Augustpriset 2016: Tio över ett - Recension

Tio över ett är en av de nominerade böckerna till Augustpriset i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok. Det är en ungdomsbok skriven av Ann-Helén Laestadius och utgiven av Rabén och Sjögren. Boken hittas på Adlibris eller Bokus.

Maja bor i Kiruna, staden som måste flyttas, eller snarare till viss del rivas, på grund av gruvan som finns under jord. Varje vaknar Maja klockan tio över för att kunna rädda sin familj om huset rasar ner i gruvan när de spränger. Under sängen finns en väska packad om det värsta skulle hända, men ingen verkar förstå hennes rädsla. Mycket snurrar runt i Majas huvud, den snygga hokeykillen Albin i parallellklassen, att bästa kompisen Julia ska flytta till Luleå och att det kanske händer hennes pappa något när han jobbar i gruvan. Familjen har fått en ny fin ny lägenhet, men Maja vill att allt ska vara som vanligt! Att de ska bo kvar i sitt hus nära Julia!

Juryns motivering till nomineringen:
I Kiruna ställer Maja klockan på tio över ett varje natt, lagom till de nattliga gruvsprängningarna. Hon måste kunna rädda familjen om det värsta skulle hända och allting rasar. Ann-Helén Laestadius ungdomsroman är en berättelse om att gå runt med en konstant rädsla för att tillvaron ska rämna. Det handlar om sorgen inför en bygd i förändring, om samhällsengagemang och kommunalpolitik, men också om nära vänskap och kärlek. Med driv i språket flätar Laestadius samman plats, politik och psykologi.

Tio över ett är en av de bästa böckerna jag läst det här året! Jag sträckläste den under läslovet och när kvällen kom kunde jag inte sluta läsa trots att jag var supertrött. Så det blev en sen kväll, men som tur var hade jag ju lov! Mycket fin och härlig bok!

Jag håller verkligen med om juryns motivering, den tar upp både ett samhälles förändring och en människa i förändring. Jag gillar verkligen hur det binds ihop, både det inuti en människa och i ett helt samhälle. Med ett väldigt fint, välskrivet och bra språk skildrar Ann-Helén Laestaduis det på ett väldigt bra sätt! Man dras med i texten och vill inte sluta läsa!

I bokens ses verkligen det lilla i det stora. Att säga hej till personen man är kär i kan vara ett stort mål, trots att det kanske inte verkar så svårt. Laestadius beskriver det så fint och verklighetstroget att man kan se händelsen framför sig och känna det huvudpersonen känner. Jag kunde verkligen relatera till mycket i boken, jag tycker att författaren verkligen har prickat rätt i många känslor och händelser. Att smsa med någon man gillar, göra bort sig, vara avundsjuk och oroa sig. Det är verkligen så som det är i boken ungdomar pratar, beter sig och tänker, i alla fall av det jag har upplevt.

Jag känner igen mig väldigt mycket i Maja. Hon är väldigt lik mig på många sätt! Det är nog också det som gör att jag gillar boken så mycket! Maja läser mycket, är med i en bokklubb och tycker om att skriva: allt detta stämmer in på mig. I boken pratas det även mycket om böcker i och med bokklubben, det tycker jag är roligt! Mycket om Zlatan, Börje Salming och andra idrottsstjärnors biografier nämns, men även Åsa Larssons böcker! Det tycker jag i synnerhet är roligt då jag gillar Åsa väldigt mycket! Hon är så himla härlig och skriver otroligt bra!

Jag vill kunna relatera till min egen vardag när jag läser och det kunde jag verkligen göra i den här boken. Maja oroar sig väldigt mycket, precis som jag. Dock kan jag inte riktigt tänka mig hur det skulle vara om det var jag som var tvungen att flytta från mitt hus för att det var tvunget att rivas. Jag tycker att förändringar är väldigt jobbiga, speciellt stora. Och att mitt hem var tvunget att förstöras skulle vara hemskt. Jag förstår verkligen Majas oro och rädsla, man känner verkligen med henne. Samtidigt som känslorna är väldigt jobbiga för Maja tycker jag att det är väldigt fint att hon älskar sin familj så mycket att vaknar varje natt för att kunna skydda dem. Det säger väldigt mycket om att hon är en väldigt godhjärtad människa och inte alltid gör det som är bäst för henne själv.

Mycket bra ryms inom de drygt 260 sidorna och jag måste även nämna det fina omslaget, relationerna mellan Julia och Maja, och Albin! Jag älskar omslagets fina solnedgång och att man får en överblick över staden där husens fönster lyser och gruvan. Det passar verkligen bokens innehåll. Dock tänkte jag mig inte Maja som på bilden. Julia och Maja har en väldigt fin relation som jag tror att många kan känna igen sig i. De är kompisar som kan prata om allt och alltid har roligt tillsammans. Ibland glömmer Maja bort Julia och pratar bara om sin egna bekymmer, men då säger Julia till. Det gillar jag, en huvudkaraktär måste också ha en lite svagare sida för att man ska kunna tycka om den! Det jag uppskattar med Albin är att han inte verkar vara en sådan där typisk sportkille bara för att han spelar hockey. Han läser böcker och är väldigt ödmjuk, tummen upp för det! Fler sådana killar behövs tycker jag!

Tio över ett är en väldigt bra och välskriven bok som jag ger 5 av 5 ugglor! Klart värd nomineringen i Augustpriset!