
Jag hade svårt att komma in i Sköldpaddor hela vägen ner när jag skulle läsa den. Det tog ett tag innan jag började tycka att den var intressant och komma in mer i handlingen. I början av boken var jag lite besviken, jag hade hoppats att jag skulle gilla den mer. Men ju längre in jag kom i boken desto mer gillade jag den. Jag gillade historien och karaktärerna och de små ordspråken som vävdes in. Även Davis bloggtexter var roliga att läsa och gav verkligen något extra till handlingen. Det var som att han fick en egen röst i boken. Det är med lite nördiga ingående detaljer här och var som egentligen skulle kunna vara onödiga, men det är liksom något som är unikt för John Greens sätt att skriva.
Det var intressant att läsa om någon som har tvångstankar eftersom att jag aldrig läst om någon som har det tidigare. Man förstod verkligen hur det kan vara att leva med tvångstankar och jag tyckte verkligen att John Green fick in det väldigt bra i handlingen utan att det blev för mycket.
Jag håller verkligen med dig! Något av en besvikelse efter att ha läst tidigare av Greens böcker, även om många av de bästa Green-dragen fanns där. Och jag tycker också att det var mycket intressant att läsa om tvångstankar. Viktigt att det skrivs om också.
SvaraRadera//Lexie :)