Vilka tre ord skulle ni använda för att beskriva tiden ni jobbat med PAX?
Ingela: Lust, magkänsla och stolthet.
Åsa: Intensiv eftersom att det gått så fort och belönande eftersom vi har fått mycket kärlek tillbaka från barn. Men också lärorikt vilket jag inte hade väntat mig. Jag är yrkesförfattare och inte trodde att jag skulle lära mig så mycket om skrivande. Hur känns det att vara i mål med bokserien? Kommer ni att sakna PAX och alla karaktärer?
Ingela: Just nu är den första känslan lättnad och sedan en enorm stolthet. Vi har gjort det vi förutsattes att göra och det blev så bra som vi hade hoppats! Det är inte riktigt slut än, nu är det boksläpp och sedan är hela hösten ett stort race. Men det känns verkligen som att vi kommit ut ur en virvelvind! Såklart kommer jag att sakna karaktärerna. Det känns som att de är våra vänner och vi pratar om dem som att de finns. Men jag känner mig nöjd med avslutet. Det är ett slut som berör och som man kommer att komma ihåg. Det hade inte kunnat sluta på något annat vis. Samtidigt som jag kommer sakna karaktärerna känns det bra. Jag är redo att påbörja ett nytt kapitel!
Åsa: Ja, jag kommer definitivt att sakna karaktärerna! När jag har avslutat en bok tänker jag på karaktärerna jag har jobbat med som avlägsna släktingar. Det blir en typ av sorgearbete att lämna dels karaktärer men också lämna en värld som man har skapat. När man läser en riktigt bra bok ska det vara som en att kliva in i värld som man inte vill lämna och så är det ju för författaren också. Så det känns både roligt och lite sorgligt men jag är också lättad. Jag trodde att jag skulle hinna skriva min vuxenböcker vid sidan om, men det har jag inte alls gjort.
Det har gått väldigt bra för PAX-serien och böckerna har lästs och älskats av många. Hade ni förväntat er att det skulle bli en så stor succé som det faktiskt blev?
Ingela: Vi har fått ett helt fantastiskt mottagande, det kunde man ju inte veta innan. Men jag är så glad. Tänk om de två första böckerna hade floppat, då hade det inte varit så kul att skriva åtta böcker till. Men vi bara körde och gjorde det vi trodde på! Jag hade hoppats att det skulle gå bra för bokserien men jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle gå så bra. Våran tanke var att bjuda in alla i PAX-världen och alla skulle gilla den världen lika mycket som vi. Men det gäller att inte tänka så mycket, utan göra det man tror på - då blir det bäst!
Åsa: Jag hade inte förväntat mig det. Min inställning är att jag gör så gott jag kan och det som händer händer. Men jag blev inte jätteöverraskad att det gick så bra. När vi började prata om PAX och skriva serien så visste jag någonstans att det var bra. Det är en speciell läsarkärlek av barn som läser och av föräldrar, lärare och bibliotekarier som är överlyckliga för att läsovilliga barn läser. Att möta den glädjen och kärleken var jag inte förberedd på.
 |
Jag tillsammans med Åsa Larsson, Henrik Jonsson och Ingela Korsell på boksläppet av Näcken i april 2016. |
Ingela, jag vet att ni har använt er av provläsarklasser när ni skrivit PAX. På vilket sätt har det varit till hjälp när ni har skrivit bokserien?
Det är jättebra att höra vad läsarna tycker och jag har fått många nya idéer av vad eleverna tänker om karaktärerna. De har uttryckt olika önskemål som vi har följt. De är målgruppen och de bästa läsarna. Deras hjälp har varit ovärderlig och de vet nog inte själva hur mycket de har hjälpt oss. Genom dem förstår vi vad de har förstått och vad som är oklart till exempel. Kommer du att fortsätta vara ute i skolor nu när serien är avslutad?
Ja, hela hösten och våren kommer jag att vara ute och prata. Nu kör jag in i kaklet med det här! Det är en viktig del av författarskapet och ger också mig mycket.
Åsa, du har ju skrivit för vuxna tidigare. Vad har skillnaden varit att skriva för barn istället för vuxna?
Många författare säger att det egenligen inte är en sådan stor skillnad. Men skillnaden i det här projektet har varit att vi har haft vissa saker att förhålla oss till. Till exempel att varje bok inte får bli för tjock och att språket måste vara enkelt eftersom att vi ha velat skriva böckerna på ett inkluderande sätt. Att ha en läsare som inte bara är lik mig själv har varit den största skillnaden.
Vill du fortsätta skriva för barn framöver?
Jag kommer definitivt göra fler barnböcker, det är jag helt säker på. Just nu vill jag skriva för vuxna under en period och skriva tv-serier. Men jag har idéer och jag tror att jag vet vad jag vill skriva nästa gång jag ger mig in på ett barnboksprojekt.
Tror du att ditt fortsatta skrivande kommer att påverkas av att ha skrivit barnböcker?
Ja, det tror jag! Både av att ha skrivit PAX och tv-seriemanus har jag blivit mycket mer medveten om dramaturgi. Jag tror att jag kommer bli ännu mer driven i mitt skrivande och ta med mig en större lätthet i språket och berättandet.
Ingela, du har ju tidigare arbetat som lärare och forskat om barns läsning. Har det varit till hjälp för att skriva PAX-serien?
Absolut! Jag har nytta av allt jag har gjort innan. Som lärare är jag van att vara bland elever i den åldersgruppen och vet hur de tänker och vad de gillar. Sedan vet jag också hur man ska tänka med språket även för de som inte är så vana vid att läsa. Det är viktigt att det inte är några hål i texten så att man håller läsaren i handen. Intrigen och karaktärerna i PAX är väldigt komplexa och även om man inte är en så van läsare är man smart. Vi måste tänka på språket så att det blir en lagom nivå. Vi vill också att böckerna ska vara trovärdiga och inte barnsliga.
 |
Jag tillsammans med Ingela Korsell och Åsa Larsson på Mariefreds julmarknad i december 2016. |
Vad tar du med dig efter att ha skrivit PAX?
Att våga sticka ut och att våga lita på min magkänsla. Som författare har jag lärt mig mer om dramaturgi, det är Åsas styrka. Min styrka har varit språket och målgruppen.
Vad har varit det bästa med att skriva PAX-serien?
Ingela: Det bästa har varit att få hitta på en egen värld. PAX-världen är fantastisk att vara i! Sedan har det varit otroligt roligt att få jobba med Åsa, Henrik och förlaget. Bonnier Carlsen har verkligen förstått vad vi vill och det blev verkligen så bra som vi hoppats på.
Åsa: Det har varit att vi lyckades med det vi ville, nämligen att få massor av barn som inte trodde att böcker var något för dem att älska att läsa. Den enda vägen till läsningen är just genom att läsa.
Vad ska ni göra nu när ni är klara med PAX-serien?
Ingela: Det är lite hemligt än så länge! Men jag ska fortsätta skriva om nordisk folktro. Jag pratar mycket om nordiska väsen när jag är ute i skolor och berättar ofta om varför man trodde på olika saker. Nu håller jag på med research och tar reda på mer om nordisk det.
Åsa: Nu ska jag skriva den sjätte kriminalromanen om Rebecka Martinsson som är min deckarserie. Sedan ska jag skriva manus för tv-serier och låttexter faktiskt. Om man vill skriva tror jag att man ska försöka skriva olika saker.
