Stanna - Recension

Stanna är en ungdomsroman av Flora Wiström som är utgiven av Bonnier Carlsen. Boken hittas på Adlibris eller Bokus.

Ester har precis flyttat hemifrån och bor i en etta med sin bästa kompis Hanin. Hon spenderar dagarna på ett bokantikvariat och på olika fester på helgerna. En dag kommer en ursnygg kille in på antikvariatet och Ester förförs direkt av honom. Just då vet hon inte att han kommer göra det kommande året till det viktigaste, vackraste och hemskaste i hennes liv.

Det jag gillade med den här boken var språket och att den var så mysig. Och karaktärerna. Och mångfaldet. Och historian. Okej, jag tyckte mycket om den här boken! Den var så mysig att läsa och var en sådan där bok som man läser lite till i och lite till och lite till, bara för att det är så härligt. Jag älskade sättet den var skriven på! Det var så fint! Jag tycker om formuleringarna och önskar att jag själv skulle kunna skriva så fint. Scenarierna är kortfattade, men rymmer ändå så mycket. Det finns plats att tolka saker själv och fundera över olika saker. Jag gillar att det är korta kapitel eller vad man ska kalla dem, det gör att man hela tiden kan fortsätta läsa lite till. Sidorna flyger förbi och det blir aldrig långtråkigt.

Boken handlar både om fin kärlek, viktig vänskap och att stötta sin partner som går igenom något svårt. Den har en tuff och jobbig sida, men jag tycker att den fina sidan väger upp och inte gör att det blir jobbigt att läsa om. Jag vill läsa för att det är kul och mysigt och gillar inte när man får ångest av en bok. Men så var inte fallet med den här boken. Man skulle kunna säga att Jessica Schifauers När hundarna kommer och den här boken är ganska lika, inte bara för att huvudpersonerna heter Ester. Båda böckerna handlar om en pojkvän som går igenom en svår period och en flickvän som måste finnas där och stötta när det är lika svårt för henne. Men jag skulle säga att När hundarna kommer är lite jobbigare att läsa och att Stanna innehåller mer av feelgood och den fina sidan av berättelsen.

Karaktärerna känns väldigt härliga i boken! Det är sådana personer man gärna skulle vilja vara kompis med. Det finns ett mångfald i boken och den bygger mycket på allas lika värde, vilket jag tycker är väldigt positivt. En annan sak som gör att boken känns så härlig och mysig är miljöerna, antikvariatet tänker jag mest på!

Det här är den perfekta boken att krypa upp i soffan eller sängen med i höst och bara mysläsa. Rekommendera varmt! Jag ger Stanna, av Flora Wiström 5 av 5 ugglor för enligt mig är det såhär en bra bok ska vara!

Kod 513 - Recension

Kod 513 är andra boken i serien Flingan och flocken skriven av Jeanette Bergenstav. Den passar bäst för barn mellan 9-12 år och är utgiven av Idus förlag. Boken hittas på Adlibris eller Bokus.

I den tidigare boken Vargskräck får vi möta Flingan och hennes hund Buffy, den datorspelande storebrorsan Theo, Evelyn och alla hennes hundar. Där möter vi även varghunden Aztor som nu är Theos hund. I Kod 513 har Evelyns son Eric försvunnit, han är husse till Hero som försöker berätta för dem var hans husse håller hus. De ända ledtrådarna de har är Kod 513 och Hero som hela tiden river med klorna i sin päls. Varför gör han det, vad kan det betyda? Vart är Eric någonstans? Är han tillfångatagen? Samtidigt upptäcker Flingans klasskompisar en öppning till grottgångarna ute på Björkö. Kan det vara där Eric finns gömd?

Det här sär som sagt andra delen i en serie, men böckerna är fristående så det går bra att läsa i vilken ordning man vill. Men jag skulle rekommendera att börja med den första boken Vargskräck för att förstå bättre. Böckerna är verkligen spännande, det händer mycket saker i ett snabbt tempo vilket jag gillar! Det blir inte tråkigt att läsa då. Jag tycker även att det är bra at författaren har stoppat in lite vardagliga saker i det läskiga och spännande, det gör att man kan känna igen sig och återhämta sig lite efter de fartfyllda partierna.

Flingan är huvudkaraktären men runt henna finns många andra. Ibland kan det vara lite svårt på alla hundar, men jag tycker att alla karaktärer är väldigt bra beskrivna. I början finns ett persongalleri, eller kanske hundgalleri som hjälper till om man behöver gå tillbaka och läsa om vilka alla hundar är. Dock tycker jag att det blev lite överflödigt eftersom att ungefär samma saker nämndes i den riktiga texten. Då blev det lite upprepat, men det gjorde inte jättemycket.

Jag gillar att läsa ur olika perspektiv och det fick man göra i den här boken! Det var extra roligt att läsa ur hundarnas perspektiv, det hade jag velat haft mer av. Men jag tyckte att det var bra gjort, inte för långt och det kändes verkligen som att man var en hund. Det gick lätt att leva sig in i!

Kod 513 är en bok som jag verkligen rekommenderar till alla mellan 9-12 år, i synnerhet de som gillar spännande böcker och hundar. Det är kul att hundarna har en så stor roll i boken, det är lite annorlunda mot andra böcker. Jag tycker att det känns som att väldigt mycket böcker för just mellanåldern är deckare och därför är det bra om man har något som sticker ut. Det finns även många böcker om hästar, men inte så många om hundar! För mig som är lite smårädd för hundar kan det ibland vara lite svårt att förstå hur man kan älska hundar så där mycket, men samtidigt är det väldigt kul att läsa om då jag gärna skulle vilja vara en hundälskare. Man får ta ett steg i taget och då är det ju bra att börja med att läsa om hundar!

På dessa 250 sidor som boken är på hinns väldigt mycket med på ett bra sätt. Det är precis lagom! Den går snabbt att ta sig igenom och är fint gjord. Texten är lagom stor och det är lagom luftigt för att det ska bli skönt att läsa! Toppenbra!
Jag ger Kod 513 av Jeanette Bergenstav 4 av 5 ugglor.

Sal 305 - Recension

Sal 305 är en fristående fortsättning till Ingelin Angerborns mysryrsare Rum 213 från 2011. Det är en bok som riktar sig till 9-12 år och är utgiven av Rabén & Sjögren. Boken hittas på Adlibris eller Bokus.

"Jag har alltid vetat att det som hände förra sommaren verkligen hände. Men jag trodde att det var en engångshändelse. Nu vet jag att det inte var det..."

Efter förra sommaren på kollo börjar märkliga saker att hända igen. Elvira cyklar om kull och får hjärnskakning. Men på sjukhuset är inte allt lugnt. Någon håller hennes hand och plötsligt ligger det någon i en säng bredvid henne och sover. Det lyser i ett rum i det gamla dårhuset som varit övergivet länge. Är det hjärnskakningen som gör att hon ser saker hon inte borde eller försöker någon berätta något för henne?

Jag tyckte att det här var en bra och spännande bok. Men den kändes inte lika genomtänkt som Ingelin Angerborns tidigare böcker. Jag fastnade inte i boken lika lätt. Det kändes nästan som att den mest var skriven för att det skulle bli en uppföljare till Rum 213. Men det kan också vara jag som har växt ifrån de här böckerna lite och att jag var lite hängig när jag läste boken. Jag läste den tidigare boken ett par år efter den kom ut och var då 11 år ungefär. Nu är jag snart 15 år. Därför tycker jag att det är lite konstigt att det kommer en fortsättning så här långt efter. De som läste Rum 213 när den kom ut går ju på gymnasiet nu och jag tror inte att så många av dem är jättesugna på att läsa en uppföljare till en bok de läste för flera år sedan. Men jag förstår att det finns de som har upptäckt Ingelin Angerborns böcker nu, uppskattar en till bok! Snart kommer även Rum 213 på film, det ska bli väldigt spännande att se!

När jag tänker efter så var den ändå bra skriven, den är genomtänkt och har ett bra samspel mellan vardag, kärlek, kompisar och övernaturliga saker. Man får spännande ledtrådar och de två böckerna hänger ihop. Synd bara att det var så länge sedan jag läste Rum 213. Trots att det är en väldigt spännande bok var det något som fick mig att inte riktigt fastna för den här boken lika mycket som jag gjort i de tidigare böckerna av Ingelin Angerborn. Men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Hur som helst rekommenderar jag dig ändå att läsa den här boken om du har gillat författarens tidigare böcker eller brukar gilla övernaturliga böcker som utspelar sig i vardagen. Jag tror säkert att det finns andra som skulle gilla boken mer än vad jag gjorde.

Omslaget och typsnittet tycker jag mycket om! Det är fint och passar väldigt bra till den här sortens bok, jag gillar också att det är lite annorlunda från andra böcker. Omslaget är nästan ett sådant som man när man håller på att läsa inte vill titta på för det är lite läskigt. Men jag tycker att boken är lagom läskig! Det går att läsa den på kvällen innan man ska sova, om man har en lampa tänd. Ibland klappar hjärtat fort, men så ska det vara! Mysryslig var ordet! Perfekt bok till Halloween och läslovet!

Av mig får Sal 305 3 av 5 ugglor!

Polkagrisrånarens hemlighet - Recension

Polkagrisrånarens hemlighet är en deckare för mellanåldern skriven av Åsa Öhnell. Boken är utgiven av Idus förlag och finns att köpa på Adlibris eller Bokus. 

Det är första dagen på jullovet och Klara och Bella är på Liseberg. De har fått biljetter av Klaras granne och kompis Rut med uppdrag att köpa polkagrisar åt henne. Men i polkagrisståndet är försäljaren i chock, han har blivit rånad. Klara och Bella kastas direkt in i ett nytt falla att lösa och de har sina misstankar. Kan det vara någon av de där flyktingkillarna de såg i kön som är skyldiga? 

Det här är sjätte delen i serien Klarabelladeckarna som handlar om Klara och Bella som råkar ut för en massa mysterier de måste lösa. Jag hade läst två av böckerna tidigare, men alla böcker är fristående så det spelar ingen roll vilken ordning man läser dem i. Alla böcker är väldigt spännande och har ett rappt tempo vilket gör att man hela tiden vill fortsätta läsa! Det gillar jag! När jag läser vill jag uppslukar av boken och det gör jag verkligen med den här boken! Jag sträckläste boken en kväll då jag inte hade något att göra! Det var väldigt mysigt. Jag älskar när läsningen bara flyter på! 

Den här boken är en spännande deckare men den tar även upp andra saker. Exempelvis vänskap och kärlek. Karaktärerna Klara och Bella har det lite olika hemma. Klara har en rätt vanlig familj som ofta gör saker tillsammans. Hennes pappa oroar sig mycket och familjen har inte alltid råd att köpa de dyraste kläderna och åka på flera resor om året. Bella däremot har föräldrar som hela tiden arbetar och knappt märker om hon är borta hos någon kompis. Bella har alltid märkeskläder och de senaste prylarna vilket Klara ibland kan bli lite avundsjuk på. Jag tycker att det är bra sådant tas upp i böcker. Jag tror att många kan känna igen sig och relatera till det. 

I Polkagrisrånarens hemlighet berörs även många aktuella ämnen som flyktingar och bränder på asylboenden. Genom boken kan man både lära sig om samhället och bli underhållen, det är ett stort plus! 

En annan sak jag gillar är Klaras kompis och granne Rut. Det är fint att läsa om hur man som barn kan vara kompis med någon äldre. Jag tycker också om att böckerna utspelar sig på platser som man känner igen. Det gör att jag ser de platserna framför mig. Som barn tror jag man tycker det är roligt att läsa om en plats man varit på. 

Polkagrisrånarens hemlighet är en mycket läsvärd bok som jag tror många mellan 9-12 år skulle gilla! Rekommenderas starkt till lässugna barn! Jag ger boken 4 av 5 ugglor! 

Nils och den blinkande stjärnan - Recension

Nils och den blinkande stjärnan är skriven av Lena Forsaeus och illustrerad av Mia Nilsson. Boken är tänkt för barn mellan 6-9 år pch utgiven av Idus förlag. Du hittar boken på Adlibris eller Bokus.

Nils börjar i skolan och det känns spännande med också lite läskigt. Som tur är blir Nils kompis med Alvar som också gillar att bygga med lego. I skolan ska man berätta om sin familj och ta med en bild på dem. Då blir Nils tvungen att berätta om sin storasyster Majken som är död. Vad ska klasskamraterna säga? Nils funderar på vart Majken är nu och vad som händer när man dör. Han tror att Majken är en stjärna för han har sett en stjärna på himlen som blinkar till honom.

Den här boken är fin, viktigt och välbehövlig! Den tar upp döden på ett sätt så att man som barn förstår och känner att det ör okej att inte vet riktigt vad som händer. Man får tro vad man vill. Många barn funderar mycket på döden och den hör boken kan nog vara ett bra stöd till föräldrar som inte riktigt vet vad de ska säga till sina barn. Oavsett om man har varit med om döden eller inte tycker jag att alla föräldrar borde läsa den här boken tillsammans med sina barn. Då kan man tillsammans prata och reflektera över saker och det tror jag gör att barnen känner sig mindre ensamma. Här är ett citat ur boken som jag tycker är väldigt fint och bra beskrivet:

"Ibland tänker Nils att Majken är en stjärna nu. Mamma har sagt att i gen vet vad som händer när man dör, men att man får tro vad man vill. Att man till exempel kan tro på Gud och att man kommer till himlen när man dör. Eller också att man blir en katt i ett nytt liv. Nils vet inte riktigt vad han tror. Men han vet att han har sett en stjärna på himlen som blinkar till honom."

Men den här boken handlar inte bara om döden, utan också om vänskap och hur det är att börja skolan. Det tror jag många barn kan relatera till! Jag gillar Alvar som var så snäll och välkomnande mot Nils och många av de andra karaktärerna. Bokens illustrationer är även dem väldigt fina!

En fin bok både till utseendet och innehållet! Den var så fint skriven, jag gillar språket som är enkelt men samtidigt inte barnsligt. Mycket läsvärd bok som jag rekommenderar till alla! Läs!

Jag ger Nils och den blinkande stjärnan 5 av 5 ugglor.

Mornitologen - Recension

Mornitologen är en ungdomsbok skriven av Johanna Thydell och utgiven av Alfabeta. Du kan hitta boken på Adlibris eller Bokus.

Boken handlar om sjuttonåriga Moa som hela sitt liv levt med sin pappa efter att hennes mamma Hedvig lämnade dem när hon var två år. Nu, femton år senare, hör Hedvig av sig och vill träffas, men Moa vägrar. För henne är Hedvig död och hon har klarat sig hur bra som helst utan sin mamma. Hon har ett bra liv med sin pappa, Susanne, Lucas och bästa vännen Otto. Även fast hon måste undvika vissa personer som Vispen och försöka få Hannah Eldh att inte sno Otto. Men när Moa funderat ett tag bestämmer hon sig ändå för att träffa Hedvig, hon måste få veta varför hon stack. Tillsammans med Otto gör hon upp en plan hur hon ska låtsats vara en fågelskådare som spanar på mammor. En mornitolog.

Det här var en ganska lättläst och rolig bok som man kom snabbt framåt i. För mig tog det endast ett par dagar att komma igenom den. Men den var väldigt bra och rolig! Jag kom in i boken snabbt och den var aldrig svår att förstå trots att det ibland hoppade mellan nutid och händelser när Moa var liten. Jag gillade att man fick läsa om andra händelser från tidigare, det gjorde att man förstod varför Moa var som hon var och hur hon hade blivit formad av att växa upp utan en mamma.

Jag tror många kan relatera till den här boken, både när det gäller att växa upp i en familj som Moas och när det gäller kompisar och kärlek. Moa lever med sin pappa, hans nya fru Susanne och sin femåriga halvbror Lucas. Hon älskar sin familj och trots att Susanne inte är hennes biologiska mamma, känns hon mer som en mamma för Moa. Men ibland känner sig Moa lite utanför i familjen, som att hon bara är ett bonusbarn. Jag tycker det är väldigt fint beskrivet och jag tror att många kan relatera. Moas bästa kompis Otto är kär i en tjej som heter Hannah Eldh och Moa oroar sig mycket över hur det kommer att bli när någon gång i framtiden Otto får en flickvän. Kommer han inte vilja vara med henne då? Även det tror jag många kan känna igen sig i.

Lite här och var i boken finns fotnoter, det är något som jag stör mig på. Jag tycker att det blir jobbigt att hel tiden låta blicken vandra ner på sidan för att läsa fotnoten, det gör att man stannar upp i läsflytet. Men samtidigt gillar jag de små kommentarerna, de tillför mycket till berättelsen och är väldigt roliga.

Jag rekommenderar alla som är över 12 år ungefär och vill läsa en bok som bara är skön att läsa utan något jobbigt att läsa den här boken. Det är en bok man hela tiden vill fortsätta läsa samtidigt som man inte vill att den ska ta slut. Superbra!

Jag ger Mornitologen av Johanna Thydell 4 av 5 ugglor.

Farväl Eritrea - Recension

Farväl Eritrea är skriven av Samuel Brhane och hittas på Adlibris eller Bokus.

I den här boken berättar Samuel om när han som sextonåring lämnade sitt hemland Eritrea. Man får läsa om hans sista tid i hemlandet där han blir kär i en flicka som redan är bortlovad till någon annan. De flyr mot Europa och ett friare liv. Många långa resor i trånga utrymmen, kvinnor som blir våldtagna om nätterna och människor som dör av svält. En tuff men viktig berättelse.

Just nu är fler människor än någonsin ute på flykt och genom den här boken får man läsa om hur det kan vara. Jag vet inte hur man ska beskriva det, men det var intressant att läsa om. Jag skulle nog aldrig kunna tänka mig hur det skulle vara att behöva lämna sitt hem och sin trygghet helt plötsligt. Därför var det intressant att läsa den här boken och det är varför jag rekommenderar andra att läsa den. Jag tror att den här boken skulle passa väldigt bra att läsa i skolan, då det är en ung kille som har skrivit den utifrån sina upplevelser. Man får en förståelse över vad så många människor går igenom just nu och boken är lärorik.

Jag är 14 år, snart 15, alltså inte så mycket yngre än vad Samuel är i den här boken. Därför känner jag att jag kan relatera till vissa känslor och tankar han har. När jag läste den här boken funderade jag mycket om hur det skulle vara om jag upplevde det här. I början av boken får man läsa om Samuels liv i Eritrea där han förälskar sig i en tjej som ska bli bortgift. Många tankar går runt i huvudet hur det skulle vara som jag blev bortgift. Jag känner mig fortfarande som ett barn i den här åldern och tänk att jag om kanske ett år skulle giftas bort till någon jag inte känner. Det skulle kännas så konstigt.

Den här boken berörde mig verkligen, det är Samuel som berättar sin egen historia och det här har faktiskt hänt på riktigt. Det känns så hemsk och skrämmande att människor ska behöva uppleva det här och jag kan nog inte riktigt förstå att det här har hänt och händer på riktigt. Men jag gillar boken, den var intressant och är en viktig bok!

Jag ger Farväl Eritrea, av Samuel Brhane 3 av 5 ugglor.

Recensionsrace

Läslov och en massa recensioner som måste publiceras, vad passar då bättre än ett recensionsrace? Under kommande sju dagarna publicerar jag recensioner varje dag! Kul va?

Dessa böcker kommer det recensioner på: