"Skammen dör i ljuset"
Det är julafton och många Mariefredsbor är samlade vid Himlabacken för att umgås, grilla och åka pulka, när ett litet barn plötsligt dras ned i marken. Hon blir som uppslukad av jorden och ingen förstår hur det kan ha gått till. Är det ett jordskalv eller ett uråldrigt väsen som har vaknat till liv under Mariefred? Samtidigt är Iris försvunnen, kan det vara Svarthäxan som är i farten eller har de två försvinnanden något samband? Alrik och Viggo måste skynda sig att hitta Iris och försöka komma på vad det är som härjar under marken.
Åttonde PAX-boken och de lyckas imponera mig igen! Ännu en gång en ruggit spännande bok fylld av cliffhangers, men de har snäppat upp ännu ett steg. Som om det inte var spännande i de tidigare böckerna lyckas de om än fånga mig ännu mer i Vitromen än tidigare. Nu har de cliffhangers i sluten av kapitlen, men när man fortsätter läsa handlar det om en annan karaktär så att man måste fortsätta läsa ännu lite till för att få vet hur det går. Det är så genialt och så bra gjort att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag blir otroligt imponerad och önskar att jag också kunde skriva så bra!
När man ska sätta tänderna i en PAX-bok vet man att man kommer att få ta del av en berättelse fylld med både spänning, skräck, vardag och humor - men man vet aldrig vad som kommer att hända! Böckerna är helt oförutsägbara och det blir aldrig som man har tänkt sig. Dessutom är varje bok sin egen. Vitormen var verkligen annorlunda från de tidigare böckerna. Boken har liksom en annan ton och är skriven på ett annat sätt samtidigt som man känner igen det som är typiskt för PAX. Det är det jag älskar med PAX, att böckerna alltid överraskar en och att de inte liknar några andra böcker. Vitormen utspelar sig under en enda dag, men de lyckas ändå få in mycket spänning. Det är så skickligt gjort att man vill nypa sig i armen!
Vitormen är nog inte min favorit av PAX-böckerna ändå, där står Näcken kvar. Jag saknade faktiskt Träslöjds-Thomas och Simon i den här boken. Det var mer spänning och action i den här boken och inte lika mycket vardagliga funderingar. Men jag tycker ändå att det lyckats få med alla delar. Humorn via leken med språket, med till exempel Alrik och Viggos förkortningar och vardagsfunderingarna via den nya karaktären Lycke-Marie.
Dock kändes Vitormen väldigt kort, det gick väldigt fort fram och det kändes nästan inte som att historien stannades upp någonstans. Jag tänker mig Vitormen mer som en actionfylld bit av en längre historia, än en egen bok och det är ju också det den är. Det som händer i den här boken är bara en del av allt som händer genom hela PAX-serien.
Jag älskar att alla karaktärer i PAX-böckerna känns så otroligt verkliga. Man älskar att hata Träslöjds-Thomas och man känner med Alrik och Viggo. Vitormen var verkligen Iris bok, där fick man vet mycket om henne som man inte visste tidigare. Hon har varit en spännande karaktär som man inte vetat så mycket om tidigare. Jag gillar också hur att hon från en börjar bara var en bikaraktär, men nu har växt fram till en av huvudkaraktärerna. Men Åsa Larsson och Ingela Korsell låter oss inte ha koll på allt förstås. När vi fått veta mer om Iris slänger de in nya karaktärer att få oss att fundera över.
När det gäller PAX måste man ju även prata om boken utseende. Henrik Jonsson ligger bakom både de oerhört coola illustrationerna och omslagen. Sidorna på böckerna är ju färgglada och Vitormens färg är silver. Även när det gäller bokens utseende har de gått upp ett steg på coolhetsstegen till den åttonde boken. Nu är sidorna dessutom täckta av glitter! Jättefint och coolt! Hur många böcker är glittriga, liksom?
Som ni säkert har listat ut älskar jag Vitormen lika mycket som de andra PAX-böckerna och den kommer såklart att få 5 av 5 ugglor! Ni gör ett otroligt jobb Åsa Larsson, Ingela Korsell och Henrik Jonsson! Det här är så otroligt bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar