Pippi 75 år: Intervju med Fabian Göranson

I samband med Pippi Långstrumps 75 årsjubileum släpptes en ny serieutgåva av Pippi på rymmen med illustrationer av Fabian Göranson. Jag har intervjuat honom om bland annat Pippi Långstrumps storhet, hans illustrationsteknik och vad man måste förhålla sig till när man illustrerar så kända figurer.

Vad var din relation till Pippi Långstrump innan du illustrerade "Pippi på rymmen"?

När jag var lite hade jag ett lite ambivalent förhållande till Pippi tror jag. Å ena sidan tyckte jag väldigt mycket om att hon bodde i det här stora kaotiska huset och hade en stor säck med guldpengar. Jag växte själv upp i ett stort stökigt gammalt trähus, så på jag kunde verkligen relatera till det. Samtidigt är hon ju lite besvärlig person också. Och det är tycker jag är en del av poängen med Pippi, hon är inte bara snäll, hon är lite självgod och jobbig också. 

Fabian Göranson, foto: Kajsa Göranson

Nu som vuxen har jag återupplevt Pippi genom mina barn. Det är verkligen fantastiska berättelser, och så blir man medveten om alla ord, uttryck och sånger som man inte ens alltid tänker på att de kommer från Pippi. 

Jag såg på Rabén & Sjögrens instagram där du visade tekniken du använde när du illustrerade "Pippi på rymmen", kan du berätta lite om den?

Illustrationerna till boken är först tecknade med tusch för den svartvita versionen. Sedan har jag skannat in och skrivit ut de svartvita bilderna och färglagt dem med gouachefärg. Gouache är en sorts täckande vattenfärg, så färgen lägger sig delvis över de svartvita linjerna i när bilden färgläggs. Därför finns det en till utskrift av den svartvita bilden på genomskinlig plastfilm, och som man lägger över färgläggningen och på så sätt ”får tillbaka” skärpan i linjerna. Det är ungefär den metod som användes till exempel för serier som Tintin.

Hur var det att illustrera en bok som filmatiserats och som har karaktärer som tidigare illustrerats av andra illustratörer i olika versioner? På vilket sätt tänker du att man måste förhålla sig till det?

Det är förstås ett enormt förtroende att få illustrera Pippi Långstrump, och jag känner av det mer och mer nu sedan boken släppts. Men medan jag arbetade med boken försökte jag framförallt göra en stark bildberättelse, och inte tänka så mycket på Pippi som ikon. 

I arbetet gick jag tillbaka på tre källor: dels själva filmen Pippi på rymmen, dels filmmanuset och dels en bok med stillbilder från filmen, som Astrid Lindgren skrev texten till. De tre källorna var delvis ganska olika, även om manuset till min bok framförallt bygger på texten till boken med stillbilder. När jag väl hade texten klar så blev ambitionen att gestalta den så starkt som möjligt. Jag gick helt enkelt tillbaka till Astrid Lindgrens text förutsättningslöst och tänkte igenom hur jag kunde levandegöra det på mitt sätt. 

Vad gäller karaktärernas utseende tänkte jag att barnen skulle känna igen dem, så de är ganska lika Ingrid Vang Nymans illustrationer. Sedan byggde jag upp en värld till dem, ett Sverige på kanske 40- eller 50-talet. Jag tänkte Pippis anarkism funkar bäst när hon kontrasterar mot ett lite mer gammaldags Sverige. 

Du har sagt att du ville lyfta fram Annika i den här boken, varför valde du att göra det?Jag märkte i texten att Annika är den som råkar ut för mest saker, och som också reagerar på dem. Hon somnar i en myrstack, hon får sina kläder uppätna av en ko,  får för sig att hon ska tvätta folk på olika sätt. Till skillnad från Pippi och Tommy, som är ganska jämna i humöret, så reagerar Annika jättestarkt på allt som händer henne, och den som står för känslorna i en berättelse är ju också den som är lättast att identifiera sig med. Så på det sättet kan man se Annika som huvudperson i berättelsen. 

Pippi firar 75 år, vad tror du gör att böckerna om Pippi Långstrump fungerar än idag? 

Det är ju olika i olika tider och för olika människor. Pippi är inte heller riktigt samma karaktär i de första böckerna som i filmer som Pippi på rymmen eller Pippi på de sju haven, där hon är mer upprorisk i de första böckerna och mer av en äventyrare i filmerna.

I de flesta andra länder finns det hjältar, helgon och nationalikoner på ett sätt som det faktiskt inte gör i Sverige. Även om till exempel Olof Palme betyder väldigt mycket för många så är det ingen som har ett foto av honom hemma på väggen. Där har kanske Pippi fyllt ett tomrum, hon har blivit ett slags antiauktoritärt nationalhelgon.

Tack Fabian för att jag fick intervjua dig! Hoppas ni som läst tyckte det var intressant! Missa inte att delta i min Pippi-quiz där du har chans att vinna Pippi på rymmen. Här kan du göra det.