lördag 19 november 2016

Augustpriset 2016: Ormbunkslandet - Recension

Ormbunkslandet är en ungdomsroman skriven av Elin Bengtsson. Den är en av de nominerade böckerna till Augustprisets kategori Årets svenska barn- och ungdomsbok. Boken är utgiven av Natur & kultur och hittas på Adlibris eller Bokus.

Den här boken handlar om Margit som har hoppat av gymnasiet och stuckit till Malmö efter att hennes bror Mika plötsligt försvann ut hennes liv. Hennes älskade bror som hon stått så nära hela sitt liv, för nära för många, bara lämnade henne en dag för att göra sin värnplikt. Nu är Margit i Malmö och vet inte vad hon ska ta sig till. I boken får man följa hennes liv i Malmö där hon träffar på nya, spännande personer, men man får även läsa om hennes uppväxt tillsammans med Mika.

Juryns motivering till nomineringen:
Margit och Mika är ett. Intimt sammansvetsade, älskande. Men de är också syskon, och medvetna om att deras kärlek inte är accepterad. Så Mika bryter upp, och övergiven reser Margit till Malmö, möter nya människor och engagerar sig politiskt. Men Mika finns kvar närmast hjärtat. Elin Bengtssons ungdomsroman handlar om det kanske allra mest förbjudna: incest. Med ett poetiskt och symbolmättat språk vidgar och utmanar hon synen på sexualitet och vilken kärlek som får och inte får finnas.

När jag skulle börja läsa den här boken hade jag inte så höga förväntningar, varför vet jag inte egentligen. Men jag var helt enkelt inte jättesugen på att läsa den och jag tänkte att den säkert skulle vara helt okej. Men jag tyckte verkligen om den, jag gillade historian, sättet den var skriven på och karaktärerna. Det var ingen bok jag blev helt fast i, men jag tycker absolut att den var bra och en läsvärd bok.

Boken börjar när Mika har lämnat Margit och i början vet man inte så mycket om deras relation. Jag ställde mig frågan varför den inte var skriven så att man fick läsa om deras relation, upplevelser och svårigheter tillsammans eller att boken handlar om när de två kommer underfund med att de är kära i varandra. Men jag tyckte att det var en väldigt bra handling. Man fick samtidigt läsa om Margits nya liv i Malmö där hon möter Ina och Paco och om hennes uppväxt och olika upplevelser hon hade som liten. Det gillade jag väldigt mycket för så fick man liksom veta bakgrunden till det hela. Det gjorde också att det hela tiden var spännande att läsa, för man fick alltid vet något nytt. Boken var aldrig långdragen och den var skriven i korta "kapitel" eller vad man nu ska säga. Det gjorde att det gick väldigt snabbt att läsa och att man kom vidare i boken snabbt. Ibland kunde boken dock vara lite svår att förstå, jag tyckte att den var något luddigt skriven.

Jag tycker om bokens titel Ormbunkslandet, det låter fint tycker jag. Dock förstod jag inte förrän efter jag hade läst boken att ormbunkslandet var en fantasivärld som Margit och Mika skapade tillsammans. Även bokens omslag är väldigt fint och passar ihop med bokens titel väldigt bra!

Karaktärerna i boken tyckte jag var riktigt roliga att läsa om, de var väldigt coola och bra beskrivna. Det kändes verkligen som att man fick lära känna dem! Mest gillade jag Ina, hon var cool tyckte jag! Men jag tyckte inte om Margit och Mikas föräldrar, i synnerhet inte mamman. Hon verkade inte så snäll mot Margit och lät inte henne göra vissa saker bara för att det var för "killigt". Men det märktes i boken att hon ville att de Margit och Mika skulle vara med andra än bara varandra och det kan jag förstå.

Två av de stora grejerna i den här boken är att Margit tänker på Mika, han har helt enkelt satt ett stort spår i henne, och att hon attraheras av Ina, en av hennes nya kompisar i Malmö. Jag tycker att boken är väldigt fint skriven och vill gärna dela med mig av ett citat ur boken som beskriver det här väldigt bra:
"Inas korpröda hår ringlar ut över mitt knä. Mitt hjärta slår lite hårdare när jag låter en slinga glida mellan fingrarna. "Undrar hur lång tid det skulle ta för mig att skaffa så här långt?"... Jag vill inte alls ha långt hår egentligen. Det skulle bara vara skönt att kunna göra mitt ansikte till ett annat. För att inte få syn på mig själv i badrumsspegeln och direkt tänka på Mika. Bli någon annan, någon som ingen skulle känna igen som ena halvan av Mika och Margit. Någon historielös."

Sammanfattningsvist tyckte jag om den här boken, inte så mycket att jag älskade den, men den var bra! I synnerhet gillar jag sättet den är skriven på, det är väldigt fint och lite poetiskt. Därför ger jag Ormbunkslandet 4 av 5 ugglor.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar