Läst i oktober

Vi är nu en bit i november och jag har inte summerat min läsning i oktober så det är dags att göra det nu! Jag hann med mycket läsning i oktober trots tentor och mycket plugg. Jag läste flera Augustprisnominerade böcker och en del bilderböcker. 

Mer väsenologi av Ingela Korsell och Reine Rosenberg är den andra Väsenologi-boken där vi får lära känna ännu fler intressanta väsen ur nordisk mytologi. Lika spännande, lärorik och underhållande som den tidigare boken!

Magiska godiskulor av Baek Heena är en bilderbok av årets ALMA-pristagare som handlar om ett barn som med hjälp av magiska godiskulor kan prata med soffan, hunden och sin döda mormor. Karaktärerna i boken är gjorda av lera som är avfotograferade i olika miljöer vilket är väldigt häftigt! 

Molnbullar av Baek Heena är också det en bilderbok av årets ALMA-pristagare. Den här handlar om två kattbarn som hittar ett moln som deras mamma bakar bullar av. När de äter bullarna börjar de sväva. Även den här boken är gjord på ett annorlunda sätt med pappersfigurer som är fotograferade i små miniatyrvärldar.

Sonja och skilsmössan av Måns Garthon och Johan Unenge är en superfin bilderbok jag läste i oktober. Den handlar om att ha skilda föräldrar och det är en bra skriven berättelse som också har fina illustrationer. 

Glasveranda med sjöutsikt av Hanna Blixt lyssnade jag på som ljudbok under oktober. Det är en feelgoodroman som utspelar sig under julen. Den handlar om en tjej som flyttar hem till Dalarna när hon får reda på att hennes pojkvän varit otrogen. Där startar hon upp ett nytt liv. En mysig bok att lyssna på! Kul att läsa Hanna Blixts första vuxenbok också!

Det svarta regnet av Stina Nilsson vann Bonnier Carlsens stora manustävling. Det är en dystopisk bok som var bra skriven men som var ganska mörk och tung att läsa. Jag kommer att skriva mer om den i en kommande recension.

Precis som Kerstin av Helena Hedlund är den fjärde boken om Kerstin. Den här boken utspelar sig på julen och Kerstin ska bli storasyster. Lika fin och bra skriven som de tidigare böckerna!

Maryam och mormorsmålet Minoo Shams och Katarina Strömgård handlar om Maryam som precis kommit till Sverige. Hon förstår inte vad de andra säger i skolan men blir ändå kompis med Ida. Det är en fin vänskapsrelation och boken gav verkligen kunskap och förståelse om hur det kan kännas att inte kunna språket och komma till ett nytt land.

Den magiska bokhandeln - Tilly och bokvandrarna Anna James lyssnade jag på som ljudbok under oktober. Boken handlar om Tilly som bor med sin mormor och morfar som har en bokhandel. Hon har lov och spenderar mycket tid i bokhandeln. Där stöter hon på Alice och Anne som hon såväl känner igen. Det visar sig vara Alice från Alice i Underlandet och Anne från Anne på Grönkulla som är hennes favoritkaraktärer. Snart upptäcker Tilly att hon är en bokvandrare som kan ta sig in i böcker hon läser. En spännande berättelse som också är väldigt mysig då den handlar mycket om läsning och böcker.

Sagasagor: Branden och Stölden av Josefine Sundström är två nya böcker om Saga som är utformade så att barn och vuxen ska kunna läsa tillsammans. De meningar som är skrivna med versaler ska barnen läsa och det andra kan den vuxna läsa högt. Spännande vardagsberättelser att träna på sin läsning med!

Slottsruinens förbannelse Tobias Söderlund är den tredje boken i trilogin om Vanessa och hennes spökkamera. Den är precis som de tidigare böckerna väldigt spännande och läskig samtidigt som den innehåller vardagliga tankar och problem. 

Vera Svanssons dagbok för tacoälskare och haloweenfantaster av Moa de Bruin lyssnade jag på som ljudbok. Det är en otroligt rolig bok som jag skrattade högt åt flera gånger när jag lyssnade. Den är bra inläst av Clara Henry och det händer roliga saker hela tiden med Veras knasiga familj. 

Mitt bottenliv av en ensam axelotl av Lina Bondestam är en av de nominerade böckerna till Augustpriset. Jag gillade verkligen illustrationerna i boken!

Pumpkin heads av Rainbow Rowell är en serieroman för unga som är väldigt höstig och fint illustrerad!

Humlan Hanssons hemligheter av Kristina Sigunsdotter och Ester Eriksson är också det en bok som nominerats till Augustpriset. Den handlar om Humlan som när hon kommer tillbaka till skolan efter att ha haft vattenkoppor uppräcker att hennes bästa kompis har börjat vara med hästtjejerna. Samtidigt mår hennes faster dåligt psykiskt och blir inlagd på sjukhus. Boken är skriven som en dagbok och jag tyckte den var ganska bra.

Alltid hejdå av Alma Thörn handlar om att ha skilda föräldrar och är en serieroman som riktar sig till ungdomar. Den är också nominerad till Augustpriset i år!

Billie, Korven och havet av Julia Hansson är ytterligare en bilderbok som jag läst under oktober. Den är nominerad till Augustpriset i barn- och ungdomskategorin. Boken handlar om Bille som är på stranden och har otroligt fina illustrationer.

Landet som icke är av Kristina Sigunsdotter och Clara Dackenberg handlar om Edith som ligger på ett sanatorium och följer en tråd som leder till en spegel. Genom spegeln kommer Edith till landet som icke är. Boken är inspirerad av Edith Södergrans dikt med samma namn som boken och är väldigt fint skriven och illustrerad.

Kom dagen, kom natten av Åsa Lind och Emma Virke är nog min favorit bland de nominerade till Augustpriset i barn- och ungdomskategorin i år. Boken är utformad som ett dragspel där man kan dra ut sidorna. På ena sidan handlar det om dagen och på andra sidan natten. Väldigt fin bok!

I november fortsätter jag läsa böckerna i min läshög och kanske börjar jag läsa några julböcker. Vad läser du i november?

Intervju med Tobias Söderlund

Tobias Söderlund är aktuell med Slottsruinens förbannelse som är den avslutande delen i trilogin om Vanessa och hennes spökkamera. Det är tre oerhört spännande, läskiga och välskrivna böcker för mellanåldern som jag verkligen tyckt om. På läslovet förra veckan var Tobias Söderlund på Eskilstuna stadsbibliotek och hade ett författarbesök och jag tog tillfället i akt att intervjua honom efter hans framträdande. Det blev ett samtal om läsning, läskigheter och innehållet i hans böcker. 

Hur fick du idén till böckerna om Vanessa och spökkameran?

Det började med att jag ville skriva en serie om platser som finns på riktigt och sägs vara hemsökta. Då började jag googla runt efter sådana platser och Borgvattnets prästgård var bland det första jag hittade och det som kändes allra mest spännande att skriva om. Så jag åkte upp dit och sov över och efter det började jag fantisera fram berättelsen. Det började med platsen och så har det varit med bok två och tre också. Till den andra boken fick jag idén från ett youtubeklipp av Clara Henry där hon berättar om marteboljuset. När det kommer till bok tre läste jag om slottsruinen som boken utspelar sig vid i en bok och sedan läste jag vidare på olika spöksiter på nätet. Så det är genom alla historier genom de här platserna som böckerna utspelar sig på som idéerna till mina böcker kommit. 

Hur föddes Vanessa som karaktär?

Det vet jag nästan inte riktigt. Hon bara dök upp! När jag var i Borgvattnets prästgård för första gången funderade jag på vad som skulle kunna hända där och hur jag kunde få det att bli som mest spännande. Det som dök upp i huvudet var att ett gäng ganska unga barn skulle ta sig till den här platsen. Jag ville inte att det skulle vara högstadie- eller gymnasieungdomar som det handlade om för då skulle det kanske ses som mer okej. Jag ville att karaktärerna skulle vara så pass unga att det var lite mer förbjudet att sticka till den här platsen. Jag ville också att de skulle filma saker vilket gjorde att Vanessa fick bli en youtuber. Så det var där hon föddes. 

Hu såg din väg till att få en bok utgiven ut?

Prästgårdens hemlighet var mitt andra seriösa försök till att skriva och ge ut en bok. Jag har alltid skrivit kortare historier, dock med ett litet uppehåll när jag gick på universitetet eftersom det var så mycket annat skrivande då. Men så fort jag fått ett jobb började jag skriva fiktiva historier igen. Då var det mest noveller jag skrev i väntan på att jag skulle få en riktigt bra idé för att kunna skriva en hel bok. Jag visste att jag ville skriva en bok men jag visste inte vilken bok jag ville skriva. Någonstans vid 2011 eller 2012 drömde jag en mardröm som jag inte kunde släppa taget om. Då skrev jag först en novell om den drömmen men jag kunde inte släppa den ändå. Så det blev så att jag la omkring fyra år på att skriva en bok som handlade om en sekt i en isolerad by som hade märkliga ritualer där de offrade barn. Den boken blev väldigt lång och ingen ville ge ut den. Min mamma är en av de få som har läst den och hon är fortfarande besviken på att jag inte skrivit någon uppföljare. Det var tänkt att bli två böcker men när ingen ville ge ut den första var det ingen idé att skriva den andra delen. Men samtidigt som jag skickade in det manuset till olika förlag började jag fundera på berättelsen om prästgården. Den boken var det faktiskt två förlag som ville ge ut. Så det var kul!

Var det bestämt från början att det skulle bli en trilogi?

Från början hade jag tänk att det skulle bli en serie som skulle utspela sig på olika verkliga platser. Jag visste att det skulle bli fler böcker men inte exakt hur många. Men så fort den första boken hade blivit antagen hade jag kommit fram till att det skulle bli en trilogi. 

Hur kommer det sig att du ville skriva för barn?

Jag älskar barnböcker själv. Jag tycker ofta att de är riktigt bra, i vuxenböcker finns det oftare saker som jag stör mig på. Det föll sig ganska naturligt att mina karaktärer med Vanessa i spetsen. Vanessa är ju en 12-årig tjej och då blev det ganska naturligt att boken skulle rikta sig till barn i den åldern. Den boken jag skrev innan som inte blev utgiven var en bok för ungdomar i åldern 12-15, så det var också en bok i barn- och ungdomssvären. Jag trivs väldigt bra i barnboksfacket men jag tänker att jag någon gång ska testa på att skriva för vuxna också!

Vad läste du själv i 9-12 årsåldern?

Allt från kortare spökhistorier i alla dess slag till Sagan om ringen och böcker av Stephen King från pappas bokhylla. Så jag läste mycket skräck både för barn och vuxna. 

Hur tror du att man ska få barn i den åldern att läsa mer? Tror du att det är ett bra sätt att skrämma dem till läsning?

Ja, skrämma dem till läsning tror jag är perfekt! Det finns ju så många olika sätt att underhållas nuförtiden. Så jag tror att man måste skriva så bra och spännande historier som möjligt som lockar barn att läsa. Sedan måste man ju också få in vanan att läsa så tidigt som möjligt. Det är ju en högre tröskel till läsning än till Netflix till exempel. Man måste också hitta rätt böcker. Det finns så många olika typer av böcker så om man inte fastnar för en viss bok är det bara att lägga ifrån sig den och ta en annan bok istället för att välja Netflix istället. 

Dina böcker är riktigt läskiga. Vad är dina bästa tips om man vill skriva läskigt?

Det är nog att få karaktärerna att bli så rädda som möjligt. Som läsare lever man ju sig in i det karaktärerna är med om. Det går ju att beskriva ett möte med spöken på olika sätt, om Vanessa skulle träffa ett spöke och inte alls bli rädd så skulle inte boken i sig bli läskig heller. Så mitt bästa tips är att få karaktärerna att må så dåligt som möjligt och bli väldigt rädda! Då blir läsarna också rädda. 

Men förutom alla spöken och läskigheter handlar böckerna om Vanessa också om vardagen och realistiska händelser. Hur tänker du kring det? Är det viktigt för att det andra ska kännas trovärdigt?

Jag har tänkt att när man har övernaturliga element i berättelser så måste man för att få folk att tro på det göra så att allt annat är hyperrealistiskt. Det tycker jag i alla fall. Det är därför mina böcker utspelar sig på platser som finns på riktigt och alla miljömässiga detaljer är verkliga. Relationerna karaktärerna emellan och vardagsproblemen ska också kännas äkta och trovärdiga för då tror jag att det övernaturliga och känns mer verkligt. 

Tror du själv på spöken och har du upplevt något övernaturligt?

Jag vill tro men har inte blivit övertygad än eftersom jag själv inte upplevt något övernaturligt än. Men om jag fortsätter att skriva om hemsökta platser kanske det till slut händer!

Vad har du fått för reaktioner på dina böcker från barn som läst dem?

I princip har jag bara fått positiva reaktioner. Några få har tyckt att det varit för läskigt och inte läst klart men har sagt att de vill läsa klart när de blir lite äldre. Väldigt bra självinsikt för att vara i 9-10 årsålder, haha! Men de flesta verkar gilla det läskiga. Det är fler vuxna än barn som tyckt att det varit för läskigt. Barn verkar överlag mer svårskrämda än vuxna. Det finns några vuxna som har hört av sig och sagt att de fått mardrömmar av mina böcker!

Tobias Söderlund, foto: Kajsa Göransson

Vad skriver du på nu?

Just nu håller jag på att skriva nya spökhistorier. Det ska bli en serie för barn 6-9 år där jag också ska jobba med en illustratör vilket är spännande. Det kommer att bli en spökhistoria i varje del och sedan finns det en berättelse i bakgrunden som hänger med över de olika delarna. De två första delarna ska släppas under nästa år är tanken. 

Så det blir inga fler böcker om Vanessa?

Det är inte tanken. Jag har så många andra idéer och tankar om vad jag vill skriva sen! Men jag gillar karaktärerna i böckerna om Vanessa och kommer såklart att sakna dem. Nu när jag skriver den här nya serien för lite yngre barn känner jag mig lite ny i bokvärlden igen och det är roligt att testa på något nytt. 6-9 år verkar vara en rolig målgrupp att skriva för. Där får man också ännu roligare och knäppa frågor när man är ute på författarbesök. 

Tack Tobias för att du ställde upp på en intervju! Det ska bli spännande att läsa dina kommande böcker! Jag vill verkligen rekommendera alla att läsa böckerna om Vanessa och spökkameran, du hittar mina recensioner av böckerna här, här och här. 

Slottsruinens förbannelse

Efter debuten Prästgårdens hemlighet och uppföljaren Ljusklotets mysterium är Tobias Söderlund äntligen tillbaka med den sista fristående delen i serien om Vanessa och spökkameran som heter Slottsruinens förbannelse. Även det en riktigt läskig bok för mellanåldern som också tar upp verklighetstrogna tankar och problem. 

I Slottsruinens förbannelse har Vanessa blivit nominerad till Youtubegalan och åker med sin kompis Tanja till Stockholm för att gå på galan. Hon har med sig sin spökkamera även fast det alltid hänt läskiga grejer när hon filmat med den. I Stockholm dras Vanessa och Tanja in i ett riktigt otäckt äventyr. Vanessa blir kontaktad av en kille vars lillasyster verkar ha blivit besatt av en ond ande. Nu vill han att Vanessa ska hjälpa till att få bort spöket. Samtidigt har Vanessa fått veta att hennes pojkvän Abbe och hans pappa ska bli utvisade och det måste hon förhindra.

Likt de två tidigare böckerna är Slottsruinens förbannelse en riktigt läskig bok. Tobias Söderlund väjer inte från att skriva kusliga scener trots att hans böcker riktar sig till barn. Trots att jag är lättskrämd dras jag in i den spännande handlingen och gillar när det är läskigt. Jag tror också att många barn gillar att läsa skrämmande böcker. Tobias Söderlunds trilogi utspelar sig på riktiga platser i Sverige som sägs vara hemsökta. I den första boken, Prästgårdens hemlighet, befann sig Vanessa vid Borgvattnets prästgård som sägs vara en av världens mest hemsökta platser. Ljusklotets mysterium som är den andra boken handlar om fenomenet Marteboljuset som människor har sett på Gotland. Den avslutande delen i trilogin, Slottsruinens förbannelse utspelar sig vid Mörby slottsruin som ligger i Uppland och sägs vara hemsökt. Att veta att de här platserna och fenomenen finns på riktigt gör att läsupplevelserna blir ännu mer spännande och kusliga. Det skulle vara roligt att besöka de här platserna! 

Men förutom spöken och läskigheter handlar böckerna också om Vanessas vardag. De tidigare böckerna har handlar mycket om vänskap, kärlek och relationer. I Slottsruinens förbannelse ska Abbe som är Vanessas pojkvän utvisas och Vanessa känner sig väldigt ledsen över det. Jag tycker att det socialrealistiska spåret blandas väl med det spännande mysteriet och gör att man lär känna Vanessa ännu mer. Det gör också att det övernaturliga känns mer naturligt och trovärdigt. En perfekt blandning av spänning och vardag är det!

Böckerna om Vanessa och hennes spökkamera är perfekt läsning för barn 9-12 år. De har en perfekt blandning av spänning, läskigheter och vardagsskildringar. Om du vill veta mer om Tobias Söderlund och hans böcker tycker jag att du ska hålla utkik efter mitt nästa blogginlägg som kommer att vara en intervju med honom!

Titel: Slottsruinens förbannelse

Författare: Tobias Söderlund

Förlag: Rabén & Sjögren

Åldersgrupp: 9-12 år 

Köp: t.ex hos Adlibris, Bokus eller din lokala bokhandel

Några av höstens bilderböcker

Jag har läst en hel del bra bilderböcker på senaste tiden och de tänkte jag berätta om i dagens inlägg!

De kommer om natten är PAX-illustratören Henrik Jonssons bilderboksdebut där han har skapat både text och bild själv. Det är en mysryslig bok för de yngsta läsarna som handlar om Ami som varje kväll när hon ska sova blir rädd för monstren som kommer. Men monstren försvinner alltid så fort hennes mamma kommer in i rummet. Om hennes mamma sover med henne kanske monstren inte vågar sig dit, men då blir ju pappa alldeles ensam och monstren kanske kommer till honom istället. En fin repetitiv berättelse om mardrömmar, monster och läskigheter. Bilderna är välgjorda med många detaljer som tilltalar både barn och vuxna. Jag hoppas verkligen att Henrik Jonsson gör fler bilderböcker framöver!

Dorran går på loppis är den andra bilderboken om Dorran av Moa Eriksson Sandberg och Mari Ahokoivu. Den här gången ska Dorran gå på loppis och hon får lite pengar av sin mamma som hon får handla vad hon vill för. Men det finns så mycket hon vill ha! En kansig och rolig berättelse som många barn nog kan känna igen sig i.  

En av årets finaste bilderböcker enligt mig är Sonja och skilsmössan av Johan Unenge och Måns Garthon. Den handlar om Sonja vars föräldrar har skilt sig. Hon bor varannan vecka hos sin mamma och varannan vecka hos sin pappa. När det börjar bli kallt ute behöver Sonja en mössa och pappan tar fram en mössa som Sonjas mamma stickat. Den väcker många minnen hos honom. Men när Sonja kommer till sin mamma får hon en ny mössa som mamman tycker är mycket bättre. Sonja vill inte göra någon av sina föräldrar ledsen så hon byter mössa varannan vecka samtidigt som hon byter förälder att bo hos. Det är fint hur mössan står som en symbol för problematiken att ha skilda föräldrar. Det är en bra idé och en bra berättad historia. Illustrationerna i boken är också fantastiska!

Jag har också läst två böcker av årets ALMA-pristagare Baek Heena, Molnbullar och Magiska godiskulor. Molnbullar handlar om två kattbarn som en dag när det regnar hittar ett moln som fastnat i ett träd. Av molnet bakar deras mamma molnbullar och när de äter dem lyfter de från marken och börjar sväva. De flyger till deras pappa och ger honom en molnbulle så att han kan flyga till jobbet snabbt. Magsiska godiskulor handlar om ett barn som får en påse med godiskulor och när han äter dem kan han höra olika föremål prata. Det jag gillar mest med Baek Heenas bilderböcker är bilderna. I Molnbullar är karaktärerna gjorda av pappersfigurer och i Magiska godiskulor är det lerfigurer som är fotade. Väldigt häftigt sätt att göra bilderböcker på!

Sedan var jag såklart tvungen att läsa några av de böcker som är nominerade till Augustpriset. Två av de nominerade bilderböckerna är Mitt bottenliv av Linda Bondestam och Bille, Korven och havet av Julia Hansson. Mitt bottenliv handlar om en ensam axelotl i havet. Illustrationerna är fantastiskt fina och jag gillar verkligen Linda Bondestams sätt att illustrera. Den tar också upp människans miljöförstöring på ett intressant sätt ur ett barns perspektiv. Billie, Korven och havet handlar om Bille och Korven som är på stranden. Billie vill inte vara där och det blir inte bättre när hon bränner sig på en manet. Men när Korven hittar ett cyklop till Billie blir det mycket roligare. Billie simmar och hittar något fint att ta med hem. Även den här boken har riktigt fina illustrationer och en berättelse jag tror kan uppskattas av barn. 

Fula tjejer

När jag fick reda på att Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck och Sara Ohlsson hade gått samman och skrivit en bok blev jag väldigt nyfiken. De är ju tre av Sveriges bästa ungdomsboksförfattare och jag har tyckt mycket om alla böcker jag läst av dem. Deras nya bok Fula tjejer är första delen i en trilogi för ungdomar och det en av årets bästa ungdomsböcker!

Fula tjejer är skriven ur tre tjejers perspektiv. Det är Tilde, Eleni och Jasmine som går i samma klass i en högstadieskola i Gnesta. På deras skola har någon startat ett instagramkonto som heter Fula tjejer. Där lägger denna någon ut bilder på tjejer från skolan som den anser är fula. Det här instagramkontot påverkar hela skolan, det spekuleras om vem som ligger bakom kontot och alla tjejer är rädda för att bli nästa person som fångas på bild och dyker upp där. Tilde, Eleni och Jasmine har alla starka åsikter om
det som händer kring Fula tjejer-kontot och bestämmer sig för att gå ihop för att få stopp på den som ligger bakom kontot. 

Jag hade innan jag läste boken tänkt mig Fula tjejer som en vanlig verklighetstrogen bok för ungdomar i ungefär samma stuk som Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck och Sara Ohlssons tidigare ungdomsböcker. Men det här är något helt nytt och annorlunda. Jakten efter den som ligger bakom det här instagramkontot blir till ett spännande äventyr och ett stort mysterium. Det är verkligen en bladvändare där det ständigt händer nya saker vilket gör att boken aldrig blir tråkigt att läsa. 

Samtidigt som det är en otroligt spännande bok beskriver den också trovärdigt hur det är att gå på högstadiet. Jag känner igen mig mycket i klimatet på skolan från min egen högstadietid. Berättelsen känns nutida och modern vilket jag tror kan locka unga läsare. Dessutom är karaktärerna väldigt intressanta. Huvudkaraktärerna Tilde, Eleni och Jasmine är väldigt olika och har olika hög status på skolan. Jasmie är den snygga och populära tjejen, Tilde är nyinflyttad och har inte hittat några riktiga kompisar än och Eleni är ganska ensam och i sin egen värld. Blandat med det här spännande mysteriet där de tre tjejerna försöker att ta reda på vem det är som ligger bakom instagramkontot får vi lära känna dem som personer och följa deras vardagsliv. Deras olika personligheter gör att alla kan hitta någon att identifierar sig med. På bokmässan hörde jag författartrion som skrivit den här boken prata om att de ville skapa som tre superhjältetjejer där alla skulle ha någon att relatera till och det här de verkligen lyckats med. 

Det är väldigt inspirerande att läsa om hur de här tre tjejerna går ihop och lägger ihop sina styrkor. Längre in i boken blir det ännu fler tjejer som ansluter sig till deras gäng och hjälper till i kampen mot Fula tjejer-kontot. Det är befriande och härligt att läsa om tjejer som hjälper varandra, står upp för varandra och samarbetar. Slutet av boken ger en upplyftande känsla av att man faktiskt klarar allt om man hjälps åt!

Fula tjejer är inte bara en riktigt bra ungdomsbok som skildrar hur det är att gå på högstadiet utan också innehåller spänning, girlpower och intressanta karaktärer! Det är en riktigt välskriven bok som jag är övertygad kommer att uppskattas av många unga tjejer om den hittar sina rätta läsare. Alla kan hitta någon karaktär att identifiera sig med, boken är omöjlig att lägga ifrån sig när man väl börjat läsa och lätt att läsa. Såklart blev det succé när Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck och Sara Ohlsson slog sina kloka huvuden ihop och jag längtar redan efter de två uppföljarna Jobbiga tjejer och Svaga tjejer som kommer framöver. 

#detfinnsingafulatjejer

Titel: Fula tjejer

Författare: Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck, Sara Ohlsson

Förlag: Gilla böcker

Åldersgrupp: från ca 12 år

Köp: t.ex hos Adlibris, Bokus eller din lokala bokhandel

Läslovstips!

Nästa vecka är det vecka 44 vilket betyder läslov! Höstlovet har faktiskt bytt namn till läslovet genom ett regeringsbeslut för några år sedan och jag tycker att den här lovveckan är perfekt att ägna till lite extra läsning. Jag själv har tentaperiod så för mig kommer det bli mycket plugg vecka 44 men jag tycker att jag fått in en bra rutin som innefattar att jag läser någon timme varje kväll och det tänker jag fortsätta med under läslovet. I det här inlägget tänkte jag samla ihop några bra bokrelaterade tips inför läslovet. 

Letar du efter boktips för barn och unga? Förutom att surfa runt här på min blogg efter boktips vill jag tipsa om årets upplaga av Barn- och ungdomsbokskatalogen som Kulturrådet precis släppt. Det är en katalog fylld av boktips, spännande reportage och roliga saker som till exempel ett test om vilket monster man är. Det går att kryssa i vilka böcker man vill läsa och vilka man har läst och den rymmer boktips för barn och unga 0-18 år. Katalogen kan beställas gratis på Kulturrådets hemsida eller hämtas på närmsta bibliotek.

Under läslovet koras också vinnaren i Barnradions bokpris! Årets nominerade böcker är Vi går varvet av Ina Lagerwall, Den falska rosen av Jakob Wegelius, I väntan på mitt ovanliga liv av Pär Sahlin, Familjen av Cecilia Lidbeck och Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld. Juryn består av ett gäng barn i åldern 9-12 år och varje dag under läslovet 26-30/10 sänds ett avsnitt där de diskuterar en av böckerna. Det sänds kl. 10.03 i P4 men går också att lyssna på som podd. Söndag 1/9 avslöjas vinnaren kl. 12.03. Jag har läst alla böcker förutom Den falska rosen och tycker det ska bli spännande att lyssna på avsnitten och se vem som vinner. 

Om vi fortsätter på radiotemat kommer Cilla Jackerts bok F som i sämst att under läslovet sändas som radiodrama. Det är en bok för barn 9-12 år som handlar om Jonna som känner sig dålig på allt. Det är en bok om prestationskrav och betygshets. Jag har inte läst boken än men har länge velat göra det. Därför tycker jag att det är otroligt roligt att den kommer som radiodrama. Första avsnittet kommer 25/10 och här kan du läsa mer.

Imorgon förmiddag kommer jag att tipsa om bra läslovsböcker i radio hos P4 Sörmland. En av böckerna jag tipsar om är Tilly och bokvandrarna av Anna James som är en översatt bok för barn 9-12 år. Boken handlar om Tilly som bor med sina morföräldrar och spenderar mycket tid i deras bokhandel. Under läslovet sitter hon och läser i en soffa i bokhandeln och då möter hon Anne och Alice som visar sig vara karaktärer från hennes favoritböcker Anne på Grönkulla och Alice i Underlandet. Det visar sig också att Tilly är en bokvandrare som kan ta sig in i böckerna hon läser. En riktigt spännande, fin och mysig bok med mycket igenkänning i hur det är att vara bokälskare. Alla som gillar böcker måste läsa boken och jag tänker att det är perfekt läslovsläsning!

Till sist vill jag också tipsa om att kolla upp vad ditt lokala bibliotek anordnar för aktiviteter under läslovet. Kanske är det lite annorlunda nu under corona men mitt bibliotek har bland annat ett författarbesök med Tobias Söderlund och bokregn där de delar ut gratis böcker till alla barn och unga.

Vad ska du göra under läslovet? Har du något bra läslovstips?

Förbannelsen

I början av året läste jag Sakramentet av Ann-Sofi Forsmark som jag verkligen gillade. Nu är den fristående uppföljaren som heter Förbannelsen här! 

I Förbannelsen har Hilde fått sommarlov och det ska hon spendera i stugan på Rangnarsö i Stockholms skärgård. Men hennes pappa ska inte följa med som han brukar göra. Han ska istället åka till sin bror som har haft det tufft ett tag. Hildes kusin Tyra kommer till Rangnarsö under sommaren för att komma bort från allt det jobbiga ett tag. Tyra börjar jobba på hotellet Sailor in som finns på ön men det verkar vara något skumt på gång där. Gränserna mellan nutid och dåtid, levande och döda suddas ut. Hilde och Tyra verkar vara något riktigt mystiskt på spåren. 

Likt Sakramentet är Förbannelsen riktigt spännande och läskig. Jag gillar att det är en övernaturlig bok för ungdomar då det mest finns böcker av den typen för yngre barn. Dessutom är det inte bara det övernaturliga som är i fokus utan boken har många olika spår som knyts ihop på ett skickligt sätt. Ann-Sofi Forsmark har skrivit en intressant berättelse som handlar om både spöken, historia, trafficking, relationer och tonårsliv. Det är mycket som händer vilket gör det otroligt spännande att läsa. Det är imponerande hur Forsmark fått ihop alla dessa komponenter på ett så snyggt sätt utan att det blir rörigt. Det är en gedigen berättelse och det går inte att förutse vad som ska hända vilket gör att man hela tiden vill fortsätta läsa. 

Det är intressant hur boken väver in historia. I Förbannelsen handlar det om häxprocesserna på 1600-talet. Man lär sig nya saker om historien genom boken då nutid kopplas ihop med dåtid. Det är ett spännande sätt att lära sig på och ger ytterligare en dimension till berättelsen. Historieinslagen bidrar också till bokens mystiska känsla. 

Sakramentet och Förbannelsen riktar sig till ungdomar från 12-15 år men jag tycker inte att böckerna har någon övre åldersgräns. De är spännande, välskrivna, intressanta och lärorika på samma gång vilket bidrar till läsupplevelser man sent kommer att glömma. Nu längtar jag efter den tredje boken om Hilde Stridh som heter Ritualen och kommer nästa år! 

Titel: Förbannelsen

Författare: Ann-Sofi Forsmark

Förlag: Ordalaget bokförlag

Åldersgrupp: från 12 år

Köp: t.ex hos Adlibris, Bokus eller din lokala bokhandel 

Mer väsenologi

Ingela Korsell fortsätter att skriva på temat nordiska väsen efter succén med PAX-serien tillsammans med Åsa Larsson och Henrik Jonsson. Förra året kom Väsenologi och nu kommer uppföljaren Mer väsenologi där vi får lära känna ännu fler väsen! 

Mer väsenologi är precis som den första boken Väsenologi en faktabok om väsen i nordisk folktro. I den nya boken får vi bekanta oss med 13 nya väsen, bland andra gasten, lyktgubben, havsrået, gårdstomten, pesten och djävulen. Det handlar om väsen som människor trodde på förr i tiden och som har haft olika viktiga funktioner i människors liv. Väsendena kunde användas för att varna för olika saker och också förklara det oförklarliga. Boken är fylld med intressant fakta som blandas med spännande, läskiga, roliga och ibland lite snuskiga sägner. Innehållet är faktagranskat av etnologiprofessorn Ulf Palmenfeldt och boken är snyggt illustrerad av Reine Rosenberg. 

Precis som den tidigare boken Väsenologi har Mer väsenologi en pedagogisk och tydlig uppbyggnad. För varje väsen får man först enkel fakta om t.ex vilken kategori väsendet tillhör, vilken farlighetsgrad det har och vilka kännetecken som finns. Sedan följer en sägen om väsendet. Det är en typ av berättelse som egentligen inte är sann men berättas för att man ska tro att det verkligen hänt på riktigt. Sägnerna är skrivna ur författaren Ingela Korsells egna perspektiv där hon återger berättelser hon har fått berättade för sig av människor hon mött. Sägnerna avslutas med ett slags bevis för att det här verkligen hänt vilket gör att sägnerna och väsendena känns så verkliga. I slutet av varje del får man mer fakta om väsendet där man kan lära sig mer. Hela boken följer ett tydligt mönster som jag tror kan uppskattas av barn. 

Längst bak i boken finns också extra fakta för den som vill läsa mer om magiska ritualer, häxor, magiska platser och tidpunkter. Det finns också en ordlista där svåra ord förklaras. Hela boken är skriven med ett enkelt språk och de mer kluriga ord som används förklaras vartefter. Det gör att boken gåt att läsa oavsett vilken läsnivå man är på. Mer väsenologi är verkligen en bok för alla! Det står att den riktar sig till alla 9-99 åringar. 

Jag gillar verkligen blandningen av fakta och sägner. Det gör att man lär sig nya saker på ett roligt sätt. Boken är både lärorik, spännande, skrämmande och fascinerande. Den är en bra inblick i hur väsendena faktiskt påverkade människors liv förr i tiden. Ibland kan sägnerna bli riktigt läskiga och kusliga. Då är det tur att det även finns mycket humor i boken så att man också får skratta. Sägnerna är skrivna med glimten i ögat och på ett underhållande sätt som gör att det blir en fröjd att läsa boken. En riktigt bra bok ska få en att känna många olika känslor och det gör verkligen Mer väsenologi. Jag läste den med bultande hjärta av spänning och med ett leende på läpparna av de finurliga sätten att berätta historier på. 

Något som verkligen förstärker känslan i boken är Reine Rosenbergs fantastiska illustrationer. De innehåller många detaljer och väjer inte för att vara riktigt obehagliga. Den lättskrämda ska inte slå upp den här boken när det är mörkt ute för många av illustrationerna kan vara riktigt skrämmande. Illustrationerna tillför mycket till sägnerna och jag gillar att de är läskiga trots att boken riktar sig till barn. 

Den som vill lära sig mer om nordiska väsen eller kanske läsa läskiga berättelser i höstmörkret ska absolut läsa Mer väsenologi! Det är en fantastisk bok som är både spännande, skrämmande och lärorik. 

Titel: Mer väsenologi

Författare: Ingela Korsell

Illustratör: Reine Rosenberg

Förlag: Natur & Kultur

Åldersgrupp: 9-99 år

Köp: t.ex hos Adlibris, Bokus eller din lokala bokhandel

Bara vara vänner

Uppföljaren till Ina Lagerwalls debutbok Vi går varvet är här. Den heter Bara vara vänner och här får vi träffa Liv, Sam, Admira, Frallan och Lisa igen. 

Det är vårterminen i sjuan och saker har förändrats. Liv har hittat sin plats och sitt gäng på högstadiet. Hon är med de nya kompisarna Samuel som nu vill kallas Sam, Admira och Frallan. Även Lisa får vara med fast hon fortfarande är lite barnslig och gillar hästar. Liv fortsätter också att gå i teatergruppen där hon får träffa andra typer av människor och släppa på alla spärrar. Hon går på teatern tillsammans med Sam som hon också är ihop med. Men vill han verkligen vara mer än bara vänner?

Jag tyckte att den första boken om Liv, Vi går varvet, var ganska bra. Den beskrev gränslandet mellan att vara barn, tonåring och vuxen på ett bra sätt och skildrade högstadietiden trovärdigt. Tyvärr är uppföljaren Bara vara vänner en besvikelse. Den tar upp viktiga ämnen för unga i högstadieåldern som till exempel vänskap, mobbning, identitet och sexualitet. Boken har också intressanta karaktärer som Admira, Frallan och Sam. På ett sätt beskriver den trovärdigt klimatet på högstadiet men samtidigt är det som att jag inte riktigt engageras av berättelsen och känner för Liv som huvudkaraktär. Det som var en stålande solros till debut har nu vissnat och fallit ner till skrumpna blomblad på marken. 

Det är något som inte riktigt klaffar med berättelsen i Bara vara vänner och som gör att jag inte gillar den lika mycket. Vi går varvet och Bara vara vänner riktar sig enligt förlaget till barn 9-12 år men jag tänker att det snarare är böcker med innehåll för lite äldre personer, unga tonåringar. Det handlar om högstadiet, fester och sexualitet - ämnen jag tycker passar bättre på högstadiet än mellanstadiet. Vissa delar av boken kan jag verkligen känna igen mig i men mycket känns långt borta för mig och inte trovärdigt för en 13-åring vilket kan vara en anledning till att jag inte riktigt fastande för boken. 

Även om Bara vara vänner inte var en bok för mig kan det absolut finnas de i 13-årsåldern som kan uppskatta den här boken tror jag. Det är trots allt en bok med korta kapitel som går snabbt att läsa och har intressanta karaktärer.

Titel: Bara vara vänner

Författare: Ina Lagerwall

Förlag: Rabén & Sjögren

Åldersgrupp: enligt mig 12-15 år

Köp: t.ex hos Adlibris, Bokus eller din lokala bokhandel

Läst i september

September är slut och under den månaden har jag kommit in i mina högskolestudier, tagit körkort, träffat kompisar, deltagit i den digitala bokmässan och såklart läst mycket! Det blev inte min bästa läsmånad men flera bra böcker har jag ändå läst!

Bara vara vänner av Ina Lagerwall är uppföljaren till Vi går varvet. Tyvärr blev det en besvikelse då jag inte riktigt fastnade för bokens handling.

Fula tjejer av Sara Ohlsson, Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck var däremot en otroligt spännande läsupplevelse. Spänning, girl power, intressanta karaktärer och ett bra tema. Mer om den i en kommande recension.

De kommer om natten av Henrik Jonsson är PAX-illustratörens bilderboksdebut. Det är en fin berättelse om mardrömmar och rädsla för barn. 

Framtid - 11 berättelser för mellanstadiet är en antologi för mellanåldern med noveller av författare som Ida Ömalm Ronvall, Kerstin Lundberg Hanh och Oskar Kron bland andra. Jag blev väldigt sugen på att läsa den när jag såg vilka författare som deltog. Men tyvärr gillade jag bara några av novellerna. Det blev för mycket framtid, dystopi och fantasy för min smak.

Mitt hemliga liv av Jenny Fagerlund lyssnade jag på som ljudbok. Det är en feelgoodbok för vuxna. Jag gillade berättelsen och karaktärerna men tycker nog att Jenny Fagerlunds andra böcker är bättre.

Flickebarn nr 291 av Ninni Schulman lyssnade jag också på som ljudbok. Det är en självbiografisk roman som är sorglig, ärlig och gripande. Läs den!

Förbannelsen av Ann-Sofi Forsmark är uppföljaren till Sakramentet. En riktigt spännande bok med en gedigen handling. Mer om den kommer i en kommande recension.

Viggo och mammalivet av Lisa Bjärbo är en ny bok i serien om Viggo. Lika fin och mysig som de tidigare böckerna. Jag lyssnade på den som ljudbok, bra inläst av Farzad Farzaneh.

Dorran går på loppis av Moa Eriksson Sandberg och Mari Ahokoivu är en ny bilderbok om Dorran och i den här boken går hon på loppis!

I oktober ska jag fortsätta att beta av läshögen och hoppas på att läsa många bra höstböcker!

Det ska vara roligt att läsa

Jag lärde mig att läsa som sjuåring men till en början tyckte jag mest att det var svårt och jobbigt. När jag hade fått ett bättre läsflyt ett år senare blev det mycket roligare och jag blev en riktig bokslukare. Något som är svårt och tråkigt är det inte många som vill ägna sig åt. För att få motivation måste man ha roligt. Det gäller även läsning! Som många säkert vet har Svenska förläggareföreningen släppt en ny rapport (Läsandets årsringar) om läsningens tillstånd i Sverige bland både barn, ungdomar och vuxna. Bakom den står Johan Svedjedal och Anna Nordlund. I rapporten framkommer bland annat att läsningen minskar, främst bland ungdomar och vuxna och att vuxna, särskilt män, läser allt mindre för sina barn. Den här rapporten har återigen satt igång debatten kring hur vi ska få barn att läsa. 

Jag var en riktig bokslukare i 11-årsåldern!

Jens Liljestrand menar i sin krönika Sluta gulla - det är dags att tvinga barnen att läsa att föräldrarna måste göra läsningen till ett krav för att få sina barn att läsa. Annars kommer böckerna att fortsätta konkurreras ut av skärmar. Jag förstår verkligen hans tanke om att ta bort skärmarna och schemalägga läsning för sina barn. Det kan säkert funka för vissa med mutor och tvång men jag själv skulle inte bli motiverad till att läsa om någon tvingade mig att göra det. När mina föräldrar säger att jag ska plocka ur diskmaskinen får jag ingen motivation till att göra det. Men om jag själv upptäcker att diskmaskinen behöver plockas ur gör jag det av fri vilja och känner mer motivation. Läsningen är redan något som för många kopplas ihop med skolan och tvång. Om läsningen hemma också blir ett måste tror jag att det kan bli motsatt effekt. 

"Men tvinga inte - och motivera inte läsningen med nytta. Var varsam med den sista magin vi har i vårt teknokratiska samhälle.", skriver Joel Halldorf i sitt svar till Jens Lijestrand i sin artikel Barns läsning ska inte motiveras med nytta. Jag håller med i det Halldorf skriver. Läsning är något magiskt och roligt och det är det är något som borde framhävas snarare än att ta till med tvång. Grunden för att barn ska börja läsa är att det ska finnas bra böcker. Utgivningen av barnlitteratur ökar ständigt i Sverige och det finns otroligt mycket spännande läsning tillgänglig. Med bra böcker blir det också roligt att läsa. Jag tror på att från barnen är små visa det mysiga och roliga i läsning istället för att muta och tvinga. Men om läsning inte har varit en naturlig del i livet från början är det svårt att det plötsligt ska bli det. Speciellt när vuxna själva inte läser. 

Något jag också tror är viktigt är att låta barnen välja böcker själva. Det är inte alltid de böcker som föräldrarna läste som barn fortfarande håller och lockar till läsning. I nyare böcker som avspeglar det samhälle vi lever i idag kan det vara enklare för barn att känna igen sig. Man måste låta barnen läsa det de vill läsa oavsett om det är en serietidning, faktabok eller roman. Såklart är det bra att hjälpa barnen på traven genom att ta med dem till biblioteket, köpa böcker i födelsedagspresent och se till att det finns böcker tillgängligt hemma. Men för att läsning ska bli något som är roligt och något man faktiskt vill göra måste det få vara frivilligt till en viss del. 

Jag tittade på ett program på SVT med Clara Henry som heter Du clarar mer än då tror och handlar om att Clara Henry ska utmana sig själv med olika fysiska utmaningar. Hon ska till exempel springa längre än ett maraton och simma från Kalmar till Öland. I programmet hade de med en psykolog som berättade att för att finna motivation till något måste man känna att det är något man gör av frivillighet och tro på sin egen förmåga. Det går även att applicera på läsning. Om man själv väljer att läsa blir det roligare än om någon annan tvingar en till det. Och om man är bra på att läsa och tror på sin egen förmåga blir man mer motiverad till att göra det. För att tycka det är roligt att läsa är det alltså viktigt att träna mycket på att läsa och bli bra på det. När läsningen sedan blir en vana tror jag att man snabbt kommer att upptäcka hur mycket det ger en vilket gör det ännu roligare!

Det är intressant att fundera på hur man blir en läsare och vad som motiverar till läsning. Mina tankar satt verkligen igång efter att ha läst Jens Liljestrand och Joel Halldorfs texter. Förutom att läsa deras artiklar skulle jag rekommendera att lyssna på samtalen "Lockande läsning för generation Alpha", "I fokus: Ingela Korsell, Martin Widmark och Petrus Dahlin" och "Är läskunnigheten hotad?" på bokmässan. Där får man mycket inspiration kring bra läsning för barn och hur man får barn att läsa. Samtalen går att se i efterhand på bokmässans hemsida. Det finns engagemang för och samtal om barns läsning och det glädjer mig. Men svårigheten blir att nå ut till de som behöver höra det. De som lyssnar på samtal på bokmässan och läser Svenska förläggareföreningens rapport är säkerligen människor som redan läser högt för sina barn och har böcker hemma. De som behöver höra detta befinner sig i andra rum och förstår kanske inte heller vikten av läsning. 

Alla kan vi göra något för att öka läslusten! Jag vill visa hur roligt jag tycker det är att läsa genom min blogg, mina sociala medier och att prata med människor om böcker. Kanske kan min läslust och boklycka smitta av sig till andra. Det är precis som Ingela Korsell skriver i Mariefreds tidning i artikeln Tips på hur vi kan smitta våra barn med läsbacillen! (där det för övrigt finns många bra tips för att öka barns läslust) att vi borde starta en läspandemi! 

Poltergeisten

För några veckor sedan när jag inte visste vad jag skulle läsa landade Poltergeisten av Cecilia Rojek i min brevlåda. Jag kände inte igen författaren men tyckte att det verkade vara en spännande bok för 9-12 åringar och började läsa. Spännande var den verkligen, till och med svår att lägga ifrån sig!

Poltergeisten handlar om tolvåriga Tuva som flyttar med sina föräldrar från Gotland till Stockholm där hennes pappa har fått jobb. Huset de flyttat in i kallas för Stiernakranska huset och ligger i Gamla stan. Det sägs vara hemsökt. Det börjar också hända märkliga saker. En skåplucka slås oförklarligt upp och där hittar Tuva ett bräde som kan användas för att kontakta andar och spöken. På det står det ett namn, Eleonora Rask, och ett årtal, 1931. Tuva dras in i ett läskigt och spännande äventyr där hon försöker ta reda på Stiernkranska husets hemlighet och historia. Samtidigt känner hon sig ensam i den nya skolan när hennes bästa kompis Nils bor kvar på Gotland. Men som tur är träffar hon Dante som blir hennes vän, men ingen annan verkar se honom...

Många övernaturliga böcker för mellanåldern är uppbyggda på samma sätt. Ett barn kommer till en ny plats där det visar sig spöka, barnet tar reda på vad som händer och tillslut för spöket ro och allt löser sig. Poltergeisten har lite samma upplägg men är inte alls lika förutsägbar som många andra böcker. Berättelsen är inte lika enkel utan känns mer genomarbetad och har många olika spår som knyts ihop. Dessutom gillar jag att historia binds ihop med nutid och att det både handlar om spöken och otäckheter samtidigt som boken tar upp vardagliga problem som vuxna som inte förstår, mobbning och ensamhet.

Om jag ska säga något negativt om Poltergeisten skulle det vara att allt löser sig lite för snabbt och enkelt på slutet. På ett sätt är det tillfredsställande och skönt när man läser men det känns inte så trovärdigt tyvärr. Men så slutar också boken med en cliffhanger som gör att man vill fortsätta läsa nästa bok direkt. För Poltergeisten är nämligen första delen i den nya serien Spöksyn.

Poltergeisten är verkligen en spännande bok med en intressant historia som blandar teman som spöken, mobbning och historia på ett bra sätt. Det ska bli spännande att läsa de kommande delarna i Cecilia Rojeks nya serie!

Titel: Poltergeisten

Författare: Cecilia Rojek

Åldersgrupp: 9-12 år

Förlag: Ordalaget bokförlag

Köp: t.ex Adlibris, Bokus eller din lokala bokhandel

Bokmässestafett - Mina bästa bokmässeminnen

 Bokmässan brukar vara årets höjdpunkt och något jag ser fram emot länge. Det här året är ju mässan digital och det gör att det inte blir riktigt samma känsla även om det såklart alltid är roligt att lyssna på samtal om böcker. För att försöka återskapa den där underbara bokmässekänslan har bokbloggarna "enligt O", "Fiktiviteter", "och dagarna går..." och "Västmanländskans bokblogg" ordnat en bokmässestafett som pågått hela dagen på bokbloggar och instagram. Nu har det alltså blivit min tur att publicera ett inlägg om bokmässan. Jag tar över stafettpinnen från "enligt O".  Mitt inlägg blir en tillbakablick på de fyra bokmässor jag besökt de senaste åren där jag berättar om mina bästa bokmässeminnen. Det är verkligen de fysiska mötena med andra bokälskande människor, författare och förebilder som är det magiska med bokmässan. En helg om året får den egna världen man upplever i läsfåtöljen hemma bli något man får dela med andra. Som Alexandra på Tusen sidor skrev i sitt inlägg i bokmässestafetten är att komma till bokmässan som att komma hem.

2016

2017

2018

2019

Första året jag var på bokmässan var 2016. Jag hade skyhöga förväntningar och hade längtat så länge. När det äntligen var dags att åka var jag överlycklig och jag hade världens bästa dagar i Göteborg. Jag fick träffa några av mina favoritförfattare och favoritillustratörer, Anna Ahlund, Henrik Jonsson, Ingelin Angerborn, Martin Widmark, Viveca Sten, Camilla Sten och Katarina von Bredow. Det var en så härlig känsla att gå runt på mässgolvet och att det runt omkring var fullt av böcker, författare och andra bokälskare. Den bokvärld som jag befinner mig själv i varje dag blev där och då så verklig och stor! 

2017 var andra året jag var på bokmässan. Det första samtalet jag lyssnade till på den mässan var också ett av de bästa samtalen jag lyssnat på. Det var Anna Ahlund, Anna Jakobsson Lund och Anna Arvidsson som pratade om sitt samarbete kring skrivandet lett av Cecilia Knutsson. Det som jag tror gjorde det samtalet så bra var att de tre känner varandra så bra vilket gjorde att deras samtal flöt på och blev djupare än vad andra samtal där de deltagande träffar varandra precis innan de ska gå upp på scenen. Ett fint bokmässeminne! Den mässan släpptes också den näst sista PAX-boken Maran. Den skulle egentligen inte komma förrän efter mässan men kom från tryckeriet under mässan! 

2018 var jag på bokmässan tillsammans med min kompis Sara. Då var jag 16 år och det var extra spännande att få åka själv till Göteborg en hel helg utan föräldrar. Den mässan var också speciell då jag höll i mitt första författarsamtal. På fredagseftermiddagen hade jag ett scensamtal där jag intervjuade PAX-skaparna Ingela Korsell och Henrik Jonsson på Bonnierförlagens monterscen. Det är fortfarande något av det roligaste jag har upplevt! Det var många jag kände i publiken, jag lyckades ställa en fråga de aldrig fått tidigare och en dröm som gick i uppfyllelse att få leda ett författarsamtal. Det är en så härlig känsla att först vara nervös och peppad inför något och sedan efteråt vara stolt och nöjd över det man presterat. Även den mässan träffade jag favoritförfattare, bland andra Moni Nilsson och Sara Lundberg. 

Den senaste bokmässan, 2019, var också det en fantastisk mässa! Jag blev starstruck när jag träffade ALMA-pristagaren Bart Moeyaert, fick gå på bookfluencerfrukost uppe i Gothia Towers och träffade förebilden Josefine Sundström. På söndagen när jag satt och samlade mig inför att jag skulle hålla i ett scensamtal på Litteraturscenen kom det fram en som jobbade på UR och sett min Agnes bokblogg-tygkasse som frågade om hon fick filma en intervju med mig. Superkul och överraskande såklart. Hon frågade saker om mig, läsning och läsfrämjande. Jag vet dock inte om det blev sänt nån gång, hoppas det, men har inte sett det någonstans tyvärr. Sedan var det dags för scensamtalet jag ledde där jag och tre andra bokbloggare, Alexandra Andersson från Tusen sidor, Paula Högström från Prickiga Paula och Eva Boström från Boktokig pratade om att bokblogga och skriva om sociala medier. Det var ett väldigt intressant och roligt samtal. Jag har länge tänkt att bokbloggare och bookfluencers borde vara något det samtalas om på bokmässan och tog därför initiativ till samtalet. Genom mina två samtal jag modererat på bokmässan har jag verkligen märkt hur roligt jag tycker det är att leda samtal och jag hoppas att jag får göra det fler gånger!

Det var några av mina bästa minnen från bokmässan. Jag togs verkligen tillbaka till mina bokmässeupplevelser genom att skriva det här inlägget. Vi får hoppas att det går att genomföra en vanlig bokmässa nästa år. Ni får ha en fin bokmässehelg trots att den ser lite annorlunda ut i år. Berätta gärna om era bästa minnen från bokmässan i kommentarerna! Det vore roligt att läsa! Nu fortsätter bokmässestafetten med dagens sista inlägg hos Breakfast Bookclub.

Bokmässestafett - Deltagarlista

Idag går vi in på den tredje dagen av årets digitala upplaga av bokmässan. Det är ingen trängsel bland montrarna, inga långa köer till seminariesalarna och inga fysiska möten med favoritförfattare. Det här året ses samtalen ifrån soffan hemifrån och även om det är fantastiskt att alla kan besöka bokmässan och att samtalen kan ses hela hösten är det inte samma känsla som att befinna sig i Göteborg på Svenska mässan. För att ge oss en liten dos av bokmässekänslan har bloggarna "och dagarna går...", "Västmanländskans bokblogg", "Fiktiviteter" och "enligt O" gått samman och ordnat en bokmässestafett som pågår hela bokmässelördagen. Olika bokbloggar kommer under dagen att publicera ett inlägg om bokmässan. Mitt inlägg kommer kl. 17 och nedan ser ni hela schemat för dagen!

 9.30 Bokhyllan i pepparkakshuset
10.00 och dagarna går …
10.30 Ett eget läsrum

11.00 Bokdivisionen
11.30 Tusen sidor
12.00 Västmanländskans bokblogg
13.00 Feministbiblioteket
14.00 Fiktiviteter
15.00 Bokbesatt
16.00 enligt O
17.00 Agnes bokblogg
18.00 Breakfast Bookclub

Ha en fin dag med många samtal på Bokmässan play så hörs vi kl. 17 igen!