Min storslagna kärlek

Efter Mitt storslagna liv och Min storslagna död är Sigge äntligen tillbaka och den här gången handlar det om kärlek. Storslagen kärlek som också kan vara ganska jobbig. 

Jenny Jägerfeld är en etablerad författare som skrivit många barn- och ungdomsböcker och bland annat belönats med Augustpriset, Barnradions bokpris och Astrid Lindgren-priset. I sina böcker beskriver hon viktiga och svåra ämnen med både allvar och humor och gemensamt för många av hennes böcker är att de handlar om identitet och att vara ung. Just identitet skulle jag säga är ett övergripande tema i trilogin om Sigge. I Mitt storslagna liv som är den första boken flyttar han med sin mamma och sina systrar Majken och Bobo från Rågsved till Skärblacka. De flyttar in hos mormor Charlotte på The Royal Grand Golden Hotell Skärblacka. I den första boken är Sigges mål att bli cool och populär och i den andra boken,

Min storslagna död, stundar en julshow med klasskompisarna Sixten och Karl-Johans hip hop-crew. Nu kommer den tredje och avlutande delen i trilogin. Den heter Min storslagna kärlek och när berättelsen tar sin början har Sigge insett att han är kär i Adrian i sin klass. Men det är inte alltid lätt att vara kär. Speciellt inte när kärleken går utanför normen. I sin förra skola blev Sigge mobbad och kallad för bög och nu när han upptäckt att han faktiskt gillar killar blir allt extra jobbigt eftersom det mobbarna hela tiden retat honom med visat sig vara sant. Sigge gör en lista på saker som skulle vara bättre än att vara kär i Adrian och där ingår bland annat att droppa tabasco i ögat och att göra hål i öronen med en hålslag. Samtidigt är det snart dags för klassresa och Sigges klass måste samla ihop pengar. Kan vykort för lata vara en bra idé?

I Min storslagna kärlek visar Jenny Jägerfeld än en gång att hon har ett knivskarpt öga för mellanåldern. Hon beskriver känslor som jag tror att många unga kan känna igen sig i och gör det på ett fint sätt ur Sigges perspektiv. Det handlar om vänskap, identitet och kärlek.

Det här är en trilogi där karaktärerna är det som stannar kvar hos mig när jag läst färdigt. De tillåts vara som de är och tillför mycket humor till berättelserna. Vi får möta mormor Charlotte som bor i ett stort hotell fullt med uppstoppade djur. Där finns bara en enda gäst, Krille Maräng som gör en realityserie om Sigges familj och vill filma allt. Sigges två systrar är varandras motsatser. Majken skriker när hon pratar, tar stor plats och säger allt hon tänker medan Bobo knappt pratar alls och inte gör så stort väsen av sig. I Sigges klass finns också många roliga karaktärer som tvillingarna Sixten och Karl-Johan och kompisen Juno som Sigge har gjort en dejtingapp för djur tillsammans med. Jägerfeld har en förmåga att skapa karaktärer som inte liknar andra och gör berättelsen otroligt rolig. Hon lägger inte heller någon värdering i att karaktärerna är annorlunda utan låter alla vara precis som de är. Jag fäster mig verkligen vid Sigge som är huvudkaraktären och gillar att det är en berättelse med hbtq-perspektiv men där Sigges sexuella läggning bara är en del av berättelsen bland mycket annat som också är i fokus.

Samtidigt som Min storslagna kärlek är en vardaglig och verklighetstrogen bok som beskriver vanliga tankar hos en tweenie har berättelsen verkligen ett driv. Det händer ständigt saker och boken blir aldrig tråkig att läsa. Det gör att den nog kommer att tilltala målgruppen. Men med det sagt tycker jag att trilogin om Sigge är böcker som passar alla, oavsett ålder. De allra flesta har någon gång varit kär eller funderat på vem man är och den humoristiska men samtidigt allvarliga berättelsen om Sigge har ingen övre åldersgräns. 

Trilogin om Sigge håller samma höga nivå som Jägerfelds tidigare verk med en trovärdig beskrivning om hur underbart och jobbigt det kan vara att vara kär som är både underhållande och berörande. Berättelsen om Sigge får sitt slut i Min storslagna kärlek men nu blir det spännande att se vilken ny berättelse av Jägerfeld som tar sin början.