tisdag 18 september 2018

Sommarboksfesten

Under sommaren på Eskilstuna stadsbibliotek pågår något som kallas för Sommarboken. Det innebär att alla barn som vill får läsa en bok under sommaren och sedan tipsa om den och få en bok som present. Sommarboken har funnits sedan jag var liten och för mig är det en fin sak från när jag var yngre att gå till biblioteket och hämta ett Sommarboken-häfte och låna böcker att läsa under sommarlovet. Tidigare har det varit att man ska läsa fem stycken böcker, men i år behövde man bara läsa en. Under hela sommarlovet har Eskilstuna stadsbibliotek också haft sommarboksträffar med olika teman. Då har man fått komma till biblioteket och fått boktips samt delta i olika aktiviteter som hör till temat. På en av sommarboksträffarna var jag där och tipsade om böcker. Hela Sommarboken avslutades med en sommarboksfest som ägde rum på biblioteket den andra september. 

Det var söndag och egentligen var biblioteket stängt när alla barn som deltagit i Sommarboken fick komma på fest. Författaren Petrus Dahlin var på besök, han har bland annat skrivit böckerna om Kalle Skavank och Skogens systrar. Barnen fick lyssna på honom när han berättade om sina böcker och hur man kan tänka om man vill skriva en bra berättelse. Han berättade bland annat om hur han kom på karaktären Kalle Skavank. Han ville ha en huvudkaraktär som hade någon liten skada eller problem och därför har Kalle blivit av med sin fot och har en protes. Men det gör inget, han är jättebra på att lösa brott ändå. Smeknamnet Skavank kommer från det, att han har en liten skavank kan man säga. Och när Petrus skulle hitta ett bra namn som passade ihop med det tyckte han att Kalle blev perfekt. 

Petrus Dahlin pratade också om hur man gör en berättelse spännande och rolig. Som ett exempel lånade han ett av barnen i publikens namn och hittade på en berättelse om när han skulle åka och bada med sina kompisar. Fem minuter innan den enda bussen hem skulle gå ville den här killen bada igen så han gjorde det och sprang sedan upp och hann med bussen. Det var ju inget speciellt spännande med den där historien, sa Petrus Dahlin. Men om vi kryddar den lite och gör så att den här killen tappar badbyxorna när han hoppar i vattnet. Hur ska han då göra för att ta sig upp till bussen utan att visa sig naken? Direkt blir berättelsen mycket mer spännande när man lägger till ett problem. 



När Petrus Dahlin hade pratat klart fick alla en bok av honom som han signerade till dem sedan fortsatte festen på biblioteket med tipspromenad, fika, clowner och pyssel. Jag tycker att det är så roligt att såna här roliga saker ordnas för barn på biblioteken! Kolla upp vad ditt bibliotek anordnar i höst! 

söndag 16 september 2018

Vinnaren i PAX-quizet

Sedan första september har jag haft PAX-tema här på bloggen för att ladda upp inför boksläppet av Draugen. Jag har publicerat en intervju med författarna, flera gästinlägg, ett inlägg om boksläppet och nu senast en recension på Draugen. Det känns lite tomt att det är slut nu, men det ska ändå bli roligt att komma tillbaka till de vanliga blogginläggen. Jag hoppas att ni har tyckt om PAX-temat, ni får gärna lämna en kommentar och berätta vad ni tyckte! 

Under PAX-temat har jag också haft ett PAX-quiz och i det här inlägget tänkte jag berätta de rätta svaren på frågorna och också berätta vem som vunnit. Första frågan hade de flesta koll på, huset där Alrik och Viggo bor kallas för Mäster skräddares gård. Visste ni att Åsa Larsson som är en av författarna till böckerna bor där i verkligheten? Andra frågan var lite svårare, där undrade jag i vilken bok som Alrik och Viggo använder sig av besvärjelsen: “Fram det som icke synas, icke höras. Kom nu till din rätta hamn. Lugn som barn i moderns famn.” Rätt svar var Grimmen, de använder den för att göra gleipnerepet. Ingela Korsells hund heter Trassel, vilket var nästa fråga. Sedan undrade jag vilken serie som Henrik Jonsson inte illustrerat och rätt svar var Kalle Anka. Åsa Larsson har tidigare skrivit deckare, det kunde de flesta. Nu ska det bli spännande att se vad hon väljer att skriva framöver. I fråga 6 undrade jag vad Andres och Laylah heter i efternamn och rätt svar var Nygren. Sedan frågade jag vad som inte behövs till ett gleipnerrep och rätt svar är doften av soluppgången. Estrid och Magnar jobbar som trädgårdsmästare vilket jag frågade om sedan. I nästa fråga var rätt svar att Iris kommer från Tyskland och Gloria Ackermand är hennes syster. I den sista frågan undrade jag vilket yrke Margareta Melander har och rätt svar är skolsköterska. 

Det var många som var med och tävlade i quizet men endast tre stycke hade alla rätt. Av de tre har jag nu lottat en vinnare och vinnaren är Deja Eneling! Grattis! Jag kommer att kontakta dig så ska du få ett fint PAX-pris!

torsdag 13 september 2018

PAX Draugen

Draugen är den tionde och avslutande boken i PAX-serien av Ingela Korsell, Åsa Larsson och Henrik Jonsson. Boken är utgiven av Bonnier Carlsen och hittas på Adlibris och Bokus

"Tiden pulsar, mörkret vandrar in - för sista gången."

Alrik och Viggo ska snart flytta från Mariefred. De blev upptäckta när de gjorde inbrott i skolan för att rädda Iris från Svarthäxan. Det värsta är att de inte kommer att få bo tillsammans. Alrik ska till ett ungdomshem och Viggo till en annan fosterfamilj. Men vem ska beskydda freden i Mariefred när korpbröderna flyttar från stan? Svarthäxan kanske hinner lösa gåtan före dem och kommer in i biblioteket. Innan det är för sent måste Alrik och Viggo lösa gåtan och hitta kodnyckeln. Slutet är nära och inget blir längre som förut. 

Nu finns den äntligen, Draugen! Jag fick testläsa den innan den var utgiven men har nu läst den igen och planerar också att lyssna när den kommer ut som ljudbok! Som ni alla vet älskar jag PAX och tycker att det är den bästa bokserien som någonsin skrivits, det är knappt så jag har ord för att beskriva hur mycket jag tycker om böckerna. Draugen äringet undantag. Den är otroligt välskriven och knyter ihop säcken på bästa möjliga sätt. Precis som alla de andra PAX-böckerna är den rolig, hjärtknipande, läskig och spännande. Boken har ett högt tempo och en perfekt blandning mellan verklighet och övernaturligheter. Det är det som gör PAX så bra! 

Draugen är den sorgligaste boken i serien. Jag fick tårar i ögonen flera gånger under läsningen och i slutet grät jag floder. Det är så fint och så sorgligt, både att lämna PAX men också själva handlingen. Men jag har skrattat också. Trots den tunga, läskiga och spännande handlingen finns det humor. Jag älskar sättet Alrik och Viggo pratar på, deras förkortningar och hur de retas med varandra. Det är tråkigt att det här är sista boken. Jag har verkligen fäst mig vid Alrik, Viggo, Iris, Estrid, Magnar, Anders och Laylah. Ingela, Åsa och Henrik har verkligen lyckats skapa fantastiska karaktärer och en fantastisk bokserie! Tänk hur många barn de fått börja läsa genom PAX. 

Jag måste också slå ett slag för Henrik Jonssons illustrationer i böckerna! De är otroliga! I Draugen gillar jag verkligen bilden då Alrik och Viggo ligger i sin säng och är ledsna för att de måste flytta ifrån varandra. Henrik är duktig både på att fånga de actionfyllda scenerna men också de känslofyllda. 

Att läsa Draugen var speciellt, man känner verkligen att det här är slutet. Men PAX slutar aldrig överraska eller beröra. Jag kommer återkomma många gånger till PAX och jag är säker på att jag kommer gilla böckerna lika mycket varje gång. Avslutet var så fint och sorgligt och det var inte alls så jag trodde att det skulle sluta med det kunde inte ha slutat på något annat sätt. Draugen får såklart 5 av 5 ugglor, eller kanske allra helst 10 av 5 ugglor. PAX är verkligen den bästa bokserien jag någonsin läst! Tack Åsa, Ingela och Henrik för en fantastisk bokserie och tack för att jag har fått följa den här resan. Pax mitt hjärta. Pax. 

söndag 9 september 2018

Det allra sista PAX-boksläppet



Helgens stora händelse för mig var boksläppet av den sista PAX-boken Draugen som ägde rum på Gripsholms slott i Mariefred igår. Jag åkte till Mariefred på morgonen och det var alldeles lugnt och folktomt utanför Gripsholms slott när jag kom dit (något det snart skulle bli ändring på). Jag skulle vara med och hjälpa till på boksläppet och inne på borggården träffade jag alla de andra glada som var med under dagen. Klockan tio öppnades portarna och under hela dagen vällde det in PAX-läsare. Det var en kö runt hela slottet som aldrig verkade ta slut. Alla ville ha sina böcker signerade av Ingela, Åsa och Henrik. Jag stod och sålde böcker och delade ut PAX-tygkassar. Det var verkligen fullt ös hela tiden, men väldigt roligt! Alla var så glada och det var en sådan härlig stämning. Extra roligt var det att träffa dem som kom utklädda och det märktes verkligen hur taggade de var på att läsa Draugen. Att träffa människor som är lika lyriska över PAX som jag är var roligt. Och att verkligen se hur både barn och föräldrar är engagerade är fantastiskt. PAX-älskare hade åkt från hel landet, Finland och Estland för att få vara med under dagen och de var utklädda till bjäror, mylingar, Hej-Henry, Träslöjds-Thomas, Impar, Alrik, Viggo och Iris.






Bild lånad av Jenny Helldahl.


Under dagen pågick många olika aktiviteter. Runt om på den fantastiskt fina borggården kunde man göra många roliga saker. I Teatervalvet fanns en utställning med Henrik Jonssons fantastiska illustrationer. Bilderna gjorde sig väldigt bra till den fina miljön på slottet. I Gripsholmsvalvet visade Hagby film sina PAX-filmer. Under dagen kunde man också gå på en guidad visning i slottsfogdens bostad som har en viktig roll i Draugen, göra PAX-pins och ta PAX-bilder i ett fotobås. Dessutom återlanserades PAX-ljudvandringen med en ny anhalt kopplat till Draugen. Det var verkligen en rolig dag med mycket att göra. Stor eloge till Bonnier Carlsen-gänget och de andra som hade ordnat så bra med allting!



Som sagt stod jag och sålde böcker hela dagen men jag hann ta en liten lunchrast utanför slottet. Då var det fint väder och det var skönt att ta det lugnt en liten stund. När jag kom in under tak igen och fortsatte jobba såg jag hur det blev mörkare och mörkare utanför och snart vräkte regnet ner. Det var ett skyfall utan dess like och åskan dundrade nära. Utanför slottet stod det hundratals barn och föräldrar i regnet, haglet och åskan, riktigt tappra var dem. För en stund gjorde åskan att strömmen gick där vi höll till och det blev alldeles mörkt. Såhär skriver Jenny Helldahl från Bonnier Carlsen på Facebook: "Tack ondskan i Mariefred, som uppenbarade sig i form av ett åskväder från klar himmel och slog ned i slottsspiran. Var det i ett sista dödsryck eller i triumf..? Den som läser får se." Tycker hon beskriver känslan så bra. Det var en stämning som verkligen passade till PAX-dagen. Jag tycker dock synd om alla som fick stå och köa ute i regnet, många köade flera timmar för att få sina böcker signerade. 



Till slut tog kön faktiskt slut (tre timmar drog vi över tiden!) och de sista personerna i kön möttes av ett jubel. Det fanns tusen exemplar av Draugen på morgonen och när dagen var slut tror jag att sju böcker var allt som fanns kvar! Helt otroligt! Vi som jobbat under dagen samlades i Kronköket, åt lite plockmat och skålade för PAX. Eva Dahlin som är litterär chef på Bonnier Carlsen höll tal och hon sa något som stannade kvar hos mig. Hon sa att många säger att barn inte läser men det här visar faktisk att det finns många barn som gör det och PAX är en bokserie som faktiskt fått barn att börja läsa. Jag är så imponerad över bokserien PAX och så glad att jag har fått följa den här fantastiska resan. 



fredag 7 september 2018

PAX-gästblogg: Alvin Wedstedt

För att hylla PAX-bokserien av Åsa Larsson, Ingela Korsell och Henrik Jonsson har jag bett några olika personer att gästblogga om sin kärlek till böckerna under PAX-temat här på bloggen. Idag är det dags för det sista gästinlägget skrivet av Alvin Wedstedt. Stort tack till alla gästbloggare för så fina inlägg! Missa inte Alvin och Hagby films PAX-filmer på Youtube. Första gången jag kom i kontakt med Pax-böckerna var för ungefär 4 år sedan. Jag gick i 5an och vi läste böckerna i skolan inför ett kommande författarbesök med Ingela på stadsbiblioteket här i Eskilstuna. Vår lärare läste Nidstången högt för oss i helklass vartefter hon visade oss de fantastiska svartvita bilderna. Boken var något alldeles annorlunda mot vad jag läst tidigare.
Alvin och Ludvig från Hagby film tillsammans med
Åsa Larsson och Ingela Korsell. 

Det som jag la märke till mest var att den hade en mörkare och läskigare ton vilket verkligen tilltalade mig och var en stor anledning till att jag snöade in på just skräck.

I samma stund som jag läste, eller i det här fallet hörde, om hur Alrik och Viggo blev inlåsta i det magiska biblioteket och tvingas kämpa mot Edimun så var jag fast. Jag såg karaktärerna och miljön så tydligt framför mig, upplevde det hela som om jag var med dem i biblioteket kämpandes mot Edimun.

Genast kände jag att jag på något sett var tvungen att tolka det både för min egen skull och i hopp om att andra skulle få chansen att uppleva det på samma sätt som jag gjort. Då kunde jag inte ana hur stor betydelse och del av mitt liv Pax skulle komma att ta de kommande åren.

Jag slukade Grimmen och kunde inte bärga mig tills boksläppet för nästa bok i serien, jag hade blivit Pax-frälst. I väntan valde jag att fortsatta tolka böckerna vilket jag har fortsatt att göra sen dess och jag har under min resa lärt mig så fantastiskt mycket och utvecklats på både det artistiska planet som filmare och inte minst som person.

Nu när serien är slut så kommer det att kännas väldigt tomt med vetskapen att jag inte har ytterligare ett boksläpp se fram emot under nästa år igen. Samtidigt känns det skönt att historien får ett värdigt och otroligt avslut i en tid där många berättelser inte riktigt vet när de ska ta farväl och själlösa uppföljare fortsätter att pumpas ut.

Jag älskar verkligen alla karaktärer så himla mycket, alla är så otroligt fantastiska på sina egna sätt med både styrkor och svagheter och det smärtar att tvingas ta farväl av dem. När jag ser tillbaka på resan är jag tacksam för att ha fått ha tagit del av den och sett hur de utvecklats som karaktärer i takt med mig själv.

Efter de gångna åren kan jag säga att jag är lyckligt lottad som fått chansen att vara en del utav den här historien och fått följa och samtidigt tolka den de senaste åren, vilket såhär i efterhand känns som ett enda stort lyckligt sammanträffande.

torsdag 6 september 2018

PAX-gästblogg: Susanne Hörnell

För att hylla PAX-bokserien av Åsa Larsson, Ingela Korsell och Henrik Jonsson har jag bett några olika personer att gästblogga om sin kärlek till böckerna under PAX-temat här på bloggen. Idag är det dags för Susanne Hörnell. 

Jag är en PAX-älskande 56-åring. Fick veta om böckerna för första gången när jag och en av författarna, Åsa Larsson, var med på samma resa till Assissi hösten 2015. Laddade omedelbart ner de fem böcker så då kommit i serien och lyssnade på dem i rask takt under resan. Älskade PAX-böckerna från första början. Har också haft förmånen att få hjälpa till vid några PAX-boksläpp och vid ett arrangemang för PAX-läsarklasser.
Böckerna är spännande, välskrivna, realistiska, fantasifulla och ger läslusta. En fantastisk blandning av nutida miljöer, händelser, problem, glädjeämnen.... och spännande, läskiga fantasyvarelser från vår nordiska folktro.
Jag är extra förtjust i hur det påverkar det mörka och ondskefulla när människorna i Mariefred inte håller sams. Att freden(pax) i Mariefred är grundläggande. Och hur människor så lätt dras med i anklagelser och beskyllningar mot det ”okända”, i detta fall de två nya fosterhemsbarnen. Jag tycker också om hur allt det otäcka som händer står i kontrast mot det idylliska, vackra Mariefred. 
Det är mycket trovärdiga karaktärer som befolkar PAX-böckerna. Jag tycker om så många av dem så jag har svårt att välja en favorit. Älskar tonåriga Iris med sin hårda, tuffa yta men mer sammansatta insida av mod, längtan, tuffhet, ilska, omsorg och kunnighet. Men är också väldigt förtjust i Alrik som är så glad över att få bo med människor som är kärleksfulla, förstående och som även kan överta en del av hans tunga ansvar för lillebror Viggo. Hans längtan efter att vara en helt vanlig kille. Hans mod ”att våga fast man är rädd” Hans kärlek till lillebror och till hundar. Så finns Viggo som är orädd, tanklös, klåfingrig, härlig, fantasifull mm Men det är inte bara de yngre jag är förtjust i. Jag blir också förälskad i det äldre syskonparet Magnar och Estrid. Älskar relationerna och samarbetet mellan dem och barnen. Icke att förglömma Hej-Henry, Estrid och Magnars bror. Denna hej-glada oppfinnar-jocke med glasöga och flakmoppe. Så har vi de underbara fosterföräldrarna Anders och Laylah som inte är perfekta, men kärleksfulla och väldigt vettiga vuxna. Ja, listan av favoriter kan göras lång. Jag gillar nog allra mest kombinationen av alla som förekommer. Även många som har ”mindre roller” i böckerna. Men MÅSTE jag välja bara EN favorit så blir det nog ändå Iris. Truliga, egentligen underbara tonåringar är favoriter. Och Iris är en sån där tjej jag skulle vilja hänga med, lyssna på, lära mig av, visa hur bra hon är och krama om (så mycket jag skulle få för henne).
Har lika svårt att välja en favoritbok. Många har Mylingen som sin favorit, och jag förstår det. Men det finns så mycket i de andra böckerna jag tycker så mycket om också. Egentligen så är ju alla tio böckerna en enda bok som är uppdelad i tio delar för läsarnas skull. Så min favorit är PAX-serien helt enkelt.😉

Förutom att Ingela Korsell och Åsa Larsson skrivit så bra böcker är de illustrerade på ett lysande sätt av Henrik Jonsson. Och inlästa på ett fantastiskt sätt av Morgan Alling. Mitt heta tips är att både läsa och lyssna på böckerna. Och lyssnar du bara ska du se till att köpa eller låna böckerna för att även kunna se illustrationerna.
Nu när tionde och sista delen i serien kommer ut har jag dubbla känslor. Dels ska det bli fantastiskt att få veta hur det slutar, eller med andra ord läsa färdigt ”boken (den tiodelade)”. Dels är det förfärligt tråkigt att det är slut på den fantastiska serien. Vad ska jag nu längta efter och se fram emot? Men framförallt ska det bli en glädjefest när Draugen släpps. 

Jag är så otroligt glad för PAX-böckerna. Önskar alla att få läsa dem. Tycker de passar barn i mellanstadieåldern,  ungdomar och vuxna i alla åldrar.
PAX önskar Suss

tisdag 4 september 2018

PAX-gästblogg: Lillabus läser

För att hylla PAX-bokserien av Åsa Larsson, Ingela Korsell och Henrik Jonsson har jag bett några olika personer att gästblogga om sin kärlek till böckerna under PAX-temat här på bloggen. Idag är det dags för Katharina och Leo Törnqvist från den fina bloggen Lillabus läser

Hej, jag heter Katharina och har bloggen Lillabus läser tillsammans med Leo.

I mitten av september 2014 släpptes Nidstången och Grimmen och vi var därmed fast i Paxserien av fler skäl än bara att serien var så spännande. Dels så utspelar sig denna nya bokserie i urban fantasystil, här i vår stad Mariefred. Vi bor ju här och Leo går i skolan här och vid den här tiden så jobbade jag på biblioteket i Mariefred. Denna lilla stad var vårt liv och nu skulle det fyllas med nordiska väsen i flera år framöver. Både Ingela och Åsa bodde och arbetade här så de visste ju massor om staden. De två skolorna i Mariefred blev helt uppslukade av denna serie och det bildades ”Pax-klasser”, varvid Leo gick i den ena. Dessa klasser har samarbetat med författarna och gett feedback på storyn och i gengäld har de fått gå på bok-släpp och ätit tårta uppe vid kyrkoruinen. Jamen ni hör, vi har levt Pax. Vi har smygit mitt i natten uppe vid kyrkoruinen för att få en glimt av Grimmen. Vi älskar Pax, och nu är det snart slut. Den sista delen, Draugen, släpps med dunder och brak och sedan…. Vad händer sedan?

Leo från Lillabus läser tillsammans med Henrik Jonsson
och Ingela Korsell.
Vi kommer med all sannolikhet faktiskt att överleva slutet också. För nu finns hela serien klar för så många barn att uppleva. Alla dessa småsyskon som hela tiden har fått höra att de är för små, att Pax är läskigt på riktigt, och att man får mardrömmar om man läser om mylingar. Nu är det deras tid att ta sig an Pax. Kanske kommer storasyskonen vilja läsa om hela serien, och har de små syskonen tur så kanske de äldre läser högt för dem. Under täcket… sent på natten och med långsamma läskiga röster. Det häftigaste med hela paxifieringen är hur dessa böcker har fått så många barn att VILJA läsa mer och hur denna serie lockar barn som tidigare inte alls har varit särskilt sugna på att läsa. Nu har de läst klart Pax och då öppnar sig en värld av nya bokserier att ta sig an. Holly Blacks och Cassandra Clares bokserie Magisterium är en serie fantasyromaner som passar utmärkt att kasta sig in i efter Pax. Eller Elin Säfströms serie om Tilda där första boken heter En väktares bekännelser.

Så nej, jag ser det inte som ett slut, utan mer som en kick off på en nystart för att kunna visa unga läsare nya bokserier och kunna förmedla upplevelsen i att ta del av berättelser som fullkomligt fängslar dig som läsare. Där man blir glad, arg och gråter så man skakar och det enda man vill är att läsa vidare.

Vi vill tacka Henrik, Ingela och Åsa för att ni har skapat Pax och därmed gett så många barn chansen att upptäcka hur bra det faktiskt kan vara att läsa en bok. Att läsning av böcker är att delta i äventyr och få lära känna andra världar, människor och väsen. Att få ge sig in så djupt i berättelser att man till och med får ta del av andras tankar. Att få lära känna folk som inte ens finns, och ta del av deras liv i städer som både finns och inte finns. Att hamna mellan olika världar och bara vilja ha mer. Tack för att ni fick tiden att pulsa och mörkret att vandra in. 

Katharina och Leo, Lillabus läser

måndag 3 september 2018

PAX-gästblogg: Elvira Niemi från Världarna jag lever i

För att hylla PAX-bokserien av Åsa Larsson, Ingela Korsell och Henrik Jonsson har jag bett några olika personer att gästblogga om sin kärlek till böckerna under PAX-temat här på bloggen. Först ut är Elvira Niemi från bloggen Världarna jag lever i

I juli frågade Agnes mig om jag ville delta med ett inlägg om PAX under hennes PAX-vecka inför släppet av Draugen - klart jag ville! ÄLSKAR nämligen den här serien trots att jag egentligen inte läser böcker _menade för mellanåldern_ längre - i och för sig har ju de där rutorna på Adlibris sist och slutligen inte särskilt stor skillnad, vilket PAX verkligen bevisar - det här är böcker för alla.

Ni som läser Agnes blogg behöver ju knappast någon introduktion till vad detta här - så jag kör bara på med min kärleksförklaring till denna serie!

För mig är det allra bästa med PAX relationen mellan Viggo och Alrik. Mitt hjärta blir alldeles varmt när jag läser om dem - deras interna skämt, hur de känner varann utan och innan och vet precis varför den andre beter sig på något sätt, hur de trots detta kan bli irriterade på varandra. Dessutom har jag nog inte läst särskilt många böcker med två brorsor i fokus, finns det? För skulle så väldigt gärna läsa fler böcker av det slaget.

Jag har nämligen fem fantastiska småbröder, och det är nog till stor del därför jag gillar att läsa om Alrik och Viggo så mycket - det känns så hemvant, liksom. Alrik och Viggo påminner om mina bröder på så många sätt och det om något tyder ju på att Åsa Larsson och Ingela Korsell verkligen har lyckats med sina karaktärer - trots alla monster som finns i PAX är dessa böcker fyllda av igenkänning och hör till de mest verklighetstrogna böcker jag läst. Däri ligger den verkliga magin med PAX för mig.

Sen slutar det ju verkligen inte med Viggo och Alrik - nej de är bara toppen av isberget för i den här serien vimlar det av personer en mött i verkligheten. Och personer en önskar en mött! (Och personer en verkligen hoppas slippa möta, för den delen.) Kompiskrånglet och relationskrånglet överlag känns också i hela mig för alltså: precis så här är det ju.

Efter att ha läst de första fyra böckerna 2015 skrev jag såhär:

“Det känns befriande att hjältarna inte är perfekta, att Alrik har kort stubin (men samtidigt älskar hundar) och Viggo lätt för att hamna i trubbel. Att de inte VILL vara tvungna att rädda världen men samtidigt vill visa att de duger. Det ÄR ju inte nytänkande med hjältar som inte är som alla andra, som känner sig utanför, rätt så ofta är det ju faktiskt just de som är utanför som brukar få världens tyngd på sina knotiga axlar. De brukar också sakna föräldrar och vilja visa att de duger (hej Harry Potter), ändå KÄNNS den här serien fräsch och modern. Och Alrik och Viggo känns så MÄNSKLIGA med sina talanger och brister. Jag tror pojkar och flickor i den "rätta" målgruppen enkelt kan ta till sig dem, ta till sig deras problem och känna att de INTE ÄR ENSAMMA. Den känslan är enligt mig det finaste en bok kan inge.”

Jag var frälst redan då, efter att ha slukat de fyra första böckerna. Det är också en grej med PAX: börjar du läsa kan du inte sluta. Det är så spännande och så roligt och ibland rätt skrämmande men ändå lyckas det vara mysigt mellan varven. Med Henrik Jonssons svinsnygga illustrationer till blir det här verkligen något utöver det vanliga.

Och nu är det bara en bok kvar. Jag vill verkligen inte inse att vi snart ska tvingas skiljas från gänget i Mariefred, men så är det tydligen. Jag har ingen aning om vad Draugen kommer föra med sig - mer än att de högst antagligen kommer bli ett episkt äventyr både känslo- och handlingsmässigt. Ingen med minsta dragning till fantasy och action ska missa dessa böcker! Lyllos alla er som ej läst än.

söndag 2 september 2018

PAX-quiz

För att ladda upp lite extra inför boksläppet av Draugen tänkte jag testa era PAX-kunskaper. Jag har satt ihop ett PAX-quiz som ni gärna får delta i. Det är elva frågor som på något sätt knyter an till PAX-bokserien och alla som är med och tävlar har chansen att vinna ett fint PAX-pris, tack till Bonnier Carlsen för att ni ställer upp med priset! Tävlingen avslutas 16/9. Må den som kan mest om PAX vinna!

Här är en länk till tävlingen.




Intervju med Åsa Larsson och Ingela Korsell

"När man läser en riktigt bra bok ska det vara som att kliva in i en värld som man inte vill lämna" säger Åsa Larsson när vi pratar om hur det känns att de är klara med PAX-serien nu. Hon menar att det blir ett sorgearbete även för henne att lämna karaktärerna och världen hon byggt upp tillsammans med Ingela Korsell och Henrik Jonsson. För mig har PAX-serien varit en serie jag vill återkomma till gång på gång för att jag älskar att befinna mig i böckernas fantastiska värld. Författartrion har skapat en serie som är till för alla oavsett vem du är. Den är lättillgänglig, spännande och har en perfekt blandning av allt! Just nu har jag PAX-tema här på bloggen för att ladda upp inför boksläppet av Draugen som är den sista boken i serien. Tack till Åsa, Ingela och Henrik för den här fantastiska bokserien, för att ni alltid uppmuntrat mig och för att jag fick prata med er om era tankar om att vara klara med bokserien, tiden ni skrivit böckerna och om framtiden. 

Vilka tre ord skulle ni använda för att beskriva tiden ni jobbat med PAX?
Ingela: Lust, magkänsla och stolthet. 

Åsa: Intensiv eftersom att det gått så fort och belönande eftersom vi har fått mycket kärlek tillbaka från barn. Men också lärorikt vilket jag inte hade väntat mig. Jag är yrkesförfattare och inte trodde att jag skulle lära mig så mycket om skrivande. 


Hur känns det att vara i mål med bokserien? Kommer ni att sakna PAX och alla karaktärer?
Ingela: Just nu är den första känslan lättnad och sedan en enorm stolthet. Vi har gjort det vi förutsattes att göra och det blev så bra som vi hade hoppats! Det är inte riktigt slut än, nu är det boksläpp och sedan är hela hösten ett stort race. Men det känns verkligen som att vi kommit ut ur en virvelvind! Såklart kommer jag att sakna karaktärerna. Det känns som att de är våra vänner och vi pratar om dem som att de finns. Men jag känner mig nöjd med avslutet. Det är ett slut som berör och som man kommer att komma ihåg. Det hade inte kunnat sluta på något annat vis. Samtidigt som jag kommer sakna karaktärerna känns det bra. Jag är redo att påbörja ett nytt kapitel!

Åsa: Ja, jag kommer definitivt att sakna karaktärerna! När jag har avslutat en bok tänker jag på karaktärerna jag har jobbat med som avlägsna släktingar. Det blir en typ av sorgearbete att lämna dels karaktärer men också lämna en värld som man har skapat. När man läser en riktigt bra bok ska det vara som en att kliva in i värld som man inte vill lämna och så är det ju för författaren också. Så det känns både roligt och lite sorgligt men jag är också lättad. Jag trodde att jag skulle hinna skriva min vuxenböcker vid sidan om, men det har jag inte alls gjort. 

Det har gått väldigt bra för PAX-serien och böckerna har lästs och älskats av många. Hade ni förväntat er att det skulle bli en så stor succé som det faktiskt blev? 
Ingela: Vi har fått ett helt fantastiskt mottagande, det kunde man ju inte veta innan. Men jag är så glad. Tänk om de två första böckerna hade floppat, då hade det inte varit så kul att skriva åtta böcker till. Men vi bara körde och gjorde det vi trodde på! Jag hade hoppats att det skulle gå bra för bokserien men jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle gå så bra. Våran tanke var att bjuda in alla i PAX-världen och alla skulle gilla den världen lika mycket som vi. Men det gäller att inte tänka så mycket, utan göra det man tror på - då blir det bäst!

Åsa: Jag hade inte förväntat mig det. Min inställning är att jag gör så gott jag kan och det som händer händer. Men jag blev inte jätteöverraskad att det gick så bra. När vi började prata om PAX och skriva serien så visste jag någonstans att det var bra. Det är en speciell läsarkärlek av barn som läser och av föräldrar, lärare och bibliotekarier som är överlyckliga för att läsovilliga barn läser. Att möta den glädjen och kärleken var jag inte förberedd på. 
Jag tillsammans med Åsa Larsson, Henrik Jonsson och
Ingela Korsell på boksläppet av Näcken i april 2016. 
Ingela, jag vet att ni har använt er av provläsarklasser när ni skrivit PAX. På vilket sätt har det varit till hjälp när ni har skrivit bokserien? 
Det är jättebra att höra vad läsarna tycker och jag har fått många nya idéer av vad eleverna tänker om karaktärerna. De har uttryckt olika önskemål som vi har följt. De är målgruppen och de bästa läsarna. Deras hjälp har varit ovärderlig och de vet nog inte själva hur mycket de har hjälpt oss. Genom dem förstår vi vad de har förstått och vad som är oklart till exempel. 

Kommer du att fortsätta vara ute i skolor nu när serien är avslutad? 
Ja, hela hösten och våren kommer jag att vara ute och prata. Nu kör jag in i kaklet med det här! Det är en viktig del av författarskapet och ger också mig mycket. 

Åsa, du har ju skrivit för vuxna tidigare. Vad har skillnaden varit att skriva för barn istället för vuxna?
Många författare säger att det egenligen inte är en sådan stor skillnad. Men skillnaden i det här projektet har varit att vi har haft vissa saker att förhålla oss till. Till exempel att varje bok inte får bli för tjock och att språket måste vara enkelt eftersom att vi ha velat skriva böckerna på ett inkluderande sätt. Att ha en läsare som inte bara är lik mig själv har varit den största skillnaden. 

Vill du fortsätta skriva för barn framöver?
Jag kommer definitivt göra fler barnböcker, det är jag helt säker på. Just nu vill jag skriva för vuxna under en period och skriva tv-serier. Men jag har idéer och jag tror att jag vet vad jag vill skriva nästa gång jag ger mig in på ett barnboksprojekt.

Tror du att ditt fortsatta skrivande kommer att påverkas av att ha skrivit barnböcker?
Ja, det tror jag! Både av att ha skrivit PAX och tv-seriemanus har jag blivit mycket mer medveten om dramaturgi. Jag tror att jag kommer bli ännu mer driven i mitt skrivande och ta med mig en större lätthet i språket och berättandet. 


Ingela, du har ju tidigare arbetat som lärare och forskat om barns läsning. Har det varit till hjälp för att skriva PAX-serien?
Absolut! Jag har nytta av allt jag har gjort innan. Som lärare är jag van att vara bland elever i den åldersgruppen och vet hur de tänker och vad de gillar. Sedan vet jag också hur man ska tänka med språket även för de som inte är så vana vid att läsa. Det är viktigt att det inte är några hål i texten så att man håller läsaren i handen. Intrigen och karaktärerna i PAX är väldigt komplexa och även om man inte är en så van läsare är man smart. Vi måste tänka på språket så att det blir en lagom nivå. Vi vill också att böckerna ska vara trovärdiga och inte barnsliga. 
Jag tillsammans med Ingela Korsell och Åsa Larsson
på Mariefreds julmarknad i december 2016.

Vad tar du med dig efter att ha skrivit PAX?
Att våga sticka ut och att våga lita på min magkänsla. Som författare har jag lärt mig mer om dramaturgi, det är Åsas styrka. Min styrka har varit språket och målgruppen. 

Vad har varit det bästa med att skriva PAX-serien?
Ingela: Det bästa har varit att få hitta på en egen värld. PAX-världen är fantastisk att vara i! Sedan har det varit otroligt roligt att få jobba med Åsa, Henrik och förlaget. Bonnier Carlsen har verkligen förstått vad vi vill och det blev verkligen så bra som vi hoppats på. 

Åsa: Det har varit att vi lyckades med det vi ville, nämligen att få massor av barn som inte trodde att böcker var något för dem att älska att läsa. Den enda vägen till läsningen är just genom att läsa. 


Vad ska ni göra nu när ni är klara med PAX-serien? 
Ingela: Det är lite hemligt än så länge! Men jag ska fortsätta skriva om nordisk folktro. Jag pratar mycket om nordiska väsen när jag är ute i skolor och berättar ofta om varför man trodde på olika saker. Nu håller jag på med research och tar reda på mer om nordisk det. 

Åsa: Nu ska jag skriva den sjätte kriminalromanen om Rebecka Martinsson som är min deckarserie. Sedan ska jag skriva manus för tv-serier och låttexter faktiskt. Om man vill skriva tror jag att man ska försöka skriva olika saker. 

lördag 1 september 2018

Nu börjar PAX-temat!

Snart är bokhögen komplett!
PAX-serien av Ingela Korsell, Åsa Larsson och Henrik Jonsson är min absoluta favoritbokserie. På lördag är det boksläpp för den sista boken Draugen. Det vill jag såklart uppmärksamma! För att ladda upp inför boksläppet och komma i rätt stämning kommer jag från idag till och med recensionsdagen för Draugen 13/9 ha PAX-tema här på bloggen. Det kommer att komma ut massor av PAX-relaterade inlägg. Imorgon kommer en intervju med författarna och en spännande tävling. Jag har skrivit mycket om PAX tidigare här bloggen och alla de inläggen har jag samlat i en PAX-flik högst upp på bloggen! Gå gärna in där om du vill läsa mer om PAX. Just eftersom att jag skrivit så mycket om PAX förut ville jag göra något nytt nu. När jag hade tråkigt på mitt sommarjobb kom jag på en bra idé. Det finns många människor där ute som älskar PAX-böckerna och alla har de en historia att berätta om hur de hittade PAX-böckerna och vad böckerna har betytt för dem. Därför kommer jag hela veckan låta olika PAX-älskare skriva varsitt gästinlägg och berätta om sin kärlek till bokserien. Jag tror det kommer bli jättebra och hoppas att ni också kommer att gilla det! I dagens inlägg kommer jag att berätta min historia så jag tycker att vi kör igång! 



Jag och Ingela Korsell på bokkollot
Jag hörde talas om PAX-serien första gången i början av 2015 då jag skulle åka på ett bokkollo med Bookworms som jag var med i på biblioteket. Till bokkollot skulle Ingela Korsell som är en av författarna till bokserien komma och berätta om böckerna. Jag läste Nidstången och Grimmen, de två första böckerna och de enda som kommit ut då. Förutom att böckerna var spännande och bra tyckte jag att de var unika och inte lika andra böcker jag läst. Därför hörde jag av mig till Ingela och frågade om jag fick intervjua henne på bokkollot. Det fick jag, här kan du läsa min intervju. Jag är så glad att jag intervjuade Ingela där på bokkollot för efter det har jag fått möjligheten att lära känna både henne, Åsa och Henrik och det har varit fantastiskt! Alla tre är världens härligaste människor! Jag har aldrig träffat några så engagerade, snälla och glada som dem! 

Jag läste Mylingen, Bjäran och Gasten när de kom ut och tyckte mycket om alla böcker! Men det var inte förrän jag läste Näcken som jag verkligen förälskade mig i PAX. Då fick jag komma på boksläppet i Mariefred och vara med på en workshop. När jag sedan läste Näcken älskade jag den och blev verkligen fast! Den var så otroligt spännande och jag förstod verkligen hur bra böckerna är! Inför boksläppet av Pestan läste jag om alla böcker. När Vitormen släpptes och sedan Maran var jag i Mariefred på boksläppet och jag fick också komma på pressvisningen av ljudvandringen. Och nu är det alltså dags för Draugen att släppas. Det känns lite sorgligt men också otroligt roligt! Jag har längtat till boksläppet sedan Maran släpptes och det är verkligen en av årets höjdpunkter. Jag fick provläsa Draugen innan den släpptes och den är helt fantastisk så ni har verkligen något att se fram emot. 


Jag tillsammans med Åsa Larsson, Henrik Jonsson och
Ingela Korsell på boksläppet för Näcken.
Det bästa med PAX-böckerna enligt mig är att de har en perfekt blandning av spänning, skräck, humor, sorg, övernaturligt och vardagligt. Jag älskar alla karaktärer och kommer verkligen att sakna Alrik, Viggo och alla de andra. Böckerna är så otroligt genomtänkta och bara helt underbara. Jag tror att PAX-serien kommer bli böcker som jag återkommer till och läser om gång på gång. Mina favoriter är Näcken och Maran, de är så himla spännande! Men jag älskar såklart alla böckerna!

Bokmässan 2016 och 2017!
På lördag släpps Draugen. Det är boksläpp i Mariefred och jag kommer vara där och hjälpa till. Jag hoppas att vi ses där och innan dess ses vi varje dag här på bloggen med nya PAX-inlägg! Jag hoppas du är lika taggad som jag!

torsdag 30 augusti 2018

Läst i augusti

Nu har augusti passerat och jag har haft en fin månad med den sista delen av sommarlovet, besök på Astrid Lindgrens värld och Näs, utflykter till Stockholm och Västerås, en vecka i sommarstugan, skolstart och konserter. Jag har också läst en hel del såklart och nu tänkte jag berätta om månadens läsning. 

Fejk av E. Lockhart läste jag på vägen hem från Portugal. Det är en väldigt annorlunda bok som är skriven så att handlingen berättas baklänges. Jag tyckte det var en intressant skriven bok med ett finns språk, men det var inte en av de bästa böckerna jag läst. 

Baristas: Andra boken och Baristas: Tredje boken av Denise Rudberg fortsatte jag att läsa under augusti. Jag tyckte så mycket om den först boken i trilogin och ville därför fortsätta läsa de följande böckerna. Jag gillar karaktärerna och den intressanta handlingen i böckerna, de är perfekta för mig just nu. Jag känner igen mig jättemycket och njöt av att läsa dem. 

Hetare av flera författare släpptes i slutet av juli/början av augusti och jag var i Stockholm och lyssnade på författarna. Då fick jag med mig boken hem och lottade också ut ett exemplar här på bloggen. Det är en novellsamling med erotiska noveller där queera karaktärer får vara i majoritet och jag tyckte att alla novellerna var riktigt bra skrivna.

Harry Potter och Halvblodsprinsen av J.K Rowling blev äntligen läst i augusti. Jag har som mål att läsa ut bokserien det här året och det ska jag nog klara eftersom att jag bara har en bok kvar nu. Jag tyckte att det var en väldigt spännande och bra bok även om jag kan tycka att Harry Potter-böckerna kan vara lite utdragna ibland. 

Tjänarinnans berättelse av Margret Atwood läste jag i slutet av sommarlovet eftersom att vi ska prata om den med min bokcirkel i skolan. Det var inte riktigt min kopp te. Jag tyckte den var väldigt långsam och inte så spännande att läsa men jag tog mig igenom den tillslut i alla fall. 

Good night stories for rebel girls 2 av Fransesca Cavallo och Elena Favilli har jag läst ur lite då och då under sommaren och jag hade som mål att läsa ut den innan sommarlovet var slut. Det gjorde jag också och jag tyckte så mycket om den! Den är fullproppad med historier om fantastiska kvinnor som jag inspirerats mycket av att läsa. Alla borde verkligen läsa de här böckerna!

Britt-Mari lättar sitt hjärta av Astrid Lindgren köpte vi på Astrid Lindgrens värld. Det är hennes debutbok som är som brev skrivna av Britt-Mari. Den här boken är inte min favorit av Astrid men det var superkul att läsa hennes första bok som inte heller är lika känd som de andra böckerna hon skrivit. 

Aldrig våld! av Astrid Lindgren är ett tal hon höll när hon vann tyska bokhandlarnas fredspris. Det handlar om att man aldrig ska ta till våld mot barn och om fred. Jag köpte en tröja på Astrid Lindgrens Näs där det står just "Never violence" och är en illustration på Astrid Lindgren av Stina Wirsén. Det är omslaget till nyutgåvan av Astrids tal och jag ville gärna läsa talet eftersom att jag har en bild av det på min tröja. 

Battle av Maja Lunde har jag länge funderat på att läsa och när jag inte visste vad jag skulle låna på biblioteket lånade jag den. Det är en bok som utspelar sig i Norge och handlar om Amalie som älskar att dansa. Jag trodde att det skulle vara en mysig och fin bok som handlade mycket om dans och blev överraskad när den tog en vändning jag inte alls var beredd på. Amalies pappa går i konkurs och de blir vräkta från sitt hem och får flytta till en förort till Oslo. Där träffar Amalie Mikael som dansar hip hop och mycket av boken handlar om hennes dubbelliv på skolan där hon dansar jazz och modernt och i förorten där det är en helt annan stämning. Jag gillade att läsa om dans eftersom att jag själv dansat i tio år av mitt liv. 

Definitivt okysst av Emma Askling är hennes första ungdomsbok som precis släppts. Den handlar om Liv som bara har en arm och vill att sitt sista år i högstadiet ska bli annorlunda än tidigare. Jag tyckte det var en fin bok och är så glad att jag fått läsa den!

Rymlingarna av Ulf Stark och Kitty Crowther tog mamma med hem från sitt jobb och den såg så fin ut att jag var tvungen att läsa den. Boken handlar om en pojke vars farfar ligger på sjukhus. Pojken hjälper honom att fly för att han ska få komma tillbaka till sitt hus. Det är en jättefin bok både till språket och illustrationerna som Ulf Stark skrev precis innan han dog. 

Jag fortsatte min omlyssning av PAX-böckerna under augusti och lyssnade då klart på Näcken, Pestan, Vitormen och Maran. De var såklart fantastiskt bra och jag älskat verkligen Morgan Allings inläsning. Nu är jag redo för det sista PAX-släppet. Sedan lyssnade jag också på ljudboken För såna som oss av Henrik Karlsson och Tiina Nevala som jag tyckte jättemycket om. Den är skriven i två olika perspektiv och också uppläst av två personer vilket jag gillade!

Jag är jättenöjd med min läsning i augusti och ser fram emot september då så mycket roligt händer! I september ska jag läsa lite recensionsexemplar och fortsätta beta av böcker på min läslista, ska jag vara ärlig har jag ingen riktig plan på vad jag ska läsa. Men jag hoppas jag hittar någon bra bok att ta mig an!