Intervju med Anna Ahlund

Anna Ahlund är aktuell med sin debutroman Du, bara på Rabèn & Sjögren. I den här intervjun berättar hon om boken, sitt skrivande, att vara uppmärksam på småsaker och sin kommande bok.

Du är aktuell med boken Du, bara. Berätta vad boken handlar om för någon som inte läst den. 

Du, bara handlar om sextonåriga John som blir kär i Frank, killen som Johns storasyrra Caroline försöker bli ihop med. Känslorna verkar vara besvarade, men det är inte så lätt att få saker att funka som John hade hoppats, eftersom en tidigare relation spökar för Frank och gör saker svåra för honom. Boken handlar om John och Franks kärlekshistoria, men också mycket om John och hans bästis Elli, om Johns relation till sin syster, och om att kämpa för det man vill och att våga bli den man vill vara. Den handlar också om en pappershandel, ett båthus, en kyrkogård, Nick Drake, tusen papperstranor, Räddaren i nöden och stora mörkröda trädgårdsrosor. Men allra mest handlar den om kärleken som gör som den vill och inte går att styra.

Hur ser en vanlig dag när du arbetar med en bok ut? 

Varje kväll brukar jag skicka ett mail till mig själv med det jag skrivit under dagen, så direkt när jag vaknar på morgonen brukar jag läsa igenom gårdagens text innan jag går upp, för att komma igång i tankarna. Efter det tar jag en dusch, och då brukar jag få idéer runt hur jag kan utveckla texten för att göra den bättre. Efter det parkerar jag mig vid köksbordet, det är mitt favoritställe att skriva på. Ofta kan jag sitta där precis hela dagen, och dricka tekopp efter tekopp medan jag jobbar med texten. Då och då tar jag pauser för att maila lite med bokförlaget eller prata med någon av mina skrivarkompisar på nätet eller sträcka på mig, men annars sitter jag allra helst vid köksbordet hela dagen. 

Vilket är ditt bästa skrivtips om man vill skriva lika verklighetstroget som i din bok? 

Jag tänker att det inte behöver vara så stora gester i en historia för att den ska bli intressant. En del lockas av att skriva om folk som räddar världen eller jättestora saker som händer, men för mig har det lilla universumet alltid varit mer spännande. Det som händer inuti en människa när hen blir kär, eller vänskapsrelationer eller små saker i vardagen som gör varje persons liv unikt. Jag är väldigt svag för detaljer, att tänka ut hur olika karaktärer rör händerna medan de pratar eller hur de håller i sin kopp eller vad de tycker om för musik eller böcker. Om man vill öva på att skriva verklighetstroget är mitt tips att bli uppmärksam på småsaker man själv och andra gör. När jag skriver det här sitter jag till exempel på knä på min köksstol. Jag har druckit ur hela min tekopp utom den sista klunken som har blivit kall. Jag har tänkt en lång stund att jag borde hämta en tröja, men jag gör det inte. Precis såna små detaljer tycker jag om att skriva in, för det är sånt som gör karaktärer levande. Så mitt tips är att göra sig uppmärksam på sånt och sen försöka lägga in den typen av saker i texten.

 

Hur kommer det sig att du skriver så mycket om sex och hångel? 

Haha! Jag tycker att sex och hångel är jättekul att skriva! Hur några rör sig eller känner i den typen av scener säger så mycket om dem och deras relation. Jag tycker att det är något spännande i att få komma riktigt nära och vara med i känslan. I många kärleksböcker jag läst får man som läsare vara med och känna starka känslor när någon blir kär, men sen klipps det till ett ”och sen hånglade vi hela eftermiddagen” innan det kommer ett nytt kapitel med något helt annat. Då blir jag alltid besviken, för jag vill vara med i de här scenerna och känna det som karaktärerna känner. Om de är jättekära och dras mot varandra som magneter vill jag också känna den dragningen, och jag vill också känna hur det känns för dem att äntligen få ta i varandra. Om en författare bara berättar ATT någon haft sex utan att visa hur det kändes känner jag inte att jag bryr mig riktigt, eftersom JAG inte fått känna det. Om jag får känna det huvudpersonen känner får jag ju vara med i kärlekshistorien på riktigt på ett annat sätt, vilket jag tycker passar den typen av historier, som ju vill att vi ska känna något.

Vilka böcker som inspirerar dig vill du tipsa om? 

Min favoritförfattare är Selma Lagerlöf, hon har ett otroligt vackert språk och skildrar längtan och kärlek på ett underbart sätt. En herrgårdssägen av henne är min favoritbok, den handlar om hur kärleken är som en stark, nästan gudomlig kraft, som räddar två människor och hjälper dem att rädda varandra. En annan bok jag tycker mycket om är Jag ger dig solen av Jandy Nelson, hon är en mästare på att skriva så att det bara inte går att sluta läsa, det inspirerar mig mycket. Jag inspireras också av David Levithans böcker, han har en lätthet i språket som jag älskar, och han har också mycket babbeldialoger som jag tycker om att både läsa och skriva själv.

Vilken karaktär i vilken bok skulle du vilja bli kompis med? 

Jag skulle vilja bli kompis med Noah i Ibland bara måste man av David Levithan. Han är en helt underbar karaktär, och jag tror att vi skulle ha roligt ihop. Han har till exempel en hemlig gång från sitt rum till ett gömt vindsrum där han lyssnar på jazz och målar det han hör. Låter inte det fantastiskt?

Har du en ny bok på gång? Vad kommer den att handla om och när kommer den ut? 

Ja! Den heter Saker ingen ser och kommer ut i maj 2017. Den utspelar sig under ett år och handlar om sex personer som går på gymnasiet. Varje månad är en novell där vi får följa någon av de här personerna, och se hur deras liv vävs in i varandra. Den handlar om att blanda färg, att vara ensam och att inte vara det, gamla och nya relationer, en Håkan Hellström-affisch, stämningen i en tom skolaula, små lappar med Karin Boye-citat, vindsfynd och en vildhjärnas nyårslöfte. Jag tror att den som gillade Du, bara kommer att tycka om Saker ingen ser också.

Tack så jättemycket Anna för att du ville vara med i intervjun! Du inspirerar mig! Nu får vi vänta och längta efter din nästa bok!