tisdag 12 mars 2019

Tre av vårens snackisar

En stor del av böckerna jag har läst i år har varit vuxenböcker. Under de första månaderna det här året har jag alltså gått från att uteslutande läsa barn- och ungdomsböcker till att läsa en hel del vuxenböcker också. Tre av dem är några riktiga snackisar. Eller en av dem i alla fall. Alla har jag i alla fall sett florera en del i sociala medier och de verkar vara omtyckta av många. Därför tänkte jag att det skulle vara roligt att skriva ett inlägg där jag berättar om mina tankar kring böckerna. Böckerna jag pratar om är Nora eller Brinn Oslo brinn av Frid, Mai betyder vatten av Kayo Mpoyi och Skrivliv av Gun-Britt Sundström. 

Nora eller Brinn Oslo brinn av Johanna Frid har det pratats mycket om de senaste månaderna. Många har läst den och boken har hyllats till skyarna. Därför ville jag såklart också läsa den för att bilda mig min egen uppfattning. Boken ges ut av Ellerströms förlag och på baksidan beskrivs boken som en berättelse om två av vår tids största kvinnosjukdomar, endometrios och instagram. Det är en bra beskrivning. I Nora eller Brinn Oslo brinn möter vi Johanna som är tillsammans med dansken Emil. När Johanna får se att Emil har kontakt med sin ex-flickvän Nora från Norge börjar hon kolla upp Nora på instagram och svartsjukan växer sig starkare ju längre tiden går. Dessutom har Johanna endometrios vilket gör att det inte bara är svartsjukan som värker i henne utan också smärtan i livmodern. Nora eller Brinn Oslo brinn är en kort bok som går snabbt att läsa. Jag tyckte att den var väldigt skickligt skriven och har ett annorlunda spännande tema som är viktigt att ta upp. Det var en bra bok men för min del drogs läsupplevelsen ner eftersom att jag tyckte att det var en lite orealistisk berättelse. Jag störde mig också lite på Johanna som var väldigt kontrollerande. Men jag förstår verkligen varför många gillat boken, språket och handlingen är riktigt medryckande!

http://www.norstedts.se/bocker/186742-mai-betyder-vattenMai betyder vatten av Kayo Mpoyi är en bok som utspelar sig i Tanzania. Den är skriven ur ett barnperspektiv men är berättad på ett sätt där mycket är skrivet mellan raderna. Boken är utgiven av Norstedts och jag har än så länge bara hört bra saker om den. Adi växer upp i en familj där det finns många myter. En av dem är kopplad till en gammal släkting som hette Mai. Adis familj är en familj fylld av sjukdomar och hemligheter. Över allt vakar Gud och han ser även det mest hemliga. Boken har ett otroligt komprimerat språk och författaren får med mycket på få ord. Jag gillar att berättelsen är berättad ur ett barns perspektiv men tycker ändå att det kan vara svårt att förstå vissa delar. Boken är berättad mycket mellan raderna och är mörk samtidigt som den underhåller. Jag är imponerad av Kayo Mpoyis debut Mai betyder vatten och ser fram emot att läsa mer av henne i framtiden.

Skrivliv av Gun-Britt Sundström är en bok med den framgångsrika författarens dagboksanteckningar från att hon gav ut sin första bok tills att hon fick sitt första barn. Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag och jag gillade den mycket. Det är häftigt att få läsa om Gun-Britt Sundströms liv och tankar. Jag känner igen mig mycket i hennes funderingar även om jag är ung nu och inte under 60-talet. Det är befriande att läsa om hennes tvivlande och att man kanske inte alltid behöver veta vad man vill göra i framtiden. Jag har inte läst någon av Gun-Britt Sundströms tidigare böcker men vill definitivt göra det nu. Om man gillar hennes tidigare böcker tycker jag absolut att man ska läsa Skrivliv, jag tror att jag hade tyckt ännu mer om den om jag hade läst någon annan av hennes böcker. Hon skriver mycket om sitt skrivande och har man läst böckerna om skriver om är det nog väldigt intressant. 

Tre fina och bra böcker som verkligen förtjänar sin uppmärksamhet men som jag har lite delade tankar om. Har du läst någon av dem?

2 kommentarer :

  1. Jag har inte läst Skrivliv, men däremot en del annat av Gun-Britt Sundström och jag skulle rekommendera Oppositionspartiet, som handlar om hennes år på gymnasiet. Den är väldigt rolig och även om en del har ändrats sedan 60-talet tror jag att mycket går att känna igen sig i. Det tyckte i alla fall jag på 90-talet!
    Hennes samlingar med tankar och kåserier är också kul.
    Vill man sen fortsätta berättar hon mer om sin ungdom i Student -64 och Nu kan det sägas. Romanerna Maken och För Lydia är mer vuxenböcker, men kan också vara spännande. Och så finns bilderböcker för yngre barn som ändå är kul - jag tycker fortfarande väldigt mycket om Det underbara dagishemmet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipsen! Jag ska kolla upp Oppositionspartet, den verkar intressant!

      Radera