, och jag brukar ha filmkvällar där vi sitter och diskuterar och berättar om våra serier och idéer. Det är väldigt värdefullt att ha någon man kan spåna idéer med vars input man respekterar och kan ha nytta av.
 

Vem är din favoritillustratör?
Oooh, det finns många! Jag kan nämna ett några som varit inflytelserika för att få mig att falla för seriemediumet. När jag läste Fantomen var det Hans Lindahl som tecknade det första äventyr jag läste. När jag läste Spider-Man var John Romita och Gil Kane favoriter och Fantastic Four-tecknaren John Byrne var en stor influens också.
På senare år har Mike Mignola (Hellboy), Al Williamson (Agent X9) och Sean Gordon Murphy (The Wake, Punk Rock Jesus) varit tecknare jag kikar mycket på. Aaah, det finns för mycket bra!!!

Brukar du rita händelser ur ditt liv eller tecknar du bara genom jobbet?

Med min egna svenska superhjälteserie "The Norseman" så finns det många grejer som influerats från mitt eget liv, min uppväxt, släkthistoria och platser jag har en relation till. Även om The Norseman är ett jobb jag gör och som publiceras som biserie i Fantomen är det också ett slags fritidsnöje att skriva på och teckna.

När jag tecknar Mariefred i Pax så ser jag till att besöka alla platser så att jag kan ta foton och titta på medan jag tecknar och få det att se ut som det faktiskt gör på gatorna Alrik och Viggo springer runt på.

Jag jobbar nästan dygnet runt dock. Vill ju att Pax-böckerna ska komma ut snabbt! :)
 

Här är 5 lästips från Henrik:
1. Anya's Ghost, av Vera Brosgol
2. Ms. Marvel: No Normal, av G. Willow Wilson, Adrian Alphona & Jacob Wyatt
3. Archie: The Married Life, av Michael Uslan, Norm Breyfogle & Fernando Ruiz

4. Sword princess Amaltea, av Natalia Batista

5. Nova: Origin, av Jeph Loeb & Ed McGuinness

 

 

Hoppas att det var kul att läsa intervjun och ha det så bra!