För första gången kändes en ungdomsbok barnslig

Jag läste Mitt hjärta borde slå någon annanstans av Mia Öström. En bok jag egentligen inte visste så mycket om innan jag började läsa den men som jag varit nyfiken på eftersom jag hört mycket gott om den. Mia Öströms språk skulle vara något alldeles speciellt och jag hade ändå en del förväntningar på boken när jag började läsa den. 

Boken riktar sig till 12-15 åringar och handlar om Madeleine som bor på landet. Hon känner inte riktigt att hon passar in i miljön och i sin familj. Hon liknar varken sin mamma eller pappa och har alltid funderat på vilka hennes riktiga föräldrar är. Madeleine är helt säker på att hon blev bortbytt på BB och under sommarlovet har hon bestämt sig för att hitta sina riktiga föräldrar. En parallell historia är den om att Madeleine tror att hon har haft sex med en kille i klassen eftersom hon vaknade upp i en ladugård tillsammans med honom dagen efter skolavslutningsfesten. Madeleine och hennes kompis Alice som är de töntiga i klassen åker in till stan för att köpa dagen efter piller och det är också då hon börjar leta efter sina "riktiga föräldrar". 

Mitt hjärta borde slå någon annanstans är en helt okej ungdomsbok, men mina förväntningar uppnåddes inte. Hela handlingen kändes förutsägbar, spoiler: i hela boken försöker kompisen Alice få Madeleine att förstå att hon har en bra familj och att hon inte alls borde haft andra föräldrar vilket hon i slutet av boken såklart förstår. För första gången kändes en ungdomsbok barnslig. Madeleine känns inte alls som en femtonåring utan i mitt huvud känns hon mycket yngre, oförstående och barnslig. Dessutom är ju hela boken uppbyggd kring att Madeleine tror att hon egentligen har några andra föräldrar vilket gör hela handlingen förutsägbar och barnslig. Det som kan ha varit tänkt som en tonårsrevolt blir liksom inget. Mer spännande hade det varit om Madeleine faktiskt hade blivit bortbytt som bebis och det hela skulle kunnat bli någon fantasyliknande berättelse. Men eftersom det är en realistisk bok vet jag som läser under hela boken att Madeleine bara är osäker på sin plats i livet. Såklart kan nog många tonåringar känna igen sig i det men för mig kändes hela berättelsen orealistisk. 

Det som gjorde att boken kändes barnslig var handlingen och huvudkaraktären. Men att läsa en bok för ungdomar och för första gången tycka att en sådan typ av bok är barnslig känns tråkigt. Jag vill ju vara en sådan som läser ungdomsböcker hela mitt liv och jag vill inte tycka att böcker för barn och ungdomar är barnsliga. Förhoppningsvis är det bara just den här boken som inte föll mig i smaken. 

Ni får dock inte tro att Mitt hjärta borde slå någon annanstans bara har negativa sidor. Jag tyckte egentligen att det var en ganska bra bok med ett välarbetat språk och en medryckande handling. Den gick snabbt att läsa och jag tror absolut att många skulle uppskatta den. Dessutom är boken skriven lite som ett filmmanus med vocieover och scener vilket ger den en annorlunda ton. Men handlingen och huvudkaraktären kändes orealistiska och förutsägbara. Om författaren hade låtit boken vara en mellanålderbok och handla om en 12-åring hade jag nog trott mer på handlingen och jag tror också att den skulle passa bättre för 12-åringar än för mig som är 17 år.


Titel: Mitt hjärta borde slå någon annanstans
Författare: Mia Öström
Förlag: Gilla böcker
Åldersgrupp: 12-15 år
Köp: t.ex hos Adlibris eller Bokus