Tre nya barnböcker perfekta för högläsning

På senaste tiden har jag läst tre riktigt bra barnböcker som är perfekta för högläsning. Det är tre vardagliga böcker som kan uppskattas av både barn och vuxna. 

Den första boken jag vill tipsa om är Fardus och Malte - Papegojkaoset av Camilla Ceder och Hanna Granlund. Den riktar sig till barn 6-9 år som är första delen i en serie. Boken handlar om Fardus och Malte som är bästa kompisar och bor grannar. De har lite olika intressen men det gör inget. Fardus älskar att läsa och skriva medan Malte älskar djur. En dag har Malte en överraskning och när de kommer hem till honom efter skolan visar det sig att han har fått en papegoja. Men papegojan är allt annat än skötsam och Fardus och Malte måste ta reda på hur man uppfostrar en papegoja. Det här är en vardaglig bok som blir till ett spännande äventyr. Boken är både underhållande och händelserik och den har fina illustrationer.

Jag vill också tipsa om Hemma i mitt hus av Gabi Frödén som enligt förlaget riktar sig till 3-6 år men jag tänker att den även fungerar för lågstadieåldern. Boken handlar om Lou som bor med sin pappa i en lägenhet i ett hus där det bor flera andra människor och familjer. Huset är som ett träd där alla har en varsin gren. Lou och hennes kompis Jemina som också bor i huset leker att de är fåglar. Men Jemina blir en flyttfågel som ska flytta till ett annat hus. Men som tur är finns granntvillingarna att leka med och det flyttar in ett nytt barn i Jeminas lägenhet. Boken innehåller en berättelse för varje årstid där man får följa Lous liv i huset och lära känna alla som bor där. De är i olika åldrar och har olika intressen. Men de hör ändå ihop på något sätt. För de bor på varsin gren i samma träd. Om vardagen, livet, döden på ett bra sätt för barn. Hemma i mitt hus är en perfekt bok att läsa tillsammans barn och vuxna och den har otroligt fina färgglada illustrationer.

Till sist vill jag tipsa om Se upp, Stella! av Susanne Trydal och Ellen Ekman som är en bilderbok för barn 3-6 år. Boken handlar om Stella som är snart fem år. Hon har en storasyster som heter Agnes och kan massor av saker. När Stella sitter nära tv:n säger hennes mamma att de kanske måste gå och kolla hennes syn och se om hon behöver glasögon. Då berättar Agnes att Stella kanske kommer att bli blind som en kille i hennes klass som också satt för nära tv:n. Nästa dag övar Stella på att vara blind. Det behövs nämligen tiotusen timmar för att lära sig något. Se upp, Stella! är en humoristisk bilderbok. Jag gillade verkligen berättelsen som var rolig att läsa och karaktärerna Stella och Agnes kan nog många barn känna igen sig i. Ellen Ekmans illustrationer är fantastiska med många detaljer där det finns mycket att upptäcka för både barn och vuxna läsare.

Hoppas du blev nyfiken på någon av böckerna!

Boktips på temat skolstart

Det är skolstartstider och det kan kännas på många olika sätt. Pirrigt, roligt, spännande eller läskigt. Oavsett hur det känns finns det böcker som handlar om att börja skolan och tar upp olika känslor och tankar kring det. I det här inlägget tipsar jag om tre böcker på temat skolstart. Två av dem passar bra för barn som ska börja skolan för första gången eller går i lågstadiet och en passar för de som går i högstadiet eller gymnasiet.

Mitt första tips är antologin Jag ska börja skolan som passar bra att läsa tillsammans med ett barn som snart ska börja skolan eller går i lågstadiet. Boken är utgiven av förlaget En bok för alla och skriven av ett flertal etablerade författare. I korta texter och berättelser får vi följa olika barn och allting handlar på något sätt om att börja skolan. Hur ser en skola ut? Vilka jobbar där? Vad gör man för någonting i skolan? Det är frågor som ställs i boken. Boken består både av korta berättelser, dikter och många bilder. Det gör att den passar bra till både högläsning och att läsa själv. Att man i boken får följa många barn tror jag gör att många lätt kan relatera. 

Jag vill också tipsa om Boken om att börja skolan av Helena Bross och Emma Göthner. Helena Bross har skrivit många bra böcker för nybörjarläsaren och det här är en bok om att börja skolan som passar både som högläsning och att läsa själv. Boken handlar om en hel klass som nu börjar ettan. Vi får läsa ur alla barns perspektiv, i varje kapitel följer man ett nytt barn i klassen. Det handlar om att vara nervös inför första skoldagen. Kommer det blir svårt att få nya kompisar? Måste man kunna skala potatis själv när man går i skolan? Boken utspelar sig sedan under hela skolåret och allt roligt som händer under året vilket gör att man verkligen får en bild av hur ett typiskt skolår kan se ut. Jag kände igen mig mycket. Det jag gillar mest med Boken om att börja skolan är att man får följa alla barn i en klass vilket gör att det finns något att känna igen sig i för alla. Jag kände igen mig mycket i det här om att undra om man måste kunna skala potatis själv när man går i skolan. Det vet jag att mina föräldrar sa att man behövde kunna när jag skulle börja i skolan. Men sen hjälpte lärarna oss med det ändå. 

Till den som går i högstadiet eller gymnasiet och vill läsa en bok som utspelar sig i skolmiljö vill jag tipsa om Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn. Boken handlar om 15-åriga Emanuel Kent som lever efter mottot att alltid ha sjukt låga förväntningar. För om man förväntar sig att det ska gå jättedåligt och så går det bättre än man trott, då blir man ju gladare! Emanuels enda kompis heter Tore. Det har alltid varit de två; Tore med de gröna stövlarna och Emanuel med de tajta byxorna. Men nu börjar Emanuel fundera på om han är kompis med Tore för att han vill eller om han inte har något annat val. Det har börjat en ny tjej i klassen som heter Bianca. När Tore är borta från skolan är Emanuel med Bianca och Ammis. Det är bra, då slipper han vara med Tore för en gång skull. Han snackar skit om Tore för dem för att känna sig cool men det gör att allt bara blir fel. Han och Tore blir osams och det börjar spridas rykten om Emanuel och till råga på allt råkar han förstöra festen han blivit bjuden på. Boken är väldigt humoristiskt skriven. Den är skriven ut Emanuels perspektiv där han är som en vägledare för andra ungdomar. Om han gör bort sig så behöver vi som läser inte göra samma misstag. Karaktärerna är roliga att läsa om och jag gillar att boken utspelar sig mycket i skolan. I Konsten att ha sjukt låga förväntningar går Emanuel i nian men i uppföljaren Manifest för hopplösa börjar han i gymnasiet. Så om man vill läsa en bok om att börja i gymnasiet kan man läsa den andra boken om Emanuel. 

Om du har ett bra boktips på temat skolstart får du gärna lämna en kommentar! 

Tre sommarlovsböcker

På senaste tiden har jag riktigt slukat böcker sådär som man gör på sommaren och det har varit riktigt härligt! Tre böcker har jag läst och tyckt mycket om och de ska jag berätta om idag. 

Först vill jag tipsa om den nya boken Paola Persson Peroni - Allas vän av Emi Guner och Maja Säfström som jag sett en del på instagram och därför blev sugen på att läsa. Den fanns som ljudbok inläst av Amy Deasismont och den sträcklyssnade jag på. Boken handlar om Paola som inte är som andra barn. Hon gillar att läsa, dagdrömma och att lära sig nya ord. Paola skulle vilja hitta en kompis som är lik henne men det verkar inte finnas så många andra barn som är som henne. Boken var väldigt underhållande och rolig. Jag gillar att en karaktär som Paola, ett lite annorlunda barn, får ta plats i en bok. Det är intressant att få lära känna Paola och alla karaktärer i boken är sådana jag gillar att läsa om. Boken passar för barn 6-9 år. 

Nästa bok jag vill tipsa om är den ultimata sommarlovsboken Spökdiktare och slottspoeter av Tove Berggren och Hanna Granlund. Det är en bok för 9-12 åringar som handlar om sju barn som är på ett skrivartävling på ett slott. Genom Marias perspektiv får vi läsa om allt som händer på lägret. Ledaren Rut gör bara tråkiga skrivövningar, som den där de ska skriva om sommaren. Men barnen stöter på spökena Lorentz och Sophie som bor på slottet. De ger dem spännande och roliga skrivövningar. Barnen får också reda på att det finns ett till läskigt spöke på slottet som heter Ike och äter upp bokstaven m, prickarna över i och ringarna över å. Barnen bestämmer sig för att ta reda på varför. Det var så mysigt att få läsa en bok som utspelar sig på ett skrivarläger. Det tog mig tillbaka till förra sommaren då jag var på ett skrivarläger. Spökdiktare och slottspoeter är en spännande bok som jag tror att många i mellanåldern skulle uppskatta. Det är en som en blandning av en mysig berättelse och en övernaturlig spänningsbok. Jag tror också att den kan inspirera till skrivande då skrivövningarna som barnen gör med spökena finns längst bak i boken. 

Jag vill också tipsa om en tredje riktigt underhållande bok för mellanåldern. Det är Perfekt väder för lidande av Åsa Asptjärn. Jag har tidigare läst Asptjärns böcker om Emanuel och Wursten och veganen och det här är en lika underhållande bok med roliga karaktärer. Perfekt väder för lidande handlar om Bim som älskat artisten David Dovrâk. Tillsammans med sin bästa kompis Elina har hon varit på hans konsert och nuddat hans sko med lillfingret och hela Bims rum är fullt med David-saker. Efter ett stort bråk i somras är Bim och Elina inte kompisar längre och Bim vet inte riktigt vad hon ska tycka om David Dovrâk längre. Hela hennes liv vänds upp och ner när en främmande man står och steker ägg i hennes mammas kök en morgon. Den främmande mannen visar sig nämligen vara just David Dovrâk och Bim kan ju inte berätta att hon så länge varit besatt av honom och hans musik. Åsa Asptjärn skriver med mycket humor om att råka linda in sig i lögner. Bim gör allt för att David inte ska få reda på att hon varit ett stort fan av honom och tar hjälp av Thella som hon umgås med i skolan och kusinen Hedy. Alla karaktärer är intressanta att läsa om och jag bara flöt igenom historien för att boken var lättläst, spännande och rolig. Den som vill ha en underhållande bok att sträckläsa i sommar ska definitivt kolla in Perfekt väder för lidande. 

Jag gillar verkligen den här typen av vardagsnära berättelser med fina karaktärer. Om du har tips på fler liknande böcker får du gärna lämna en kommentar! 

Madicken

Som ni kanske vet har jag ett projekt som går ut på att jag ska läsa hela Astrid Lindgrens huvudsakliga utgivning. Jag har tänkt att det här projektet ska få ta den tid det tar och därför tar läser jag en bok lite då och då. Nu har jag läst 5 av de 33 böckerna jag tänkt läsa. Om du vill läsa mer om det här och kanske vill haka på min utmaning kan du klicka här. De två senaste Astrid Lindgren-böckerna som jag läst är Madicken och Madicken och Junibackens Pims, de två böckerna som handlar om Madicken och hennes liv på Junibacken. 

Madicken heter egentligen Margareta och hon bor med sin mamma, pappa, lillasyster Lisabet och pigan Alva på Junibacken. Pappan är redaktör på stadens tidning och de har det ganska bra ställt. Böckerna utspelar sig under första världskriget och handlar mycket om sjuåriga Madickens syn på världen. De tar upp ämnen som fattigdom, utsatthet, samhällsklasser och orättvisor ur ett barns perspektiv. Båda böckerna är uppdelade i kapitel om olika händelser ur Madickens liv. Det handlar bland annat om när Madicken och Lisabet har utflykt på ett tak, när Madicken går i skolan, när Lisabet pillar in en ärta i näsan, när de ska gå till majelden och när Madicken och Lisabet får ett syskon. Några återkommande karaktärer i böckerna är familjen Nilsson. Madicken tycker mycket om Abbe och han har det tufft i sin familj då de är väldigt fattiga och pappan är alkoholist. Vi får också möta Mia, den dumma tjejen i klassen som inte har det så gott ställt och Linus-Ida som hjälper familjen att tvätta och berättar hemska historier för barnen.

Jag kände till de flesta berättelserna ur de här böckerna från filmerna och kunde nästan se dem framför mig under tiden jag läste. Den första boken, Madicken, läste jag själ. Sedan upptäckte jag att nästan alla Astrid Lindgrens böcker finns som ljudböcker på Nextory och lyssnade då på den andra boken, Madicken och Junibackens Pims, som ljudbok. Det är Astrid Lindgren själv som läser in böckerna och det var en fantastisk lyssningsupplevelse. Hennes röst tillför mycket till berättelsen och jag älskar verkligen hennes inläsningar. Så fler av Astrid-böckerna jag ska läsa framöver kommer jag nog att lyssna på.

De här böckerna om Madicken måste jag nog säga ändå är några av mina favoriter av Astrid Lindgrens verk. Berättelserna är spännande, roliga och vardagliga på samma sätt. Jag gillar att läsa om Madickens tankar och funderingar. Även om boken utspelar sig för nästan 100 år sedan tror jag att barn idag kan känna igen sig i henne. Man lär sig också mycket om hur det var att leva på den tiden. Med det bästa med Madicken-böckerna och alla hennes böcker måste ändå vara stämningen. Det är så mysigt att läsa böckerna. Men samtidigt har de alltid något djupare budskap och får en alltid att känna och tänka mycket. Jag kommer absolut att läsa de här böckerna igen. 

Efter att ha läst böckerna om Madicken upptäckte jag Astrid Lindgren-podden. Det är en podcast om Astrid Lindgrens alla böcker. Precis som jag läser de som har podden alla böcker ur Astrids huvudsakliga utgivning. Sedan pratar de om varje bok i ett varsitt avsnitt. Nu finns alla avsnitt ute och det är verkligen en guldgruva för den som gillar Astrid Lindgren. Jag har bara lyssnat på ett par av avsnitten än så länge men tycker att podden är så bra. De diskuterar böckerna, berättar vad de handlar om och pratar lite runt boken. Ett hett tips till er alla!

Har du inte läst Madicken och Madicken och Junibackens Pims tycker jag definitivt att du ska göra det. Jag rekommenderar också ljudböckerna som Astrid själv läst in och såklart Astrid Lindgren-podden. Nu ska bestämma mig för vilken Astrid Lindgren-bok som jag ska ta mig an här näst. Jag är lite sugen på Ronja Rövardotter eller Mästerdetektiven Kalle Blomkvist. Vilken bok tycker du att jag ska läsa?

Fin godnattsaga för de ynre barnen

Natten är en bilderbok skriven av Sara Villius och illustrerad av Mari Kanstad Johnsen. Boken är utgiven av Rabén & Sjögren och finns att köpa på Adlibris eller Bokus.

Vad gör vinden?
Vinden blåser.
Hur blåser vinden?
Vinden blåser schhhh.
Var blåser vinden?
Ute där det är mörkt och kallt.
Ute där det är natt.

Den här bilderboken handlar om vinden, månen, räven, ugglan och annat som rör sig på natten. En fin bok att läsa tillsammans med ett barn som godnattsaga. I boken ställs ofta frågor som kan få ett barn att reflektera över olika saker. Dessutom består boken av fina färggranna illustrationer som jag tror uppskattas av såväl barn som vuxen. En perfekt bilderbok för vilket barn som helst helt enkelt!

Jag ger Natten 4 av 5 ugglor!

David drömmer om Dracula och Fantasivandringar

David drömmer om Dracula är en bilderbok skriven av Johanna Glembl och illustrerad av Åse Bergström. I den får vi möta sexåriga David som på nätterna får besök av Dracula. Hans mamma säger att de riktiga monster ser annorlunda ut, men David vet att de ser likadana ut som man tänker sig dem. För att skrämma bort Dracula hittar David och hans mamma på egna historier där det inte går så bra för Dracula. Sakta men säkert minskar det stora hotet.

Jag tyckte att det här var en jättefint berättad bok om mardrömmar och hur verkliga de faktiskt kan kännas. Många barn skulle nog känna igen sig i den här boken. Det är verkligen en bra bok att läsa tillsammans och prata om. Kanske kan man komma på fler sätt att få bort det farliga. Det jag gillar med historien är att den känns så verklig och realistiskt samtidigt som det blir ett spännande äventyr. En perfekt mix helt enkelt. Jag gillar också tryggheten mamman ger till David. Förutom en fin berättelse innehåller också den här boken vackra illustrationer i fina färger som framför känslorna i boken på ett bra sätt! David drömmer om Dracula är en bok jag rekommenderar till alla barnfamiljer!



Fantasivandringar är en bok att använda barn och vuxna tillsammans för att uppleva meditation och fantasivandringar. Boken är skriven av Ingela Beausang och Matilda Wånggren och är gjord i enskilda kapitel med olika fantasivandringar som det är tänkt att en vuxen läser upp för en grupp barn. Det går att variera beroende på hur stort antal barn det är och boken syftar på att få barnen att slappna av, stärka inre egenskaper och känslor. Genom boken kan man uppleva spännande äventyr genom fantasivandringarna både i rymden, skogar, bland regnbågar och cirkusartister.

Jag tycker att den här boken verkligen har en bra idé och ett bra syfte. Den är tydlig att förstå och går att anpassa på olika sätt. Historierna är fantasifulla och spännande. Det är bra att dem är enskilda så att man kan välja vilken av dem man vill. Boken har även fina, lekfulla illustrationer i vackra färger. En suverän bok att använda i skolan eller bara som en avslappnande godnattsaga!

När orden blir stulna

Hjältehunden Hedvig och de stulna orden, är en bilderbok skriven och illustrerad av Susanne Schneider och Kerstin Elias Costa. Boken är utgiven av Vombat förlag och hittas på Adlibris eller Bokus. 

Något konstigt har hänt. Ord börjar försvinna. På skyltarna i staden saknas många ord och människor kan inte säga vissa ord. Hjältehunden Hedvig rycker ut efter de stulna orden. Kan det vara Skuggan som är i farten? 

Jag gillade idén om att boken handlade om ord som var stulna. Det känns lite nytänkande och dessutom gillar jag ord väldigt mycket! Bilderna i den här boken var jättefina och jag tror verkligen att den skulle uppskattas av många barn. Dock tycker jag att historien känns lite för platt. Den går direkt in på ett spår som sedan är det rätta. Berättelsen känns inte alls invecklad och enkel för att det ska bli riktigt spännande. Boken är ju skriven för barn och behöver därför vara enkel att förstå, men enligt mitt tycke är den lite för enkel. Det finns inte direkt något som fångar den vuxna läsaren, vilket jag tycker att det ska finnas i en bilderbok. Den typen av bok är ju tänkt för högläsning och ska då passa olika åldrar. Men jag tror absolut att många barn skulle gilla den här boken ändå! Det är roligt att läsa ur hundens perspektiv. 

Jag ger Hjältehunden Hedvig och de stulna orden 2 av 5 ugglor. 

Sagasagor: Studsmatta, simskola och en borttappad tigertass - Recension

Sagasagor: Studsmatta, simskola och en borttappad tigertass är en högläsningsbok för barn mellan 3-7 år skriven av Josefine Sundström och illustrerad av Emma Göthner. Boken är utgiven av Bonnier Carlsen och hittas på Adlibris och Bokus.

Boken handlar om femåriga Saga som bor i ett gult “gladhus” tillsammans med en mamma som är allergisk mot pälsdjur och en småstressad pappa. Vi får följa med i Sagas vardag genom fem fristående berättelser, med illustrationer på varje uppslag. Det handlar om att önska sig en hund trots att mamman är allergisk. Om att hoppa studsmatta och råka göra illa sin kompis. Hur det är att sova över hos morfar där man får äta geléhallon i sängen. Om att skynda sig till simskolan och glömma baddräkten.

Sagasagor beskrivs som en kapitelbok för de yngre barnen och lämpar sig väldigt bra för högläsning. Jag gillar att berättelserna är vardagsnära samtidigt som det händer något spännande i varje kapitel. Det hoppas studsmatta och leks i parken, vilket jag tror att många barn sysselsätter sig med. Det är så härligt att läsa om någon annans vardag och att det stora i det lilla ses. Det händer något intressant varje dag, även fast det är en helt vanlig dag.

Saga är en karaktär som många barn nog kan relatera till, hon önskar sig ett husdjur, gillar att hoppa studsmatta och längtar efter att tappa sin första tand. Hon är precis som ett riktigt barn, pratar och beter sig som ett. Hon är realistisk och skildras så oerhört bra!

Emma Göthners fantastiska bilder tillför mycket till texten. De är färgglada och otroligt fina, vilket jag tror att många barn uppskattar. Jag gillar att det är bilder på varje sida, samtidigt som det är mer text än vad det är i en bilderbok. Det gör att boken lämpar sig bra till högläsning. Det är ett bra steg för barn som vill ha längre och mer innehållsriks berättelser även fast de inte hunnit läsa sig läsa själva! Fler sådana här böcker borde finnas!

Berättelserna i boken utspelar sig i olika årstider och man får följa ett år av Sagas liv. Eftersom att berättelserna är fristående kan man läsa vilken man vill, när som helst och behöver inte komma ihåg vad som hände i föregående kapitel. Det är nog en fördel för många! Det blir enklare att komma in i berättelsen och man behöver inte ägna tid att förklara för barnet vad boken handlar om innan man börjar läsa.

Jag tyckte om Sagasagor och ger den därför 4 av 5 ugglor! 

Augustpriset 2016: Intervju med Eva Lindström

Eva Lindström är en mycket omtyckt bilderboksskapare, både som illustratör och författare. Hon har blivit nominerad till Augustpriset hela 12 gånger och det här året för Oj, en polis. Den handlar om två bröder och går från vila till intensitet till vila igen. Här kommer en intervju om bilderboksskapandet, Augustpriset, Oj, en polis och mycket mer!

Stort grattis till nomineringen i Augustpriset 2016! Vad betyder det för dig att ha blivit nominerad?

Jag blir glad såklart, och för min bok betyder det att den blir mer synlig än den skulle varit utan nominering.

Hur skulle du beskriva din bok Oj, en polis för någon som inte läst den?Min bok är en ganska stillsam historia, den handlar om två bröder som är lite trötta men som ändå är ute och rör på sej.

Du har blivit nominerad till Augustpriset ett flertal gånger, varför tror du det? Vad är det som är speciellt med dina böcker?Det vet jag inte.

Vem eller vilka av de andra författarna och illustratörerna ser du som dina största konkurrenter?Jag tänker att ingen skriver och ritar med avsikt att konkurrera med andra, det är kul att vara nominerad, mindre kul att tävla.

Till skillnad från många andra bilderböcker är bilderna i din bok Oj, en polis inte lika färgglada, hur tänkte du med bilderna i boken?

Mina bilder passar till min berättelse. Jag kan förstå att det kanske provocerar med just den nedtonade färgskalan, men det här är så det måste se ut i den här boken.

Vad har du inspirerats av till boken Oj, en polis?

Eva Lindström Foto: Jonas Adner

Jag inspireras alltid av vardagsliv och natur och hur människor förhåller sej till sin omgivning.

Du har skrivit och illustrerat många bilderböcker, vissa har du både skrivit och illustrerat och andra har du gjort tillsammans med någon annan. Vad är skillnaderna mellan att göra en bok själv eller tillsammans med någon och vad trivs du bäst med?

När jag ska göra en helt egen bok går bildarbetet och skrivandet in i varandra. Det blir mycket ändringar i texten och många ommålningar.

Jag kan vara respektlös mot mej och min text, det vill jag inte vara mot en annan människa och hennes skrivande. 

Till årets Augustpris är fyra stycken bilderböcker nominerade i barn- och ungdomskategorin, varför tror du att det är så?

Ingen aning.

Slutligen, har du något kommande bokprojekt på gång? I så fall, kan du berätta något om det?

Jag håller på med en bok som heter Kungen och Drottningen. 

Den innehåller tre personer och en häst.

Tack så mycket Eva för att du ville vara med i min intervju!

Augustpriset 2016: 5-åring och 7-åring om bilderböckerna

Fyra av de Augustnominerade böckerna var bilderböcker och jag tog hjälp mina kusiner Nora och Tyra på 7 och 5 år för att höra vad dem tyckte om böckerna. För mig är det viktigt att få höra vad några i målgruppen tycker om böckerna och inte bara vuxnas åsikter.

Tyra, 5 år om Idag vet jag inte vem jag är, av Ida Sundin Asp:

"Morfarn i boken var gammal, men förut var han ung, så han glömde bort saker. Jag tyckte boken var bra. Den handlade om han inte kom ihåg vem han var. Bilderna var fina för de hade mycket färg och så."

Tyra,5 år om Oj, en polis, av Eva Lindström:

"Jag tyckte den var bra för det var kul när de åkte flygplan. Fast den förra boken var bättre. Bilderna var fina, men de hade inte så mycket färg, bara svart och grönt. Jag gillar mer när det är många färger. Det var bra att storebrodern hjälpte den lilla. Jag brukar hjälpa min lillasyster, lite gran i alla fall och min storasyster brukar hjälpa mig ibland. Min kompis hjälpte mig en gång när jag hade fastnat i ett träd."

Nora, 7 år om Djur som ingen sett utom vi, av Ulf Stark och Linda Bondestam:

"Den här boken var väldigt rolig för den handlade om roliga djur och det rimmade lite. Jag tyckte också att bilderna var fina för det var mycket färger och djuren var roliga."

Nora, 7 år om Oj, en polis, av Eva Lindström:

"Jag tror att den kommer handla om en polis! Boken är fin för det är olika färger, fina färger."

"Ett flygplan är som en grej som man kan åka med till andra länder. Jag tycker inte det är kul att åka flygplan för det är långtråkigt att sitta där och sen kan man få lock i öronen också. Det fick jag när vi åkte flygplan.

Boken var bra för man visste liksom inte vad som skulle hända, det var lite spännande. Det var också fina bilder i boken. Min kunde känna igen sig med att det var syskon som hjälpte varandra. Det som hände i boken kanske skulle kunna hända på riktigt.

Den här boken var lika bra som den förra boken vi läste. Fast de var lite olika. Den andra boken skrattade man mer åt och den här var mer spännande och lite allvarligare. Den andra var mer påhittad och rolig och rimmade lite. I den här boken var det lite mindre färger än i den andra. Jag tycker att det ska vara mittemellan, inte för mycket färg och inte för lite."

Tyra, 5 år om Åka buss, av Henrik Wallnäs och Matilda Ruta:

"Den handlar om några tigrar som åker buss. boken var bra tyckte jag för den var rolig och lite ledsen. Jag tror att de skulle åka till ett land som var jättelångt borta och bussen behövde stanna. Vissa behöver åka till något annat land för de kanske inte trivs där de bor. Om jag ska åka till ett annat land vill jag inte åka i en buss eller ett tåg som är jättevarmt. Om man kommer till ett nytt land där man inte kan språket kanske man inte har någon bästis, fast man kan lära känna en ny kompis. Fast det skulle vara svårt att lära sig ett språk. Min kompis mamma kan prata Spanska, hon kommer från ett annat land.Bilderna var fina tyckte jag!"

Tack Nora och Tyra för att jag fick läsa böckerna för er och för era bra åsikter!

Augustpriset 2016: Oj, en polis - Recension

Oj, en polis är en bilderbok som är skriven och illustrerad av Eva Lindström. Den är nominerad till Augustpriset i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok och utgiven av bokförlaget Alfabeta. Boken hittas på Adlibris eller Bokus.

Den här boken handlar om två bröder i matroskostym, en polis som visar sig vara en pilot, en flygplanstur ett fallskärmshopp.

Juryns motivering till nomineringen:
Nej, någon polis finns inte i den här boken. Däremot två bröder. Och en pilot och en hund. Eva Lindström låter oss träda in i en absurd och humoristisk bilderboksvärld där det oförutsägbara väntar bakom varje sidbläddring. Milda, stämningsskapande färger samsas med hotande svarta färgfält, i en berättelse som går från vila till intensitet till vila igen. Det finns en fruktbar rytm i detta växelspel. I de enfärgade bakgrundsfälten finns en ödslighet som öppnar för fantasin. Inom lekens ramar blir allt möjligt.

Ska jag vara ärlig så tyckte jag inte så mycket om den här boken. Jag förstod inte riktigt handlingen och tyckte bara att den var osammanhängande. Det hände helt oförutsagda saker som inte hade någon som helst anknytning till varandra. När jag läste den tyckte jag bara att den var konstig eftersom att jag inte förstod boken. Jag tror absolut att många barn skulle gilla den här boken mer än vad jag gjorde. Mycket finns mellan raderna, men jag, som ändå är en van läsare tyckte att det var svårt att förstå trots att jag läste om boken flera gånger. På varje ny sida står det något nytt och oväntat och man kan verkligen inte förutse handlingen. Det gillar många med den här boken, men jag tyckte mest att det blev konstigt och osammanhängande.

Nej, det här var inte alls en bok för mig, därför ger jag Oj, en polis av Eva Lindström 1 av 5 ugglor.

Augustpriset 2016: Intervju med Ulf Stark och Linda Bondestam

Ulf Stark har skrivit och Linda Bondestam har illustrerat bilderboken Djur som ingen sett utom vi som är nominerad till Augustpriset i barn- och ungdomskategorin. Den innehåller dikter om olika påhittade djur som ingen sett utom just Ulf och Linda. Här kommer en intervju om Augustnomineringen, bokens uppbyggnad och mycket mer! 

Grattis till nomineringen i Augustpriset 2016! Vad betyder det för er att ha blivit nominerad? 
Linda: Det betyder jättejättemycket. Jag tror att många barn och vuxna på det här sättet upptäcker boken och läser den och kanske också vill läsa andra böcker som jag illustrerat. Och kanske framtida böcker. Jag tyckte väldigt mycket om att få lära känna djuren i boken och vill att också andra ska få göra det!

Ulf: En nominering betyder mycket för mig. Det var tolv år sedan senast. Det innebär också att boken blir mer omskriven och ompratad.

Hur skulle ni beskriva er bok Djur som ingen sett utom vi för någon som inte läst den?
Linda: Den här boken berättar om många okända djur, vad de heter, vad de äter, vad de tänker och vad de gör, alla med olika personligheter. Ulf Stark har skrivit en dikt om varje djur och jag har fått hitta på hur de ser ut och var de befinner sig. Bilderna är stora, vilda och färggranna.

Ulf: En bok om djur som inte finns i någon djurbok. För de är inre djur som sluppit ut ur mitt och Lindas huvuden: glada, arga, ensamma, längtande, gråa och färggranna. En bok på rim. Fast ingen sett dem kan alla ändå känna igen dem, för de bor i oss alla. Hoppelingen!

Varför tror ni att just eran bok har blivit nominerad till Augustpriset? Vad är det som gör att den utmärker sig? 
Linda: Jag tror den är en annorlunda bok som tilltalar alla, såväl barn som vuxna. Ulfs dikter är både roliga och sorgliga, ofta på samma gång, och lite mystiska och väldigt finurliga. Mina bilder spinner lite vidare på texten och dessutom finns där små överraskningar. Ibland är folk lite rädda för diktsamlingar men jag vet att den här är en sådan som många gärna läser.

Ulf: Den utmärker sig genom sitt tema, sitt språk och sitt bildspråk. 

Vilka av de andra författarna och illustratörerna ser du som era största konkurrenter? 
Linda: Oj, jag har tyvärr inte läst dem men jag har hört att de alla är väldigt bra! Ida Sundins bok Idag vet jag inte vem jag är läste jag och den är underbar!

Hur har det varit att arbeta tillsammans med den här boken? Blir ni någon gång oense? 
Linda: Ulf och jag brukar vara väldigt överens, för det mesta uppmuntrar vi varandra. Det är otroligt roligt och lätt att jobba med honom, det har det alltid varit!

Ulf: Vårt samarbete är rena nöjdes. Vi uppmuntrar varandra (med rätta!), kan komma med idéer. Inte ofta oense, vi respekterar varandras talanger. 

Tror ni att ni kommer att fortsätta arbeta tillsammans? 
Linda: Det tror och hoppas jag!

Ulf: Visst ska vi fortsätta att jobba ihop. Gäller bara att hitta på något lika bra ämne. 

Ulf Stark om skrivande och texten:

Var kom första idén till Djur som ingen sett utom vi?

Ulf Stark

Idén kom egentligen från Linda som ville göra djur. Tanken var att hon skulle rita djuren först och jag skulle hitta på beskrivningarna efteråt - längd, vikt, utbredningsområde etc (sånt som brukar finnas i vanliga djurböcker). Men så började jag istället göra dessa ”känslodjur”, skickade dikt efter dikt till Linda som gjorde bilderna efteråt. 

Hur gjorde du för att hitta på alla djur i boken?

När jag väl kommit igång var det ingen svårighet att hitta på nya djurarter. Dom kom till mej under mina hundpromenader på landet. 

Jag tyckte mycket om att boken var skriven i diktform! Varför valde du att skriva den på det sättet?
Jag började egentligen som poet (sådär i 18-årsåldern). Det var trevligt att återknyta till sitt poetiska förflutna. Jag gillar den korta, koncentrerade formen. 

Tycker du att Lindas illustrationer stämmer bra överens med hur du tänkte dig djuren?

Jag tänkte inte så mycket på det yttre, utan koncentrerade mej på djurens själsliv. Och blev glatt överraskad när Linda gav dem hår och ögon och öron och fjädrar. 

Vilket av de olika djuren tycker du mest om och kan du identifiera dig mest med?

Jag gillar längtansdjuren och deras obestämda väntan på NÅGONTING. De liknar nog mig själv. Men det gör de andra också.

Du har skrivit många omtyckta böcker, vad är ditt bästa tips för att komma igång med skrivandet?

Lägg dej ner på sängen, blunda, låt bilderna stiga upp från ditt inre. För sagor, dikter, berättelser är släkt med drömmarna. Vakna sedan till och skriv ner vad som dykt upp. Det är som att meta i sitt inre: Se vilka underliga fiskar man kan dra upp! 

Linda Bondestam om illustrationerna:

Vad inspirerades du av till hur de olika djuren i boken skulle se ut?

Jag inspirerades av mänskor omkring mej. Ibland när det var svårt försökte jag föreställa mej i vilka situationer jag själv känner mej som i dikten. Det gick väldigt bra! Jag tror att vi alla har en massa okända djur inom oss.

Vad tycker du är roligast att teckna och varför?

Det här var nog mitt roligaste projekt någonsin. Jag tyckte det var väldigt roligt att skapa de olika djuren och att få hitta på olika finurligheter, t.ex. träffar flera av djuren varandra på sista sidan.

Hur tänkte du med bilderna i Djur som ingen sett utom vi? Vad vill du att de ska förmedla? 

När jag läste dikterna såg jag genast bilder i mitt eget huvud. När jag sedan illustrerade dikterna ville jag göra det lite som en poet, jag ville göra stämningsfulla bilder, skapa en atmosfär som får läsaren att stanna upp och hitta på egna historier. Jag är jätteglad över att många barn jag läst boken med verkar göra just det här. Det är en rolig bok att läsa men också att prata kring.

Linda Bondestam

Hur går det till när du illustrerar en bilderbok?

Först är jag väldigt ivrig och tror att det ska bli lätt och roligt, sen brukar jag ganska snabbt drabbas av skaparångest och tycker allt är lite jobbigt och svårt, jag försöker komma på hur huvudpersonerna ska se ut och jag prövar olika stilar och funderar på färgval m.m. (Jag ritade ganska många djur till Djur-boken som inte kom med i boken.) Förr eller senare händer det något som gör att jag får en AHA-upplevelse och då brukar jag jobba mycket, mycket och kan inte slita mej från mina teckningar. När jag gjorde djur-boken åkte jag ensam till en ö i finska skärgården och jobbade från morgon till kväll. Då kändes det som att många pusselbitar föll på plats och det var fantastiskt roligt! Det tar ofta ett år för mej att göra en bok och det är ibland svårt att få jobba utan att bli avbruten. Innan en bok ska gå i tryck brukar jag ha väldigt bråttom och göra drastiska beslut, plötsligt ser jag att något ser fel ut och illustrerar och placerar om saker i snabb takt. Det brukar vara en lite manisk, fasansfull men också väldigt rolig fas. Jag älskar verkligen mitt jobb!

Tack så mycket Linda och Ulf för att ni ville vara med i min intervju!

Augustpriset 2016: Djur som ingen sett utom vi - Recension

En av de nominerade böckerna till Augustpriset i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok är Djur som ingen sett utom vi, av Ulf Stark och Linda Bondestam. Boken är utgiven av Berghs förlag och hittas på Adlibris eller Bokus. 

Gömda på land eller under vattnets yta finns de osedda djuren som ingen någonsin sett. En annan, Cellansetten, Väntansdjuren och Hoppeligen är några av de djur vi får möta i den här boken. Genom Ulf Starks verser och Linda Bondestams bilder får vi lära känna dem. 

Juryns motivering till nomineringen:

Ingen har sett Eskalopen, Nomadinen och Celansetten. Ingen utom Ulf Stark, som har gett dem varsin dikt, och Linda Bondestam, som i sprakande färg har förevigat dem i bild. Denna diktsamling förädlar och utvecklar en absurdistisk nonsenstradition. Rimmen är oväntade, bildkompositionerna häftiga. Fantasifulla språklekar och nyord samsas med kontrastrika bilder där varje enskilt djur har fått ett personligt uttryck. Resultatet blir en livsbejakande och nyskapande bok, genomtänkt ner i minsta detalj.

Jag tyckte mycket om den här boken! Den var fint skriven i diktform och jag gillade hur läsningen bara flöt på. Den här boken passar jättebra att läsa högt, då hör man verkligen rytmen i dikterna! Jag gillar att det rimmade lite här och var och tyckte att ordvalen var väldigt bra! Dock tyckte jag att många ord var väldigt svåra, som exempelvis anarki, det tror jag kan vara lite svårt att förså om man är mellan 3-6 år. Men djurens namn var väldigt roliga och påhittiga. Hela boken känns väldigt fantasifull och lekande vilket jag tror att många barn uppskattar! Jag tror att barn kan tycka att den här boken är ganska rolig, men den känns lite lång att läsa hela på en gång, då den inte är så spännande. Det är mycket samma hela tiden, samma slags dikter men om olika djur.

Bilderna är otroligt fina och färgsprakande precis som det beskrivs i juryns motivering. Jag håller också med om att bildkompositionerna är häftiga!

Jag tror att man kan känna igen sig i de här olika djuren, man kanske inte tycker att man hör hemma någonstans eller är utanför. Då blir det en trygghet att läsa om andra varelser som känner likadant även fast de inte är människor.

Det här är en bok som jag verkligen gillar och som jag verkligen tycker är värd sin nominering till Augustpriset! Jag tror att det här kommer bli en bok jag tar upp och läser några sidor i lite då och då bara för att det är roligt! Därför ger jag Djur som ingen sett utom vi 4 av 5 ugglor.

Augustpriset 2016: Intervju med Ida Sundin Asp

Ida Sundin Asp är nominerade till Augustprisets barn- och ungdomskategori för sin bok Idag vet jag inte vem jag är. Den handlar om en dement morfar som letar efter sig själv. Istället hittar han sitt barnbarn som hjälper honom att leta. En fin bok om något som kan vara jobbigt. I den här intervjun berättar Ida bland annat om sin bok och hur det gick till när hon gjorde den. Hur hon tänkte om illustrationerna och vad som var första idén till boken.

Stort grattis till nomineringen i Augustpriset 2016! Vad betyder det för dig att ha blivit nominerad? 
Tack så jättemycket! Det känns fantastiskt roligt och betyder väldigt mycket för mig att ha blivit nominerad. Jag ser det som ett tecken på att boken verkar nå ut till människor, att de som läser den kan ta till sig av berättelsen och förhoppningsvis också relatera till den. Det känns otroligt fint för mig. 

Varför tror du att just din bok har blivit nominerad till Augustpriset? Vad är det som gör att den utmärker sig? 
Jag tror att min bok utmärker sig just eftersom den berör ett tungt ämne som demens och skildrar detta på ett hoppfullt och ljust sätt. Dessutom tror jag att relationen mellan barnbarnet och morfar i boken är något som många människor kan relatera till. Barnbarnet får axla den vuxenroll som morfar inte längre klarar av att ta, vilket barnet gör med stor självklarhet och ödmjukhet. Det finns ett samspel mellan dem, som fungerar väldigt fint trots den hemska sjukdomen. Detta kombinerat med illustrationerna skulle jag gissa är anledningen till att just min bok blev nominerad till Augustpriset. 

Vilka av de andra författarna och illustratörerna ser du som dina största konkurrenter? 

Oj vilken svår fråga! Alla de andra nominerade är otroligt duktiga författare och illustratörer. Egentligen vill jag inte se på någon som min konkurrent, eftersom jag generellt sett tror på att stötta varann och samarbeta snarare än att tävla. Men om jag måste välja någon så säger jag nog Eva Lindström, Ulf Stark och Linda Bondestam, samt Henrik Wallnäs och Matilda Ruta eftersom de har gjort jättebra och fina bilderböcker. 

Hur skulle du beskriva din bok för någon som inte läst den? "Idag vet jag inte vem jag är” handlar om en dement morfar som försöker leta efter sig själv. Istället hittar han sitt barnbarn, som försöker få honom att komma ihåg deras fina minnen tillsammans. 

Hur kommer det sig att du ville skriva en bok om en dement morfar och vad var första idén till boken? 

Berättelsen är inspirerad av min egen morfar, som var demenssjuk under många år av min uppväxt. Idén till boken fick jag för två år sedan, då jag precis fått veta att min morfar inte hade lång tid kvar att leva. Jag började då fundera på alla fina och humoristiska saker som händer kring en demenssjuk person, också på hur jag själv skulle kunna gestalta minnet av min morfar. Jag har alltid velat göra en bilderbok för barn och kom på att det vore fint med en lite tokig berättelse om en dement person. 

Av alla böcker som finns, vilken bok önskar du att det var du som gjort? 
Också en svår fråga! Det finns så mycket fina bilderböcker där ute. Den första jag kommer att tänka på är ”Orden var är ni?” av Klara Persson, så jag säger den! Det jag älskar med den boken är den fina och ödmjuka kärleksberättelsen, samt Klaras varsamma sätt att gestalta svårigheten en kan ha att uttrycka sina känslor i ord. Kombinerat med de fina och skickligt utförda illustrationerna blir det för mig en väldigt gripande och viktig berättelse.  

Ida Sundin Asp

Jag tycker att illustrationerna i din bok är väldigt fina, hur tänkte du när du gjorde dem? 
Tack, vad glad jag blir! Jag hade min egen morfar i åtanke när jag skapade illustrationerna, jag försökte helt enkelt lägga in element som jag förknippar med honom i berättelsen. Min morfar älskade växter och att påta i sin trädgård, därför ville jag skapa ett väldigt lummigt landskap och ge morfar i boken ett växthus. När jag var liten brukade morfar ta ut mig, mina syskon och kusiner i sin roddbåt, därför var det viktigt för mig att ha med båten i boken. Huset är inspirerat både av ett fartyg och min morfar och mormors hus, de bodde nämligen i en gul villa som jag ofta besökte när jag var liten. Jag ville att landskapet skulle kännas som en blandning mellan verklighet och fantasi, att det skulle vara som någon slags drömvärld som är svår att definiera geografiskt sätt. När det kommer till karaktärerna ville jag hålla de öppna när det kommer till utseende och könstillhörighet, just för att jag vill att så många som möjligt ska kunna relatera till dem och kanske se sina egna anhöriga i figurerna.  

Jag är från Eskilstuna precis som du, hur upplevde du staden som barn? 
Som barn upplevde jag nog Eskilstuna som mestadels en bra stad, tror jag. Såhär i efterhand känns det som att jag tyckte att staden var mycket större än vad jag uppfattar den som idag. Jag har alltid bott nära skog och natur, när jag var liten var vi ofta utomhus och lekte. Jag tror att naturen skapar en trygghet och främjar kreativitet, så på det sättet var nog Eskilstuna en väldigt bra stad att växa upp i. 

Slutligen, vad tror du att nomineringen kommer att ge för möjligheter för dig i framtiden? Har du någon ny bok på gång? Jag hoppas att nomineringen till Augustpriset kommer leda till större uppmärksamhet kring boken, att den på det viset kan nå ut till fler människor. För mig personligen kanske det kan innebära en uppmuntran till att skapa fler bilderböcker och att fortsätta skriva och illustrera. Just nu har jag ett samarbete med en annan författare på gång, där jag ska göra illustrationerna till hens text. Boken är tänkt att komma ut hösten 2017.

Tack så mycket Ida för att du ville vara med i intervjun och hoppas att du som läste gillade den!