Tankar som väckts under omläsningen av serien Ellens val

Den artonde januari anordnar jag tillsammans med Unga läsare ett samtal med författarna till serien Ellens val. En bit in i omläsningen av böckerna blir det tydligt hur jag och Ellen går bredvid varandra.

Ellen är arton år när hon kommer till Ljungsala. Hon lär känna Gerda och flyttar in på pensionat Solgården, blir kär i Jonas och börjar så småningom läsa litteraturhistoria på universitetet. Trots att Ellen endast är en pappersvän blir hon min följeslagare. Vi tar kliven in i vuxenlivet sida vid sida. Medan hon går på Ljungsalas gator med hjärtat utanpå och letar efter sin syster går jag här hemma i Eskilstuna och letar efter mig själv. Vem ska jag bli och kommer jag nå mina drömmar? 

Böckerna om Ellen utspelar sig i början av 1900-talet och Ellen får kämpa för att hitta sin plats som ung kvinna på universitetet. Min plats i föreläsningssalarna är självklar och jag har alltid vetat att jag ska läsa vidare. Nu tar jag snart min kandidatexamen och precis som för Ellen är det litteraturen som är i fokus i mina studier. Om kvällarna möter Ellen Skymningsklubben och diskuterar litteratur. Tänk att få vara en del av ett sådant sammanhang. 

Vid sidan om Ellen finns andra kvinnor. Gerda, Ingeborg, Alva, Gabriella och Elisabeth för att nämna några. De har inte funnits på riktigt, men det har funnits kvinnor som dem. De blir symboler för förändring. De blir symboler för de kvinnor som kämpat innan oss. Som gjort att min plats på universitetet är lika självklar som en ung mans. Ellen säger att man inte kan uträtta verklig förändring utan att vara en del av förändringen själv. Jag tänker på förändring.

Ellen är ung och tiden går snabbt. Med tre författare och en berättelse som skapats i ett writing room kommer flera delar i serien varje år. I april släpps den sjunde av tio delar och snart har vi nått slutet på berättelsen om kvinnorna i Ljungsala. Ellen kliver längre in i vuxenlivet och jag hinner inte riktigt med i hennes takt. När jag började läsa serien var hon arton och jag tjugo. Nu är hon en bit in i tjugoårsåldern och jag har precis fyllt tjugoett. Ellen har blivit kär, gjort slut och blivit kär på nytt. Hon har gift sig och blivit gravid. Jag läser och förundras. Älskar att befinna mig i Ljungsala, en fiktiv värld med både sorg och glädje där allt känns äkta. Om och om igen vill jag läsa om Ellen, Ingeborg, Gerda, Elisabeth, Gabriella, Alva och alla människor i Ljungsala. Sakta tar jag kliven in i vuxenlivet med böckerna som mitt sällskap. Tids nog kommer jag växa ikapp och till och med om Ellen. 

De säger att det är i ungdomen som känslorna är som starkast. Är det också då behovet av litteraturen är som störst? Serien om Ellens val får mig att tänka på Anne på Grönkulla och Kulla Gulla. Bokserier där man får följa en karaktär från barn till vuxen. Böckerna om Ellen är historiska men de är skrivna nu vilket gör berättelserna anpassade för idag. Det är böcker som kan läsas av såväl unga som vuxna och några av mina absoluta favoriter.

Jag har länge drömt om att ordna ett författarsamtal med de tre författarna till serien, Helena Dahlgren, Moa Eriksson Sandberg och Elvira Berg. Den artonde januari bjuder jag tillsammans med Unga läsare in till ett digitalt författarsamtal med författarna. Det kommer bli ett spännande samtal om hur bokserien skapades och jag ser verkligen fram emot det! Gå med i gruppen Unga läsare  på Facebook om du också vill vara med och lyssna.

Att få vara ung och läsa böcker man verkligen känner igen sig i är en lycka. Att likt skymningsklubben få diskutera böcker med andra är en ännu större lycka. Ellen skapar sig ett nytt liv i Ljungsala och följer sina drömmar. Unga läsare är ett steg på vägen mot mina drömmar. Våra träffar må inte vara i skymningen på ett stängt bibliotek. De är digitala och genom skärmar. Men det är av äkta bokglädje och läslust vi fortsätter ordna bokcirklar och författarsamtal och vi hoppas att fler ska vilja vara med och läsa med oss.

Antologin Unga Sörmland

Litteraturutveckling Sörmland har tillsammans med det Sörmlandsbaserade förlaget Widegrens förlag gett ut antologin Unga Sörmland. Den innehåller nyskrivna noveller, dikter och låttexter skrivna av unga bosatta i Sörmland. Min novell Visa vid midsommartid finns med i boken. Det är en novell jag skrev i början av förra sommaren och nu är det snart midsommar igen om den passar bra att läsa. Novellen är inspirerad av visan med samma namn som vi sjöng med min kör. Jag tyckte att det var en så fin sång som växlar mellan dur och moll och började fundera på om det skulle gå att skriva en novell som på samma sätt växlar mellan dur och moll. När jag började skriva följde jag sångens gång och skrev en berättelse efter den. När vi sedan fick respons från vår redaktör på Widegrens förlag skrev jag om novellen och var då friare från sången. Så texten har förändrats en del men jag hoppas att min vision om att det ska kännas som att den går mellan dur och moll. 

Visa vid midsommartid är en mystisk berättelse om Ada som ska till sina sommarkompisar Stina och Lina och fira midsommar. Men från första början är det något som är märkligt med dem och man vet inte riktigt vad det är som har hänt för ena stunden är allt som vanligt för att sedan bli underligt igen. Unga Sörmland finns att köpa där böcker finns om ni blev nyfikna på att läsa min novell och de andras texter. Jag ska läsa boken i sommar och ser fram emot att få ta del av alla texter. 

Det ska vara roligt att läsa

Jag lärde mig att läsa som sjuåring men till en början tyckte jag mest att det var svårt och jobbigt. När jag hade fått ett bättre läsflyt ett år senare blev det mycket roligare och jag blev en riktig bokslukare. Något som är svårt och tråkigt är det inte många som vill ägna sig åt. För att få motivation måste man ha roligt. Det gäller även läsning! Som många säkert vet har Svenska förläggareföreningen släppt en ny rapport (Läsandets årsringar) om läsningens tillstånd i Sverige bland både barn, ungdomar och vuxna. Bakom den står Johan Svedjedal och Anna Nordlund. I rapporten framkommer bland annat att läsningen minskar, främst bland ungdomar och vuxna och att vuxna, särskilt män, läser allt mindre för sina barn. Den här rapporten har återigen satt igång debatten kring hur vi ska få barn att läsa. 

Jag var en riktig bokslukare i 11-årsåldern!

Jens Liljestrand menar i sin krönika Sluta gulla - det är dags att tvinga barnen att läsa att föräldrarna måste göra läsningen till ett krav för att få sina barn att läsa. Annars kommer böckerna att fortsätta konkurreras ut av skärmar. Jag förstår verkligen hans tanke om att ta bort skärmarna och schemalägga läsning för sina barn. Det kan säkert funka för vissa med mutor och tvång men jag själv skulle inte bli motiverad till att läsa om någon tvingade mig att göra det. När mina föräldrar säger att jag ska plocka ur diskmaskinen får jag ingen motivation till att göra det. Men om jag själv upptäcker att diskmaskinen behöver plockas ur gör jag det av fri vilja och känner mer motivation. Läsningen är redan något som för många kopplas ihop med skolan och tvång. Om läsningen hemma också blir ett måste tror jag att det kan bli motsatt effekt. 

"Men tvinga inte - och motivera inte läsningen med nytta. Var varsam med den sista magin vi har i vårt teknokratiska samhälle.", skriver Joel Halldorf i sitt svar till Jens Lijestrand i sin artikel Barns läsning ska inte motiveras med nytta. Jag håller med i det Halldorf skriver. Läsning är något magiskt och roligt och det är det är något som borde framhävas snarare än att ta till med tvång. Grunden för att barn ska börja läsa är att det ska finnas bra böcker. Utgivningen av barnlitteratur ökar ständigt i Sverige och det finns otroligt mycket spännande läsning tillgänglig. Med bra böcker blir det också roligt att läsa. Jag tror på att från barnen är små visa det mysiga och roliga i läsning istället för att muta och tvinga. Men om läsning inte har varit en naturlig del i livet från början är det svårt att det plötsligt ska bli det. Speciellt när vuxna själva inte läser. 

Något jag också tror är viktigt är att låta barnen välja böcker själva. Det är inte alltid de böcker som föräldrarna läste som barn fortfarande håller och lockar till läsning. I nyare böcker som avspeglar det samhälle vi lever i idag kan det vara enklare för barn att känna igen sig. Man måste låta barnen läsa det de vill läsa oavsett om det är en serietidning, faktabok eller roman. Såklart är det bra att hjälpa barnen på traven genom att ta med dem till biblioteket, köpa böcker i födelsedagspresent och se till att det finns böcker tillgängligt hemma. Men för att läsning ska bli något som är roligt och något man faktiskt vill göra måste det få vara frivilligt till en viss del. 

Jag tittade på ett program på SVT med Clara Henry som heter Du clarar mer än då tror och handlar om att Clara Henry ska utmana sig själv med olika fysiska utmaningar. Hon ska till exempel springa längre än ett maraton och simma från Kalmar till Öland. I programmet hade de med en psykolog som berättade att för att finna motivation till något måste man känna att det är något man gör av frivillighet och tro på sin egen förmåga. Det går även att applicera på läsning. Om man själv väljer att läsa blir det roligare än om någon annan tvingar en till det. Och om man är bra på att läsa och tror på sin egen förmåga blir man mer motiverad till att göra det. För att tycka det är roligt att läsa är det alltså viktigt att träna mycket på att läsa och bli bra på det. När läsningen sedan blir en vana tror jag att man snabbt kommer att upptäcka hur mycket det ger en vilket gör det ännu roligare!

Det är intressant att fundera på hur man blir en läsare och vad som motiverar till läsning. Mina tankar satt verkligen igång efter att ha läst Jens Liljestrand och Joel Halldorfs texter. Förutom att läsa deras artiklar skulle jag rekommendera att lyssna på samtalen "Lockande läsning för generation Alpha", "I fokus: Ingela Korsell, Martin Widmark och Petrus Dahlin" och "Är läskunnigheten hotad?" på bokmässan. Där får man mycket inspiration kring bra läsning för barn och hur man får barn att läsa. Samtalen går att se i efterhand på bokmässans hemsida. Det finns engagemang för och samtal om barns läsning och det glädjer mig. Men svårigheten blir att nå ut till de som behöver höra det. De som lyssnar på samtal på bokmässan och läser Svenska förläggareföreningens rapport är säkerligen människor som redan läser högt för sina barn och har böcker hemma. De som behöver höra detta befinner sig i andra rum och förstår kanske inte heller vikten av läsning. 

Alla kan vi göra något för att öka läslusten! Jag vill visa hur roligt jag tycker det är att läsa genom min blogg, mina sociala medier och att prata med människor om böcker. Kanske kan min läslust och boklycka smitta av sig till andra. Det är precis som Ingela Korsell skriver i Mariefreds tidning i artikeln Tips på hur vi kan smitta våra barn med läsbacillen! (där det för övrigt finns många bra tips för att öka barns läslust) att vi borde starta en läspandemi! 

Att lägga ifrån sig böcker

En sak jag har funderat på den senaste tiden är att lägga ifrån sig böcker. Jag har haft väldigt många böcker i min läshög och när jag har läst en bok jag inte riktigt gillat har det känts onödigt att läsa den när jag har så många andra att läsa. Om det är en helt okej bok som jag läser, läser jag oftast ut den, men om jag inte gillar boken jag läser eller hellre vill läsa något annat lägger jag ifrån mig boken. Läsningen ska ju vara lustfylld och rolig och om man läser en bok som man inte gillar blir det ju inte så roligt. Jag tycker att jag har blivit bättre på att lägga ifrån mig böcker nu än vad jag var förut. Jag brukar tänka att jag ska längta, åtminstone lite, till at få fortsätta läsa boken. Det ska kännas roligt att få fortsätta läsa en bok och inte kännas som ett måste. Om jag läser en bok som jag inte längtar efter att fortsätta läsa läser jag mycket mindre än vad jag brukar göra och då burkar det ofta vara dags att lägga ifrån sig boken. Men samtidigt, om boken är ett recensionsexemplar känns det som att jag måste läsa färdigt boken. Ibland gör jag det, men ibland lägger jag den ifrån mig. Livet är faktiskt för kort för att läsa böcker man inte vill läsa. 

Men hur många sidor ska man ge en bok då? 20, 50, eller kanske 100? Har man inte fastnat för en bok i början kommer man säkert inte göra det sedan heller. Men boken kan ju faktisk bli bättre. Det är svårt det här. Jag har försökt att läsa det jag vill läsa på senaste tiden och inte tvinga mig till att läsa något jag inte vill läsa. Det är nog bra att ha i bakhuvudet att läsning ska vara något roligt och inte ett måste!

Hur tänker du? Lägger du ifrån dig en bok om du inte fastnar för den? Hur många sidor ska man ge en bok? Eller ska man fortsätta läsa även fast man inte gillar boken?

Att växa med böcker och hur åldern påverkar det man läser

Böcker har funnits i mitt liv sedan jag var liten. Jag blev läst för innan jag kunde läsa själv och från att jag var runt 8 år har jag alltid läst! En sak jag tänkt på den senaste tiden är vilka olika böcker jag läst vid olika åldrar och hur min ålder har spelat roll för vad jag har läst. Jag fyllde nyligen 16 år, vilket fick mig att tänka på att jag nu växt ur ålderskategorin 12-15 år på böcker. Jag läser ju alla sorters böcker oavsett vilken ålder de rekommenderas för. Men det var ändå en tanke som slog mig, att jag nu räknas som Ung vuxen och inte 12-15 år längre. Det känns lite läskigt att bli äldre och konstigt att lilla jag inte kommer att räknas som ett barn länge till. Barn- och ungdomsböcker kommer nog alltid ligga mig nära om hjärtat ändå, det är i litteraturen jag spenderat en stor del av min uppväxt och det har nog också präglat mig som person mycket!

Mellanålders-Agnes läser!

Jag minns när jag fyllde 13 år och då inte längre var i mellanåldern (9-12 år). Plötsligt var jag tonåring och skulle läsa ungdomsböcker. Jag hade haft en riktig deckarperiod mellan 10-12 år och läst massor med deckare för mellanåldern. Det var böcker som jag verkligen tyckte om att läsa och under den perioden ville jag till och med bli kriminaltekniker. När jag sedan blev 13 år och "förväntades" läsa ungdomsböcker var det inget som riktigt lockade mig. Jag tyckte att de mest handlade om fester, sex och annat som jag inte alls var i närheten av. Men samtidigt hade jag läst nästan alla deckare för mellanåldern och många vanliga 9-12 års böcker och det fanns inte så mycket kvar för mig att läsa. Dessutom var jag bra på att läsa och behövde lite mer utmaning i böckernas svårighet, men jag ville inte läsa om de ämnena som jag då upplevde att de flesta ungdomsböcker innehöll. Jag var heller inte så mycket för fantasy, vilket annars kanske skulle varit en bra genre för mig just då. Här har jag skrivit ett blogginlägg om just det!

Ju äldre jag blivit desto mer har jag fastnat för ungdomsböcker! Just nu är det de bästa böckerna enligt mig. Jag älskar att läsa om kärlek och vänskap och kan känna igen mig mycket i de böckerna, även om jag fortfarande inte är så mycket för att läsa om fester och alkohol. Fantasy är också en genre som jag har fastnat mer för än tidigare. Jag gillar fortfarande inte ren och skär fantasy som helt utspelar sig i en annan värld. Men urbanfantasy som utspelar sig i en miljö jag kan känna igen mig i men några övernaturliga inslag brukar jag gilla! 

Ung vuxen-Agnes läser!

I högstadiet läste jag nästan uteslutande ungdomsböcker, vi hade en bokcirkel på elevens val i skolan och där lästes det 9-12 års böcker och ungdomsböcker. När jag började gymnasiet slogs jag av att man pratade mycket om vuxenböcker. På skolbiblioteket tipsades det mycket om skönlitteratur för vuxna, lärarna pratade om det och flera av mina klasskamrater valde vuxenböcker när vi skulle läsa en bok på svenskan. Det blev så vuxet helt plötsligt. Jag som fortfarande läser barnböcker blev lite förvånad att det var så stort fokus på vuxenböcker. Jag framstår också som en läsande person, men ibland kan jag känna att jag inte läser rätt litteratur eftersom att jag till största del läser barn- och ungdomsböcker. På skolan har vi en bokcirkel och där har vi läst både vuxenböcker och ungdomsböcker. Nu har jag insett att det faktiskt inte är så stor skillnad på ungdomsböcker och vuxenböcker förutom att vuxenböcker oftast handlar om en äldre person. Jag har läst några vuxenböcker på senaste tiden, som jag förvisso tyckt om, men ungdomsböcker är ändå det jag dras till mest! Som ung vuxen kommer jag att läsa både barnböcker, ungdomsböcker och vuxenböcker och det är jag glad över!