Bibliotekens betydelse

När jag var yngre var jag ofta på biblioteket. Jag lånade en hög böcker och när de var utlästa kom jag tillbaka igen och lånade fler böcker. Det bästa jag visste var att befinna mig bland alla böcker på biblioteket. Jag gick runt bland hyllorna och lånade ofta böcker på måfå. De som såg intressant och spännande lånade jag. Ibland var det böcker som blev nya favoriter och ibland fick de lämnas tillbaka olästa nästa gång jag kom till biblioteket. 

Nu väljer jag böcker att läsa mer strukturerat. Jag går igenom förlagens kataloger för nyutkomna böcker, får boktips på instagram och via bokbloggar och skriver listor på vilka böcker jag vill läsa. Jag får också många böcker skickade till mig av förlagen vilket ofta styr min läsning ganska mycket. Eftersom jag alltid har nya olästa böcker hemma behöver jag inte gå till biblioteket lika ofta och låna nya böcker. Men jag älskar fortfarande att vara på biblioteket och det är så fantastiskt att kunna låna massor av böcker. 

Häromdagen var jag på biblioteket för att hämta en bok jag reserverat. Mitt bibliotek har coronaanpassat sin lokal för att man bara ska kunna gå in låna och lämna böcker och sen gå. Jag tog ett varv runt i biblioteket när jag ändå var där för att hämta min reserverade bok. På snabblånshyllan hittade jag Tvångsamheten av Alexandra Sundqvist och Candy av Hanna-Linnea Rengfors, två böcker jag varit nyfiken på länge. Tvångsamheten har Johanna Lundin pratat om på sin instagram. Det är en prosalyrisk berättelse och jag gillar verkligen det sättet att skriva romaner i diktform. Jag har faktiskt redan börjat läsa och den är väldigt fint skriven. Candy har jag också hört mycket gott om så den fick också följa med hem. 

På ungdomsavdelningen fick jag syn på ett omslag som tilltalade mig. Det var omslaget till De vackraste idioterna i världen av Anette Eggert. Jag läste lite snabbt på baksidan och att boken beskrevs som en "brännande roman om vänskap, kärlek och feminism" gjorde mig väldigt lässugen så jag lånade även den boken. 

Samma dag hade min mamma som jobbar på biblioteket lånat några böcker till mig. Även det är en anledning till att jag inte längre behöver besöka biblioteket så ofta. Om det är någon bok jag vill ha från biblioteket kan ofta mamma låna den till mig. Jag hade bett henne att låna två av de nominerade böckerna till Slangbellan, Inte din baby av Seluah Alsaati och Dömda kvinnor av Elin Hägg. Jag har velat läsa dem böckerna länge och när jag såg att de nominerats till Slangbellan tänkte jag att det var dags att göra slag i saken och läsa dem. Mamma hade också med sig serieromanen Närmare kommer vi inte av Annelie Furmark och Monika Steinholm. Jag har på senaste tiden läst flera serieböcker, bland annat Heartstopper och Gå med mig till hörnet. 

När jag var på biblioteket den där dagen slog de mig hur mycket läslust biblioteksbesök kan ge och hur stor betydelse biblioteket faktiskt haft för mig och mitt läsande. Att gå runt bland bokhyllorna och välja böcker efter omslag var som att hitta tillbaka till mitt den tioåriga bokslukaren i mig. Nu har jag en hög med böcker från biblioteket hemma som jag kommer att läsa en efter en. Någon kanske inte faller mig i smaken och lämnas tillbaka oläst. Men det gör inget. För i bokhyllan finns fler böcker att välja på. 

Läsningen är mitt viktigaste fritidsintresse

Sedan jag var åtta år har jag älskat att läsa. Jag har också alltid velat göra något mer med min läsning. I mellanstadiet var jag med i deckarklubben på biblioteket och några år senare startade jag den här bokbloggen för att få skriva om böckerna jag läste. Häromdagen dök texten De osynliga blir synliga på biblioteket av Paula Högström (Prickiga Paula) upp i mitt flöde. Den publicerades i april förra året på Svensk biblioteksförening och jag minns att jag läste den då. Nu läste jag den igen och kände än en gång igen mig mycket i den. Paula skriver om sitt jobb som ungdomsbibliotekarie där hon startat många bokklubbar för barn och unga som gillar att läsa. Hon menar att läsning inte på samma sätt ses som en hobby eller ett fritidsintresse som till exempel fotboll eller dans. Paula skriver: "De unga läsarna som tycker läsning är det bästa som finns längtar efter sammanhang och en läsande gemenskap. Vi på biblioteken får inte glömma eller prioritera bort dem. Vi behöver visa att läsning är ett intresse som alla andra, för alla som vill." 

Deckarklubben, bokklubben på min gymnasieskolas bibliotek och andra aktiviteter som biblioteket ordnat har varit en viktig del i mitt läsintresse där jag fått lära känna andra som gillar läsning. Men mycket av gemenskapen med andra läsare har jag fått skapa själv. Genom att bokblogga och skriva om böcker på instagram har jag blivit en del av en bokälskande värld och lärt känna många fantastiska människor. Nu har jag, Lexie på Tusen sidor och Emma på Systrarna böcker också startat Unga läsare. Vi tre är alla 19 åriga bokälskare som lärt känna varandra via våra bloggar och sociala medier och vi kände att det saknades ett community för unga som gillar att läsa. Nu har vår facebookgrupp över 90 medlemmar och vi blir ständigt fler. Tanken är att vi ska anordna bokrelaterade aktiviteter som bokcirklar och författarträffar. Hittills har vi haft en bokcirkel om boken Om det regnar i Ahvaz och ett författarsamtal med Annelie Drewsen och vi har flera andra roliga aktiviteter på gång! 

Det är jag, Lexie och Emma som roddar med allt kring Unga läsare och trots att det är mycket fix som behövs har det slagit mig att det är något av det roligaste jag vet. Aktiviteterna med Unga läsare har blivit ett viktigt fritidsintresse och jag hoppas att de andra medlemmarna också känner så. Precis som Paula skriver i sin text råder uppfattningen om att unga läsare inte finns. Men jag vet att det i alla fall finns 90 stycken riktiga bokälskare i åldern 15-25 år i vår grupp på facebook. De finns från norr till söder i Sverige och till och med på Åland. De har läsning som fritidsintresse och vill precis som jag prata om böckerna de läser och dela med sig av sina tankar till andra. Och jag är säker på att det finns ännu fler entusiastiska unga läsare som bara inte hittat till oss än. 

Ibland kan det vara svårt att nå ut med aktiviteter om läsning. Ofta kommer det inte så många till de bokcirklar och aktiviteter som biblioteken har. Men läsfrämjande aktiviteter för unga är otroligt viktigt och det finns många som precis som jag älskar att lyssna på författarsamtal och vara med i bokcirklar. Man måste bara nå ut till rätt personer. Jag hoppas på att ännu fler vill vara med i Unga läsare. Är du ca 15-25 år (lite yngre eller äldre gör inget) och gillar att läsa böcker och diskutera dina läsupplevelser med andra? Gå då med i gruppen Unga läsare på facebook. På instagram under namnet @ungalasare kan alla följa oss och se vad vi gör. I slutet av mars kommer vi att bokcirkla Prinsen av Porte de la Chapelle av Annelie Drewsen och i april ska vi bokcirkla Du är min Bobby Jean av Yrsa Walldén. Vi planerar också för ännu fler bokcirklar och träffar med författare och förlag.

Tankar och tips - Bokrean

Jag köper sällan böcker, utan böckerna jag läser är oftast recensionsexemplar jag fått av förlag eller böcker jag lånat på biblioteket. Men ibland unnar jag mig en bok eller två. Förra veckan startade bokrean och innan jag på tisdagen skulle gå på ett författarsamtal med Sara Lövestam på biblioteket gick jag en sväng till Akademibokhandeln för att kolla in bokrean. Innan bokrean började hade jag kollat igenom de olika bokhandlarnas utbud på nätet och blivit lite besviken. Jag tycker ofta att bokrean har ett tunt utbud och inte så mycket som jag är intresserad av. Böckerna för barn och unga som finns på rean brukar inte heller vara så många. Om jag hittar något jag vill läsa brukar jag köpa en eller två böcker på rean varje år och såklart ville jag bekanta mig med årets titlar. På Akademibokhandeln hittade jag faktisk en bok som jag länge velat läsa, det var Mjölk och honung av Rupi Kaur. Det är en väldigt omtyckt poesibok som jag varit sugen på med helt enkelt inte kommit mig för att läsa. Jag blev så glad när jag såg den på bokrean och slog såklart till. Sedan har jag läst lite ur den varje dag sedan dess och jag tycker verkligen om den. Hittar man något roligt att fynda på bokrean är det verkligen roligt. Jag gillar också att försöka stödja min lokala fysiska bokhandel!

Det bästa med bokrean tycker jag är all fokus den sätter på böcker och läsning. Reklampelare skyltar och här och var har jag sett människor med påsar från bokrean. Att läsning och böcker syns tror jag är en viktig faktor till att främja läsning. Det gör att man påminns om böcker och jag tror också att böckernas synlighet kan inspirera till läsning. När de dessutom är billigare blir det fler som köper böcker. Såklart är det inte bra att bara köpa böcker för att de är billiga men att fynda bra böcker till ett lågt pris är alltid roligt. 

Om du är sugen på att köpa någon bok på rean tänkte jag ge mina bästa tips. Det första är såklart Mjölk och honung som jag fyndade på Akademibokhandeln. På Akademibokhandeln rekommenderar jag också att kika in Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren, Ditt liv och mitt av Fredrik Backman och Grejen med ordföljd av Sara Lövestam. På Adlibris och Bokus vill jag tipsa om att fynda PAX-böckerna, Till alla killar jag har gillat av Jenny Han, Kärlek, hat och andra filter av Samira Ahmed, Släppa taget av Katarina von Bredow, Du, bara av Anna Ahlund, Djupgraven av Camilla och Viveca Sten och Comdey Queen av Jenny Jägerfäldt. 

Shoppa lugnt tills vi ses nästa gång och berätta gärna i kommentarsfältet vad du fyndat på bokrean och vilka dina bästa bokreatips är!

Tankar och tips - Om Helt lyrisk och att läsa poesi

I slutet av december sändes det första avsnittet av det nya programmet Helt lyriskt på SVT. Det är ett program där Fredrik Lindström i varje avsnitt bjuder in två artister som får möjligheten att tolka poeter och göra deras dikter till musik. Ett spännande koncept som jag blev nyfiken på. Det är verkligen ett intressant program där man både får följa med artisterna under sitt låtskapande och lära sig mer om olika poeter. Jag rekommenderar verkligen er alla att titta på Helt lyriskt. Här är en länk till programmet på Svt-play. Det är artister som Molly Sandén, Tommy Körberg, Little Jinder, Mattias Alkberg, Uno Svenningson och Nicke Andersson som tolkar olika poeter. 

I det första avsnittet av Helt lyriskt som också är mitt favoritavsnitt hittills tolkar Molly Sandén Edith Södergran och Tommy Körberg Sten Selander. Det är ett spännande avsnitt som berör feminism och könsroller. Jag tyckte det var intressant att lära sig mer om Edith Södergran och vilken häftig kvinna hon var. Hon var verkligen en modern kvinna för sin tid, precis som hennes dikt som heter Vierge morderne. Det är den dikten som Molly Sandén gör till en låt och jag tycker så mycket om låten. Både texten och sättet hon gjort låten på är fantastik. Jag har spelat den på repeat på spotify den senaste tiden och tycker verkligen att ni ska lyssna på den, Jag e (vierge morderne) heter den. Något som har fastnat hos mig efter att ha sett programmet är det Fredrik Lindström säger i slutet av programmet. Han säger att kvinnor idag uppmuntras att ta plats och vara högljudda vilket så klart är bra. Men samtidigt är det som att bekräfta att det är så det ska vara och uppmuntrar kvinnor att följa det som tidigare varit en stark mansroll. Egentligen borde både män och kvinnor få visa sig svaga och att det skulle kunna bli jämlikt ändå och detta är något jag funderat mycket på. Det är inte kvinnorna som behöver förändra sitt sätt att vara och ta mer plats för att det ska bli jämlikt. Det är inte kvinnorna som ska ta över det sätt som männen tagit plats på tidigare. Kanske är det mansrollen som måste brytas och männen som behöver ta ett steg tillbaka.

fter att ha sett första avsnittet av Helt lyriskt blev jag fascinerad av Edith Södergran som människa och poet. Då kom jag på att jag faktiskt har en diktsamling av henne här hemma och började bläddra i den. Jag har länge tänkt att jag gärna vill läsa mer poesi. Men jag tycker det är svårt. Jag har lättare att ta till mig poesi när den kommer som en dikt lite då och då på instagram till exempel. Konton som @ordsamlaren och @bokpoesi är fantastiska tycker jag. Men jag har svårt att läsa en hel bok poesi på en gång. Då tar jag inte till mig poesin på samma sätt. Jag kan tycka om att ta fram en bok med dikter, slå upp den och läsa några på måfå men det händer sällan att jag gör det. Och att läsa en helt bok poesi på en gång känns för mycket tycker jag. Men jag skulle gärna vilja läsa mer poesi. Om du brukar läsa poesi, hur brukar du göra? Tar du upp en diktsamling på samma sätt som en vanlig bok och läser den från pärm till pärm eller gör du på något annat sätt?

Det är spännande hur ett tvprogram kan få en att fundera på så många olika saker. Allt från poesi till feminism. Har du sett Helt lyriskt, vad tycker du iså fall om programmet?

Tankar, tips och kvinnor i litteraturen

I fredags lyssnade jag på Storytelpodden när jag gick till skolan. Det är en podcast om läsning, böcker och ljudböcker där två medarbetare på Storytel pratar om sin läsning och intervjuar författare. Bra podcast-tips till alla bokälskare! Jag lyssnade på deras senaste avsnitt som handlar om skräck. Det var ett spännande avsnitt där de pratade mycket om vad som skrämmer dem i litteraturen, gav boktips på temat och intervjuade skräckförfattaren Eira Ekre. Men det som fastnade hos mig efter att ha lyssnat på podcasten var när de pratade om boken Rebecca av Daphne du Maurier. De berättade att den handlade om en föräldralös, fattig ung tjej som inte direkt var någon. Det speglades också i att hon inte hade något namn trots att hon var huvudpersonen i boken. De jämförde det med den enda kvinnan i Möss och människor av John Steinbeck. Hon har inget namn och är ingen i boken, hon är bara en funktion. Eftersom att jag nyligen läst den boken i skolan fick det mig att fundera över detta. Att det finns böcker som nästan inte har någon kvinnlig karaktär. Att kvinnorna i vissa böcker bara finns där för att de fyller en funktion. Att kvinnor som inte har någon betydelse inte har något namn. 

Möss och människor är en klassiker som handlar mycket om utanförskap i samhället. Det var just det vi jobbade med i skolan och därför vi läste den boken. Den enda kvinnan i boken är frun till en av karaktärerna i boken. Efter att ha lyssnat på Storytelpodden tänker jag att de har rätt i att hon bara finns där för att fylla en funktion. Hon finns där för att skildra det som gör Lennie till avvikande. Att hon inte heller har ett namn gör henne också till en karaktär som inte betyder något. Det är synd tycker jag. Att det finns litteratur som förstärker kvinnoförtrycket och böcker där kvinnorna inte har någon betydelse. 

Samtidigt tänker jag att dagens litteratur är mer medveten. Idag ges det ut böcker för både barn, ungdomar och vuxna där starka kvinnor syns och får ta plats. Där kvinnorna är de som är betydelsefulla. Jag tänker bland annat på Godnattsagor för rebelltjejer av Fransesca Cavallo och Elena Favilli som handlar om viktiga kvinnor i historien. Jag upptäckte den boken genom ett videoklipp på Facebook. Det visade en mamma och hennes dotter som gjorde ett experiment genom att ta ut böcker ur en bokhylla. De började med att ta bort alla böcker utan några manliga karaktärer i. Tre böcker var bortplockade. Sedan tog de bort alla böcker utan någon kvinnlig karaktär i. 76 borttagna böcker. Böcker där de kvinnliga karaktärerna inte har någon röst. 141 borttagna böcker. Till sist tog de bort böckerna som handlar om prinsessor. Kvinnor som har en röst och får prata i berättelserna men inte har några drömmar utan bara sitter och väntar på en prins. Endast några få böcker var kvar i bokhyllan. Jag tänkte på den här filmen när jag hörde de prata om karaktären i boken Rebecca i Storytelpodden. Det är en film som ni måste se! Den får mig att verkligen tänka på om de kvinnliga karaktärerna i böckerna jag läser verkligen får samma plats som de manliga karaktärerna. 

                      

För att avsluta det här inlägget vill jag också tipsa om de nyutgivna samlingsvolymen av de 14 kvinnliga nobelpristagarna i litteratur. Flera förlag har gått ihop och ger nu ut otroligt fina utgåvor av nobelpristagarna som är vackert formgivna av Kristin Lidström. Så fina böcker som uppmärksammar och ger de kvinnliga författarna plats. Som ger kvinnorna röst och betydelse. I nästa inlägg här på bloggen kommer jag också att tipsa om böcker som alla borde läsa i skolan. Böcker som tar upp ämnen som könsroller, förintelsen och feminism. Böcker där kvinnliga karaktärer får ta lika stor plats som de manliga och som dessutom är väldigt bra. 

Selma Stories tävlar just nu ut samlingsvolymen på instagram.