Harry Potter-serien

Nu har jag äntligen läst ut Harry Potter-serien. Något som jag kanske inte trodde skulle hända. Jag har aldrig riktigt fastnat för fantasy och den typen av böcker som serien är men förra sommaren bestämde jag mig för att försöka läsa dem i alla fall. Så sedan förra sommaren har jag lite titt som tätt tagit mig an en efter en av böckerna i serien. Jag kände att jag borde läsa Harry Potter-serien eftersom att det är en serie böcker som alla refererar till och eftersom att alla ständigt frågar mig om jag läst Harry Potter när jag säger att jag gillar att läsa. Och jag ångrar absolut inte att jag läst böckerna, jag förstår varför de är så populära men jag är, förlåt alla Harry Potter-älskare, inte helt frälst. 

Jag tyckte mycket mer om serien än vad jag trodde att jag skulle göra. Det är inte ren och skär fantasy utan handlar lika mycket om skola, vänskap och kärlek. Det är något jag verkligen gillar med böckerna. Jag tror också att en av faktorerna till att jag tyckte om Harry Potter mer än vad jag trodde att jag skulle göra kan vara att de utspelar sig i en skolmiljö. Det är något jag kan känna igen mig mycket i och en av faktorerna som gör att jag gillar Harry Potter-böckerna. Jag tycker även att J.K Rowling har skapat många fina och spännande karaktärer i serien. Jag gillar verkligen Harry, Ron, Hermione, Ginny, Luna och många andra karaktärer. Det finns också flera andra spännande och intressanta karaktärer. 

Så jag förstår verkligen varför så många älskar Harry Potter. Det är verkligen en välskriven serie med ett magnifikt världsskapande, fantastiska karaktärer. Böckerna är verkligen skickligt skapade och jag gillar dem. Men jag är inte helt frälst och fast vid böckerna som så många andra är. Det tror jag beror på att jag tycker att de är lite för långa utdragna. Alla böckerna utspelar sig under en lång tid och nästan varje bok börjar och slutar på samma sätt. Det blir lite enformigt tycker jag. Dessutom tycker jag att böckerna är lite för långa. De hade kunnat förkortats lite. 

Så efter ungefär ett och ett halvt år har jag äntligen läst klart Harry Potter-serien och det är jag glad över. Sammanfattningsvis kan jag säga att det helt klart är jättebra böcker men inte det bästa jag har läst. 

Sömnernas sömn

Sömnernas sömn är den tredje boken om Tilda skriven av Elin Säfström. Boken är utgiven av Gilla böcker och hittas på Adlibris och Bokus.

Äntligen får vi träffa Tilda igen! Hon är väktare över Stockholms rådare och har som uppdrag att se till att alla tomtar, troll, älvor och andra väsen sköter sig. Nu är Tildas mormor borta och Tilda är helt ensam om väktarskapet. Det är dags för tomteting och det ger Tilda mycket att hålla reda på. En dag hittas några ihjälbitna getter på Skansen och efter det följer flera märkliga händelser. Tilda känner på sig att det är rådare som ligger bakom händelserna och måste ta reda på varför. 

Det här är den tredje boken i Elin Säfströms ungdomsserie om där hon på ett fenomenalt sätt blandar tonårsliv med nordisk folktro och fantasy. Kanske är det den perfekta blandningen som gör att jag tycker om böckerna. Den första boken om Tilda, En väktares bekännelser överraskades jag av och den här tyckte jag lika mycket om! Jag gillar verkligen att läsa om Tilda och känner igen mig i många av hennes tankar. Det är som är mest intressant tycker jag är hennes vardagliga liv i skolan, men kompisar och vanliga tonårsproblem. Men det blir såklart det där lilla extra med de olika sagoväsen som rör sig i Tildas Stockholm. Elin Säfström har verkligen lyckats med att få med de olika delarna på ett bra sätt. 

Om Sömnernas sömn är den sista boken om Tilda har jag inte riktigt koll på. Men jag hoppas verkligen att få läsa mer av Elin Säfström i framtiden. Hon skriver med ett rappt och medryckande som gör att man hela tiden vill fortsätta läsa. Karaktärerna är coola och handlingen i de hittills tre böckerna hon skrivit är väldigt spännande. Om det här är sista boken om Tilda tycker jag att det var ett bra avslut, men jag skulle gärna träffa henne igen i fler böcker. 

Jag skulle rekommendera den som vill läsa mer om nordisk folktro efter PAX att läsa böckerna om Tilda. Men alla andra borde också läsa böckerna. Sömnernas sömn får 4 av 5 ugglor av mig!

PAX Draugen

Draugen är den tionde och avslutande boken i PAX-serien av Ingela Korsell, Åsa Larsson och Henrik Jonsson. Boken är utgiven av Bonnier Carlsen och hittas på Adlibris och Bokus. 

"Tiden pulsar, mörkret vandrar in - för sista gången."

Alrik och Viggo ska snart flytta från Mariefred. De blev upptäckta när de gjorde inbrott i skolan för att rädda Iris från Svarthäxan. Det värsta är att de inte kommer att få bo tillsammans. Alrik ska till ett ungdomshem och Viggo till en annan fosterfamilj. Men vem ska beskydda freden i Mariefred när korpbröderna flyttar från stan? Svarthäxan kanske hinner lösa gåtan före dem och kommer in i biblioteket. Innan det är för sent måste Alrik och Viggo lösa gåtan och hitta kodnyckeln. Slutet är nära och inget blir längre som förut. 

Nu finns den äntligen, Draugen! Jag fick testläsa den innan den var utgiven men har nu läst den igen och planerar också att lyssna när den kommer ut som ljudbok! Som ni alla vet älskar jag PAX och tycker att det är den bästa bokserien som någonsin skrivits, det är knappt så jag har ord för att beskriva hur mycket jag tycker om böckerna. Draugen äringet undantag. Den är otroligt välskriven och knyter ihop säcken på bästa möjliga sätt. Precis som alla de andra PAX-böckerna är den rolig, hjärtknipande, läskig och spännande. Boken har ett högt tempo och en perfekt blandning mellan verklighet och övernaturligheter. Det är det som gör PAX så bra! 

Draugen är den sorgligaste boken i serien. Jag fick tårar i ögonen flera gånger under läsningen och i slutet grät jag floder. Det är så fint och så sorgligt, både att lämna PAX men också själva handlingen. Men jag har skrattat också. Trots den tunga, läskiga och spännande handlingen finns det humor. Jag älskar sättet Alrik och Viggo pratar på, deras förkortningar och hur de retas med varandra. Det är tråkigt att det här är sista boken. Jag har verkligen fäst mig vid Alrik, Viggo, Iris, Estrid, Magnar, Anders och Laylah. Ingela, Åsa och Henrik har verkligen lyckats skapa fantastiska karaktärer och en fantastisk bokserie! Tänk hur många barn de fått börja läsa genom PAX. 

Jag måste också slå ett slag för Henrik Jonssons illustrationer i böckerna! De är otroliga! I Draugen gillar jag verkligen bilden då Alrik och Viggo ligger i sin säng och är ledsna för att de måste flytta ifrån varandra. Henrik är duktig både på att fånga de actionfyllda scenerna men också de känslofyllda. 

Att läsa Draugen var speciellt, man känner verkligen att det här är slutet. Men PAX slutar aldrig överraska eller beröra. Jag kommer återkomma många gånger till PAX och jag är säker på att jag kommer gilla böckerna lika mycket varje gång. Avslutet var så fint och sorgligt och det var inte alls så jag trodde att det skulle sluta med det kunde inte ha slutat på något annat sätt. Draugen får såklart 5 av 5 ugglor, eller kanske allra helst 10 av 5 ugglor. PAX är verkligen den bästa bokserien jag någonsin läst! Tack Åsa, Ingela och Henrik för en fantastisk bokserie och tack för att jag har fått följa den här resan. Pax mitt hjärta. Pax. 

Visheten vaknar

Visheten vaknar är uppföljaren till En väktares bekännelser av Elin Säfström. Boken är utgiven av Gilla böcker och finns att köpa på Adlibris och Bokus. 

Tilda är väktare och ska se till att alla väsen som tomtar, älvor och troll i Stockholm uppför sig och att människorna inte upptäcker dem. När vi möter henne i Visheten vaknar är det trollen som börjat bete sig konstigt. Trollens högtid Vishetens dag närmar sig. Då kommer ett stort gammalt troll att vakna igen efter flera hundra år och han kräver ett människooffer. Tilda måste försöka se till att ingen människa blir lidande och komma på ett sätt att söva trollet så fort som möjligt. Samtidigt mår hennes hund Dumpe dåligt och hon oroar sig att han ska dö. Tildas mamma har börjat dejta Stefan som vill att de ska åka på en överlevnadshelg och Hakim som Tilda trodde hon var kär i blir plötsligt svår att umgås med. 

Förstår ni hur spännande det skulle vara att leva i en värld fylld av tomtar som tar hand om oss, troll som hittar på hyss och älvor som dansar? Fast enligt Tilda verkar det ganska jobbigt också. Hon har ett stort ansvar på sina axlar och mycket att stå i. Jag tycker verkligen att Elin Säfströms böcker om Tilda sticker ut från mängden. Det är varken en fantasybok eller en vanlig ungdomsbok utan en ungdomsbok med fantasyinslag vilket gör den unik. Ingen annan bok jag läst liknar En väktares bekännelser och Visheten vaknar. Jag gillar verkligen blandningen mellan vardag och väsen. Man får både ta del av Tildas vardag gällande att hålla kolla på alla rådare, men också i skolan där det handlar om plugg, kompisar och kärlek. Jag kan känna igen mig mycket i Tilda samtidigt som hon har en helt annan vardag än mig och jag uppskattar verkligen att läsa om henne. 

Jag rekommenderar verkligen En väktares bekännelser-trilogin till alla från 12 år ungefär. Många skulle gilla dem och dessutom är den lätt att läsa. Kapitlen är korta och det går snabbt att ta sig fram i böckerna. De är aldrig tråkiga och man vill hela tiden fortsätta läsa. 

När jag fick Visheten vaknar hemskickad hade Elin Säfström skrivit i boken att hon hoppades att jag överraskades även av den här boken. Det gjorde jag sannerligen! Hon överträffade mina förväntningar än en gång och jag gillade verkligen boken! Det är så coolt att Elin Säfström lyckats få med både fantasy, vardag, tonårsliv, vänskap, kärlek och humor i en och samma bok. Jag ger Visheten vaknar 4 av 5 ugglor!

Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå: Nödrop från yttre rymden

Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå: Nödrop från yttre rymden är skriven av Camilla Linde och utgiven av Whip media. Boken hittas på Adlibirs och Bokus. 

Snack Parrow åker iväg på sitt andra äventyr. De ska rädda den som är i nöd och behöver ta sig långt ut i rymden. På vägen stöter de på många hinder, rymdkaniner och någon mystisk Mack Arrow är bara några. 

Jag känner igen Camilla Linde från instagram och tackade självklart ja när hon frågade om jag ville läsa hennes nya bok. Jag tog mig an den andra boken om Snack Parrow en helg, men kände inte att jag riktigt fastnade. Att jag inte läst den första delen i serien kan vara en orsak, det gjorde att jag bara slängdes in i berättelsen utan att veta något om karaktärerna och miljön. Det finns en beskrivning av Snack Parrows tidigare äventyr i början av boken, men jag skulle nog ändå råda er andra som vill läsa den här boken att börja med den första. 

Men trots att jag inte fastnade helt för boken är Nödrop från yttre rymden inte en dålig bok. Boken handlar om rymden och är full av spännande karaktärer och varelser som verkligen gör boken unik. Den är humoristisk och spännande och jag kan tänka mig att boken passar utmärkt för högläsning. Då kan man diskutera med varandra om vad man tror händer sedan och uppleva ett fartfyllt äventyr tillsammans. Dessutom leker författaren mycket med språket, vilket gör att det blir roligt och intressant att läsa. Boken är verkligen fantasifull, både i språket och handlingen vilket jag tror många, både barn och vuxna, kan uppskatta. 

Jag gillade många saker med boken men det var inte riktigt min kopp av te. Det blir lite för påhittat för mig och eftersom att jag inte kände till världen och karaktärerna sedan innan var det mycket nytt som inte riktigt gjorde att jag kom in i boken. Dock tror jag verkligen att många andra skulle gilla den här boken. Det är en perfekt bok för någon som gillar rymden, pirater, fantasi, humor och spänning! Inte en bok för mig, men absolut för många andra. Jag ger Snack Parrows integalaktiska rymdbyrå: Nödrop från yttre rymden 2 av 5 ugglor. 

Övergångarna

Övergångarna är skriven av Andreas Kundler och Lisa Linder och utgiven av Rabén & Sjögren. Boken hittas på Adlibirs eller Bokus. 

När Antons morfar dör i en bilolycka dras han in i något han inte trodde var möjligt. En mystisk man hävdar sig vara morfars kompis på begravningen, men är det verkligen sant? Anton får ett mystiskt brev där det är någon som vill träffa honom och berätta något. han dras in i ett hemligt uppdrag som innefattar vålnader och en helt annan värld. 

Övergångarna är en bok som länge legat i min läshög. Jag har inte varit så sugen på att läsa den, men när jag väl gjorde det överträffades mina förväntningar. Det är en urban fantasy-bok som är väldigt spännande och jag tyckte att den hade en bra blandning av vardagliga händelser och fantasyinslag. Samtidigt som de har kontakt med en annan värld handlar det också om sorg, kärlek och vänskap. Det är nog det som gör att den bli så bra - att man kan känna igen sig i berättelsen samtidigt som den är spännande och övernaturlig. 

Den andra världen som de har kontakt med i boken är landet Verdisia dit man kommer när man är död. Jag tyckte det var intressant att läsa om det sättet att se på döden. Dock hoppas jag inte att man kommer till Verdisia när man dör, för det verkar inte så roligt. Boken är otroligt spännande på varenda sida och det gör att man hela tiden vill fortsätta läsa. Det är en kamp mot klockan och man vet inte vem som är vän och vem som är fiende. 

Jag tyckte om Övergångarna och det tror jag många andra också skulle göra. Det är ett perfekt boktips till alla från 9 år som vill läsa något spännande. Jag ser fram emot att läsa de kommande delarna i trilogin. 

Av mig får Övergångarna av Andreas Kundler och Lisa Linder 4 av 5 ugglor!

PAX Maran

Maran är den nionde och näst sista delen i bokserien PAX av Åsa Larsson, Ingela Korsell och Henrik Jonsson. Boken är utgiven av Bonnier Carlsen och hittas på Adlibris och Bokus.

"Sanningen gör oss fria!"

Alrik och Viggo har räddat Iris från svarthäxan och bibliotekets skydd är försvagat. Maggan Migrän gör allt för att komma åt det hemliga biblioteket, nu har hon tagit hjälp av en mara och tagit sig in i Estrids drömvärld. Bara korpbröderna Alrik och Viggo kan stoppa det som håller på att ske. Att ta sig in i en dröm kan betyda livsfara, men de är tvungna att rädda Mariefred genom att ta sig in i Estrids dröm.

Näst sista PAX-boken och PAX-trion imponerar ännu en gång! De har än en gång bevisat att PAX är de bästa, snyggaste och mest spännande böckerna och nu ska jag berätta varför!

Det bästa med PAX-böckerna och det som också gör dem så bra är att man får uppleva alla olika känslor. Man slängs mellan ha dunkande hjärta av spänningen, till att skratta och gråta. Böckerna har en perfekt blandning av allt och så också Maran. På vissa ställen var boken så spännande att den inte gick att släppa, medan den i nästa stund var väldigt gripande och sorglig. En bra grej när boken var så spännande och läskig är att den också innehöll humor. Då får man stanna upp i allt det läskiga en stund och skratta vilket kan vara skönt. Det som gör böckerna roliga är ofta fyndiga formuleringar och saker som karaktärerna säger. Jag gillar hur Alrik och Viggo leker med språket och gör förkortningar.

Det som gör den här serien så bra är också att varje bok är sin egen. trots att de ingår i en serie och all böcker hör ihop så har ändå varje bok sin egne ton på något sätt. Det gör att det aldrig blir enformigt att läsa vilket det lätt kan bli när man läser fler böcker ur samma serie. Det jag också gillar med Maran är att det tas upp viktiga ämnen som kan vara lite jobbiga. Viggo känner att han har gjort fel vid ett tillfälle och är väldigt ledsen. Där kan man som läsare relatera till honom och det är också väldigt fint skrivet vilket gör att man berörs.

Jag älskar att ha PAX-böckerna stående i bokhyllan, dels för att det är så fantastiska böcker, men också för att de är så otroligt snygga. Maran är guldig med sidor som glittrar och jag tror att bara utseendet lockar till läsning. Varje PAX-bok har sin egen färg och alla böcker i serien pryds av fantastiska illustrationer av Henrik Jonsson. Med de svartvita illustrationer förstärks texten och bilderna visar både actionfyllda och känslofyllda scener. I samband med släppet av Maran kom också en målarbok där man själv kan färglägga bilder ur böckerna. Jätteroligt!

PAX är de mest spännande böckerna jag har läst och det tror jag mycket beror på hur författarna har planerat serien. Nu när man är i slutet av serien förstår man hur författarna har planterat ut olika saker längs vägen. Man får svar på lite i taget samtidigt som det kommer nya saker man inte riktigt förstår hur det hänger ihop. Det är otroligt spännande också tack vare alla cliffhangers. Nästan varenda kapitel avslutas med en cliffhanger vilket gör att man hela tiden vill fortsätta läsa. Dessutom avslutas alla böckerna i serien med en cliffhanger som gör att man direkt vill läsa nästa bok. Det tycker jag är ett bra knep för att locka barnen att fortsätta läsa serien samtidigt som det kan vara lite irriterande. Man vill ju veta hur det ska gå direkt, haha! När jag skulle börja läsa Maran hade jag först lite svårt att komma in i boken eftersom att jag inte riktigt kom ihåg hur den tidigare boken Vitormen slutade. Så ett tips är att läsa om lite av slutet i den tidigare boken så man har koll på det som händer. Jag längtar otroligt mycket tills alla böcker är ute, då ska jag ha ett riktigt PAX-maraton och läsa om alla böcker i ett svep!

Språket och sättet som PAX-böckerna är skrivna på är nog också en anledning till att de är så otroligt spännande. Texten är så koncentrerad och det händer saker hela tiden. Men jag tycker ändå att det blir en bra balans. Boken varvas med spännande scener och lugnare scener där man hinner varva ner men allt känns meningsfullt för berättelsen och inget används som utfyllnad. Jag tycker också om att böckerna är spännande på olika sätt. Det kan vara jättespännande när de slåss mot ett väsen men det kan också vara spännande på ett vardagligt sätt. En sak man kan vara säker på när man läser PAX är att man kommer bli överraskad. Det blir aldrig som man trott och böckerna är inte alls förutsägbara.

Maran tyckte jag var den mest känslofyllda av PAX-böckerna. Jag kände verkligen mycket för Alrik och Viggo. Den innehöll också ett väldigt spännande äventyr som inte liknar någon annan bok jag har läst. PAX är en unik bokserie och jag tycker verkligen att alla borde läsa den! Jag tror faktisk att Maran är min nya favorit bland PAX-böckerna. Den var otroligt spännande, berörande och underbar att läsa! Nu längtar jag efter den sista boken som kommer någon gång runt sommaren. Det känns jättekonstigt att serien snart är slut. Vad ska man göra sedan liksom? PAX är så beroendeframkallande att det kommer bli helt tomt när serien är slut.

Jag älskar verkligen PAX-serien och Maran var fantastisk, därför får den 5 av 5 ugglor!

På äventyr i Islandet

Isporten Andra sidan är del två en fantasyserie av Jonna Berggren. Boken är utgiven av Olika förlag och finns att hitta på Adlibris och Bokus.

Milo och Jamina har anlänt till Islandet, de är nu på andra sidan. De ska försöka utföra sitt uppdrag som är att ta sig till en vulkan och hitta de magiska eldstenarna. Om de inte lyckas med sitt uppdrag kommer isporten stängas och man kommer inte längre kunna ta sig mellan världarna. På vägen stöter de på problem som kräver mycket mod och list.

I den här boken började verkligen äventyret för Milo och Jamina. Till skillnad från den första boken som utspelade sig i den verkliga världen är den här boken fantasy från början till slut. Jag tyckte att boken var spännande. Det hände mycket och blev aldrig tråkigt att läsa. Dessutom var boken fylld med cliffhangers som gjorde att man ville läsa vidare. Men jag fångades aldrig riktigt av den här boken. Det är något med fantasy som jag har svårt att förstå. När boken utspelar sig i en helt annan värld har jag svårt att relatera och tycker att det blir för mycket nytt att hålla reda på. Därför gillade jag den första boken i den här serien Isporten Mörkt vatten mer. Den utspelade sig i den verkliga världen och handlade mer om vardagliga saker blandat med fantasy. Dock tror jag att Isporten-serien är perfekt för alla mellan 9-12 som gillar fantasy. Alla fantasyfantaster skulle nog gilla den här boken mer än vad jag gjorde.

Jag tyckte att den här boken var bra skriven och det var spännande när Milo och Jamina stötte på olika varelser i Islandet. Jag tyckte det var roligt att läsa om när de träffade en vätte. Han pratade på ett speciellt sätt som gjorde det intressant och spännande att läsa! Jag gillar också omslaget på den här boken, svart med vita detaljer och de färgade sidorna.

Isporten Andra sidan var inte en bok jag fastnade för så mycket. Men jag skulle absolut rekommendera den till de som gillar fantasy. Bäst passar den nog för mellanåldern, men man skulle nog kunna läsa serien högt för lite yngre barn också. Den är lagom spännande för alla åldrar! Jag ger boken 3 av 5 ugglor.

Perfekt sagofantasy för sommaren

I fantasyserien Äventyren i Sagofallen av Hanna Blixt har hittills utkommit två titlar, Styx märke och Svarta damen. Böckerna är utgivna av Bornelings förlag och finns på Adlibris och Bokus.

Styx märke handlar om Leo och Sofia som på sin flykt från de soldaterna från Styx gömmer sig i en ihåligt ek. Plötsligt kommer de till en annan värld, Sagofallen. Där måste de utföra svåra uppdrag för att bekämpa mörkrets krafter och de måste vara på sin vakt, för de vet inte vilka som går att lita på. Samtidigt utgörs en svår kamp mellan de svarta och vita pjäserna på schackbrädet.

I den fristående fortsättningen Svarta damen återvänder Leo och Sofia till Sagofallen. svarta damen är tillbaka och syskonen måste hinna förstöra Tidens bok innan det är för sent.

Det här är den perfekta sagofantasyn att läsa i sommar! Lagom spännande och händelserika böcker som består av mycket fantasifulla äventyr. Det jag gillade med de här böckerna var att de var väldigt händelsrika, det blev aldrig tråkigt att läsa utan det hände saker hela tiden. Jag tyckte också att böckerna var väldigt spännande. Många kapitel slutade med cliffhangers! Dock gick det ibland lite för fort fram. Sofia och Leo stötte på många svårigheter på sin väg, men sedan var det bara någon sak de behövde göra och så löste det sig. Det kändes nästan lite för enkelt. Men samtidigt hade båda böckerna flera större problem som var spännande att se om de skulle lösa.

Det här var inga böcker jag fastnade för helt, men jag tror att många andra som gillar fantasy skulle gilla dem. Styx märke och Svarta damen får 3 av 5 ugglor av mig.

PAX Vitormen

Vitormen är den åttonde av tio delar i fantasy-serien PAX som är skriven av Åsa Larsson och Ingela Korsell, och illustrerad av Henrik Jonsson. Boken är utgiven av Bonnier Carlsen och finns att köpa på Adlibris och Bokus.

"Skammen dör i ljuset"

Det är julafton och många Mariefredsbor är samlade vid Himlabacken för att umgås, grilla och åka pulka, när ett litet barn plötsligt dras ned i marken. Hon blir som uppslukad av jorden och ingen förstår hur det kan ha gått till. Är det ett jordskalv eller ett uråldrigt väsen som har vaknat till liv under Mariefred? Samtidigt är Iris försvunnen, kan det vara Svarthäxan som är i farten eller har de två försvinnanden något samband? Alrik och Viggo måste skynda sig att hitta Iris och försöka komma på vad det är som härjar under marken.

Åttonde PAX-boken och de lyckas imponera mig igen! Ännu en gång en ruggit spännande bok fylld av cliffhangers, men de har snäppat upp ännu ett steg. Som om det inte var spännande i de tidigare böckerna lyckas de om än fånga mig ännu mer i Vitromen än tidigare. Nu har de cliffhangers i sluten av kapitlen, men när man fortsätter läsa handlar det om en annan karaktär så att man måste fortsätta läsa ännu lite till för att få vet hur det går. Det är så genialt och så bra gjort att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag blir otroligt imponerad och önskar att jag också kunde skriva så bra!

När man ska sätta tänderna i en PAX-bok vet man att man kommer att få ta del av en berättelse fylld med både spänning, skräck, vardag och humor - men man vet aldrig vad som kommer att hända! Böckerna är helt oförutsägbara och det blir aldrig som man har tänkt sig. Dessutom är varje bok sin egen. Vitormen var verkligen annorlunda från de tidigare böckerna. Boken har liksom en annan ton och är skriven på ett annat sätt samtidigt som man känner igen det som är typiskt för PAX. Det är det jag älskar med PAX, att böckerna alltid överraskar en och att de inte liknar några andra böcker. Vitormen utspelar sig under en enda dag, men de lyckas ändå få in mycket spänning. Det är så skickligt gjort att man vill nypa sig i armen!  

Vitormen är nog inte min favorit av PAX-böckerna ändå, där står Näcken kvar. Jag saknade faktiskt Träslöjds-Thomas och Simon i den här boken. Det var mer spänning och action i den här boken och inte lika mycket vardagliga funderingar. Men jag tycker ändå att det lyckats få med alla delar. Humorn via leken med språket, med till exempel Alrik och Viggos förkortningar och vardagsfunderingarna via den nya karaktären Lycke-Marie.

Dock kändes Vitormen väldigt kort, det gick väldigt fort fram och det kändes nästan inte som att historien stannades upp någonstans. Jag tänker mig Vitormen mer som en actionfylld bit av en längre historia, än en egen bok och det är ju också det den är. Det som händer i den här boken är bara en del av allt som händer genom hela PAX-serien.

Jag älskar att alla karaktärer i PAX-böckerna känns så otroligt verkliga. Man älskar att hata Träslöjds-Thomas och man känner med Alrik och Viggo. Vitormen var verkligen Iris bok, där fick man vet mycket om henne som man inte visste tidigare. Hon har varit en spännande karaktär som man inte vetat så mycket om tidigare. Jag gillar också hur att hon från en börjar bara var en bikaraktär, men nu har växt fram till en av huvudkaraktärerna. Men Åsa Larsson och Ingela Korsell låter oss inte ha koll på allt förstås. När vi fått veta mer om Iris slänger de in nya karaktärer att få oss att fundera över.

När det gäller PAX måste man ju även prata om boken utseende. Henrik Jonsson ligger bakom både de oerhört coola illustrationerna och omslagen. Sidorna på böckerna är ju färgglada och Vitormens färg är silver. Även när det gäller bokens utseende har de gått upp ett steg på coolhetsstegen till den åttonde boken. Nu är sidorna dessutom täckta av glitter! Jättefint och coolt! Hur många böcker är glittriga, liksom?

Som ni säkert har listat ut älskar jag Vitormen lika mycket som de andra PAX-böckerna och den kommer såklart att få 5 av 5 ugglor! Ni gör ett otroligt jobb Åsa Larsson, Ingela Korsell och Henrik Jonsson! Det här är så otroligt bra!

I väntan på Vitormen

Härom veckan fick jag ett meddelande från en som ville ha tips på böcker att läsa om man gillar PAX och vill läsa fler liknande böcker. Jag svarade såklart med en massa boktips! Eftersom att vi nyligen fått veta att släppet av nästa PAX-bok skjutits upp till i juni (!!!) så tänkte jag att det säkert är fler som behöver boktips. PAX är ju svårt att slå, men det finns ju andra böcker att läsa i väntan på Vitormen, den åttonde delen i världens mest spännande serie! Här följer ett boktipsinlägg med böcker tänkta för mellanåldern och som är riktigt spännande!

Viveca Sten är en mycket omtyckt deckarförfattare när det gäller vuxenlitteratur. Nu har hon tillsammans med sin dotter Camilla kommit ut med första delen i en serie för barn, Djupgraven. Den utspelar sig i skärgården och man får följa tolvåriga Tuva som alltid känt sig annorlunda. Boken tycker jag hade lite samma känsla som PAX-böckerna med ett utsatt barn som huvudkaraktär som stöter på olika väsen att kriga mot. En bra blandning av övernaturliga inslag och vardagliga problem.

Den som är nyfiken på monstren som dyker upp i PAX-böckerna borde läsa boken Nordiska väsen av Johan Egerkrans. Där har han samlat fakta om ett stort antal olika väsen från nordisk mytologi och jag tycker att det är jättespännande att läsa. Boken innehåller lagom långa texter och väldigt fina illustrationer.

Emma Askling har skrivit två riktigt spännande böcker för 9-12 år, Det övergivna huset och Dolda tecken. Riktiga bladvändare som är svåra at lägga ifrån sig!

En serie jag gillade väldigt mycket för några år sedan är Sub Rosa-detektiverna av Veronika von Schenk. De handlar om syskonen Milo och Vendela och är deckare blandat med lite historiska inslag. Väldigt bra skrivna, spännande och man lär sig mycket av att läsa dem! Jag tyckte jättemycket om dem när jag var runt 12 år och är sugen på att läsa om någon av dem!

Om man gillar att läsa om hundar och spänning tycker jag absolut att man ska kika in Jeanette Bergenstavs böcker Vargskräck och Kod 513. I de böckerna möter vi Flingan och hennes hundvänner som löser brott. Väldigt spännande!

Det var alla tips jag hade att bjuda på idag! Hoppas du hittade något intressant!

Övernaturligt och vardag i en salig blandning

Spionen på spökskolan är första delen i en fantasyserien skriven av Jesper Lundqvist. Boken är tänkt för barn mellan 9-12 år och gav ut av Olika förlag 2017. Den hittas på Adlibris eller Bokus.

"Om det inte varit för getingen hade Silas inte märkt att handen blivit osynlig. Han hade inte heller fått reda på att skolans vaktmästare inte bara var en vaktmästare. Eller att det fanns urgamla gångar som bredde ut sig under skolgården. Och han hade absolut inte upptäckt den märkliga dimman som väller in när klockan slår midnatt. Om Silas hade fått välja skulle allt vara som vanligt. Men det får han inte. Istället dras han in i en helt ny värld, där faror lurar bakom varje hörn." (Handling från Bokus)



Hade av någon anledning svårt att beskriva vad den här boken handlar om utan att spoila för mycket, så jag lånade handlingen från Bokus. Men i den här boken får vi följa Silas som ofrivilligt blir osynlig, vi får även träffa hans två mammor, den knäppa vaktmästaren Vingela och en lång rad skrämmande spöken och gastar.

Jag gillade att den här boken kom igång direkt. Redan i första kapitlet blev man inkastad i handlingen och det var inte alls långdraget. Vissa böcker kan ta ett tag att komma in i, men den här boken gick det snabbt att komma in i handlingen. Jag gillade att boken var väldigt spännande och innehöll en hel del cliffhangers. Ibland gick historian väldigt fort fram och då kunde vissa saker kännas lite otydligt beskrivna.

Den här boken var både vardaglig och övernaturlig. Den hade en bra blandning av spöken och vardagliga tankar. Huvudkaraktären Silas var lätt att känns igen sig i och jag gillade verkligen hans två mammor. Dels för att de verkade så himla schysta och förstående, men också för att jag gillar att läsa om normbrytande ämnen. Olika förlag som den här boken ges ut av arbetar mycket med att bryta normer och stereotyper, det tycker jag är bra!

Det jag uppskattade mest med boken vara att den var annorlunda från andra böcker jag läst! Handlingen kändes ny och fräsch, samtidigt som den skulle kunna vara lite inspirerad av Harry Potter. Men i det stora hela, en helt okej bok, absolut läsvärd. Jag tror att många i mellanåldern skulle gilla den. Jag ger Spionen på spökskolan 3 av 5 ugglor.

När annorlunda blir en styrka

Mörkt vatten är första delen i Jonne Berggrens fantasyserie Isporten för mellanåldern. Boken är utgiven av Olika förlag och hittas på Adlibris eller Bokus.

Milo och hans mamma har flyttat från Köpenhamn till Frillesås där han börjar i en ny skola. Till en början känner han sig ensam, men sedan lär han känna Jamina. Hon har alltid känt sig annorlunda, hon fryser aldrig och kan hålla andan hur länge som helst. Både Milo och Jamina upptäcker att de har speciella förmågor och snart kommer också Ismail under fund med det. Han är klassmorfar på skolan där de går och dessutom väktare för Isporten. En port som leder in till en magisk värld. Och Ismail behöver hjälp av Milo och Jamina för att världen inte ska gå förlorad.

Det första jag möttes av var den här bokens fina omslag, svart med vita detaljer och grön text. Dessutom har boken färgade sidor, vilket jag tycker är jättefint! När jag började läsa boken tog det lite lång tid för mig att komma in i den. Men eftersom att det här är den första boken i en serie, tror jag att den var som en liten introduktion. Själva äventyret börjar nog i de kommande böckerna. Hur som helst gillade jag ändå bokens fina blandning mellan både vardag och fantasy. Man kan relatera till känslor och problem samtidigt som boken innehåller fantsyinslag. Jag uppskattar verkligen hur man får läsa om deras känslor av att vara annorlunda och skildringen att det som är annorlunda i den här boken blir en styrka. Karaktärerna hängs inte ut, utan de blir hjältar istället.

Milo och Jamina är olika men ändå lika och jag tror att många kan känna igen sig mycket i dem. Man får läsa från bådas perspektiv och på så sätt lär man känna de båda. Boken var väldigt spännande och jag är säker på att de kommande böckerna kommer vara ännu mer spännande eftersom att det är då själva äventyret började. Många kapitel avslutas med cliffhangers och efter att ha läst den här boken blir jag sugen på nästa bok.

Men trots detta lyckades den här boken inte fånga mig helt. Den kändes lite långdragen och skulle jag fått ändra på något skulle jag komma in på själva äventyret lite snabbare. Men jag tror nog att många i mellanåldern skulle uppskatta den här boken och den var absolut läsvärd!

Jag ger Mörkt vatten av Jonna Berggren 3 av 5 ugglor.

Att ge Harry Potter en chans

Gissa vad jag kom hem med från biblioteket här om dagen! En Harry Potter-bok, det trodde ni inte va?

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av fantasy, sience fiction eller den typen av påhittade historier, utan läser hellre mer verklighetstrogna böcker. Men allt eftersom många tipsat mig om Harry Potter och jag har förstått att det är många som gillar de böckerna har jag tänkt att jag kanske ska ge dem en chans. När jag frågar någon vilken den bästa bok de läst är, har jag många gånger fått höra: "HARRY POTTER!" Både bokälskare och sådana som inte brukar läsa böcker annars verkar gilla J. K Rowlings berättelser om trollkarlspojken. Jag vet såklart vad vem Harry Potter är och har sett lite av filmerna, men jag har aldrig läst någon av böckerna. Men efter att ha bläddrat i en av de illustrerade utgåvorna, tänkte jag att det kanske är det jag ska försöka mig på. De illustrerade utgåvorna är oerhört fina och jag tänkte att det kanske inte är lika mastigt att börja med dem. Så nu har jag lånat Harry Potter och De vises sten (som illustrerad utgåva) och ska väl förhoppningsvist ta mig igenom den. Då har jag i alla fall läst den första boken, och det är ju alltid något! Men problemet är att jag har många böcker i min läshög som jag jättegärna vill läsa.

Jag har än så länge läst ungefär 100 sidor och får väl erkänna att den är ganska bra. enligt mig finns det bättre böcker, men den är bra!

Fortsättning följer... Vi får se hur det blir med mitt Harry Potter-läsande, kanske blir jag ett fan, kanske inte. Kanske plöjer jag resten av böckerna, kanske inte.
Gillar du Harry Potter? Vad är det som är så bra med de böckerna och varför tycker du att jag borde läsa dem? Berätta gärna i kommentarerna!

PAX Pestan - Recension

Pestan är den sjunde av tio delar i urban-fantasy-serien PAX som är skriven av Åsa Larsson och Ingela Korsell och illustrerad av Henrik Jonsson. Boken är utgiven av Bonnier Carlsen och finns att köpa på Adlibris och Bokus.

"Var inte rädd för häxor, speciellt inte för den som finns inom dig."

I PAX-serien får vi följa bröderna Alrik och Viggo som är utvalda att beskydda Mariefred mot de onda krafter som vilar över staden. Samtidigt som de måste slåss mot magiska väsen finns även ett hot i vardagen och skolan. Bröderna är fosterhemsplacerade då deras mamma har alkoholproblem och i skolan finns elaka Simon och hans pappa Träslöjds-Thomas som hela tiden vill sätta dit Alrik och Viggo. I Pestan  är det juletid fastän julstämningen inte är på topp. Fler och fler av Mariefreds invånare smittas av någon märklig sjukdom. Har detta något med Pestan att göra? När människor i Alrik och Viggos närhet insjuknar måste bröderna ta reda på vad det är för sjukdom. Och det är fort! Iris har en plan för hur de ska komma på vem Svarthäxan är och Alrik och Viggo måste hjälpa henne.

Jag vet inte vart jag ska börja! Det finns så mycket bra att säga om PAX, allt är bara så himla klockrent! Jag är verkligen helt inne i PAX-träsket och associerar allt till PAX! Allt! Det kan vara att någon har en randig tröja som Alrik, att någonting ser ut som i Mariefred eller något liknar en imp till exempel. Jag älskar det för det gör mig glad, dock börjar personerna i min omgivning tröttna lite gran... Därför är det så bra med bloggen, här kan jag skriva vad jag vill! Mycket PAX blir det, men jag vill verkligen sprida den underbara bokserien till ALLA! Genom mina tidigare inlägg vet ni säkert vad jag tycker om PAX-böckerna, men i det här inlägget kommer jag att skriva ännu mer!

Jag har längtat efter Pestan sedan jag läste ut del sex, Näcken, i höstas. Jag har längtat så mycket att jag till och med läste om hela serien i somras och jag planerar nästan att läsa om den igen i väntan på åttonde boken. Så när jag på Bokmässan fick tag i Pestan blev jag överlycklig. Och som pricken över i:et fick jag dem signerad av Henrik! Nu när jag läst ut Pestan längtar jag efter Vitormen som kommer i vår! Det som gör att man längtar så mycket är alla cliffhangers. Varenda kapitel avslutats med en cliffhanger, även hela böckerna! Det är så genialt av Ingela och Åsa! Det gör verkligen att man alltid vill fortsätts läsa! 

Ibland ställer jag mig frågan vilken bok jag skulle önskat att det var jag som hade skrivit och jag undrar om det baske mig inte är PAX-böckerna?! De är så otroligt bra och smarta! Man kan aldrig förutsäga vad som ska hända. Eller, man tror att man vet, fast det blir på ett helt annat sätt! Jag älskar hur man hela tiden blir överraskad av saker som händer och det går precis lagom snabbt! 

Jag tycker mycket om karaktärerna, Alrik, Viggo, Iris, Estrid och Magnar är mina favoriter! Ibland kommer jag på mig själv att tänka, så där skulle Alrik ha gjort, och sedan måste jag påminna mig själv om att de inte finns på riktigt. Karaktärerna känns verkligen levande! Just i Pestan tycker jag om att Iris har fått växa fram som en av huvudkaraktärerna.  Först visste vi ingenting om henne, men vart efter har vi fått veta mer och mer. I de tidigare böckerna var hon bara en sidokaraktär, men nu är hon en av huvudkaraktärerna. Jag tycker att hon att är intressant att läsa om, för hon har en del hemligheter som man gärna vill få reda på!

Åsa och Ingela har verkligen rört ihop en perfekt kompott av allt det bästa man kan tänka sig. I synnerhet gillar jag blandningen mellan vardag, skola och fantasy och väsen. Alrik och Viggo slåss mot både känsliga saker, problem i skolan och magiska väsen från nordisk mytologi. I skolan är det Simon och hans pappa Trädlöjds-Thomas som är de värsta fienderna. De beskyller alltid bröderna för vad som än händer. Jag säger som Ingela och Åsa, jag älskar att hata Träslöjds-Thomas. 

Sedan måste jag också slå ett slag för illustrationerna och omslaget! Fantastiska Henrik Jonsson är så himla duktig! Böckerna sticker verkligen ut i bokhyllan med sina färgglada sidor och häftiga bilder. I historien gör bilderna mycket, de berättar lika mycket som själva texten och är väldigt detaljerade. Superfint! Jag tror att bilderna kan vara en av anledningarna till att så många älskar PAX-böckerna. De ser inte ut som vilken bok som helst, utan är helt unika! 

Jag älskar det här! För mig är PAX boklycka! Därför får Pestan 5 av 5 ugglor.

Djupgraven - Recension

Djupgraven är en är första delen spänningsserie för barn 9-12 år skriven av Camilla och Viveca Sten. Boken är utgiven av Bonnier Carlsen och du kan hitta den på Bokus eller Adlibris.

Tolvåriga Tuva bor på en ö i skärgården och det är där hon känner sig hemma trots att kompisarna i skolan inte låtsats om henne. Med sitt ljusa hår och såren på halsen efter båtolyckan för länge sedan är hon annorlunda. Allt är som vanligt tills hösten kommer och sommarfolket åker tillbaka till stan. En dimmig höstdag ska Tuvas klass ut i skogen och ha ett orienteringstest. Alla går två och två, men Tuva springer ensam in i skogen. Dimman är så tjock att man knappt kan se handen framför sig och hon får syn på sin klasskamrat Rasmus som ser helt hypnotiserad ut. Framför honom svävar vackra ljuspunkter som för honom bort. 

Det här är en bok som innehåller både spänning, skräck, fantasy, havsormar, älvor, relationer, utanförskap och mycket mer. Författarna har fått in allt på ett så bra sätt. Huvudkaraktären Tuva känns levande och man förstår verkligen henne. Ingen vill var i hennes sällskap i skolan och hon har alltid känt sig annorlunda. Jag gillar att de realistiska delarna bind ihop så bra med fantasybiten om havsmonster, älvor och andra övernaturliga varelser från Nordisk folktro. Det gör att man tror på det.

Camilla och Viveca Sten är mamma och dotter som nu har gett ut sin första bok tillsammans. Viveca är en av Sveriges mest hyllade deckarförfattare och Camilla debuterade nyligen med en roman för vuxna. Djupgraven är första delen i en spänningsserie för mellanåldern.

Samtidigt som spänningen biter sig fast är boken full med lärdom om miljöförstöringen i havet och vad man trodde på förr i världen här i Norden. I slutet av boken fanns fakta om havet och vad man själv kan göra för att minska miljöförstöringen. Jag tyckte det var väldigt intressant att läsa och det knöt ihop boken på ett bra sätt. Det känns spännande att boken både är verklighetstrogen och påhittad. 

Du som gillar PAX-serien borde absolut läsa den här boken. Det var lite samma känsla med ett utsatt barn som huvudkaraktär som stöter på olika väsen att kriga mot. En riktigt klurig bok för smarta läsare som vill lära sig mer och klura på fall samtidigt som det också finns en känslig sida av boken.

Jag tyckte mycket om det fantastiskt fina omslaget i guld och blått. Det gav verkligen rätta känslan för boken, med havet, båten, klipporna och fullmånen. Superfint! Formatet var även det väldigt bra, det var enkalt att läsa och bläddra i boken.

Jag ger Djupgraven av Camilla och Viveca Sten 4 av 5 ugglor.

Azoria rubinprinsessans återkomst - Recension

Azoria rubinprinsessans återkomst, är en fantasybok skriven av Kristina Suomela-Björklund. Du kan hitta den på Bokus eller Adlibris. 

Mira är en helt vanlig tjej och det hon tycker mest om är att hitta på historier om alver, dvärgar och andra väsen tillsammans med sin pappa. Plötsligt försvinner hennes pappa och det enda han lämnar kvar är ett konstigt brev och en proslinsälva. Fler och fler märkliga saker börjar hända. Hennes mamma beter sig konstigt som att hon döljer något och någon hänger saker i hennes hunds halsband. Olika ledtrådar leder Mira till ett land hon aldrig skulle kunna föreställa sig ens i sina drömmar och hon är med om hennes livs äventyr. 

Jag tyckte om den här boken! Historien kom igång direkt och det gjorde att det blev spännande att direkt. En annan sak som gjorde att jag ville fortsätta läsa boken var cliffhangers. 

Jag gillade historien mycket men läsningen stannades ofta upp på grund av att formuleringar var konstiga och ändelser eller bokstäver hade fallit bort. Det är okej om det blir så nån gång i en bok men i den här boken stötte man på det på nästan var tredje sida. Det störde jag mig väldigt mycket på. Jag fick liksom stanna upp i läsningen och läsa om meningen flera gånger för att förtså vad som menad fast man bara vill att läsningen ska flyta på. Det blir ett störningsmoment som inte gör det lika roligt att läsa. Texten känns inte riktigt genomarbetad och genomläst. Det är synd för historien gör att jag vill läsa vidare och se hur det går men jag blev störd av detta. 

Boken var väldigt tjock, nästan 700 sidor. Det tror jag kan avskräcka många att läsa den. I början tyckte jag att vissa händelser kändes lite korta och man förstod inte så mycket. Men när jag hade kommit in i boken rullade det på och jag tyckte att det var alldeles lagom utdraget. Jag tror nog att man skulle kunna korta ner boken lite, men samtidigt var det nästan aldrig tråkigt att läsa. Det hände saker hela tiden. 

Jag tycker att boken har en bra handling och idé. Skulle det inte vara för texten som inte känns så genomarbetad så hade jag gillat den mycket. Det drar ner på min läsupplevelse. Fantasy är inte riktigt min genre, man jag tyckte om den här. Jag tycker att det kan vara svårt att relatera till saker i exempelvis påhittade världar. I den här boken handlade det inte bara om när de stred och sådant utan den inkluderade också vänskap, svartsjuka och kärlek. Det gör att boken känns mer verklig och man kan relatera till karaktärerna. 

Boken innehöll många namn på karaktärer, skyddsälvor, platser och varelser. De hade ganska annorlunda namn från vad jag är van vid och många namn var lika varann. Det gjorde att det ibland kunde vara svårt att hålla reda på vem som var vem. Men ju längre in i boken man kom, desto mer lärde man känna karaktärerna. 

Jag tycker att författaren har fått en bra balans i perspektiven den var skriven. Världen var också bra uppbyggd och man fick lära känna den bra. Det var spännande att se om de skulle klara av sitt uppdrag och jag gillar att de hela tiden stöter på förhinder. På slutet var det så spännande att jag inte kunde sluta läsa och jag kände hur hjärtat dunkade i bröstet. 

Jag tyckte att det var roligt och spännande att läsa den här boken. Den hade en bra handling och en bra balans mellan fantasy och olika känslor och vardagliga saker. Jag skulle lätt kunna ge den en trea eller fyra av fem poäng. Men eftersom att texten inte var genomarbetad, det saknades bokstäver här och där och formuleringar var lite konstiga dras poänger ner. Jag var hela tiden tvungen att stanna upp i texten och det ska man inte behöva göra. Det här hände för ofta, nästan på var tredje sida. Det är något jag inte förväntar mig av en bok och det förstörde min läsupplevelse en hel del. Därför får Azoria Rubinprinsessans återkomst 2 av 5 ugglor.